En tanke som har slagit mig är - att Lillan inte har några bröst. Faktiskt, jättekonstigt.
Inget som man skulle tolerera i dagens samhälle. Jämför man med senare julkalendrar
har nioåringarna där inte heller bröst, men de är alltid, på något sätt, markerade.
Som i t.ex. superhjältejul.
Nu undrar jag hur kostymdesigners tänker när de gör såhär. Vad ger det för budskap
till andra unga tjejer? De fokuserar på fel saker, minst sagt. Intelligensen har minskat
hos de unga, kvinnliga skådespelarna och vad man har mellan halsen och naveln blir
viktigare och viktigare. Kan man inte bara låta barn vara barn?
Detta gäller såklart inte bara julkalendrarna, utan andra barnprogram också.
Bratz till exempel. Det är nog det grovaste jag har sett! Hur smala som helst - men ändå
kurviga? - stora bröst, sminkade som attan och kjolar som visar mer än tillräckligt.
Barbie skapade de hemska idealen - men det här är för mycket!
Vart är världen på väg?!
Jag har bara en sak att säga: in med Lillan-idealet i barnprogrammen igen!
(Ja, jag vet att jag går på för hårt, men jag kände att det var värt att tänka lite på detta.)
(Ja, jag vet att jag går på för hårt, men jag kände att det var värt att tänka lite på detta.)
JA! Bratz om något är helt och hållet sjukt i huvudet. "hej små barn. Ni ska ha 2 meter långa ben, en överkropp som domineras av två stora bomber, ca 20 cm i radie, och dessutom skall ni ha så stora ihjälsminkade huvuden att era nackar kommer att brytas!"
SvaraRaderaNågonting som faktiskt skulle kunna skapa debatt i kommentar-rutan, men jag tror inte någon är dum nog att säga att överdrivna former i barnprogram är bra... Ja... Jag vet inte riktigt vad man kan säga, men jag håller med dig.
SvaraRaderaJag är förvånad hur mycket vi (eller jag i alla fall) redan börjat säga "På min tid" eller "När jag var yngre", jag trodde att det var typ 45+ årsgräns på det.