valentine's day

Om någon mot förmodan skulle missat det så var det Alla Hjärtans Dag igår.Jag började dagen med att vakna vid... 11? 12? och så åt jag mysfrukost med Mamma och Syster. Sen gick jag upp på mitt rum, men så runt kl. 13 rang det på dörren - och Luna fick världens anfall (herregud, det är något fel på min älskade hund...). Eftersom hon blir galen oavsett vem det är som plingar på dörren, så satt jag kvar på mitt rum. En minut ropade Mamma och Pernilla att "Rebecca, det har kommit blommor!!" Jag blev helt shockad när de räckte över en blombukett från BlomsterShoppen. Sakta med säkert uppenbarade sig sex röda rosor, men sju lappar på. Pernilla läste högt; "The past, hoping for the future, your Giovanni", "I love us", "I love how weird you are" (mammas kommentar till denna lapp var "vad bra, han är medveten om det alltså..." Tack, mamma!) och en massa annat gulligt. Jag trodde verkligen att jag skulle börja gråta, och jag tappade andan när jag läste den sista lappen...
Hur kan man vara så galet söt som Giovanni?!
(Och hur fasiken ska jag kunna toppa det..?? (Btw, för er som undrar hur det går med det som jag har skickat till honom, så är det fortfarande på resande fot.)

Mammas kommentar efter att vi hade stått och beundrat rosorna ett tag (och suckat åt hur gulligt det var) var "Jo, men då kanske det finns hopp för den här killen..." Jag håller med, såklart. Very much so.
Pappas höll med när han kom hem, och undrade om han fick skriva i min logg på facebook till Giovanni. Jag sa "ja, om det inte är något dumt..." Fast varför skulle det vara det? Och det var det inte, för er som inte har läst det, eller har möjlighet till att läsa det.

Vi skypade i 1,5 timme och sen gick jag runt och log hela dagen. Alltså på riktigt, jag var glad och lycklig hela dagen! Varje gång jag såg rosorna som stod i köket sken jag upp och tänkte på hur lycklig jag är som har hittat en så underbar människa!

Sen stack jag in till centrum med Mor och hyrde Valentine's Day (börjar bli något av en tradition att se den filmen den 14 februari), och så köpte jag en Merci-ask till min älskade syster (mest för att hon är en fantastisk människa, men också för att jag tycker att även hon behöver påminnas om det, och eftersom jag har Giovanni, och Daniel Lisa, så hoppade jag in som hennes största fan!). Väl hemma åt vi middag; fläskfilé, mandelpotatismos och hemgjord svampsås - yum! Efter maten började jag göra kärleksmums dagen till ära. När jag var mitt uppe i baket ringde Anna och sa att hon och Hilma ville låna filmer, så de kom hit och tjötade lite, och köpte en Cola av oss, haha!

När de hade stuckit bakade jag klart kärleksmumsen...arna? (lägger upp receptet snart) och sedan skypade jag med Giovanni i ytterligare 1,5 timme. Det förvånar mig varje gång hur svårt det är att säga hejdå...

Sedan åt jag, Mor och Syster fin choklad (från när mamma var i Belgien; typ Godiva, jävlar vilken choklad! Vi köpte två bitar var i NYC och, åhh... orgasmiskt! (mamma tycker jag är vulgär när jag säger orgasmiskt... det tycker inte jag, så jag fortsätter säga det :)) Vilket påminner mig om att jag inte har bloggat om New York än... Får bli snart!) och så drack vi cider och tittade på Valentine's Day. Åh, vad söt den fimen är! Det fina med den är att den tar upp så många olika kärlekar; kompiskärlek, den första kärleken, mor och son, hetero- och homosexuell kärlek, olycklig kärlek och så lite otrohet på det! Men Love Actually är ändå bättre, på något obeskrivligt sätt... I slutet gick jag ner och skar upp kärleksmums. It. Was. Gooood!

Så, ja - en underbar dag. Det enda som kunde gjort den bättre skulle självklart ha varit om Giovanni hade varit här... (Förhoppningsvis gör han det på påsklovet...!!)