Ibland tänker jag att kanske ska ändra på mig. Av den enkla anledning för att han-som-inte-bör-nämnas-vid-namn (surprise - det är en han!) ska tycka om mig lika mycket som jag tycker om honom.
Vid närmare eftertanke går detta emot allt som jag står för, som att man ska vara sig själv, helst hela tiden. För tänk om alla skulle gå runt och likna en och samma person - hur skulle det se ut?! Om jag då själv går runt och tystar ner mig, vad är jag då för ett föredöme? Man skall icke ändra sig. För någon. Det spelar ingen roll för vem eller vad, känner man att man inte kan vara sig själv med människorna som man själv tycker om, så bör man byta umgänge. Det där lät iofs väldigt dubbelmoraliskt. Att jag vill ändra mig för honom, men om jag känner att jag behöver göra det, så ska jag byta vänner. Fasiken!
Jag menar mer att man ska kunna säga vad man tycker, och tycker folk inte om en då, det är då man bör och skall byta umgänge. Kan man inte vara sig själv så umgås man med fel människor helt enkelt. Det känns som att jag bara upprepar mig hela tiden. Jag hoppas att ni förstår vad det är jag vill ha sagt i alla fall.
Jag kan ibland känna att jag borde hålla käften lite oftare. Att jag pratar för mycket. Speciellt i skolan, haha. Jag tjötar på som bara den. Blir jag argare än argast, då tappar jag synen och kroppen spottar ur sig ord som egentligen inte kommer ifrån mitt Lilla Jag, utan från mitt Stora, förbannade, Jag. En sådan person kanske alla borde ha inom sig. I alla fall ibland. Någon som kommer inifrån och som står upp för en. Som Mållgan gör för Alfons ungefär. Fast man behöver nog en elakare Mållgan, för Alfons Mållgan är så snäll. Har jag för mig... Det var längesen jag läste Alfons. (Jag hoppas att intresseklubben antecknar! :))
I vilket fall som helst (här kommer min slutsats):
Det finns ingen anledning till att ändra sig eller neka sin personlighet space, oavsett vilka människor man är med.
Behöver man det, så är det skitmänniskor man umgås med.
Man behöver inte sådana människor och de kan dra åt helvete. :)
Tur att inte jag umgås med sådana människor!
Längre.
NEIN! Nu har du fått ett "jag vet"-ämne! :O
SvaraRaderaSluta läska oss utan att berätta!
haha, du snackar precis lagom mycket lilla rebecca. tänk vad tråkig skolan hade varit om alla pratade lika mycket som jag. det hade ju blivit supertyst och tråkigt. dessutom kan jag tillägga att det finns flera stycken som pratar mer än du, men det ses som normalt bara för att dessa människor är... ja, just det, MÄN! HAHAHA! (vet ej riktigt vad det skrattet hade för funktion) så man kan säga att varenda gång du öppnar munnen så för du en kamp för alla kvinnor på denna jord, vilket såklart är rätt så beundransvärt.
SvaraRadera