Kom på att jag har utelämnat anledningen till varför det har varit ett sånt kasst (för att inte säga obefintligt) uppdaterande under den senaste veckan.
Det var dels för att jag hade matteprov i Matte D igår (*suck*), men också för att... (Julia, håll i dig!!) jag har börjat skypa med min man. Helt galet egentligen. Jag tror att varken ni eller han kan inse hur sjuuuuukt nervös jag var. Eller... han kanske kan det, för han var tydligen också galet nervös. Och konstigt nog var jag den ende med Skype-erfarenhet. ^^
Eftersom jag är en analytisk person (but not really) så tänkte jag faktiskt ta och reflektera lite snabbt över vad som var annorlunda med första skypningen med Giovanni och första med Aaron. (Det känns konstigt att skriva namn, men jag gör det den här gången, för det är lättare. :))
Med Aaron var det ju nervösare... men kanske inte i den mening att jag aldrig hade pratat med honom (jag menar jag hade ju hört hans röst typ tusen gånger innan), utan mer för att jag aldrig hade använt Skype. (Jag ljuger... såklart.) Han tjötade på, det gjorde inte jag; hag fick ur mig kanske... 15 ord? ^^ Samtalet varade i typ en kvart.
Med mon homme var det annorlunda. Väldigt annorlunda. Då var jag nog ännu mer nervös, men ändå, liksom, lugnare... samtidigt. Vi var lika awkward, vilket väl... är... bra? Eller så är det inte det, men jag tror det. Mer equal än med pratkvarnen från Georgia. ;) Vi pratade knappt, skrev mest, men!, vi skrev i två timmar. Med cam på, that is.
Jag är fortfarande aningen... inte chockad, men nära, över att de fortfarande vill prata med mig. Och att de kan uppfatta ett av mina ihopkladdade ord, haha! För det blir liksom som att alla ord vill ut på samma gång. Men det fungerar, uppenbarligen. Jag måste bara sluta få hjärtattacker innan... Och sluta fascineras över hur fruktansvärt söt Giovanni är när han ler, för att jag ler. Då löser det sig nog. :)
((Aaron, for God's sake! We suck at skyping. Like... if you haven't noticed. This Sunday, right? (One-way communication is so effective... :P)))
Varför är jag inte förvånad av att du var den enda "med erfarenhet" och att du delade med dig av den till någon som aldrig gjort det innan, Ms Cougar?
SvaraRadera