Nu var jag inne på en blogg där det stod lite om 9/11, och jag börjar då tänka på vad det datumet betyder, för mig (självklart?).Efter mycket om och men så kan jag inte hitta en enda liten tanke om det hela. Jag tänker liksom inte vidare från tanken att det är skithemskt att så många oskyldiga dog, och att det är hemskt (men på något sätt ironiskt) att de 10 år efter kraschen tänker inviga en moské vid Ground Zero.
Alla blir som galna, men jag står där ensamt och tänker: "Ja." Punkt. Det kommer liksom inga överväldigande känslor, utan jag tänker mer att det kanske inte finns några egentliga krav på att jag ska känna och tycka så mycket om det hela; dels för att det på något inte ingår i min kultur (även om det uppenbarligen hör till en av de största händelserna i nutidens historia), och jag var för fasiken bara 9 år när det hände! Som 9-åring fattar man ju inte sånt... eller mer jag fattade inte. Jag kan ärligt säga att iår nog var den första gången i mitt 18-åriga liv som jag ens har tänkt på att 'Oj, nu är det den 11 september'. Det slår aldrig mig hur... liksom... viktigt/stort/hemskt/ oroväckande sånt här är.
Kanske kommer det att väckas några omedvetna känslor när jag och mamma besöker New York och Ground Zero i höst, vem vet?
Mer än såhär kan jag inte klämma ur mig själv angående World Trade Center.
Mest för att det inte finns några tankar att klämma ut.
Lo siento?
Mer än såhär kan jag inte klämma ur mig själv angående World Trade Center.
Mest för att det inte finns några tankar att klämma ut.
Lo siento?
Interesting note: President Bush used some video of the 9/11 attacks in his second run for president in order to remind people that he was a good leader during that tough time (which is mostly true). The media went _absolutely insane_ about it, and basically forced him to stop. People are _very_ sensitive about imagery from that day (I don't know why though… not talking about something only makes it worse).
SvaraRadera