att bli galen

Somliga i min närhet tycker att jag borde börja bli galen och nervös över att det nu är mindre än tre veckor kvar tills jag ska hämta Giovanni på flygplatsen. Jag tänker att jag ju egentligen inte behöver bli det förrän dagarna innan. Att det är lugnt, för det är ju för tusan inte en utomjording som ska komma hit! Jag är ju kär och lycklig och allt sånt trevligt.

Men så slog det mig när jag satt ute på verandan med snön yrande omkring mig efter att ha utfört trädgårdsarbete, att shit... Jag har bara två helger kvar innan jag har en amerikan som går runt i mitt hus!!! (Bara det faktum att han kommer gå omkring gör mig nervös, haha! Att det är för att jag bor här tänker jag inte ens tänka på innan det sker - för då kommer jag bli galen på riktigt..!) Det ju bara 20 dagar kvar! Och det går ju hur fort som helst!! Jag fyllde liksom år för 20 dagar sen! Och det känns som max en vecka tillbaka... Suck. Jag kommer dö.
Meeeen, jag tror inte att jag har blivit 100% galen än; det är mer som att det har gått upp för mig först nu att det faktiskt kommer att hända. Och jag blir glad och nervös, överlycklig och panikslagen. Allt på samma gång! (Om möjligt vill säga... (Fast inget är ju omöjligt för en ninja, so...))

En annan sak jag börjar tänka på är att jag inte kommer hinna måla om mitt rum. Sånna fjantiga saker tänker jag på! Gula tapeter med Lejonkungenboard... Som jag valde när jag var nio, och har levt med sedan dess. Väggarna ska bli vita har jag bestämt. Och så en massa coola canvastavlor som man kan byta ut när man har lust. Mer tavlor i allmänhet förresten. Ner med Johnny och Twilight, och upp med abstrakt konst!
Mitt mål just nu är dock att städa klart mitt rum. Jag har kommit... halvvägs? En tredjedel kanske? Och det har gått tre veckor sedan jag började, så nu gäller det att lägga på ett kol!

Jag behöver göra något på fredagen innan. Förutom att sova då (så att jag inte är lika död som Giovanni kommer vara ;)). Umgås. Eller bara se en film och chilla. Fast umgås är nog bättre. Eller inte, för mina vänner verkar i nuläget mer nervösa än mig - vilket jag tycker är väldigt roligt och konstigt! Någonting bara. Vad som helst. Utom att sitta och vara nervös och sedan inte kunna somna.

Slutsats: Jag håller på att bli galen. Även fast jag nog inte borde bli det.