frieri

Igår gjorde jag en fältstudie... skulle man kunna säga.

Jag frågade flickor och pojkar i 18-årsåldern, och flickor i 14-årsåldern:
Vem ska fria - mannen eller kvinnan?
(Jag kände som den jämlika människa jag är att man skulle frågat samma sak om par av samma kön, men... ja, jag antar att ni förstår problemet med att inkludera dem i denna fråga.)
Det rungande svaret blev: mannen. Men självklart kan samtidigt kvinnan göra det. Men helst ska mannen fria, som sagt. Det är gulligt gjort om han går ner på knä, men det är inte ett måste. Och så ska det inte vara så att kvinnan blir helt paff och undrar "var fan kom det här ifrån?!" Nej, man ska veta att båda vill, men göra det när hon minst anar det. Lite halv-surprise skulle man kunna säga.

Jag är inte speciellt förvånad över svaret, men det får mig att tänka...
Först tänker jag att ojojoj, är det alltså mannen som har den största powern, eftersom det då blir han som kan bestämma när paret ska förlova sig?? Sen tänker jag att det är ju faktiskt så att kvinnan kan säga nej; så egentligen är det väl lika mycket makt hos båda två?
Mannen bestämmer när och hur han ska fria, men samtidigt står han där lite allmänt sårbar.
Egentligen så tror jag att om man nu vill förlova sig, så har man tänkt på det ett bra tag innan och liksom tillsammans tagit beslutet att man ska förlova sig.
Sen pratade jag och Sofia allmänt om giftemål. Hon ska inte gifta sig, men det ska jag. Hon ska förlova sig, det... ska väl uppenbarligen jag också. Hon ska inte gifta sig i kyrkan... Jag har ingen aning om jag ska det eller inte.

Ja, jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt göra med dessa tankar.
De känns ju liksom inte speciellt aktuella... Kanske om 10 år då. Typ.
Hjälp vad gammal jag börjar bli.