triathlonpepp

Just nu är jag uppe förjäkla tidigt.
Det är triathlons fel.
Men det är trevligt, så jag överlever nog.
Förhoppningsvis.
Enligt vissa.
(Vad hemskt det lät.)

Ska sova middag idag.
För jag är trött, och ögonen vill väldigt gärna sova.
Men först ska jag heja på mamma, pappa och Pernilla.
Pernilla är som en fisk i vattnet.
Svisch! säger det.
Simmade 750 m (i Aspen o.O) på 19:06 förra året.
Kallt som satan vad det också.
Hon hoppas såklart på att krossa den tiden iår.
Det tror jag hon gör.
Av den enkla anledningen att hon är grym.

Nu ska jag heja.
Hej då!

PS: Det är effektivt att skriva kort rader.
Allt blir mer koncentrerat.
Och skiten jag annars kan smyga in sållas ut.
Je suis très awesome.
In case you didn't know.