Nu börjar fjärilarna i magen vakna, och jag känner hur jag inte kommer kunna äta. Det är nämligen det som har skett de andra gångerna när jag har träffat Giovanni; jag slutar äta. (Och Gud nej, det är inte frivilligt!) Det är som att fjärilarna i magen tar så stor plats att maten inte får plats. Matlusten försvinner totalt för att jag blir så pirrig och nervös. Skit också. Jag undrar lite över när min kropp hade tänkt sluta bli så nervös..? Det är ju bara, typ... världens underbaraste människa...!!!
Jag och pappa ska åka om 4 timmar, så nu blir det raketstädning! Jag hoppas att Daniel inte har något emot om jag börjar dammsuga såhär på morgonkvisten... Det har han nog, men skit samma, han får överleva!
Förhoppningsvis kan jag i alla fall få i mig en macka, men det är tvek. Ett glas apelsinjuice i alla fall!
Kramar :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar