31 augusti 2010
otur i turen, oturligt nog
Kom hem för en liten stund sen från den första uteritten på mer än ett år! Hur skönt som helst, och fint väder var det också! Sen kanske galopptillfällena kunde ha varit fler, men men. Man kan inte få allt här i världen. Jag hade Cheyenne, en underbar islandskorsning som nog har världens härligaste trav, det är bara att sitta ner hela tiden, och man sitter i princip still the entire time(no idea were the English came from... must be my unconsciousness, trying to prove to Philip that I'm utterly awesome and that I've got more mad skillzz than a 9-year-old :P). Hursomhelst så red inte alla ut; en gammal tant (som jag har glömt namnet på :P) red kvar i paddocken med Walle(som för tillfället är halvblind på ena ögat :( ). När vi kom tillbaka stod Gunilla(en av Wiebos masters, skulle man kunna säga) och såg förtvivlad/sorgsen/orolig ut och sa att Tanten(med stort T, mind you) hade ramlat av och skadat höften. Walle hade blivit skrämd, Tanten ramlade av och landade oturligt nog på höften. Sen kom ambulansen. Jag har aldrig varit med om att någon har skadat sig så allvarligt att man måste kalla på ambulans (och det här är ändå mitt elfte(tolfte?) år på Wiebo...). Usch, usch. Hon verkade i alla fall vara med i huvudet, och det var ju tur!
30 augusti 2010
top 60 ghetto black names
Detta härligt ultimata videoklipp var med på Tyra Banks Show för några veckor sedan, och jag är fast! Det här är ett av de roligaste klippen någonsin! Några må kalla det rasistiskt, men gör man det tycker jag att man kan vakna upp lite och inse att det faktiskt bara är ett skämt. LLLovely! :D
29 augusti 2010
frihet och bok-, kläd- och yrkestänk
Nu känner jag frihet.
100-årskalas är över.
50-års drop in är över.
Tre dagar av stress är över.
Tre dagar med lön är (tyvärr ;)) också över.
Kvar finns fem trötta familjemedlemmar, en ensam hund och en jävla massa mat! (Fyrrätters fem gånger i veckan kanske inte är helt fel iofs..? ;))
Hursomhelst så kände jag att jag inte vill låta bloggen vara helt ensam ute i etern längre. So I'm back. Sort of. Kanske inte imorgon. Eller så är jag här och skriver av mig hela dagen. Det vet man inte. (Kom just på att vi har engelsk(a?)läxa också. Ord + kunna texten flytande på svenska vad det va? Bra att jag har koll och så. :P) Jag kände mig lite hemsk när Hilma sa att även fast jag har skrivit att jag inte skulle skriva på några dagar, så går hon in och tittar varje dag för att se om jag har gett upp löftet om att inte blogga på fyra dagar. Jag vill ju inte att det ska vara så. Jag vet ju själv hur, nästan besviken jag blir när jag går in på en blogg jag tycker om, och det inte har hänt något nytt sen senast jag var inne.
Något jag har lärt mig under denna stressfulla vecka är att jag mår mycket bättre utan att sitta framför datorn 24/7 och att det faktiskt finns ett liv utanför cyberspace. I was stunned. (Jag var så nära på att skriva stoned, vilket jag kanske också har varit. I've got my pot, so everything's possible. ;))
Just nu fick jag en jäkla lust att blogga av mig, men klockan är mycket och mamma har lovat att se på Sherlock Holmes med mig innan jag går och lägger mig, så jag kan inte blogga så himlans mycket. Än. Om filmen blir av eller inte, det kan man inte veta. Man kan aldrig veta sånt med mamma. Hennes inställning var att 'vi iallafall inte kommer lämna tillbaka filmen idag'. Vi hyrde den för två veckor sen. Were supposed to have it for a week. Way to go! ;) Undrar om de tillslut ringer och undrar var filmen har tagit vägen? :P
Imorgon börjar Amanda på Läkarlinjen inne i Göteborg! Spännande som attan ju! Hjälp vad nervös jag skulle varit! Men så sa hon att hon är det också. Jag tror dock att det kommer gå super, hon är för smart och trevlig för att det ska gå fel. Om hon inte kommer på att det är helt fel grej för henne, vill säga. Då hoppas jag att hon slutar. ... Oj, vad cynisk jag blev helt plötsligt. Förlåt, Amanda! :P
Hela den Rosendahliska familjen var här på drop-in:et och vi pratade om vad hon ska ha på sig imorgon. Efter att ha tittat på ett uråldrigt Tyra Banks Show-avsnitt om 'the Bro Code', där de sa att man som tjej inte ska slänga ut alla korten på bordet direkt, sa jag ironiskt att hon kanske skulle klä sig lite halvneutralt, men änså spännande, så att man liksom vill veta mer om henne. (lång mening! Btw, andas ni in när ni läser en sån lång mening? Jag kan komma på mig själv med att sitta och hålla andan. :P) Hon tog det seriöst. ^^ Egentligen är det väl iofs rätt sant att man inte ska säga: 'Hej, det här är jag och såhär tycker jag om det och det och det och det' direkt, utan att när man, som Amanda, börjar på en ny utbildning där man inte känner någon, ska klä sig någorlunda neutralt och inte stå ut allt för mycket. Den första veckan i alla fall. Sen tycker jag att man ska vara bekväm i klassen, eller byta, om allt känns fel (jag börjar tro att det bor en liten cyniker inom mig :P). Känna av stämningen och sedan allt eftersom släppa ut de små människorna inom sig som folk på utbildningen kan tros tycka om. Då menar jag inte att man inte ska vara sig själv, utan mer att man kanske inte ska vara världens bitchigaste människa i skolan, om man vet att man kanske taggar igång lite för lätt, utan mer ta det chill. Såklart ska subban få komma fram lite då och då, det tror jag bara kan vara nyttigt, men kanske inte med klasskompisarna?
Nu sitter jag bara och filosoferar. Och det tänker jag fortsätta med! ;)
Även om jag har tänkt att sätta mig imorgon och skriva ner allt som har hänt under de senaste två veckorna(..?! Gosh, som att jag kommer orka det! :P), så tänker jag ändå ta upp saker här och nu som jag kommer att tänka på; bara för att min hjärna är överladdad med tänkta inlägg som måste ut. (Plus att jag väntar på mamma, såklart.)
Igår på 50-årskalaset var jag bordsdam till en man känd som 'Johan från pingisen'. Stopp! Hur gammal är man inte, när man är bordsdam?! God..! I'm getting old over here. :P Hursomhelst så började vi prata om skola och jobb. Han pratade varmt om sin Oskar(möjligtvis Oscar, det förtäljer inte historien) som hade fått jobb på Bergakungen. Jag blir lite tagg på att jobba där! Jag menar; jag går natur och har därför relativt lätt(jag kan inte glömma 'relativt', då kommer Philip bara hacka på mig *snyft* :P) för siffror, jag är social, har lätt för att prata med nya människor, plus att film är ett av mina stora intressen - så vad skulle kunna vara bättre än ett jobb på Bergakungen?! Jag borde skicka in ett CV...
Anyways, efter någon halvtimma, efter att han hade vänt sig om för att prata med mamma, tittade han på mig och sa (inte ordagrannt, dock :P): 'Nu har jag och din mor kommit fram till att du ska bli egen företagare!' Jag fick en mindre chock, eftersom 'egen företagare' låter så extremt vuxet och seriöst i mina öron, men sen efter ett tag började jag tänka på det, och hur awesome hade det inte varit att ha ett eget företag?! Självklart skulle det bli mycket pappersarbete, om det nu inte är så att alla har moderniserat sig och gått över till en digital version, men jag menar; jag sitter redan ner 6 timmar per dag, fem dagar i veckan i skolan, så det borde väl inte vara ett så stort problem? Jag tänker att man måste ta en väldans massa ansvar, men att med det kommer en oerhört stor frihet att göra precis vad man vill! Frågan är bara vad företaget skulle göra... Darn it! :P Så långt har jag inte kommit.
Dock, mina damer och herrar, har jag kommit på att jag nog vill skriva ett manuskript (om det heter så, annars vill jag skriva något annat :P) till en bok om självkänsla. Vad man ska acceptera från andra, hur man accepterar den man själv är, hur man stöter bort och krossar de som behandlar en som skit, och hur man hittar tillbaka till livet efter jobbiga saker. Tänk vad bra den skulle bli..! Det ska jag göra!
Jag läste i förra numret av VeckoRevyn(som för övrigt är Sveriges i särklass grymmaste tidning!! Det blir nog ett inlägg om det någon dag...) ett utdrag, möjligen första kapitlet, ur Isabella 'Blondinbella' Löwengrips bok 'Egoboost!', och jag tänkte att kan hon få något sånt här publicerat, så kan banne mig jag också få det! Inte för att den var dålig, mer för att den var skrivet på ett sådant sätt som jag själv tror att jag är kapabel till att skriva på. Faktiskt så var det så att när vi satt på kalaset igår och pratade jobb, skola och framtid, så sa Maria att jag kanske skulle ta och göra något med ord, eftersom jag är så verbal. Då blev jag glad. För jag vill gärna vara det, och ibland räcker det att en enda människa tycker så för att man ska tänka att: 'Jo, men jag är nog det!' :) Så en bok låter ju prima! Och det vore ju så skönt att få den publicerad och ut i bokhandeln med den, och så läser alla om hur jag tycker att idealen är sjuka, att människor ska få vara som de tycker att de själva ska vara, och att det inte finns en enda anledning till att låta någon behandla en på ett orättvist sätt. KABOOM! ska det säga i folks hjärnor, och så blir alla glada och börjar pussas och kramas istället för att kriga och slåss. Mycket mysigare, och så skulle inte alla hemska saker uppstå. Som misshandel, varken psykisk eller fysisk. Bara en massa fjärilar, och blommor och bin. ^^
Nej, nu får det räcka! Jag är trött (har dock sovmorgon till 10 imorgon, vilket är jävligt gött!) och har bloggat sjukt mycket mer än jag hade tänkt. Men trevligt var det. ;)
Sov gott, vakna vått!
Sov gött, vakna blött!
(Vad drömmer man om då egentligen..? Hehehehehee...)
100-årskalas är över.
50-års drop in är över.
Tre dagar av stress är över.
Tre dagar med lön är (tyvärr ;)) också över.
Kvar finns fem trötta familjemedlemmar, en ensam hund och en jävla massa mat! (Fyrrätters fem gånger i veckan kanske inte är helt fel iofs..? ;))
Hursomhelst så kände jag att jag inte vill låta bloggen vara helt ensam ute i etern längre. So I'm back. Sort of. Kanske inte imorgon. Eller så är jag här och skriver av mig hela dagen. Det vet man inte. (Kom just på att vi har engelsk(a?)läxa också. Ord + kunna texten flytande på svenska vad det va? Bra att jag har koll och så. :P) Jag kände mig lite hemsk när Hilma sa att även fast jag har skrivit att jag inte skulle skriva på några dagar, så går hon in och tittar varje dag för att se om jag har gett upp löftet om att inte blogga på fyra dagar. Jag vill ju inte att det ska vara så. Jag vet ju själv hur, nästan besviken jag blir när jag går in på en blogg jag tycker om, och det inte har hänt något nytt sen senast jag var inne.
Något jag har lärt mig under denna stressfulla vecka är att jag mår mycket bättre utan att sitta framför datorn 24/7 och att det faktiskt finns ett liv utanför cyberspace. I was stunned. (Jag var så nära på att skriva stoned, vilket jag kanske också har varit. I've got my pot, so everything's possible. ;))
Just nu fick jag en jäkla lust att blogga av mig, men klockan är mycket och mamma har lovat att se på Sherlock Holmes med mig innan jag går och lägger mig, så jag kan inte blogga så himlans mycket. Än. Om filmen blir av eller inte, det kan man inte veta. Man kan aldrig veta sånt med mamma. Hennes inställning var att 'vi iallafall inte kommer lämna tillbaka filmen idag'. Vi hyrde den för två veckor sen. Were supposed to have it for a week. Way to go! ;) Undrar om de tillslut ringer och undrar var filmen har tagit vägen? :P
Imorgon börjar Amanda på Läkarlinjen inne i Göteborg! Spännande som attan ju! Hjälp vad nervös jag skulle varit! Men så sa hon att hon är det också. Jag tror dock att det kommer gå super, hon är för smart och trevlig för att det ska gå fel. Om hon inte kommer på att det är helt fel grej för henne, vill säga. Då hoppas jag att hon slutar. ... Oj, vad cynisk jag blev helt plötsligt. Förlåt, Amanda! :P
Hela den Rosendahliska familjen var här på drop-in:et och vi pratade om vad hon ska ha på sig imorgon. Efter att ha tittat på ett uråldrigt Tyra Banks Show-avsnitt om 'the Bro Code', där de sa att man som tjej inte ska slänga ut alla korten på bordet direkt, sa jag ironiskt att hon kanske skulle klä sig lite halvneutralt, men änså spännande, så att man liksom vill veta mer om henne. (lång mening! Btw, andas ni in när ni läser en sån lång mening? Jag kan komma på mig själv med att sitta och hålla andan. :P) Hon tog det seriöst. ^^ Egentligen är det väl iofs rätt sant att man inte ska säga: 'Hej, det här är jag och såhär tycker jag om det och det och det och det' direkt, utan att när man, som Amanda, börjar på en ny utbildning där man inte känner någon, ska klä sig någorlunda neutralt och inte stå ut allt för mycket. Den första veckan i alla fall. Sen tycker jag att man ska vara bekväm i klassen, eller byta, om allt känns fel (jag börjar tro att det bor en liten cyniker inom mig :P). Känna av stämningen och sedan allt eftersom släppa ut de små människorna inom sig som folk på utbildningen kan tros tycka om. Då menar jag inte att man inte ska vara sig själv, utan mer att man kanske inte ska vara världens bitchigaste människa i skolan, om man vet att man kanske taggar igång lite för lätt, utan mer ta det chill. Såklart ska subban få komma fram lite då och då, det tror jag bara kan vara nyttigt, men kanske inte med klasskompisarna?
Nu sitter jag bara och filosoferar. Och det tänker jag fortsätta med! ;)
Även om jag har tänkt att sätta mig imorgon och skriva ner allt som har hänt under de senaste två veckorna(..?! Gosh, som att jag kommer orka det! :P), så tänker jag ändå ta upp saker här och nu som jag kommer att tänka på; bara för att min hjärna är överladdad med tänkta inlägg som måste ut. (Plus att jag väntar på mamma, såklart.)
Igår på 50-årskalaset var jag bordsdam till en man känd som 'Johan från pingisen'. Stopp! Hur gammal är man inte, när man är bordsdam?! God..! I'm getting old over here. :P Hursomhelst så började vi prata om skola och jobb. Han pratade varmt om sin Oskar(möjligtvis Oscar, det förtäljer inte historien) som hade fått jobb på Bergakungen. Jag blir lite tagg på att jobba där! Jag menar; jag går natur och har därför relativt lätt(jag kan inte glömma 'relativt', då kommer Philip bara hacka på mig *snyft* :P) för siffror, jag är social, har lätt för att prata med nya människor, plus att film är ett av mina stora intressen - så vad skulle kunna vara bättre än ett jobb på Bergakungen?! Jag borde skicka in ett CV...
Anyways, efter någon halvtimma, efter att han hade vänt sig om för att prata med mamma, tittade han på mig och sa (inte ordagrannt, dock :P): 'Nu har jag och din mor kommit fram till att du ska bli egen företagare!' Jag fick en mindre chock, eftersom 'egen företagare' låter så extremt vuxet och seriöst i mina öron, men sen efter ett tag började jag tänka på det, och hur awesome hade det inte varit att ha ett eget företag?! Självklart skulle det bli mycket pappersarbete, om det nu inte är så att alla har moderniserat sig och gått över till en digital version, men jag menar; jag sitter redan ner 6 timmar per dag, fem dagar i veckan i skolan, så det borde väl inte vara ett så stort problem? Jag tänker att man måste ta en väldans massa ansvar, men att med det kommer en oerhört stor frihet att göra precis vad man vill! Frågan är bara vad företaget skulle göra... Darn it! :P Så långt har jag inte kommit.
Dock, mina damer och herrar, har jag kommit på att jag nog vill skriva ett manuskript (om det heter så, annars vill jag skriva något annat :P) till en bok om självkänsla. Vad man ska acceptera från andra, hur man accepterar den man själv är, hur man stöter bort och krossar de som behandlar en som skit, och hur man hittar tillbaka till livet efter jobbiga saker. Tänk vad bra den skulle bli..! Det ska jag göra!
Jag läste i förra numret av VeckoRevyn(som för övrigt är Sveriges i särklass grymmaste tidning!! Det blir nog ett inlägg om det någon dag...) ett utdrag, möjligen första kapitlet, ur Isabella 'Blondinbella' Löwengrips bok 'Egoboost!', och jag tänkte att kan hon få något sånt här publicerat, så kan banne mig jag också få det! Inte för att den var dålig, mer för att den var skrivet på ett sådant sätt som jag själv tror att jag är kapabel till att skriva på. Faktiskt så var det så att när vi satt på kalaset igår och pratade jobb, skola och framtid, så sa Maria att jag kanske skulle ta och göra något med ord, eftersom jag är så verbal. Då blev jag glad. För jag vill gärna vara det, och ibland räcker det att en enda människa tycker så för att man ska tänka att: 'Jo, men jag är nog det!' :) Så en bok låter ju prima! Och det vore ju så skönt att få den publicerad och ut i bokhandeln med den, och så läser alla om hur jag tycker att idealen är sjuka, att människor ska få vara som de tycker att de själva ska vara, och att det inte finns en enda anledning till att låta någon behandla en på ett orättvist sätt. KABOOM! ska det säga i folks hjärnor, och så blir alla glada och börjar pussas och kramas istället för att kriga och slåss. Mycket mysigare, och så skulle inte alla hemska saker uppstå. Som misshandel, varken psykisk eller fysisk. Bara en massa fjärilar, och blommor och bin. ^^
Nej, nu får det räcka! Jag är trött (har dock sovmorgon till 10 imorgon, vilket är jävligt gött!) och har bloggat sjukt mycket mer än jag hade tänkt. Men trevligt var det. ;)
Sov gott, vakna vått!
Sov gött, vakna blött!
(Vad drömmer man om då egentligen..? Hehehehehee...)
23 augusti 2010
rivstart
Jag vill blogga. Jättemycket!
Dock, känner jag att jag behöver en rivstart(någon mer än jag som tänker på stackars Jonas som ville vara anonym?) i skolan.
En liksom, 'skolan är det enda som betyder något'-start.
(Kinda. Det där lät bara hemskt och på tok för seriöst efter tio veckors ledighet!)
Och så känner jag att bloggen får lida ännu mer.
Tills jag känner att skolan är igång och att jag har fått ordning på allt.
Punkt och slut.
Vi ses om en månad eller något! ;)
Om jag inte får ett anfall och bloggar som en dåre, that is.
Jag ger mig själv tre dagar. Vad tror ni?
PS: Är jag inte en oerhört duktig människa som gör såhär, egentligen?!
PPS: Jag vill blogga. Jättemycket!!
Dock, känner jag att jag behöver en rivstart(någon mer än jag som tänker på stackars Jonas som ville vara anonym?) i skolan.
En liksom, 'skolan är det enda som betyder något'-start.
(Kinda. Det där lät bara hemskt och på tok för seriöst efter tio veckors ledighet!)
Och så känner jag att bloggen får lida ännu mer.
Tills jag känner att skolan är igång och att jag har fått ordning på allt.
Punkt och slut.
Vi ses om en månad eller något! ;)
Om jag inte får ett anfall och bloggar som en dåre, that is.
Jag ger mig själv tre dagar. Vad tror ni?
PS: Är jag inte en oerhört duktig människa som gör såhär, egentligen?!
PPS: Jag vill blogga. Jättemycket!!
21 augusti 2010
segt
Jag fortsätter att vara svinkass på att uppdatera, och jag blir så ledsen när jag ser att folk går in här, och så tänker jag att ni bara blir besvikna när jag inte har lagt upp något. Ångest. :P
I vilket fall så tänker jag fortsätta med att vara dålig på att uppdatera tills typ imorgon, eller möjligtvis måndag.
Hare gött och få nu inte för mycket ångest för att verkligheten smäller in i era liv efter sommarlov och semestrar. Å andra sidan var detta vårat sista, så man får ha ångest över det. Men det kommer bli ett jäklans år det här! :D Pepp, pepp, pepp! :D
Gissa vad jag ska göra nu..? Måla. Wiie. Snart kommer lite folk också och taggar inför skolstarten. Trevligare kan man nog knappt ha! Fast jag ska ju träffa Karin imorron... It's a tie! :)
Ångestkramar.
She-who-must-not-be-named.
PS: Jag behöver köpa skor. Helst lila, tänker jag. För att det är en trevlig färg. Höga också... Jag tycker om höga skor. Det är bad ass-feeling på det. :)
I vilket fall så tänker jag fortsätta med att vara dålig på att uppdatera tills typ imorgon, eller möjligtvis måndag.
Hare gött och få nu inte för mycket ångest för att verkligheten smäller in i era liv efter sommarlov och semestrar. Å andra sidan var detta vårat sista, så man får ha ångest över det. Men det kommer bli ett jäklans år det här! :D Pepp, pepp, pepp! :D
Gissa vad jag ska göra nu..? Måla. Wiie. Snart kommer lite folk också och taggar inför skolstarten. Trevligare kan man nog knappt ha! Fast jag ska ju träffa Karin imorron... It's a tie! :)
Ångestkramar.
She-who-must-not-be-named.
PS: Jag behöver köpa skor. Helst lila, tänker jag. För att det är en trevlig färg. Höga också... Jag tycker om höga skor. Det är bad ass-feeling på det. :)
19 augusti 2010
16 augusti 2010
the boyish lady gaga
Jag är helt förälskad i den här lilla pojken! Han dansar runt i sitt kök och showar till Lady Gaga. :)
15 augusti 2010
löpning
Nu när jag ändå håller på att skriva om träning kan jag säga att typ hela den här veckan har varit tom. Förutom i förrgår. Då lyckades jag springa ett 3km-spår utan att stanna en enda gång. Och jag kan säga att jag var stolt! Katarina Ribbings Väg och Lundbacken är fan inte att leka med! :P Först tänkte jag att jag i alla fall skulle klara av en förstnämda, men så kände jag att jag nog skulle klara Lundbacken också - och så gjorde jag det! Jag tänkte dock när jag var påväg uppför att jag skulle låta mig själv gå när jag kom upp till 'toppen'. Det gjorde jag inte. Jag sprang ännu fortare istället.
Jag är så jävla bra!
Vad har ni åstadkommit idag/igår/förra veckan/förra livet som har fått er att känna er så jävla bra?! :D
Jag tror att det är viktigt att se de små sakerna som gör att man blir glad på/med(?) sig själv. Och att man blir arg på sig själv ibland och skäller ut sig själv. Faktiskt. Fast man ska ju mest vara snäll. Mot alla.
Hare göttans bananer!
'Nu ska jag ut och måla.'
PS: Tanken är att jag ska ut och springa idag, men jag fick svenaont i vänster vad (liksom runt hela vaden) och knä iförrgår, så vi får se hur det blir med det. Gick rätt mycket igår i och med tävlingen, så benet har inte fått vila så mycket. :/
Sen undrar jag för övrigt var regnet som meterologerna har lovat mig i många dagar nu.
Jag är så jävla bra!
Vad har ni åstadkommit idag/igår/förra veckan/förra livet som har fått er att känna er så jävla bra?! :D
Jag tror att det är viktigt att se de små sakerna som gör att man blir glad på/med(?) sig själv. Och att man blir arg på sig själv ibland och skäller ut sig själv. Faktiskt. Fast man ska ju mest vara snäll. Mot alla.
Hare göttans bananer!
'Nu ska jag ut och måla.'
PS: Tanken är att jag ska ut och springa idag, men jag fick svenaont i vänster vad (liksom runt hela vaden) och knä iförrgår, så vi får se hur det blir med det. Gick rätt mycket igår i och med tävlingen, så benet har inte fått vila så mycket. :/
Sen undrar jag för övrigt var regnet som meterologerna har lovat mig i många dagar nu.
jo, just det!
Angående triathlontävlingen igår så gick det svinabra för mamma och Pernilla på simningen! Båda simmade korta banan = 750m simning (+ 3mil cykel och 4km löpning)
Pernilla simmade på 17.18, vilket är en förbättring på 1.48 sekunder från förra året! Mamma var dock ännu lite galnare och simmade på 14.57!! Hjälp vad stolt jag är, och vad duktiga de är! :D
Och Gustav Blide sprang snabbare än de allra, allra flesta på millöpningen! (Fast så tränar han ju som en tok också!) Jag funderar på om man skulle vara med nästa år. Men då måste jag träna som en tok. Kanske bara ska försöka komma med i ett lag och springa. Konditionen har ju trots allt ökat dramatiskt sen jag började 'mitt nya (åh, så klyschiga) liv'. :)
Btw. Kroppen som jag och Sofia beskrev på Hönö var present. Jag säger bara det.
Orgasmiskt (oerhört bra ord btw!). o.O
Pernilla simmade på 17.18, vilket är en förbättring på 1.48 sekunder från förra året! Mamma var dock ännu lite galnare och simmade på 14.57!! Hjälp vad stolt jag är, och vad duktiga de är! :D
Och Gustav Blide sprang snabbare än de allra, allra flesta på millöpningen! (Fast så tränar han ju som en tok också!) Jag funderar på om man skulle vara med nästa år. Men då måste jag träna som en tok. Kanske bara ska försöka komma med i ett lag och springa. Konditionen har ju trots allt ökat dramatiskt sen jag började 'mitt nya (åh, så klyschiga) liv'. :)
Btw. Kroppen som jag och Sofia beskrev på Hönö var present. Jag säger bara det.
Orgasmiskt (oerhört bra ord btw!). o.O
xavier
Jag är bara tvungen att nämna det här igen: Xavier Samuel är så galet snygg! O.O
Och är inte Xavier ett jäklans coolt namn, egentligen?
(Även fast det på papper påminner om kaviar...)
Och är inte Xavier ett jäklans coolt namn, egentligen?
(Även fast det på papper påminner om kaviar...)
måla staket; det är kul, kul och jätte, jätte... tråkigt.
Idag blire mycket verkstad! Dock inte av det jag skulle vilja, utan mer:
- måla klart verandastaketet
- måla alla husknutar vita
- äckligt nog fixa lite med rabarbersaften igen (inte kan väl jag veta att när det är så lite socker i, så trivs mögel i flaskorna?! men det är bara att sila och koka upp igen. hoppas på att det inte tar hela dagen... (y)).
- och så ska jag befria mina stackars fiskar från nätet av växter i mitt akvarium. Folk som jag borde egentligen behöva söka tillstånd innan fiskköp. Vet inte hur många fiskar jag har dödat... Scalaren har blivit superstor nu, så den kanske får flytta ner till det stora akvariet på nedervåningen. *snyft* Men så har jag 500-ish kronor från julklappar att spendera på fiskar också, så det löser sig nog.
Och just det ja! Det kommer lite flickor hit ikväll. Mys. De räddar min dag! :)
För övrigt är det 8 dagar kvar tills skolan börjar. Jag är dels glad och dels ledsen. Ledsen för att pappa inte har tagit ut den £@?!%¤$ (varför blev det en länk? :P) båten, så det har inte blivit något gjort på kökssoffan alls. :'( Jag blev sur på honom idag, eftersom han för 5 veckor sen sa att han skulle göra det 'imorgon'... Jävla skit. Det blir väl till att fixa med den när skolan har börjat helt enkelt. Men så är jag lite glad också, för det finns så många människor jag saknar, och bara kommer tillbringa ett år till av mitt liv med. Lite sorgligt. :/ Men så kommer man väl hålla kontakten med de som är värda att hålla kontakten med... Och så finns ju Facebook! ;) Det är nog tur, annars skulle det ju bli jättejobbigt när man ska ha klassfest om... 25 år... eller när man nu har det. Vore ju trevligt att ses i alla fall vart femte år. Någon som är på? :D
Det var lite känslor och statements... Nu ska jag ut och måla. Ett staket. Som är vitt, men som tydligen ska bli ännu vitare (mesta dels för att fukten inte ska komma in i brädan så lätt, men inte ger det mindre jobb). Sen de ¤%&! knutarna också... Mamma sa att jag 'väl kan ta alla knutar runt hela huset, och de vita brädorna ovanför fönstren' eftersom jag gjorde ett så bra jobb med en knut. Jag måste sluta vara så himla bäst. Det ger en bara en massa skitjobb. Som jag inte ens vill ha. :P Men det är lätt att måla knutar. Och vi får >60kr/timme, så jag överlever väl. Kanske skulle överlevt ännu lite till om jag faktiskt räknat timmarna som jag har jobbat. Way to go, Rebecca! *wohoo...*
Hasta la vista and so long, sakköhrs! :)
- måla klart verandastaketet
- måla alla husknutar vita
- äckligt nog fixa lite med rabarbersaften igen (inte kan väl jag veta att när det är så lite socker i, så trivs mögel i flaskorna?! men det är bara att sila och koka upp igen. hoppas på att det inte tar hela dagen... (y)).
- och så ska jag befria mina stackars fiskar från nätet av växter i mitt akvarium. Folk som jag borde egentligen behöva söka tillstånd innan fiskköp. Vet inte hur många fiskar jag har dödat... Scalaren har blivit superstor nu, så den kanske får flytta ner till det stora akvariet på nedervåningen. *snyft* Men så har jag 500-ish kronor från julklappar att spendera på fiskar också, så det löser sig nog.
Och just det ja! Det kommer lite flickor hit ikväll. Mys. De räddar min dag! :)
För övrigt är det 8 dagar kvar tills skolan börjar. Jag är dels glad och dels ledsen. Ledsen för att pappa inte har tagit ut den £@?!%¤$ (varför blev det en länk? :P) båten, så det har inte blivit något gjort på kökssoffan alls. :'( Jag blev sur på honom idag, eftersom han för 5 veckor sen sa att han skulle göra det 'imorgon'... Jävla skit. Det blir väl till att fixa med den när skolan har börjat helt enkelt. Men så är jag lite glad också, för det finns så många människor jag saknar, och bara kommer tillbringa ett år till av mitt liv med. Lite sorgligt. :/ Men så kommer man väl hålla kontakten med de som är värda att hålla kontakten med... Och så finns ju Facebook! ;) Det är nog tur, annars skulle det ju bli jättejobbigt när man ska ha klassfest om... 25 år... eller när man nu har det. Vore ju trevligt att ses i alla fall vart femte år. Någon som är på? :D
Det var lite känslor och statements... Nu ska jag ut och måla. Ett staket. Som är vitt, men som tydligen ska bli ännu vitare (mesta dels för att fukten inte ska komma in i brädan så lätt, men inte ger det mindre jobb). Sen de ¤%&! knutarna också... Mamma sa att jag 'väl kan ta alla knutar runt hela huset, och de vita brädorna ovanför fönstren' eftersom jag gjorde ett så bra jobb med en knut. Jag måste sluta vara så himla bäst. Det ger en bara en massa skitjobb. Som jag inte ens vill ha. :P Men det är lätt att måla knutar. Och vi får >60kr/timme, så jag överlever väl. Kanske skulle överlevt ännu lite till om jag faktiskt räknat timmarna som jag har jobbat. Way to go, Rebecca! *wohoo...*
Hasta la vista and so long, sakköhrs! :)
14 augusti 2010
triathlonpepp
Just nu är jag uppe förjäkla tidigt.
Det är triathlons fel.
Men det är trevligt, så jag överlever nog.
Förhoppningsvis.
Enligt vissa.
(Vad hemskt det lät.)
Ska sova middag idag.
För jag är trött, och ögonen vill väldigt gärna sova.
Men först ska jag heja på mamma, pappa och Pernilla.
Pernilla är som en fisk i vattnet.
Svisch! säger det.
Simmade 750 m (i Aspen o.O) på 19:06 förra året.
Kallt som satan vad det också.
Hon hoppas såklart på att krossa den tiden iår.
Det tror jag hon gör.
Av den enkla anledningen att hon är grym.
Nu ska jag heja.
Hej då!
PS: Det är effektivt att skriva kort rader.
Allt blir mer koncentrerat.
Och skiten jag annars kan smyga in sållas ut.
Je suis très awesome.
In case you didn't know.
Det är triathlons fel.
Men det är trevligt, så jag överlever nog.
Förhoppningsvis.
Enligt vissa.
(Vad hemskt det lät.)
Ska sova middag idag.
För jag är trött, och ögonen vill väldigt gärna sova.
Men först ska jag heja på mamma, pappa och Pernilla.
Pernilla är som en fisk i vattnet.
Svisch! säger det.
Simmade 750 m (i Aspen o.O) på 19:06 förra året.
Kallt som satan vad det också.
Hon hoppas såklart på att krossa den tiden iår.
Det tror jag hon gör.
Av den enkla anledningen att hon är grym.
Nu ska jag heja.
Hej då!
PS: Det är effektivt att skriva kort rader.
Allt blir mer koncentrerat.
Och skiten jag annars kan smyga in sållas ut.
Je suis très awesome.
In case you didn't know.
13 augusti 2010
heaven23
Mamma och pappa firade 20 år som gifta i förrgår, så det blev ett finfint besök på heaven23 uppe i GothiaTowers. En jäklans utsikt och maten var superb! 7 rätter, dock små, men oh, så goda!
Jag kan säga att jag kända mig gammal när jag frågade mamma och pappa om de hade tänkt på att jag kanske ville ha vin till maten. ;) Som den lågalkoholintagare jag är, tog jag dock bara en cider med 4,5%. ^^ Jag kände mig också gammal när man skulle få 'äpple och tonic'-någonting med champagne, och servitrisen gav mig den med alkohol. Jag är gammal. Och jag hatar smaken av alkohol. Verkligen! Herrljunga 0,7% skare va! :)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
12 augusti 2010
rabarbersaft
Iförrgår blev det rabarbersaft så det stänkte om det. Bokstavligt talat. Mitt tips: Använd förkläde!
.JPG)
1. Skär upp rabarberna i små bitar. Detta slapp jag göra, eftersom pappa gjorde det innan han la in dem i frysen. Score! ;) (Det visade sig igår morse att jag hade glömt en påse med rabarber. I r r i t e r a n d e !)
.JPG)
.JPG)
3. Låt blandningen koka i 15 min. Receptet klargjorde att man inte skulle röra runt i grytan, men, busig som jag är, testade jag, och jag märkte ingen skillnad. Kanske för att rabarberna hade varit frusna, vad vet jag?
.JPG)
.JPG)
5. Koka upp saften igen och häll i sockret och citronsaften. (Det blir som sagt en hel del socker... ;)) Jag letade som en tog i grannskapet för att hitta tre citroner (jag hade en och en halv)! Rosendahl hade två, så jag saknade en, men ingen, så det blev bara till att ta fram flaskan med I Love Eco-citronsaften, vilket ju iofs går lika bra. Citron som citron. :)
.JPG)
Saften spädes med lika delar saft och vatten, vilket gör att mängden saft inte blir särskilt stor i kontrast till hur stor den annars blir om man gör t.ex. vinbärssaft. Men det är värt det, tro mig! :)
Receptet kommer från Leila Lindholm på recept.nu. Jag skriver ut en sats (dvs. för en liter rabarber), men jag gjorde fyra och en halv, eftersom vi hade 4,6kg rabarber liggandes i frysen... :P
Det är ett väldigt simpelt recept som de säger ska gå på 1,5h, men det tog betydligt längre tid, eftersom jag gjorde så mycket saft.
Rabarbersaft 3 liter
1 kg rabarber
1,5 liter vatten
4,5 dl socker
1 citron = ~2 msk citronsaft
.JPG)
1. Skär upp rabarberna i små bitar. Detta slapp jag göra, eftersom pappa gjorde det innan han la in dem i frysen. Score! ;) (Det visade sig igår morse att jag hade glömt en påse med rabarber. I r r i t e r a n d e !)Jag vägde påsarna på en hushållsvåg, av gamla varienten; dvs. man flyttar vikter för att veta hur mycket det som ligger på väger. Jag var väldigt emot det innan, men det känns faktiskt mer hemtrevligt och som att man bakar 'på riktigt' när man använder gamla redskap. :)
2. Lägg rabarberbitarna i kokande vatten. Det här momentet tog längst tid, eftersom så pass mycket frysta rabarber ploppade ner i vattnet, som då, logiskt nog, kyldes ner rätt rejält.
.JPG)
.JPG)
3. Låt blandningen koka i 15 min. Receptet klargjorde att man inte skulle röra runt i grytan, men, busig som jag är, testade jag, och jag märkte ingen skillnad. Kanske för att rabarberna hade varit frusna, vad vet jag?4. Sila ur saften och släng rabarberresterna. Vi har en saftsil, men jag skulle tro att det går precis lika bra med en vanlig sil. Huvudsaken är ju att resterna försvinner.
.JPG)
.JPG)
5. Koka upp saften igen och häll i sockret och citronsaften. (Det blir som sagt en hel del socker... ;)) Jag letade som en tog i grannskapet för att hitta tre citroner (jag hade en och en halv)! Rosendahl hade två, så jag saknade en, men ingen, så det blev bara till att ta fram flaskan med I Love Eco-citronsaften, vilket ju iofs går lika bra. Citron som citron. :)6. Låt svalna och häll upp på flaskor, eller tillbringare om tanken är att dricka det direkt. Jag lät saften stå framme och svalna över natten (men så började jag kl. 20 också, och slutade inte förrän runt midnatt ^^). Det blev ~10 liter saft av 4,6kg rabarber, så lite mindre än det står i receptet. Sen kanske jag kokade bort för mycket vatten, så kan det ju också vara...
Åh, vad jag önskar att vi hade en massa sånna där gamla glasflaskor som man skulle kunna tappa upp saften på. Hur mysigt vore inte det?! (Finns för 269kr/4st+trälåda(som de står i) i en butik i Allum, men mamma verkar inte speciellt villig att köpa dem... Får ta och tjata lite, så kanske det släpper. De är ju faktiskt oerhört söta! Eller så kanske det finns på IKEA för en billig peng..? Får ta och kolla upp det.)
.JPG)
Saften spädes med lika delar saft och vatten, vilket gör att mängden saft inte blir särskilt stor i kontrast till hur stor den annars blir om man gör t.ex. vinbärssaft. Men det är värt det, tro mig! :)Nu hände det lite roliga saker med de olika satserna rabarbersaft. En (som kokade själv i en mindre gryta pga. platsbrist/dålig nedknökning) blev gulgrön, medan satsen från en annan megastor gryta, blev röd. Lite roligt. De smakade dock likadant, så det var ingen större skillnad.
Rosendahl fick en flaska som tack för citronerna. Jag frågade idag om vad de tyckte. Amanda, Kristin, Agnes och Hanna satt ute på altanen. Bara Amanda sa att den var god, och alla andra såg ut som frågetecken. Amandas ansikte sprack upp i ett leende och hon sa att hon inte hade sagt till någon att jag varit över med den. ^^
grahamsbullar
I måndags bakade jag grahamsbullar, och eftersom de var så jäklans goda kommer här receptet. :) Jag gjorde dubbla receptet, så det är det jag kommer skriva här.
1. Värm mjölken till 37 grader (fingervarmt). Jag tycker att det kan vara lite knepigt att veta hur varmt 'fingervarmt' är, så jag tycker det räcker med att det känns lite varmare än ljummet.
2. Smula ner jästen i en degskål, eller vilken skål ni nu föredrar. Jag använder en enorm hushållsapparat (mest för att jag ska slippa blanda ingredienserna själv ;)). Jag tycker för övrigt att bilden är rätt epic....JPG)
9. Arbeta degen kraftigt tills den blir smidig (häll ev. i mer mjöl om det är för kletigt (jag gjorde det - och överdoserade -.-' Men men, det är sånt som händer :))).
10. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk i ca. 40 min..JPG)
13. Låt bullarna jäsa i 30-40 minuter, övertäckta med bakduk. Sätt också på ugnen på 225 grader.
Grahamsbullar ca. 30 st
6 dl mjölk
100 g (2pkt) jäst, för söta degar
100 g smör
1 dl sirap
1 tsk salt
2 tsk malda pomeransskal
600 g (ca. 10 dl) Kungsörnen Ekologiskt Grahamsmjöl
420 g (ca. 7 dl) Kungsörnen Ekologiskt Kärnvetemjöl
Garnering: Solros-, vallmo- eller sesamfrön
1. Värm mjölken till 37 grader (fingervarmt). Jag tycker att det kan vara lite knepigt att veta hur varmt 'fingervarmt' är, så jag tycker det räcker med att det känns lite varmare än ljummet.2. Smula ner jästen i en degskål, eller vilken skål ni nu föredrar. Jag använder en enorm hushållsapparat (mest för att jag ska slippa blanda ingredienserna själv ;)). Jag tycker för övrigt att bilden är rätt epic...
3. Häll över degvätskan och rör om tills jästen har löst upp sig helt. Jästklumpar i brödet = bläusch! :P
4. Klicka i smöret/margarinet. Jag föredrar riktigt smör, eftersom det har högre fetthalt, vilket jag inbillar mig gör brödet mer... 'äkta'. :P
5. Mät upp och häll i sirapen. (Varför är sirap så gott?!)
6. I med saltet, som här ser onaturligt jättevitt ut. :P
7. Ner i geggan ska också den malda pomeransen, som jag aldrig har använt förut, så självklart var jag tvungen att smaka, och jag tycker att det var som en lätt underton av citrus. Spännande i bröd, tycker jag. Yumyum! :)
8. Mät upp mjölet, och kom ihåg att inte skaka litermåttet (eller vad ni väljer att använda er av)! Häll sedan i mjölet samtidigt som du börjar blanda de andra ingredienserna. Klumparna ska bort direkt!
.JPG)
9. Arbeta degen kraftigt tills den blir smidig (häll ev. i mer mjöl om det är för kletigt (jag gjorde det - och överdoserade -.-' Men men, det är sånt som händer :))).10. Låt degen jäsa övertäckt med bakduk i ca. 40 min.
11. Häll ut degen på mjölat bakbord och knåda degen tills den är smidig.
12. Knåda degen smidig på mjölat bakbord. Receptet säger att man direkt ska fördela degen i 30 delar, men jag delade de först på tre, sedan på två, och tillslut på fem. Rulla bullarna till runda bullar och lägg dem på plåtar, smorda eller med bakplåtspapper. En detalj, som enligt min gamla hemkunskapslärare tydligen är viktig, är att rulla bullarna så att man får en 'virvel' i botten på bullarna. Att rulla dem som köttbullar och verkligen pressa ihop dem usually does the trick. Man vill inte ha en massa sprickor i brödet; jag skulle tro att det är det som virveln fixar till?
.JPG)
13. Låt bullarna jäsa i 30-40 minuter, övertäckta med bakduk. Sätt också på ugnen på 225 grader.14. Pensla bullarna med vatten och strö över valfri garnering. Jag gjorde 7 st med solrosfrön, 8 st med sesam och 15 st naturella(eftersom jag inte var säker på vad den övriga familjen föredrar).
15. Grädda mitt i ugnen i 12-15 min, dvs. tills bullarna har blivit gyllenbruna på toppens yta.
15. Grädda mitt i ugnen i 12-15 min, dvs. tills bullarna har blivit gyllenbruna på toppens yta.
16. Låt sedan bullarna svalna på galler, under en bakduk om man vill ha mjuk yta, utan bakduk om man föredrar en hårdare skorpa... eller så är det tvärtom. Googla det för säkerhets skull. ;)
Själv föredrar jag apelsinmarmelad, ost och gurka. Bättre kan det knappast bli! :D
10 augusti 2010
föräldrar och pinsamheter
Jag har tänkt mycket idag. Till exempel på hur vi behandlar våra föräldrar. Vi vill inte vara som dem, men ändå är det hos dem vi gråter ut och frågar om råd (i bästa fall). Det är lite skumt hur vi verkligen inte vill vara som de, men ändå är de våra första förebilder; som lär oss hur vi ska bete oss och vad som är okej och inte, och det beteendet tar vi efter, vare sig vi vill eller ej.
Anledningen till varför jag började tänka på detta var att jag kom på att vi går emot så mycket som de säger - alla regler som de sätter upp vill vi bryta och lyssnar de på en viss musik, ska vi lyssna på den motsatta. (Ni som inte vill höra till 'vi' och 'oss' behöver inte. Jag vill bara inte känna mig så ensam. ;)) Tycker de att en tröja är fin, tycker vi att den är ful. I tonåren vill säga. När man var liten ville man alltid att mamma och pappa skulle tycka att man var finast i världen, vad de än trädde över huvudet på en. (Låter inte det lite hemskt, eller är det bara jag som tänker strypning? *shudders*) Vi hatar dem och vi älskar dem. Lite på samma gång, skulle jag tro. Hur det nu är möjligt. Men, hatar vi att älska dem, eller älskar vi att hata dem, i så fall? Det varierar väl. Kanske. Eller så tycker man att det är skönt att ha någon som man kan hata hur mycket som helst, men som ändå alltid kommer älska en, vad som än händer. Eller så hatar man att älska sina föräldrar villkorslöst, och det kan ju också vara jobbigt; när man vill hata dem, men ändå vet att man inte fullt ut gör det. Och om man gör det... Då skulle jag nog ha skaffat mig ett jobb och flyttat hemifrån så snabbt som det bara gick!
Mina föräldrar är som de är. De har mens ibland(bildligt talat, såklart; som i att de får pms-anfall då och då) och ibland kan de inte sluta säga åt en att de älskar en. Mamma och pappa är rätt olika när det gället sånt. Om mamma blir arg till tusen, kan hon kommer två timmar senare och säga förlåt och att hon inte menade det hon sa (och blablabla), vilket kan vara smått irriterande, eftersom man inte riktigt vet hur man ska ta det hon säger när hon är arg som ett bi. Pappa däremot, han blir arg som en oxe(notera då storleksskillnaden mellan ett bi och en oxe...) och lugnar inte ner sig förrän nästa dag, då han lugnt och stilla säger att han älskar en, fäller en tår, men samtidigt hintar om att jag kan bete mig som... en... bitch är den enda synonymen till det beteende jag tänker på, som jag kan hitta i mitt vokabulär at the momento, men det får väl duga.
Pappa ringde mig för några månader sedan och vi pratade allmänt om vad vi skulle äta till middag. När han kom hem på kvällen berättade han att han hade börjat gråta i bilen för att han helt enkelt tycker om mig så mycket. Han är skum. Men jag tycker om honom för det mesta ändå.
Dock har jag väldigt svårt för alla förskräckliga skjortor med blommotiv som han släpar hem. Som idag; vi var på Allum och han såg att det var rea hos Dressmann. Han gick in och kom ut med en blå skjorta, ett par pyjamas(vilken exotisk stavning, egentligen) och en andra skjorta. Mörkblå. Med gröna, små blommor på. Jag kvävde kväljningarna. Ouch. Den är hemsk, men han älskar den, så man får väl stå ut.
Jag har under mina år som dotter till mina föräldrar försökt att sudda ut allt som jag tycker kan vara pinsamt med dem. Där igenom har jag kommit fram till att enda sättet att få dem att framstå som mindre pinsamma, är att bete sig som dem. Faktiskt. Hur hemskt och pinsamt det än är, så är det bara att bete sig som sina föräldrar. Det låter hemskt när jag säger det såhär; men ack, så sant. Det betyder dock inte att jag är värre än mina föräldrar. Mer att jag gör som de, fast tonar ner det lite, och på ett magiskt vis tonar de ner sig. (Ni borde testa. Om ni har pinsamma föräldrar vill säga...)
Hur som helst så är det nog så att vi kommer att bli precis lika pinsamma som våra föräldrar, om man nu har sådana, om inte, så kommer man nog få ett rätt trist liv i allmänhet. Man behöver pinsamheter och sånt för att överleva världen. För att inse att allt inte är så hemskt som alla säger, eller som man själv ibland kan tro. För vad är egentligen det värsta som kan hända? (Förutom att bli som de vi hatälskar allra mest vill säga.) Utgår man ifrån det, så inser man snart att det inte kommer att hända, att sannolikheten är rätt liten. Eller så händer det, och man överlever. För det måste väl ändå vara det viktigaste? Att man överlever. Viktigaste, men kanske inte det man känner för att göra när det värsta väl händer.
Nu blev detta lite djupare, och lite längre än vad jag hade planerat, men så kan det bli ibland. Beroende på vad jag och ni tycker om hur och vad jag skriver, så kanske det här är det värsta som kan hända. And still - here I am. Alive! :D
(Känner att det blev lite sliskvarning i hela allt i detta inlägg. Jag beklagar. :))
Anledningen till varför jag började tänka på detta var att jag kom på att vi går emot så mycket som de säger - alla regler som de sätter upp vill vi bryta och lyssnar de på en viss musik, ska vi lyssna på den motsatta. (Ni som inte vill höra till 'vi' och 'oss' behöver inte. Jag vill bara inte känna mig så ensam. ;)) Tycker de att en tröja är fin, tycker vi att den är ful. I tonåren vill säga. När man var liten ville man alltid att mamma och pappa skulle tycka att man var finast i världen, vad de än trädde över huvudet på en. (Låter inte det lite hemskt, eller är det bara jag som tänker strypning? *shudders*) Vi hatar dem och vi älskar dem. Lite på samma gång, skulle jag tro. Hur det nu är möjligt. Men, hatar vi att älska dem, eller älskar vi att hata dem, i så fall? Det varierar väl. Kanske. Eller så tycker man att det är skönt att ha någon som man kan hata hur mycket som helst, men som ändå alltid kommer älska en, vad som än händer. Eller så hatar man att älska sina föräldrar villkorslöst, och det kan ju också vara jobbigt; när man vill hata dem, men ändå vet att man inte fullt ut gör det. Och om man gör det... Då skulle jag nog ha skaffat mig ett jobb och flyttat hemifrån så snabbt som det bara gick!
Mina föräldrar är som de är. De har mens ibland(bildligt talat, såklart; som i att de får pms-anfall då och då) och ibland kan de inte sluta säga åt en att de älskar en. Mamma och pappa är rätt olika när det gället sånt. Om mamma blir arg till tusen, kan hon kommer två timmar senare och säga förlåt och att hon inte menade det hon sa (och blablabla), vilket kan vara smått irriterande, eftersom man inte riktigt vet hur man ska ta det hon säger när hon är arg som ett bi. Pappa däremot, han blir arg som en oxe(notera då storleksskillnaden mellan ett bi och en oxe...) och lugnar inte ner sig förrän nästa dag, då han lugnt och stilla säger att han älskar en, fäller en tår, men samtidigt hintar om att jag kan bete mig som... en... bitch är den enda synonymen till det beteende jag tänker på, som jag kan hitta i mitt vokabulär at the momento, men det får väl duga.
Pappa ringde mig för några månader sedan och vi pratade allmänt om vad vi skulle äta till middag. När han kom hem på kvällen berättade han att han hade börjat gråta i bilen för att han helt enkelt tycker om mig så mycket. Han är skum. Men jag tycker om honom för det mesta ändå.
Dock har jag väldigt svårt för alla förskräckliga skjortor med blommotiv som han släpar hem. Som idag; vi var på Allum och han såg att det var rea hos Dressmann. Han gick in och kom ut med en blå skjorta, ett par pyjamas(vilken exotisk stavning, egentligen) och en andra skjorta. Mörkblå. Med gröna, små blommor på. Jag kvävde kväljningarna. Ouch. Den är hemsk, men han älskar den, så man får väl stå ut.
Jag har under mina år som dotter till mina föräldrar försökt att sudda ut allt som jag tycker kan vara pinsamt med dem. Där igenom har jag kommit fram till att enda sättet att få dem att framstå som mindre pinsamma, är att bete sig som dem. Faktiskt. Hur hemskt och pinsamt det än är, så är det bara att bete sig som sina föräldrar. Det låter hemskt när jag säger det såhär; men ack, så sant. Det betyder dock inte att jag är värre än mina föräldrar. Mer att jag gör som de, fast tonar ner det lite, och på ett magiskt vis tonar de ner sig. (Ni borde testa. Om ni har pinsamma föräldrar vill säga...)
Hur som helst så är det nog så att vi kommer att bli precis lika pinsamma som våra föräldrar, om man nu har sådana, om inte, så kommer man nog få ett rätt trist liv i allmänhet. Man behöver pinsamheter och sånt för att överleva världen. För att inse att allt inte är så hemskt som alla säger, eller som man själv ibland kan tro. För vad är egentligen det värsta som kan hända? (Förutom att bli som de vi hatälskar allra mest vill säga.) Utgår man ifrån det, så inser man snart att det inte kommer att hända, att sannolikheten är rätt liten. Eller så händer det, och man överlever. För det måste väl ändå vara det viktigaste? Att man överlever. Viktigaste, men kanske inte det man känner för att göra när det värsta väl händer.
Nu blev detta lite djupare, och lite längre än vad jag hade planerat, men så kan det bli ibland. Beroende på vad jag och ni tycker om hur och vad jag skriver, så kanske det här är det värsta som kan hända. And still - here I am. Alive! :D
(Känner att det blev lite sliskvarning i hela allt i detta inlägg. Jag beklagar. :))
09 augusti 2010
the ex list
Nu tänkte jag tipsa om en serie på Tv400. The Ex List heter den och huvudrollen spelas av ingen mindre än Elizabeth Reaser (aka. Emse i Twilight ;)). Det handlar om Bella(ironiskt nog :P) som har gått till en spådam som sa att hon måste gifta sig inom ett år annars kommer hon att vara ensam för alltid. (Alla kvinnor behöver en man i sitt liv, annars blir man ensam. Woho...! -.-')Hon får reda på att hon redan har dejtat mannen som ska bli hennes, så hon gör en lista över alla hon har varit tillsammans med (ingen kort lista; amen ^^), därav the ex list, och så ger hon sig ut för att hitta vem som är hennes Prince Charming.
Fan vad lame det låter när man skriver ut det sådär, och det är väl rätt lame egentligen, men den är bra. Lite 'good feeling'-serie. Nåt man kan slötitta på, men ändå hänga med i. Sånt kan ju också vara trevligt.
Dock kommer alltid Sex and the City att vara favoriten. ;)
yesterday... I bought pot! :o
Faktiskt. Jag köpte en gryta på Second Handen på Hönö, och kände mig jättegammal. Jag menar; vilken normal tonåring köper en illsvart gryta (bara för att den är så himla söt, kostar 45kr, (tydligen) är av ett väldigt bra märke och går att fritera i?)... Jag uppenbarligen, men så är jag inte normal heller. ^^
Men ett jäkla klipp. 45 svenska hederliga kronor är fasiken inte mycket för en prima gryta! :)
Bee tee dubleyou, jag diggar min min. :)
08 augusti 2010
breaking dawn - del 2!
Jag kan också meddela att sista delen av Breaking Dawn kommer ut den 16 November 2012. :)
Ett jäklans bra tag, men så är det mycket att filma också. Längtar som attsingen!
.JPG)
ansiktsbok
.JPG)
vått
Här kommer en bild till alla de som tvekade på att jag menade allvar om att gå ut i regnet när det öste ner. Och oj, vad skönt det var! :) (Dock blev det rätt kallt efter ett tag... När det började åska gick jag in. Don't wanna mess with those gods. Then I'd be smoked. Literally. :P)
.jpg)
.jpg)
svettigt värre!
Jag har änna skrivit lite dåligt på senaste tiden. Beror "antagligen" på att jag åker fram och tillbaka, och fram och tillbaka till Hönö hela tiden. Vilket iofs är väldigt trevligt och så, men det gör ju att bloggen får lida lite. Synd för den (kan man söka psykologtid till en blogg? min behöver nog det. den känns lite ledsen :( It's because of the weather I think... It's mulet. ;) (Jag hoppas på att Karin fattar den, annars blir jag aningen besviken faktiskt. :P)).
Hursomhelst så händer det en massa saker här hela jäklans tiden, och det finns en massa jag vill skriva om. Mina händer kommer troligen inte må så himla bra efter det här, men de får repa sig. :)
Jag tänkte faktiskt börja med att säga att jag troligen är världens bästa människor. (Det tycker jag att ni också kan tänka. Det är trevligt och man blir glad på sig själv. :))
Jag har äntligen kommit till insikt att, eftersom vi inte kommer ha gympa det här (sista :O) året på gymnasiet, så är det bara ridningen som kommer ge mig någon träning överhuvudtaget (om jag fortasätter vill säga, jag har inte riktigt bestämt mig...). Detta tycker inte jag om, och som den underbart härliga SuperNinja jag är, så har jag börjat springa! :D På riktigt! = Inte på låtsas, som många nog kan tro när jag skriver något sånt här. Jag är lite chockad själv måste jag säga. :) Min vecka har sett ut såhär ur träningssynpunkt:
Tisdag: Hönö; sprang 3,7km vid kyrkogården (med några powerwalkpauser, men usch vad stolt jag var att jag kom ut och sprang istället för att komma med en massa dåliga ursäkter! :D).
Onsdag: Hönö; vilade (kroppen dog nästan och jag blev påmind om att jag inte tränar allt för ofta = jag kunde knappt gå i trappor...).
Torsdag: Lerum; gick 3 km med hunden och superskorna (de är faktiskt riktigt bra!).
Fredag: Hönö; sprang 3,7km vid kyrkogården (sprang kanske långsamt, men jag joggade banne mig hela tiden. Tog inte ens ett gående steg när jag stannade för att ta kort på en hjort (de kallas det va..? IQ Fiskmås (y)))
Lördag: Lerum; gick 3km med Luna (hade mjukisbyxor på mig, eftersom det var mulet när jag började gå... sen kom solen fram. varmt, svettigt och äckligt. ryggen svalnade inte förrän jag stod i duschen. :P)
Söndag: Lerum; sprang 'kringlan' med Luna (~1km) och sedan ett 2km-spår runt om i Aspenäs, som mamma har mätt ut. (Lundbacken är fanimig inte att leka med! o.O')
Så duktig har jag varit den här veckan! :D Trots att jag inte har tränat allt för länge, så känns det redan att kroppen börjar vakna till liv (efter ~18,5 år -.-' (:P)) och jag har en massa energi som jag inte har haft förut! :D Alla (som i min kära familj) sa att det skulle bli så att jag var tvungen att tvinga ut mig själv de första gångerna, men jag känner inte alls att det har blivit så. Snarare motsatsen. Jag tror att det inte är så jobbigt för mig för att jag har gett mig fan på att nu får det hända något!
Åh, vad jag känner mig duktig! :) Ni borde testa. Det är galet härligt när man kommer ut ur duschen efter att ha svettats som en liten gris. :)
Något som kan tilläggas att eftersom jag känner att jag kanske inte passar i allt jag tar på mig (som träningskläder) och att min kondition inte är den bästa (än ;)), så är det rätt jobbigt att liksom... ge sig ut av de anledningarna.
Sen tänkte jag om. (Som jag brukar göra när något är skit.)
Jag tänkte att även om jag ser ut som en... struts(?) i mina kläder och joggar huuur långsamt som helst, så är jag i alla fall ute och gör något åt problemet. Det värsta vore väl ändå att sitta inne, tycker synd om sig själv och inte våga göra något som kommer bli en självförtroendehöjare i slutändan. (Så smart och bra är jag.) Och jag hoppas att alla, som har något liknande problem, tar tjuren vid hornet och får bort alla småproblem som ligger och gnager och som gör att andra, bra saker värre än vad de egentligen är.
En sak jag har funderat på; kan man jobba som 'peppare'? För i så fall skulle jag vilja göra det. Jag tycker om att få andra att må bra, och dessutom skulle jag ju till på köpet bli bättre på att peppa mig själv, vilket ju är minst lika viktigt. :)
Hursomhelst så händer det en massa saker här hela jäklans tiden, och det finns en massa jag vill skriva om. Mina händer kommer troligen inte må så himla bra efter det här, men de får repa sig. :)
Jag tänkte faktiskt börja med att säga att jag troligen är världens bästa människor. (Det tycker jag att ni också kan tänka. Det är trevligt och man blir glad på sig själv. :))
Jag har äntligen kommit till insikt att, eftersom vi inte kommer ha gympa det här (sista :O) året på gymnasiet, så är det bara ridningen som kommer ge mig någon träning överhuvudtaget (om jag fortasätter vill säga, jag har inte riktigt bestämt mig...). Detta tycker inte jag om, och som den underbart härliga SuperNinja jag är, så har jag börjat springa! :D På riktigt! = Inte på låtsas, som många nog kan tro när jag skriver något sånt här. Jag är lite chockad själv måste jag säga. :) Min vecka har sett ut såhär ur träningssynpunkt:
Tisdag: Hönö; sprang 3,7km vid kyrkogården (med några powerwalkpauser, men usch vad stolt jag var att jag kom ut och sprang istället för att komma med en massa dåliga ursäkter! :D).
Onsdag: Hönö; vilade (kroppen dog nästan och jag blev påmind om att jag inte tränar allt för ofta = jag kunde knappt gå i trappor...).
Torsdag: Lerum; gick 3 km med hunden och superskorna (de är faktiskt riktigt bra!).
Fredag: Hönö; sprang 3,7km vid kyrkogården (sprang kanske långsamt, men jag joggade banne mig hela tiden. Tog inte ens ett gående steg när jag stannade för att ta kort på en hjort (de kallas det va..? IQ Fiskmås (y)))
Lördag: Lerum; gick 3km med Luna (hade mjukisbyxor på mig, eftersom det var mulet när jag började gå... sen kom solen fram. varmt, svettigt och äckligt. ryggen svalnade inte förrän jag stod i duschen. :P)
Söndag: Lerum; sprang 'kringlan' med Luna (~1km) och sedan ett 2km-spår runt om i Aspenäs, som mamma har mätt ut. (Lundbacken är fanimig inte att leka med! o.O')
Så duktig har jag varit den här veckan! :D Trots att jag inte har tränat allt för länge, så känns det redan att kroppen börjar vakna till liv (efter ~18,5 år -.-' (:P)) och jag har en massa energi som jag inte har haft förut! :D Alla (som i min kära familj) sa att det skulle bli så att jag var tvungen att tvinga ut mig själv de första gångerna, men jag känner inte alls att det har blivit så. Snarare motsatsen. Jag tror att det inte är så jobbigt för mig för att jag har gett mig fan på att nu får det hända något!
Åh, vad jag känner mig duktig! :) Ni borde testa. Det är galet härligt när man kommer ut ur duschen efter att ha svettats som en liten gris. :)
Något som kan tilläggas att eftersom jag känner att jag kanske inte passar i allt jag tar på mig (som träningskläder) och att min kondition inte är den bästa (än ;)), så är det rätt jobbigt att liksom... ge sig ut av de anledningarna.
Sen tänkte jag om. (Som jag brukar göra när något är skit.)
Jag tänkte att även om jag ser ut som en... struts(?) i mina kläder och joggar huuur långsamt som helst, så är jag i alla fall ute och gör något åt problemet. Det värsta vore väl ändå att sitta inne, tycker synd om sig själv och inte våga göra något som kommer bli en självförtroendehöjare i slutändan. (Så smart och bra är jag.) Och jag hoppas att alla, som har något liknande problem, tar tjuren vid hornet och får bort alla småproblem som ligger och gnager och som gör att andra, bra saker värre än vad de egentligen är.
En sak jag har funderat på; kan man jobba som 'peppare'? För i så fall skulle jag vilja göra det. Jag tycker om att få andra att må bra, och dessutom skulle jag ju till på köpet bli bättre på att peppa mig själv, vilket ju är minst lika viktigt. :)
06 augusti 2010
fierce, darling. fierce.
Nu ska jag snart måla ett tak. Vitt. Vi gillar vitt. Shabby Chic ftw. :)
Tjingalooong, suckers! :D
Hehe, jag och Pernilla kom på "Chubby Chic". Tror att jag ska köra på det istället. ;) CC kallade ju faktiskt Emelie från ridningen, mig ett tag. (Bästa meningsbyggnaden någonsin känner jag... :P
Jag och Pernilla kände att våran "fierce-faktor" var hög idag så vi sminkade oss, och såhär underbart snygg blev jag. (Observera också att jag inte har kommit ur nattlinnet. Och att klockan är över tre. :)
Jag sprang 3,7km ute på Hönö i tisdags (bästa spåret ever! (om ni känner er sugna, så kan jag berätta att det är spåret vid kyrkogården)), och om jag fick träningvärk! (Låren blev inte glada på mig. Och nästa gång ska jag använda träningsbehå. -.-' Den vanliga behån stötte emot revbenen i varje jäkla steg, så just nu känns det som jag har invärtes blåmärken. Inte skönt alls. :'() Men så har jag ju typ en halv muskelcell i kroppen också. Dock tänker jag nu satsa på att i alla fall dubbla antalet (:P) så det blir till att springa en runda idag också, så man får in någon typ av rytm. Jag hade tänkt att springa igår, men det regnade(vilket det iofs gör idag också :P) så jag gick 3km med vovvan istället, för att mjuka upp kroppen en aning och idag mår det topp notch! :D
Tjingalooong, suckers! :D
05 augusti 2010
regn dans mon coeur
Det regnar.Det var mest det jag vill säga.
Regn har alltid tilltalat mig mer än sol.
(Sålänge det inte åskar såklart...)
Undrar varför...
Det spöregnar verkligen.
Jag känner att jag måste ut!
Fetish. (y)^^
shabby chic
Jag har länge tänkt och tänkt och tänkt på vilken favoritinredningsstil jag har och nu har jag äntligen kommit fram till svaret: Shabby Chic!
Ljust och luftigt och med en massa härliga detaljer. J'adore!
Ljust och luftigt och med en massa härliga detaljer. J'adore!
Artikel från Wikipedia(den enda säkra källan till all information):
Shabby chic är en inredningsstil, som skapades av den brittiska inredningsarkitekten Rachel Ashwell i slutet av 1980-talet. Stilen inspirerades ursprungligen av traditionella hus på den engelska landsbygden. Ett kännetecken är väl använda, äldre möbler eller nya möbler som behandlats för att ge samma intryck. Färgtemat går i vit eller ljusa färger. Tygklädsel är ofta i bomull eller lin.
I sin mera folkliga tappning är shabby chic ofta en feminin stil präglad av pastellfärger. Romantiska detaljer och egentillverkade prydnadsföremål är populärt. Möbler är ofta fynd från lokala loppmarknader som återanvänts och målats om. Metalldetaljer kan gärna ha inslag av rost. Ibland inkluderas kristna föremål som madonnor, kors och gamla biblar.
Shabby chic är en inredningsstil, som skapades av den brittiska inredningsarkitekten Rachel Ashwell i slutet av 1980-talet. Stilen inspirerades ursprungligen av traditionella hus på den engelska landsbygden. Ett kännetecken är väl använda, äldre möbler eller nya möbler som behandlats för att ge samma intryck. Färgtemat går i vit eller ljusa färger. Tygklädsel är ofta i bomull eller lin.
I sin mera folkliga tappning är shabby chic ofta en feminin stil präglad av pastellfärger. Romantiska detaljer och egentillverkade prydnadsföremål är populärt. Möbler är ofta fynd från lokala loppmarknader som återanvänts och målats om. Metalldetaljer kan gärna ha inslag av rost. Ibland inkluderas kristna föremål som madonnor, kors och gamla biblar.
.JPG){kind=link}
.JPG){kind=link}
.JPG){kind=link}
02 augusti 2010
disgusting !!
Jag vet inte riktigt vilken inställning man ska ha till pommes fritsen, men bra är det nog inte... :S
jag är... bäst och underbarast helt enkelt !
För att bli allvarlig(jag vet inte vad det betyder; det existerar knappt i mitt vokabulär) så kan jag berätta att när jag blir stor vill jag ha en lika underbar förstfödd som mamma och pappa.
Det är nämligen så att jag, SuperNinjan aka. UnderBarnet#1, tycker att mamma jobbar åt helvete(förlåt Gud, amen! (säger man inte så när man har svurit så dör en tomte; det har Pernillas kompis sagt...)) för mycket, så utan att berätta något för henne, ringde jag hennes bästa vän Gudrun och undrade om inte hon kunde komma och hålla mamma sällskap några timmar på kvällen.
Sagt och gjort. Klockan ~19 kom Gudrun och knackade på. Mamma öppnade och blev chockad(positivt ofc) och fattade ingenting när Gudrun kom och hälsade på med en flaska vin. När Gudrun sa att hon hade blivit inkallad tittade mamma på mig och jag sa: ''Jag ringde Gudrun. :)'' Då sprack hela hennes ansikte upp(aj?) och hon blev superglad.
Jag hade lagat paneng(thaigryta med kyckling) och ris, och till efterrätt blev det glass med ananas, melon och vindruvor. Sen hade jag också köpt en Merci-ask som de skulle få dela på medan de satt och tjötade ute på verandan.
Mamma sa efteråt att hon tyckte det var den bästa kvällen på hela sommaren, och att hon blev minst lika chockad som på sin möhippa. Inget dåligt omdöme, måste jag säga. :)
När jag kom på idén blev jag rörd över vilken underbar och omtänksam människa jag är.
Jag grät till och med en skvätt. :')
Sometimes, I simply GiveMyselfHope. :)
Det är nämligen så att jag, SuperNinjan aka. UnderBarnet#1, tycker att mamma jobbar åt helvete(förlåt Gud, amen! (säger man inte så när man har svurit så dör en tomte; det har Pernillas kompis sagt...)) för mycket, så utan att berätta något för henne, ringde jag hennes bästa vän Gudrun och undrade om inte hon kunde komma och hålla mamma sällskap några timmar på kvällen.
Sagt och gjort. Klockan ~19 kom Gudrun och knackade på. Mamma öppnade och blev chockad(positivt ofc) och fattade ingenting när Gudrun kom och hälsade på med en flaska vin. När Gudrun sa att hon hade blivit inkallad tittade mamma på mig och jag sa: ''Jag ringde Gudrun. :)'' Då sprack hela hennes ansikte upp(aj?) och hon blev superglad.
Jag hade lagat paneng(thaigryta med kyckling) och ris, och till efterrätt blev det glass med ananas, melon och vindruvor. Sen hade jag också köpt en Merci-ask som de skulle få dela på medan de satt och tjötade ute på verandan.
Mamma sa efteråt att hon tyckte det var den bästa kvällen på hela sommaren, och att hon blev minst lika chockad som på sin möhippa. Inget dåligt omdöme, måste jag säga. :)
När jag kom på idén blev jag rörd över vilken underbar och omtänksam människa jag är.
Jag grät till och med en skvätt. :')
Sometimes, I simply GiveMyselfHope. :)
ehhe...
Jag vet att jag är dålig på att blogga.
Och det tänker jag fortsätta med.
Titta in om trehundra år så kanske det finns ett nytt inlägg.
Men jag kan inte lova något.
Jag tycker om att använda 'Enter' för mycket.
Det är trevligt.
Och allt blir som poesi.
Borde skriva poesi.
Det är också trevligt.
Jag vill blogga egentligen.
Men så kommer jag på andra, om så det minsta roligare, saker.
Och så skiter jag i bloggen.
Det är rätt skönt faktiskt.
Nästan lika skönt...
Som att inte ha ett mobilnummer!
Fast jag funderar på att skaffa snart.
Jag vet att ni vill ha det. ;)
20 rader med text räcker tydligen...
Nu har jag sagt allt jag vill säga för stunden.
Ciao!
Och det tänker jag fortsätta med.
Titta in om trehundra år så kanske det finns ett nytt inlägg.
Men jag kan inte lova något.
Jag tycker om att använda 'Enter' för mycket.
Det är trevligt.
Och allt blir som poesi.
Borde skriva poesi.
Det är också trevligt.
Jag vill blogga egentligen.
Men så kommer jag på andra, om så det minsta roligare, saker.
Och så skiter jag i bloggen.
Det är rätt skönt faktiskt.
Nästan lika skönt...
Som att inte ha ett mobilnummer!
Fast jag funderar på att skaffa snart.
Jag vet att ni vill ha det. ;)
20 rader med text räcker tydligen...
Nu har jag sagt allt jag vill säga för stunden.
Ciao!
01 augusti 2010
17 again
Sitter och smygtittar (= mamma vill att vi ska sova ;)) på 17 Again med Pernilla och jag bara undrar: HUR KAN ZAC EFRON VARA SÅ GUDOMLIGT SNYGG??!!!
och hur kan filmen vara så himla bra? :)
cdon dot com
Jag hoppas att ni inte är förvånade över att jag inte har skrivit något idag. Om inte, så... Är ni inte det. Tänkte skriva 'så känner ni inte mig' eller något liknande, men kom på att jag har skrivit som en tok på senaste tiden, so it would make no sense. :P
Hursomhelst, jag har nu beställt en massa roliga saker från CDON.com! :D
För det första kan jag säga att jag nu (dvs. nästa vecka :P) är en stolt ägare av Vänner-boxen med alla 10 säsonger! :D:D Superultramegaglad!!
Sen köpte jag också följande:
- Damernas Detektivbyrå för ynka 9 kr!
- Decoding Love - Handlar om hur vetenskapen ser på kärlek. Intressant, tycker jag. :)
- Jacob-muggen som jag har skrivit om innan.
- Dubbel-DVD: Percy Jackson / Eragon för 69 kr. :)
- Vinnare av din egen tävling: Inspiration för din personliga utveckling för 19 kr - Handlar om hur man ska vända alla sina negativa tankar till positiva saker och sånt annat kul som ska få en att må bättre. Tycker det verkar vara en vettig bok, jag. :)
Nu ska jag sova och jag funderar för övrigt på att gå på Actic Zumba på Nautilus på torsdag. :)
Hursomhelst, jag har nu beställt en massa roliga saker från CDON.com! :D
För det första kan jag säga att jag nu (dvs. nästa vecka :P) är en stolt ägare av Vänner-boxen med alla 10 säsonger! :D:D Superultramegaglad!!
Sen köpte jag också följande:
- Damernas Detektivbyrå för ynka 9 kr!
- Decoding Love - Handlar om hur vetenskapen ser på kärlek. Intressant, tycker jag. :)
- Jacob-muggen som jag har skrivit om innan.
- Dubbel-DVD: Percy Jackson / Eragon för 69 kr. :)
- Vinnare av din egen tävling: Inspiration för din personliga utveckling för 19 kr - Handlar om hur man ska vända alla sina negativa tankar till positiva saker och sånt annat kul som ska få en att må bättre. Tycker det verkar vara en vettig bok, jag. :)
Nu ska jag sova och jag funderar för övrigt på att gå på Actic Zumba på Nautilus på torsdag. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)