Ibland så skriker jag allt vad jag kan. Oftast av antingen ilska eller glädje. Idag blev jag arg och kände hur ilskan bubblade inom mig. Jag mår så dåligt då. Känner att jag vill slå sönder något, eller (i vissa fall) någon. Det gör liksom ont i hela mig, och jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Allt som ska göras i det ögonblicket suddas ut från hjärnans minne och jag känner att det blandas in en smula panik i grytan med ilska.
Eftersom jag inte tycker om att vara förbannad, så började jag med att stampa takten till musiken från iPhonen, oerhört överdrivet såklart. Ibland kan det räcka, men inte idag; så jag tog mitt pick och pack(mig själv och iPhonen) och gick ner i garaget. Att stänga alla dörrar är en safety precaution som måste vidtas, det blir sånna jobbiga 'vad skriker du för?!'-frågor om någon råkar höra. Kroppen skrek av sig självt, jag behövde inte hjälpa till särskilt mycket, mest för att det är ett skönt sätt att avreagera sig på, och jag antar(på något vis) att kroppen känner det. Jag hade hela tiden i huvudet att varje gång jag gör såhär, så får jag ruskligt ont i halsen. Det raspar när jag skriker och i upp emot en timme efter skriket gör det ont att både andas och prata i någon timme efteråt - men det är det värt, för jag slipper vara arg mer.
Allt släpper, och jag hatar inte så värst mycket längre.
Sen, när jag kom ut ur mitt gömställe, stod Luna oroad och väntade på mig. Då var det nästan så att jag bröt ihop och började säga till henne hur mycket jag älskar henne. De bruna ögonen sa till mig att hon älskar mig tillbaka. Gnyenden steg från hennes lungor och hon ville kramas och pussas, för att hon märkte att jag var upprörd. Hon tycker inte om det. Det är tur att jag har min lilla hund. Hon är nog den varelse som förstår sig på mig, bäst av alla andra (och den enda som slickar bort mina tårar, från själen).
De enda gångerna när jag blir ledsen på henne är när hon vill busa, när jag hellre vill få all sorts gråt ut ur mitt system. Då är det jobbigt som attsingen, men jag kramar henne ändå, för då känns det som att hela världen stannar upp och hon tvättar bort smutsen från mitt livsobjektiv.
Det finns de som säger att ett djur inte kan vara en människas bästa vän. Screw them, säger jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar