Tack för att ni finns, och bryr er. Världen behöver fler människor som er.
Jag tror inte att jag insåg innan era kommentarer hur... liksom hemsk hela den där grejen var. Den har väl smält inom mig, så jag har på något sätt accepterat det. Att det finns där, inte att det var okej det som hände. Jag känner för att prata med någon, dock inte med er. Det låter hemskt, tycker jag, men jag tror att det behövs en högre nivå av... hjälp? Det är väl hjälp jag behöver..? Men ni ska veta att det verkligen värmer att ni bryr er.
När jag tänker på det här, så blir jag jävligt förbannad på att ingen, varken jag eller någon annan (som har vetat om det), har kopplat ihop min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende med det där.
Nu ska jag gräva fram allt, prata med någon, gråta och sånt, och hoppas på att det räcker för att kroppen ska släppa det. Sen ska jag bli lite mer awesome, om möjligt (tvek), och tänka bättre tankar om mig själv.
It's TTTKA.
Time To Totally Kick Ass!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar