"det ska bli fisk till middag!"

Det tänkte jag igår. För det var då jag började hata mina fiskar.

Jag var oerhört snäll igår och kom på att jag skulle städa mitt akvarium, trots

att det "bara" var typ en månad sen jag gjorde det senast (för er som inte är så

insatta så kan jag säga att... ja, innan gången den förra månaden...

togdetetthalvår. *talking superfast so you can't get the halvår-part* ^^)

Jaja, anledningen till att jag hatar mina fiskar då...

Jag hade gjort klart nästan allt i akvariumet och skulle bara fixa till sanden på

botten som har en tendens att göra väldigt mycket på sig. Jag vevar med armen

och helt plötsligt ligger det en fisk, scalaren närmare bestämt, på min arm och

när jag vevar ännu mer med armen, ja då hoppas fiskjäveln ut ur akvariumet!!

Den landade på min heltäckningsmatta och jag skrek som en fjortis som ser

Johan Palm! *o, hemska upplevelse*

Pappa kom springande efter att jag hade ropat "Kom pappa kom fort KOOOM!!!"

Fisken ploppade ner i akvariumet och jag hade fått en hjärtattack. Suck.

Det var dock inte den enda dumma fisken. En gurami var i hörnet och när min

arm kom ditåt simmade den inte åt sidan, utan uppåt, upp för min arm.

Hjälp vad jag skrek. Nästan Johan Palm igen! Guramin hoppade i alla fall inte

ut ur akvariumet.

Tack gode Gud.