tankestartare

Igår kväll sa Pernilla något av det vackraste jag har hört. Hon sa, quote:
"Jag tror inte att du har några fjortisläsare - man måste ju tänka när man läser din blogg!"
Jag blev glad. Hon sa att "man måste tänka över det som [jag] reflekterar över". Jag tycker ändå att det är så jag vill ha min blogg - man måste liksom få tänka lite. Annars tror inte jag att det finns något värde i att blogga, om läsaren bara ska sitta och matas med det jag skriver om. Jag hoppas på att ni också känner så! Mitt sätt att skriva på kanske inte har fjortisar som målgrupp i och för sig, så det vore ju inte så konstigt om ingen som anser sig tillhöra fjortisarna läser min blogg.
Stackars fjortisar, dock; som uppenbarligen inte tänker när de läser...

Min kära syster tycker också att det är jobbigt att jag skriver så jäkla mycket. Att det tar så himla lång tid att läsa igenom min blogg när hon inte har varit här på ett par dagar. Men det kan ju inte jag hjälpa, eller? Det som skrivs här är liksom inte ens 10% av vad som rörs sig inne i mitt huvud. De som inte klarar av längden på mina inlägg läser går väl iofs knappt in här heller, så det löser ju sig. Det jag tycker är lite skumt är hur mycket skit jag skiver - saker som liksom bara ploppar upp i huvudet (som typ det här?!) och som jag sedan på något sätt tror att folk ska vara intresserade av att läsa. Sen kanske de som inte hänger på hur random jag faktiskt är får sig ett litet uppvaknande... Om man nu kan få det om något så... oviktigt; för det är det ju egentligen. (Jag vet just nu inte riktigt vad eller varför jag skriver, jag gör det mest för att jag inte orkar julstöka. :))

Dagens randomliga tanke: Vad skulle vi göra utan styckeindelning? Dö, tror jag. Tänk er text som liksom bara är ihopkletad till en enda stor klump. Jag skulle bara känna att jag körde fast hela tiden, inte ens orka läsa hälften. Nu vet ni.
Use your careboxes and carebooks well, please!