nutrilett och kroppstankar

Imorgon (för ~2 timmar sedan x)) ska jag och mamma börja råbanta! ... Typ. :)
Vi ska köra på Nutriletts diet som går ut på att man ska dricka 4 shakar/shaker (eller 'schejker', som mamma säger ^^) à 200 kcal och 2,5 liter vatten per dag. Vi ska köra i två veckor, så det blir väl till att pallra sig ut och gå någon timme per dag för att få ett vettigt (och någolunda hälsosamt(?!)) resultat.

För de som undrar varför jag utsätter min arma kropp för något så vedevärdigt: Jag känner mig inte 100% tillfreds med min kropp, och jag är alldeles, alldeles, på tok för lat för att börja ut och springa varje dag och äta efter en speciell diet i veckor, månader, år(!) för att se ett resultat. Jag är inte den sortens människa som, liksom, orkar 'vänta' på ett resultat. Jag vill ha det här och nu, och det är ju tydligen det bantning ska göra?
Dock är det ju så att hur man än vrider och vänder på det så är bantning inte bra för kroppen alls (man svälter ju sig!), men det är inte så att jag känner att det här är något som kommer bli en livsstil, om ni förstår vad jag menar. Jag tror nästan att kroppen kan må lite bra av att svältas någon gång per år (eller så är jag bara hjärntvättad, så kan det ju också vara :P).
Jag gör detta helt enkelt för att jag är lat, det tar ingen energi (haha, det gör det ju visst det! Jag är lite knäpp ibland! :D (Fast det får man nästan vara vid två på natten. :)), och jag vill bli av med one or two love handles. ^^ (Jag tycker om att man säger 'love handles' på engelska. :) 'Bilringar' låter så... Knäppt!)

Att jag skulle göra detta för att gå ner typ 20 kilo... Nej, jag hade stoppat mig själv vid blotta tanken! Något sådant skulle jag aldrig utsätta mig själv för. (Det mår man inte bra av. :P)
Jag tror inte att Gud designade mig för att vara smal (även fast 'andra' tycker så), och jag tror ärligt talat inte att jag skulle passa att vara smal heller. Jag kan inte tänka en enda tanke som jag associerar med att vara smal (och då menar jag inte tränat smal, utan benrangel-smal *shudders*)... Det skulle väl vara att jag skulle passa in i 'mallen', men vem vill det?! Jag tänker mer att jag liksom... vill 'slipa ner' min kropp. Det där lät ju skitkonstigt, men jag hoppas att ni fattar vad jag menar. Liksom behålla min kropp, fast gå ner några storlekar. :) Mitt största problem just nu är att jag inte kan ha kläderna jag tycker om, and seriously - it kills me! (Btw, varför satsar de inte ännu mer på kurviga modeller och kläder? Jag menar, kvoten med kurviga 'normala' kvinnor är väl så jäklans mycket större än the skinny one? Just, y'know, asking. :))
Jag har aldrig förstått mig på grejen med att vara smal; men så vet jag inte hur det känns heller, det kanske är überskönt vad vet jag? Jag tror bara inte att jag skulle passa att vara smal.
I want to be bootylicious; and I need my curves, God damn it!
Annars hade det ju inte varit jag till hundra procent. ;) Om inte jag trivs med mig själv och kan acceptera hur jag ser ut (och tycka om det för den delen!), vem ska då göra det?

Om ni tror att jag kommer lida kan jag också tala om för er att jag tycker det är så galet mycket lättare att inte äta någonting, än att bara äta pyttepyttepyttelite. Så jag kommer må super! De tre första dagarna lär dock bli ett helvete (eftersom kroppen håller på och ställer om sig), men på torsdag, då jäklar! Jag kommer må som en prinsessa! :D)

Ochochoch, eftersom jag inte har något liv (fast jo, det har jag; I'm on Facebook 24/7, duh! (Fast det ska bli ändring på det. Jag började igår... And here I am. Shut up! :P)) tänkte jag lägga upp bilder på mig och mina shakar (my BFFs for the upcomming two weeks ;)), så ni kan följa min resa genom Bantningslandet! :D (Och sedan komma på att ni aldrig ska utsätta er själva för något så hemsk, någonsin. ;))

Jag kom just på att jag ska på Twilight Movie Night på tisdag... Helvete då. :P Jaja, skit i dieten på kvällen! ;) Här ska njutas, när vi faktiskt fick biljetter! Längtar som en dåre! Tekniskt sett är det ju faktiskt bara en dag kvar! :D
Jag är trött nu. Sov gott.