För att bli allvarlig(jag vet inte vad det betyder; det existerar knappt i mitt vokabulär) så kan jag berätta att när jag blir stor vill jag ha en lika underbar förstfödd som mamma och pappa.
Det är nämligen så att jag, SuperNinjan aka. UnderBarnet#1, tycker att mamma jobbar åt helvete(förlåt Gud, amen! (säger man inte så när man har svurit så dör en tomte; det har Pernillas kompis sagt...)) för mycket, så utan att berätta något för henne, ringde jag hennes bästa vän Gudrun och undrade om inte hon kunde komma och hålla mamma sällskap några timmar på kvällen.
Sagt och gjort. Klockan ~19 kom Gudrun och knackade på. Mamma öppnade och blev chockad(positivt ofc) och fattade ingenting när Gudrun kom och hälsade på med en flaska vin. När Gudrun sa att hon hade blivit inkallad tittade mamma på mig och jag sa: ''Jag ringde Gudrun. :)'' Då sprack hela hennes ansikte upp(aj?) och hon blev superglad.
Jag hade lagat paneng(thaigryta med kyckling) och ris, och till efterrätt blev det glass med ananas, melon och vindruvor. Sen hade jag också köpt en Merci-ask som de skulle få dela på medan de satt och tjötade ute på verandan.
Mamma sa efteråt att hon tyckte det var den bästa kvällen på hela sommaren, och att hon blev minst lika chockad som på sin möhippa. Inget dåligt omdöme, måste jag säga. :)
När jag kom på idén blev jag rörd över vilken underbar och omtänksam människa jag är.
Jag grät till och med en skvätt. :')
Sometimes, I simply GiveMyselfHope. :)
Blind date'd på din mor. ^^
SvaraRadera*host* självgod *host* *host*
Du, det där var ju helt underbart snäll gjort av dig! Nästan så att jag fällde en tår med (på riktigt, jag överdriver inte allra minsta just nu!). Usch vad du är snäll Rebecca, du sätter ribban för högt för oss vanliga dödliga
SvaraRadera