matematikens djävulska värld

Jag tycker verkligen inte om matte idag. Nästan hatar det. Allt krånglar. Men det är skönt när krånglet löser sig. Väldigt, jävla jätteskönt! Men extra jobbigt när det är skitsaker som gör att man får panik (som typ parenteser - de borde inte få finnas!). Just nu känns det som att mitt liv slutar imorgon, fast det vet jag ju att det inte gör. Får jag G på provet så blir jag glad; får jag VG blir jag svinglad, och får jag MVG är det förmodligen någon annans prov... Behöver inte vara, men troligtvis.
Jag tänker skita i matte när jag blir stor! Jag ska skriva saker istället. Det har jag ju t.o.m. i blodet, så det borde väl fixa sig på ett eller annat sätt. Jag ska bara komma på vad jag ska skriva om...
Åh, vad skönt det blir imorgon när det är över, och man inte kan göra någonting åt det! Fast iofs har jag och Sofia läxor till varenda jävla lektion på onsdag, så det sköna känslan infinner sig väl inte förrän på onsdag skulle jag tro. Då ska jag inte göra någonting. Inte ens börja läsa svenskaboken! Kanske... Jag gör nog det, annars kommer jag aldrig ha läst klart den till på onsdag; jag läser så himla långsamt.

Hejdå, vi ses på andra sidan matteprovet!