Nu när jag ändå håller på att skriva om träning kan jag säga att typ hela den här veckan har varit tom. Förutom i förrgår. Då lyckades jag springa ett 3km-spår utan att stanna en enda gång. Och jag kan säga att jag var stolt! Katarina Ribbings Väg och Lundbacken är fan inte att leka med! :P Först tänkte jag att jag i alla fall skulle klara av en förstnämda, men så kände jag att jag nog skulle klara Lundbacken också - och så gjorde jag det! Jag tänkte dock när jag var påväg uppför att jag skulle låta mig själv gå när jag kom upp till 'toppen'. Det gjorde jag inte. Jag sprang ännu fortare istället.
Jag är så jävla bra!
Vad har ni åstadkommit idag/igår/förra veckan/förra livet som har fått er att känna er så jävla bra?! :D
Jag tror att det är viktigt att se de små sakerna som gör att man blir glad på/med(?) sig själv. Och att man blir arg på sig själv ibland och skäller ut sig själv. Faktiskt. Fast man ska ju mest vara snäll. Mot alla.
Hare göttans bananer!
'Nu ska jag ut och måla.'
PS: Tanken är att jag ska ut och springa idag, men jag fick svenaont i vänster vad (liksom runt hela vaden) och knä iförrgår, så vi får se hur det blir med det. Gick rätt mycket igår i och med tävlingen, så benet har inte fått vila så mycket. :/
Sen undrar jag för övrigt var regnet som meterologerna har lovat mig i många dagar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar