Vi hade biologiprov idag, på matspjälkning, andning och blodomloppen. Jag tycker ändå att det gick rätt så bra; lite som repetition från högstadiet mest. Baskunskaperna fanns redan liksom, sen var det bara att lära sig vad de härliga enzymerna heter och annat sånt viktigt som jag verkligen kommer behöva i framtiden... Nej, jag ska inte se ner på biologi, för det är fett mycket roligare och intressantare än typ... kemi. -.-
Sedan imorgon eller på fredag är det tänkt att jag ska prata om varför man inte ska äta kött, på engelska. Jag har väl typ skrivit hälften; skickade in det till läraren förra veckan och han tycker att jag är asgrym (nu använde han sig ju inte av just det ordet, men jag tänker att det är en synonym till "excellent", kind of...), vilket känns jävligt grymt! Kanske för att jag liksom är... grym när det kommer till att skriva helt enkelt. Det är något som jag är bra på känner jag; att liksom "avbilda" mina tankar med ord. Och att tänka för den delen.
Jag, Pernilla och pappa satt och diskuterade skolgång för några dagar sedan, kan ha varit i helgen, eftersom Pernilla går i gymnasietankar redan nu (vilket jag ändå kan tycka är bra, eftersom hon ska välja om ett år). Hon funderar mellan Samhällsprogrammet, Naturprogrammet, och det nya Natur-/Samhällsprogrammet.
Hon undrade vad som är så bra med Natur, eftersom hon tycker att Samhäll verkar roligare; att man får tänka mer själv och analysera och sånt.
Jag sa då något av det klokaste jag någonsin har sagt. Jag kan tyvärr inte quota mig själv, för jag kommer inte ihåg mina ord, men det var något i stil med att:
Om jag skulle valt om idag tror jag att jag hade valt samhäll, just eftersom man får tänka mer själv, vilket jag älskar (uppenbarligen?). Men jag tror att Natur är det bästa att välja först, eftersom mitt sätt att tänka nu förmodligen är mer avancerat än vad det skulle varit om jag gått Samhäll istället för Natur. Att man liksom behöver kunskap för att kunna tänka, och att matte är riktigt genialiskt, och att det hjälper en att utveckla sitt tänkande och se mönster i den man faktiskt tänker.
Något sådant... fast kortare förmodligen. Pappa sken i alla fall upp som en sol och sa att "Här har vi en som har gått tre år på Natur!" och så började han predika om att jag hade fullkomligt rätt (som om jag behövde veta det? ;)) och att det viktigaste är att först utveckla tänkandet, innan man tänker; precis som jag sa med andra ord.
Jag och Kristin (har jag för mig att det var? Kan ha varit fler individer inblandade, men mitt minne räcker sig inte så långt) har också i veckan pratat om pressen som finns på Natur.
Medel när min årskull började gymnasiet 2008 var 263; bara det tycker jag kan sätta en stor press. För INT:arna(Samhäll - Internationell) var medelpoängen 262, så de var fasiken inte långt efter, men i mitt huvud är det en annan slags press på dem. Mer som att de ska vara bra på att plugga och vara intresserade av andra länder, när vi Naturare ska vara bra på att... tänka. Typ. Det kanske är jättefördomsfullt det här, men det är så jag ser på saken.
Natur hade 2010 medelpoängen 254, och INT 246. Något jag blev överraskad av när jag gjorde min medelpoängsresearch var att Teknik - Design (som jag egentligen skulle gått, men som jag bytte till Natur ifrån) 2008 hade medelpoängen 247, men 2010 var den uppe på 262! Alltså högre än både Natur och INT, som ju brukar vara populärast?
En massa blivande designers kommer alltså att gå ut gymnasiet 2013 (om Jorden inte går under 2012 vill säga ;)). Fast det är väl att ljuga egentligen; som att säga att våran klass består av blivande kemister och fysiker, vilket egentligen mest kan ses som ett skämt. Enligt mig. Kanske mer åt läkarehållet i så fall, fast det är väl mest Susanna som kör mot det, kanske?
Hursomhelst, det jag tänkte säga med detta är att det kan kännas rätt jobbigt att gå i en Naturklass. Att man liksom känner sig sämst i vissa lägen, som att man är sämst i hela världen och verkligen inte kan någonting. Jämfört med sin förra klass liksom; man var en av de som flöt igenom matten medan andra hade problem, och det kändes ju bra, men nu blev det istället så att det var man själv som fick problem.
Jag tror att det kan bero på att eftersom jag verkligen aldrig pluggade matte hemma i åttan och nian (kanske någon gång innan prov då...), så vande jag mig vid att inte behöva göra det, så jag hann aldrig få in plugga-matte-hemma-känslan. Och sen när man började gymnasiet så väntade sig det allmänna skolsystemet att man skulle vara superbra på att plugga hemma... Ajajaj. Att man inte får lära sig att plugga i skolan - liksom har "pluggkunskap" or whatever. Nåt som gör att man faktiskt får lära sig olika sätt att plugga på, så att man kan komma på ett sätt som funkar, så att skolgången kan bli så effektiv som möjligt! (Speciellt nu när vi inte kommer kunna läsa upp våra betyg..?)
Jag inser nu att det nog var Victor Varga jag hade den här diskussionen med, tokigt nog! Det är inte ofta vi pratar, men eftersom han var här med sin kära familj i lördags, så blir det ju så att man... ja, pratar helt enkelt. Vore sjukt osocialt om vi inte skulle gjort det; vi har ju trots allt känt(jag har alltid haft problem på varenda jävla stavningstest med detta ord, för jag tycker att det ska vara "kännt" och inte "känt" - skitord) varandra sedan vi föddes i princip (vi har nämligen mammor som är bästa vänner) och så går vi nu i parallellklasser(ord med 4 konsonanter i följd... jag vet inte varför min hjärna tänker på sånt - det är inte mitt fel! meeen, det tåls att uppmärksammas ^^).
Det blev ett långt inlägg i alla fall... *suck*
Skulle du ta bort alla (jävla) parenteser så skulle antagligen inlägget blir i alla fall hälften så långt! (:
SvaraRadera