Rebeccas Unika Blogg

Jag sitter här och tänker lite lätt på hur många själlösa bloggar det finns. Hur många som helst verkligen! Jag skulle kunna ränka upp ett antal, men om det skulle vara så att de personerna någon gång i framtiden skulle snubbla in på denna fantastiska, unika blogg, så vill jag inte att de ska bli ledsna - därför avstår jag. :)

Vad menar då jag med en själlös blogg? Jo, mer en blogg som säger 'Hej, idag har jag köpt det här. Nu ska jag till blahablaha. Hejdå.' Förstår ni? (Inte? I don't blame you, det är inte många som förstår när min blonda skalle tänker (så gjorde de det ;PpPpPPppPp). ;)) Mer som att det inte säger något om varken bloggen eller bloggens ägare. När jag tänker själlös blogg tänker jag på alla bloggar som jag inte vill läsa, som inte intresserar mig. Nu kanske detta låter som att jag säger detta ur mitt perspektiv, men jag försöker skriva så att 'jag' är alla människor i hela världen. :P Bloggar som liksom inte ger mig nåt; inte en endaste liten tanke, förutom 'jaha'.

När jag tänker själlös blogg tänker jag också att det egentligen borde vara rätt svårt att göra en blogg utan liv? (Inte för att en blogg faktiskt har en själ från början, men ni hänger med. :)) Man måste ju skriva så opersonliga saker så det är inte sant! Inga egna intryck, tankar eller åsikter. Det borde vara rätt svårt.

Efter att ha skrivit detta lätta, lilla inlägg kom jag på att jag inte har skrivit något exempel som är ens i närheten av min blogg... Antingen så är jag jäkligt självgod, eller så har min blogg själ.

Jag röstar på själ. :)

Själlösa bloggar kanske också har själar iofs... Fast mer som i 'jag följer med strömmen'-själar.

Det är svårt det där. Att tänka som om man gled med strömmen menar jag, för det är inte ens i närheten av vad jag gör.

Jag har själ.

I've got soul.

But I'm not a soldier.

Sov gott, Lerum, Sverige, Jorden, Universum...

Booyaah! ;)