frihet och bok-, kläd- och yrkestänk

Nu känner jag frihet.

100-årskalas är över.
50-års drop in är över.
Tre dagar av stress är över.
Tre dagar med lön är (tyvärr ;)) också över.

Kvar finns fem trötta familjemedlemmar, en ensam hund och en jävla massa mat! (Fyrrätters fem gånger i veckan kanske inte är helt fel iofs..? ;))
Hursomhelst så kände jag att jag inte vill låta bloggen vara helt ensam ute i etern längre. So I'm back. Sort of. Kanske inte imorgon. Eller så är jag här och skriver av mig hela dagen. Det vet man inte. (Kom just på att vi har engelsk(a?)läxa också. Ord + kunna texten flytande på svenska vad det va? Bra att jag har koll och så. :P) Jag kände mig lite hemsk när Hilma sa att även fast jag har skrivit att jag inte skulle skriva på några dagar, så går hon in och tittar varje dag för att se om jag har gett upp löftet om att inte blogga på fyra dagar. Jag vill ju inte att det ska vara så. Jag vet ju själv hur, nästan besviken jag blir när jag går in på en blogg jag tycker om, och det inte har hänt något nytt sen senast jag var inne.
Något jag har lärt mig under denna stressfulla vecka är att jag mår mycket bättre utan att sitta framför datorn 24/7 och att det faktiskt finns ett liv utanför cyberspace. I was stunned. (Jag var så nära på att skriva stoned, vilket jag kanske också har varit. I've got my pot, so everything's possible. ;))

Just nu fick jag en jäkla lust att blogga av mig, men klockan är mycket och mamma har lovat att se på Sherlock Holmes med mig innan jag går och lägger mig, så jag kan inte blogga så himlans mycket. Än. Om filmen blir av eller inte, det kan man inte veta. Man kan aldrig veta sånt med mamma. Hennes inställning var att 'vi iallafall inte kommer lämna tillbaka filmen idag'. Vi hyrde den för två veckor sen. Were supposed to have it for a week. Way to go! ;) Undrar om de tillslut ringer och undrar var filmen har tagit vägen? :P

Imorgon börjar Amanda på Läkarlinjen inne i Göteborg! Spännande som attan ju! Hjälp vad nervös jag skulle varit! Men så sa hon att hon är det också. Jag tror dock att det kommer gå super, hon är för smart och trevlig för att det ska gå fel. Om hon inte kommer på att det är helt fel grej för henne, vill säga. Då hoppas jag att hon slutar. ... Oj, vad cynisk jag blev helt plötsligt. Förlåt, Amanda! :P
Hela den Rosendahliska familjen var här på drop-in:et och vi pratade om vad hon ska ha på sig imorgon. Efter att ha tittat på ett uråldrigt Tyra Banks Show-avsnitt om 'the Bro Code', där de sa att man som tjej inte ska slänga ut alla korten på bordet direkt, sa jag ironiskt att hon kanske skulle klä sig lite halvneutralt, men änså spännande, så att man liksom vill veta mer om henne. (lång mening! Btw, andas ni in när ni läser en sån lång mening? Jag kan komma på mig själv med att sitta och hålla andan. :P) Hon tog det seriöst. ^^ Egentligen är det väl iofs rätt sant att man inte ska säga: 'Hej, det här är jag och såhär tycker jag om det och det och det och det' direkt, utan att när man, som Amanda, börjar på en ny utbildning där man inte känner någon, ska klä sig någorlunda neutralt och inte stå ut allt för mycket. Den första veckan i alla fall. Sen tycker jag att man ska vara bekväm i klassen, eller byta, om allt känns fel (jag börjar tro att det bor en liten cyniker inom mig :P). Känna av stämningen och sedan allt eftersom släppa ut de små människorna inom sig som folk på utbildningen kan tros tycka om. Då menar jag inte att man inte ska vara sig själv, utan mer att man kanske inte ska vara världens bitchigaste människa i skolan, om man vet att man kanske taggar igång lite för lätt, utan mer ta det chill. Såklart ska subban få komma fram lite då och då, det tror jag bara kan vara nyttigt, men kanske inte med klasskompisarna?

Nu sitter jag bara och filosoferar. Och det tänker jag fortsätta med! ;)
Även om jag har tänkt att sätta mig imorgon och skriva ner allt som har hänt under de senaste två veckorna(..?! Gosh, som att jag kommer orka det! :P), så tänker jag ändå ta upp saker här och nu som jag kommer att tänka på; bara för att min hjärna är överladdad med tänkta inlägg som måste ut. (Plus att jag väntar på mamma, såklart.)

Igår på 50-årskalaset var jag bordsdam till en man känd som 'Johan från pingisen'. Stopp! Hur gammal är man inte, när man är bordsdam?! God..! I'm getting old over here. :P Hursomhelst så började vi prata om skola och jobb. Han pratade varmt om sin Oskar(möjligtvis Oscar, det förtäljer inte historien) som hade fått jobb på Bergakungen. Jag blir lite tagg på att jobba där! Jag menar; jag går natur och har därför relativt lätt(jag kan inte glömma 'relativt', då kommer Philip bara hacka på mig *snyft* :P) för siffror, jag är social, har lätt för att prata med nya människor, plus att film är ett av mina stora intressen - så vad skulle kunna vara bättre än ett jobb på Bergakungen?! Jag borde skicka in ett CV...
Anyways, efter någon halvtimma, efter att han hade vänt sig om för att prata med mamma, tittade han på mig och sa (inte ordagrannt, dock :P): 'Nu har jag och din mor kommit fram till att du ska bli egen företagare!' Jag fick en mindre chock, eftersom 'egen företagare' låter så extremt vuxet och seriöst i mina öron, men sen efter ett tag började jag tänka på det, och hur awesome hade det inte varit att ha ett eget företag?! Självklart skulle det bli mycket pappersarbete, om det nu inte är så att alla har moderniserat sig och gått över till en digital version, men jag menar; jag sitter redan ner 6 timmar per dag, fem dagar i veckan i skolan, så det borde väl inte vara ett så stort problem? Jag tänker att man måste ta en väldans massa ansvar, men att med det kommer en oerhört stor frihet att göra precis vad man vill! Frågan är bara vad företaget skulle göra... Darn it! :P Så långt har jag inte kommit.
Dock, mina damer och herrar, har jag kommit på att jag nog vill skriva ett manuskript (om det heter så, annars vill jag skriva något annat :P) till en bok om självkänsla. Vad man ska acceptera från andra, hur man accepterar den man själv är, hur man stöter bort och krossar de som behandlar en som skit, och hur man hittar tillbaka till livet efter jobbiga saker. Tänk vad bra den skulle bli..! Det ska jag göra!
Jag läste i förra numret av VeckoRevyn(som för övrigt är Sveriges i särklass grymmaste tidning!! Det blir nog ett inlägg om det någon dag...) ett utdrag, möjligen första kapitlet, ur Isabella 'Blondinbella' Löwengrips bok 'Egoboost!', och jag tänkte att kan hon få något sånt här publicerat, så kan banne mig jag också få det! Inte för att den var dålig, mer för att den var skrivet på ett sådant sätt som jag själv tror att jag är kapabel till att skriva på. Faktiskt så var det så att när vi satt på kalaset igår och pratade jobb, skola och framtid, så sa Maria att jag kanske skulle ta och göra något med ord, eftersom jag är så verbal. Då blev jag glad. För jag vill gärna vara det, och ibland räcker det att en enda människa tycker så för att man ska tänka att: 'Jo, men jag är nog det!' :) Så en bok låter ju prima! Och det vore ju så skönt att få den publicerad och ut i bokhandeln med den, och så läser alla om hur jag tycker att idealen är sjuka, att människor ska få vara som de tycker att de själva ska vara, och att det inte finns en enda anledning till att låta någon behandla en på ett orättvist sätt. KABOOM! ska det säga i folks hjärnor, och så blir alla glada och börjar pussas och kramas istället för att kriga och slåss. Mycket mysigare, och så skulle inte alla hemska saker uppstå. Som misshandel, varken psykisk eller fysisk. Bara en massa fjärilar, och blommor och bin. ^^

Nej, nu får det räcka! Jag är trött (har dock sovmorgon till 10 imorgon, vilket är jävligt gött!) och har bloggat sjukt mycket mer än jag hade tänkt. Men trevligt var det. ;)

Sov gott, vakna vått!
Sov gött, vakna blött!
(Vad drömmer man om då egentligen..? Hehehehehee...)