Jag jobbade som vikarie för första gången idag, och det kändes skitbra! Kl. 11.23 ringde de från skolan och undrade om jag kunde vicka för en lärare från 12. Yrvaket (jag hade ju inte räknat med att jobba eftersom det var pedagogisk eftermiddag!) svarade jag att självklart kunde jag jobba idag! När jag kom dit fick jag lite information om vad jag skulle göra på de olika lektionerna, och en nyckel - som gick till alla dörrar!
Första lektionen hade jag SO med en 8:a, och som de tjötade! Herregud! Jag sa till de ett antal gånger, men de bara fortsatte babbla på. Till sist fick jag slut, höjde rösten och sa: "Alltså, ni är sämst på att hålla käften!" (Dock inte allt för argt.) Tillbara fick jag något i stil med att ingen lärare kan få tyst på dem, att de är den sämsta klassen, och blablabla. Underbar som jag är säger jag, istället för att bara be de vara tysta (igen!), att jag inte tror på det och att det kommer gå skitbra, bara de koncentrerar sig. Och vad händer? Jo, fem minuter senare sitter de och jobbar, tysta och fina! Yesssss, tänkte jag då. Då kände jag mig jävligt grym ska ni veta!
Andra och tredje lektionen hade jag en 6:a i SO och Engelska. I den klassen går det en kille som är hörselskadad; om han inte har på sig sin hörapparat så är han i princip döv. Detta inkluderade att det fanns mikrofoner utställda på borden som eleverna pratar i när de svarar på lärarens frågor, och så skulle jag ha på mig en mikrofon, vilket var lite läskigt på något sätt. Det kändes så seriöst och nytt och allt sånt. Klassen var jättego, men oj vad mycket spring i benen de hade! De tjötade också på en hel del, men jag fick de ändå att jobba på rätt så bra. Det var en kille, Hampus, som levde runt som en vilde och vägrade jobba! Inte ens när jag efter ett tag med mycket tjöt sa att de fick sluta när de var klara med uppgifterna började han jobba. Han hade innan sagt att jag var den bästa vikarien de hade haft (och jag menar, de vet ju, de har ju liksom gått på skolan i två hela veckor, haha!), men när det bara var han och en tjej kvar och jag vägrade låta honom gå innan han hade gjort i alla fall hälften av uppgifterna, så tror jag att det svängde om. Jag bad om en high-five när han var klar, men blev nekad. Jaja, så är det. Jag fick honom i alla fall att jobba, och det är som pappa sa att han ju kan vara "en sån" som inte brukar få något gjort alls, så för att ha varit första gången jag vickar är jag helnöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar