vad vore världen utan vänner?

Jag har nu, sedan kl. 18.00, hunnit:
- äta en knäckemacka
- åka i en kall bil för att hämta Anna och Julia vid busshållsplatsen i Uddared
- rida i ett extremt kallt ridhus (fingrarna frös till is och musklerna dog!)
- gå ut med Luna
- äta en clementin
- äta en banan
- äta en clementin till
men det viktigaste jag har gjort idag, det är att skratta. Tack för alla som får mig
att skratta. Faktiskt, nu när jag tänker på det, så har jag nog inte skrattat så
mycket på en hel dag någon annan gång (förrutom när jag låg hemma hos Kristin
och skrattade i 15 min tills jag dog, jobbigt&roligt). Nu ska ni få följa med på mina
roliga äventyr som jag har varit med om idag som idag är.

På morgonen... hände det inget roligt. Vilket idag var ett äventyr i sig eftersom jag
inte har varit med om så många negativa upplevelser. Faktiskt så var det bara
franskan (presentation om Tintin), och den överlevde jag, uppenbarligen.

Efter franskan var det matte, inte världens roligaste ämne, men jag hade ju min
mobil och mina hörlurar, och en massa vänner surrounding me, så det löst sig också.
Och så matteboken förståss, som undrar var den tog vägen.

Efter matten väntade engelskan, och jag har nog aldrig pratat så mycket engelska
på en gång som på denna lektion. Sus, Julia och Hilma tog del av denna upplevelse.
Hur trevligt som helst, och man känner faktiskt att man utvecklas bara genom att
snacka lite skit och göra fel uppgifter i boken...!

Sen var det lunch, efter en tid som kändes väldigt lång för min mage kurrade och
bubblade och skrek efter mat under hela matten och hela engelskan. I alla fall...
Jag och Kristin, vi kan trigga varandra så otroligt mycket! Always in a good way,
though. Idag satt vi och diskuterade vad man ska göra om ens barn inte vill ha
bilbälte på sig. Svaret blev följande: "Men lilla gumman/lille gubben, hur mår du
egentligen? Jag har märkt att du inte har den där livsgnistan kvar... Är du
självmordsbenägen, eller varför vill du inte sätta på dig bältet? Det står en bil
där framme... *pekarpåenparkeradbil* Skulle det kännas bättre nu, för dig menar
jag, om vi bestämmer redan nu att jag krockar med den bilen? Vill du bli begraven
eller kremerad? Vad ska det stå på graven, vad ska vi äta på begravningen, är det
duva som gäller när det kommer till gravstenen?" Och så rabblar man bara på.
Det enda kravet är dock att barnet har en massa kompisar i bilen, så det blir ännu
pinsammare, fast det är iofs lika kul ändå, morsan cpar liksom.

Nåväl, efter att jag och Kristin hade haft våran unika diskussion och skrattat klart
gick vi ut från bamba. Kristin och Julia ville till biblioteket, så de försvann. När vi
kom fram till skåpen fanns det fortfarande platser kvar vid "våran" bänk, så
jag satte mig, för en gångs skull!, med de... icke-politiskt vettiga människorna
(CS ingår i den gruppen, även om han är en muff, fast när jag tänker på det - det är
ju ungefär samma sak. ^^). Ve och fasa tänker ni, och ni tänker rätt. Vi hade inte en
enda vettig diskussion under hela lunchrasten. När de få halvvettiga människorna
gick frågade Hanson: "Vad ska vi prata om?" Albin föreslår Megan Fox och ja...
Resten får ni tänka ut själva. Jag kan avslöja att det förvånande nog kom upp både
håriga varulvsmän och en och annan George Clooney (ännu mer förvånande kom
också ett "han är en stilig grabb" från en av pojkarna runt bordet), under våran
icke-givande konversation. Tur att pojkarna i alla fall diskuterar genuint (det vet
inte jag vad det är, men jag skriver det ändå, ha överseende) snygga män, om de
nu inte kan prata om annat än människor som anses se bra ut. Det är tufft att vara
ensam tjej med åsikter i det läget. Men svaret kommer alltid vara att JA, Robert
Pattinson och Taylor Lautner är extremt heta och NEJ, jag tänder inte på allt som
rör sig. Remember, God damn it (det är för övrigt mitt nya uttryck)! :)
Jag tror iofs att det är bra att ha så meningslösa diskussioner ibland. Annars skulle
man nog inte uppskatta de vettiga på samma sätt.

Biologin var lika trevlig som igår och jag satt bredvid Julia idag igen. Kan det bli
annat än roligt då liksom?! Äntligen har vi kommit till profas, metafas och anafas.
Varför i helv-? Jo, för att... Ja, har ni sett Twilight så fattar ni, höhö. Finns ingen
annan anledning än för att det är det de gör på biologilektionen när Edward och
Bella pratar med varandra för första gången.
Jag vet - jag är en nörd. Jag blev dock VÄLDIGT stolt när Björn (som satt framför)
fattade direkt vad jag menade när jag uttalade de tre orden på engelska! :D

På gympan var det badminton, jag spelade tillsammans med Julia. Alltid denna Julia.
Vi var asgrymma!! På vårat eget sätt. Vi peppade och hejade och kunde inte
hålla inne känslan av vinst när vi fick vårat första poäng mot Nicklas och Björn.
JAAAAAA!!!!!!!!! skreks det i hela jäkla gympasalen, och den är inte liten! Det var
som att man fick ur sig allt när man skrek. Som att något lossnade inuti en.
Åh, vad skönt det var. Jag ska helt klart börja skrika oftare.

Tobias var helt galen när vi hade slutat. Varför jag stannade och väntade som sista
människa tills han var klar är fortfarande en olöst gåta...
Han följde mig ända till Lillys väg. Han är snäll den där Tobias. En sak jag kom på
när jag gick där med honom är att det är fan aldrig tyst när man är med Tobias!
Antingen så tjötar han eller så tjötar jag, men tyst blir det aldrig. Positivt eller inte,
döm själva, jag tycker i alla fall att han är en trevlig prick. Och sådana människor
finns det inte många av.
En annan gåta med Tobias är: Var får han sin energi ifrån? Ibland undrar jag om
han var en Duracell-kanin i sitt förra liv... Men som sagt, och upprepat, trevlig är
han i alla fall.

Nästa underbara ögonblick kom när jag och Anna satt i bilen efter ridningen.
Vi hade pratat en massa, men nu var det tyst. Jag har länge funderat på om jag
ska köpa en sån där vibrationsplatta, som träningsredskap. Jag ville få fram detta
till Anna... Det kom dock ut på helt fel sätt.
Det var tyst... sen sa jag tyst (som om jag vore generad): "Anna... Jag funderar på
att köpa en sån där vibrationsgrejsimojs..."
Då blev det ännu tystare och Anna bara glodde på mig.
"Neeej! Inte en såån!" var allt jag fick ur mig, men då var det försent. Anna sa efteråt
att "Man får ju bilder i huvudet direkt. Det var det värsta!" Haha. Underbara Anna.
Jag kommer sakna henne så offentligt mycket tänkte jag skriva, med oerhört var
vad jag menade. Vad ska man göra när Anna flyttar till Sätilla (stavning? :S) och vi
slutar på gymnasiet... När ska man ses då? Eller ska man sova hos varandra jätteofta,
eller vad kommer hända?!

Det jag vet i nuläget är i alla fall att jag tänker utnyttja all tid jag har kvar med
alla underbara människor som förgyller mina dagar som annars skulle varit
extremt tråkiga.
Jag skulle inte överleva utan era skämt, era skratt och era värdefulla tankar.

Tack.


När jag började skriva det här inlägget bytte Spotify låt till Band of Skulls - Friends.
Det måste vara ödet tänkte jag då, för den låten betyder.
Jag vet, ni tycker inte om Twilight, men den här låten...!
Hela soundtracket är för övrigt helt underbart, men det ska inte jag skriva om nu, för
nu tycker jag att alla som klagar på för dålig uppdatering kan vara nöjda med mig.

Sov gott! May the force be with you!