Jag tycker om er. För att ni tittar in här för att se om jag har skrivit något. Jag tycker inte lika om mig själv när jag inte ger er något att varken se eller läsa. Det har liksom gått en vecka sen sist! O.O Alldeles på tok för länge! Jag kände i alla fall att det får bli ett inlägg innan vi vänder blad och går vidare till ett nytt kapitel i våra liv (jag är på djupt humör idag (y)) och ännu ett nytt år.
Min jul har varit rätt jättechill; mycket knäck (och mer ska det bli ;)), mycket julmust, mycket skratt, mycket saknad :( , ovanligt mycket paket åt alla håll och kanter känns det som! Eller så kan det ha varit så att jag tyckte extra mycket om dem iår. :)
Nu ska jag dra mig till Eric och fira nyår för fulla muggar!
Hoppas ni alla får ett trevligt nyårsfirande!
Och att 2011 blir ett riktigt jävla bra år!
Ciaaoooo !! <3
31 december 2010
24 december 2010
är det verkligen värt det?
Det är ju uppenbarligen julafton idag (om någon mot förmodan skulle missat det).
När jag tänker jul, så vill jag tänka värme, god mat och en massa ren kärlek, men det gör jag inte. Jag tänker stress. Nästan enbart stress. Min kära mor är nämligen extremt bra på att stressa upp andra. Hon taggar igång allihop, och allt blir bara hemskt. Alla blir stressade, och den älskade julkänslan lägger sig liksom aldrig riktigt. Det blir mest en massa klagomål om vem som har gjort vad, och hur jävla mycket det är kvar att göra innan släkten kommer hit.
Som att städa till exempel. Jag älskar att städa i vanliga fall (eller tja, dammsugningen kan ju någon annan få ta över, för det är svintråkigt, men att se hur allt blir finare och renare är trevligt och känns bra), men på julen blir allt så jävligt jävligt. Typ. (Nästan om inför släktkalas, som väl egentligen är värre?!) Varför ska man alltid städa innan folk kommer hit?!
Jag menar ju inte att man bara ska luta sig tillbaka och att huset ska se ut som en svinstia, men om man liksom har en acceptabel nivå på renligheten, så får det fasiken vara! "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete", som man så vackert säger. Känner man att man själv som utomstående inte skulle tycka att det vore rent otrevligt att vistas i ett rum, så tycker jag att man kan skita i att dammsuga. Att man istället ska prioritera att känslan av glädje ska infinna sig - att man faktiskt ska vilja att släkt och vänner kommer hem till en, istället för att få ont i huvudet av bara tanken på städhetsen som kommer infinna sig. Tycker de inte om mitt hem, så kan de ju låta bli att komma hit? Kanske lite krasst, men vad fan. :)
Så utan stressen skulle julen vara underbar, men just nu har jag ont i huvudet av all stress. Jag vaknade till och med med ont i huvudet, och mamma klagade på att jag inte kom ner och åt julgröt med resten av familjen - fastän jag inte äter julgröt, för att jag får ont i magen. Ändå vill min kära familj tvinga upp mig och umgås med mig. Jag måste sluta vara så himla trevlig; sluta bry mig så himla mycket också. Och sluta prata så jäkla mycket.
Jag tänkte faktiskt på det när släkten var här idag. När det blir tyst så känner i alla fall jag, hur allas hjärnor försöker komma på något nytt att prata om, för att tystnad tydligen väl är aningen farligt. Awkward silence är väl kanske aldrig positivt, men vanlig härlig tystnad är skön - man måste ju få lyssna lite på sina egna tankar också.
Lustigt nog kom pappa just upp och sa att jag ska komma ner och äta julmiddag(som är världens underbaraste måltid!). Jag svarade sansat att "okej, jag kommer..." "Vad tystlåten du verkar vara idag..?" får jag till svar. Det förvånar inte mig, för jag har tänkt ovanligt mycket idag. Dels på hur mycket jag pratar (och att det mesta inte är så vettigt, så jag ska börja tänka mer innan jag säger saker), men också på hur mycket jag saknar Giovanni. Faktiskt supermycket på just det. Det har också gjort att jag inte har pratat lika mycket som jag brukar. Nästan varit ledsen, fast sedan tänkt på hur underbar han är och blivit glad istället. :)
Nu ska jag skita i tankar som gör mig nerstämd och äta julmat istället. "Magen säger MAT!" ;)
Juliga kramar från en inte lika julig Rebecca.
När jag tänker jul, så vill jag tänka värme, god mat och en massa ren kärlek, men det gör jag inte. Jag tänker stress. Nästan enbart stress. Min kära mor är nämligen extremt bra på att stressa upp andra. Hon taggar igång allihop, och allt blir bara hemskt. Alla blir stressade, och den älskade julkänslan lägger sig liksom aldrig riktigt. Det blir mest en massa klagomål om vem som har gjort vad, och hur jävla mycket det är kvar att göra innan släkten kommer hit.
Som att städa till exempel. Jag älskar att städa i vanliga fall (eller tja, dammsugningen kan ju någon annan få ta över, för det är svintråkigt, men att se hur allt blir finare och renare är trevligt och känns bra), men på julen blir allt så jävligt jävligt. Typ. (Nästan om inför släktkalas, som väl egentligen är värre?!) Varför ska man alltid städa innan folk kommer hit?!
Jag menar ju inte att man bara ska luta sig tillbaka och att huset ska se ut som en svinstia, men om man liksom har en acceptabel nivå på renligheten, så får det fasiken vara! "Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete", som man så vackert säger. Känner man att man själv som utomstående inte skulle tycka att det vore rent otrevligt att vistas i ett rum, så tycker jag att man kan skita i att dammsuga. Att man istället ska prioritera att känslan av glädje ska infinna sig - att man faktiskt ska vilja att släkt och vänner kommer hem till en, istället för att få ont i huvudet av bara tanken på städhetsen som kommer infinna sig. Tycker de inte om mitt hem, så kan de ju låta bli att komma hit? Kanske lite krasst, men vad fan. :)
Så utan stressen skulle julen vara underbar, men just nu har jag ont i huvudet av all stress. Jag vaknade till och med med ont i huvudet, och mamma klagade på att jag inte kom ner och åt julgröt med resten av familjen - fastän jag inte äter julgröt, för att jag får ont i magen. Ändå vill min kära familj tvinga upp mig och umgås med mig. Jag måste sluta vara så himla trevlig; sluta bry mig så himla mycket också. Och sluta prata så jäkla mycket.
Jag tänkte faktiskt på det när släkten var här idag. När det blir tyst så känner i alla fall jag, hur allas hjärnor försöker komma på något nytt att prata om, för att tystnad tydligen väl är aningen farligt. Awkward silence är väl kanske aldrig positivt, men vanlig härlig tystnad är skön - man måste ju få lyssna lite på sina egna tankar också.
Lustigt nog kom pappa just upp och sa att jag ska komma ner och äta julmiddag(som är världens underbaraste måltid!). Jag svarade sansat att "okej, jag kommer..." "Vad tystlåten du verkar vara idag..?" får jag till svar. Det förvånar inte mig, för jag har tänkt ovanligt mycket idag. Dels på hur mycket jag pratar (och att det mesta inte är så vettigt, så jag ska börja tänka mer innan jag säger saker), men också på hur mycket jag saknar Giovanni. Faktiskt supermycket på just det. Det har också gjort att jag inte har pratat lika mycket som jag brukar. Nästan varit ledsen, fast sedan tänkt på hur underbar han är och blivit glad istället. :)
Nu ska jag skita i tankar som gör mig nerstämd och äta julmat istället. "Magen säger MAT!" ;)
Juliga kramar från en inte lika julig Rebecca.
22 december 2010
do it - whip your hair!
Jag har haft den här låten på hjärnan sen förra helgen! Addictive som satan, jävligt irriterande efter ett tag - men samtidigt jävligt bra! :)
Det kanske är såhär man borde måla om sitt rum nästa sommar? Klä in allt som inte ska färgas med papp, doppa håret i färg and just whip my hair!
Det kanske är såhär man borde måla om sitt rum nästa sommar? Klä in allt som inte ska färgas med papp, doppa håret i färg and just whip my hair!
les kulor du mozart
Dessa kära Mozartkulor som jag gjorde iförrgår(i förr går? (jävla särskrivningsskit)), det kom ju aldrig upp några bilder, inget recept eller någonting på dem!
Receptet finns i länken till "Mozartkulor", men för att förenkla det hela kan jag kortfattat säga att det är nougat skuret i kuber, som man sedan rullar till kulor. Sen ska de in i kylen så att de blir fasta och fina. De kläs sedan med ett lager mandelmassa, doppas i choklad och så kan man dekorera dem med vit choklad om man vill - jag ville.
Enkelt och jä-hävligt gott!
Receptet finns i länken till "Mozartkulor", men för att förenkla det hela kan jag kortfattat säga att det är nougat skuret i kuber, som man sedan rullar till kulor. Sen ska de in i kylen så att de blir fasta och fina. De kläs sedan med ett lager mandelmassa, doppas i choklad och så kan man dekorera dem med vit choklad om man vill - jag ville.
Enkelt och jä-hävligt gott!
tankestartare
Igår kväll sa Pernilla något av det vackraste jag har hört. Hon sa, quote:
"Jag tror inte att du har några fjortisläsare - man måste ju tänka när man läser din blogg!"
Jag blev glad. Hon sa att "man måste tänka över det som [jag] reflekterar över". Jag tycker ändå att det är så jag vill ha min blogg - man måste liksom få tänka lite. Annars tror inte jag att det finns något värde i att blogga, om läsaren bara ska sitta och matas med det jag skriver om. Jag hoppas på att ni också känner så! Mitt sätt att skriva på kanske inte har fjortisar som målgrupp i och för sig, så det vore ju inte så konstigt om ingen som anser sig tillhöra fjortisarna läser min blogg.
Stackars fjortisar, dock; som uppenbarligen inte tänker när de läser...
Min kära syster tycker också att det är jobbigt att jag skriver så jäkla mycket. Att det tar så himla lång tid att läsa igenom min blogg när hon inte har varit här på ett par dagar. Men det kan ju inte jag hjälpa, eller? Det som skrivs här är liksom inte ens 10% av vad som rörs sig inne i mitt huvud. De som inte klarar av längden på mina inlägg läser går väl iofs knappt in här heller, så det löser ju sig. Det jag tycker är lite skumt är hur mycket skit jag skiver - saker som liksom bara ploppar upp i huvudet (som typ det här?!) och som jag sedan på något sätt tror att folk ska vara intresserade av att läsa. Sen kanske de som inte hänger på hur random jag faktiskt är får sig ett litet uppvaknande... Om man nu kan få det om något så... oviktigt; för det är det ju egentligen. (Jag vet just nu inte riktigt vad eller varför jag skriver, jag gör det mest för att jag inte orkar julstöka. :))
Dagens randomliga tanke: Vad skulle vi göra utan styckeindelning? Dö, tror jag. Tänk er text som liksom bara är ihopkletad till en enda stor klump. Jag skulle bara känna att jag körde fast hela tiden, inte ens orka läsa hälften. Nu vet ni.
Use your careboxes and carebooks well, please!
"Jag tror inte att du har några fjortisläsare - man måste ju tänka när man läser din blogg!"
Jag blev glad. Hon sa att "man måste tänka över det som [jag] reflekterar över". Jag tycker ändå att det är så jag vill ha min blogg - man måste liksom få tänka lite. Annars tror inte jag att det finns något värde i att blogga, om läsaren bara ska sitta och matas med det jag skriver om. Jag hoppas på att ni också känner så! Mitt sätt att skriva på kanske inte har fjortisar som målgrupp i och för sig, så det vore ju inte så konstigt om ingen som anser sig tillhöra fjortisarna läser min blogg.
Stackars fjortisar, dock; som uppenbarligen inte tänker när de läser...
Min kära syster tycker också att det är jobbigt att jag skriver så jäkla mycket. Att det tar så himla lång tid att läsa igenom min blogg när hon inte har varit här på ett par dagar. Men det kan ju inte jag hjälpa, eller? Det som skrivs här är liksom inte ens 10% av vad som rörs sig inne i mitt huvud. De som inte klarar av längden på mina inlägg läser går väl iofs knappt in här heller, så det löser ju sig. Det jag tycker är lite skumt är hur mycket skit jag skiver - saker som liksom bara ploppar upp i huvudet (som typ det här?!) och som jag sedan på något sätt tror att folk ska vara intresserade av att läsa. Sen kanske de som inte hänger på hur random jag faktiskt är får sig ett litet uppvaknande... Om man nu kan få det om något så... oviktigt; för det är det ju egentligen. (Jag vet just nu inte riktigt vad eller varför jag skriver, jag gör det mest för att jag inte orkar julstöka. :))
Dagens randomliga tanke: Vad skulle vi göra utan styckeindelning? Dö, tror jag. Tänk er text som liksom bara är ihopkletad till en enda stor klump. Jag skulle bara känna att jag körde fast hela tiden, inte ens orka läsa hälften. Nu vet ni.
Use your careboxes and carebooks well, please!
21 december 2010
hår (återkommande rubrik känns det som...)
Idag har jag inte bara bakat muffins, utan även gjort Luna söt inför julen - naken nos och superlugg är det som gäller iår! Jag vet ingen sötare hund. Någonsin.
Jag är lyckligt lottad, jag. :)
Kan någon snälla nästa gång påminna mig om att det inte finns något som heter "men den här gången kommer mina kläder inte bli fulla av hår, det kommer att gå så bra så". Det finns verkligen inte. Man måste alltid få av en massa hår från jeans och tröjor; bättre att göra det i enbart underkläder måste jag säga!
Jag är lyckligt lottad, jag. :)
Kan någon snälla nästa gång påminna mig om att det inte finns något som heter "men den här gången kommer mina kläder inte bli fulla av hår, det kommer att gå så bra så". Det finns verkligen inte. Man måste alltid få av en massa hår från jeans och tröjor; bättre att göra det i enbart underkläder måste jag säga!
hallonmuffins
Sista plåten muffins kom precis ut ur ugnen. Dagens fyllning blev hallon, eller banan och choklad - yum! Nu kommer Anna och "tanterna" på ridningen bli glada och tycka om mig hur mycket som helst! (För det var inte så att jag sa förra veckan att jag skulle baka och kom på det vid typ tre... Ehh...)
flashback
Jag ska fasiken börja hänga på Flashback oftare! Man kan ju hitta så sjukt roliga historier, och sedan läsa alla underbara kommentarer!
Just nu sitter jag och läser om en kille(>24 år) som skulle gå på bio med sin flickvän (24 år); han ville se "Greenberg", och flickvännen Eclipse. De bestämmer sig (efter att killen har övertalat tjejen) för att se Greenberg. Detta var då tänkt att bli en "vuxenkväll" där de skulle ha det mysigt och trevligt, men när de väl är på biografen kommer det fram en ~15-åring (beskrivs som en "kepsspoling") och frågar vad tjejen ska se. Hon suckar och säger Greenberg, varpå pojken säger att han ska se Eclipse. Efter att ha diskuterat Twilight med pojken ett tag bestämmer sig tjejen för att skita i sin kille och gå på Eclipse med pojken istället. Han tänker att de ju kommer ses efteråt, men icke! Tjejen följer istället med "Markus" hem och spelar TV-spel! Underbart. Dissen på den måste jag säga.
Självfallet förstår jag ju att hon vill se Eclipse (jag menar, duh?!), men när man har bestämt innan att man ska spendera en myskväll tillsammans, så byter man fasiken inte ut sin partner mot någon som går på högstadiet! Faktiskt. Det är bara elakt på alla sätt och vis! Och sedan det faktum att hon följde med honom hem... wtf?
Alla som kommenterade sa ju självklart att tjejen "nog tyvärr är efterbliven" och att hon borde dumpas direkt. Då tänker jag ju lite på mig själv, och att jag kommer sitta som 20-åring och gråta när sista Twilight-filmen kommer ut - kommer jag då att klassas som patetisk, om jag har följt Twilight från första början, och då var typ 17? Intressant fråga tycker jag; för nu är det inte konstigt om jag är smått beroende av Twilight? Eller? Är 18 för gammalt för att det ska ses som acceptabelt att sukta efter halvnakna tonårspojkar..? Neeee. Snarare vore det kanske något fel om jag inte gjorde det? (Som i att jag borde sukta efter folk i min egen ålder. Inte att jag bara borde sukta efter killar i allmänhet, och inte tjejer. Comprende?) Eller borde och borde... Jaja, jag vill inte trassla in mig i något så jag säger bara att jag tycker att det inte är något konstigt med att jag trånar efter halvnakna män på en bioduk när jag är i övre tonåren. Och där med basta!
Igår stötte jag på ett mindre trevligt inlägg, som tack gode Gud visade sig vara skrivet av en uppmärksamhetskrank människa, som väl kände att provokation var en fin vitamin eller nåt sånt. För att ge folk en snabbare version av inlägget; han tycker att man ska få ha sex med och antasta sina barn innan de fyllt 18, eftersom de då är förälderns egendom. Och så tycker han att man ska ha bordeller med utländska barn åt pedofiler. Jag orkar inte ens bli lika galen och förbannad som jag blev igår. Då skulle det här inlägget bli tusen sidor långt, och allt jag skulle komma fram till skulle vara att han är dum i huvudet, aldrig borde få skaffa barn, och att han borde spärras in.
Usch och fy och blä!
Just nu sitter jag och läser om en kille(>24 år) som skulle gå på bio med sin flickvän (24 år); han ville se "Greenberg", och flickvännen Eclipse. De bestämmer sig (efter att killen har övertalat tjejen) för att se Greenberg. Detta var då tänkt att bli en "vuxenkväll" där de skulle ha det mysigt och trevligt, men när de väl är på biografen kommer det fram en ~15-åring (beskrivs som en "kepsspoling") och frågar vad tjejen ska se. Hon suckar och säger Greenberg, varpå pojken säger att han ska se Eclipse. Efter att ha diskuterat Twilight med pojken ett tag bestämmer sig tjejen för att skita i sin kille och gå på Eclipse med pojken istället. Han tänker att de ju kommer ses efteråt, men icke! Tjejen följer istället med "Markus" hem och spelar TV-spel! Underbart. Dissen på den måste jag säga.
Självfallet förstår jag ju att hon vill se Eclipse (jag menar, duh?!), men när man har bestämt innan att man ska spendera en myskväll tillsammans, så byter man fasiken inte ut sin partner mot någon som går på högstadiet! Faktiskt. Det är bara elakt på alla sätt och vis! Och sedan det faktum att hon följde med honom hem... wtf?
Alla som kommenterade sa ju självklart att tjejen "nog tyvärr är efterbliven" och att hon borde dumpas direkt. Då tänker jag ju lite på mig själv, och att jag kommer sitta som 20-åring och gråta när sista Twilight-filmen kommer ut - kommer jag då att klassas som patetisk, om jag har följt Twilight från första början, och då var typ 17? Intressant fråga tycker jag; för nu är det inte konstigt om jag är smått beroende av Twilight? Eller? Är 18 för gammalt för att det ska ses som acceptabelt att sukta efter halvnakna tonårspojkar..? Neeee. Snarare vore det kanske något fel om jag inte gjorde det? (Som i att jag borde sukta efter folk i min egen ålder. Inte att jag bara borde sukta efter killar i allmänhet, och inte tjejer. Comprende?) Eller borde och borde... Jaja, jag vill inte trassla in mig i något så jag säger bara att jag tycker att det inte är något konstigt med att jag trånar efter halvnakna män på en bioduk när jag är i övre tonåren. Och där med basta!
Igår stötte jag på ett mindre trevligt inlägg, som tack gode Gud visade sig vara skrivet av en uppmärksamhetskrank människa, som väl kände att provokation var en fin vitamin eller nåt sånt. För att ge folk en snabbare version av inlägget; han tycker att man ska få ha sex med och antasta sina barn innan de fyllt 18, eftersom de då är förälderns egendom. Och så tycker han att man ska ha bordeller med utländska barn åt pedofiler. Jag orkar inte ens bli lika galen och förbannad som jag blev igår. Då skulle det här inlägget bli tusen sidor långt, och allt jag skulle komma fram till skulle vara att han är dum i huvudet, aldrig borde få skaffa barn, och att han borde spärras in.
Usch och fy och blä!
19 december 2010
how I became so freakin gangsta
Jag skäms en aning över att det här var den första låten jag medvetet la till på en dator.
Ouch.
Och det värsta är att jag var så liten att jag inte alls förstod vad det är de refererar till... *sigh*
Ouch.
Och det värsta är att jag var så liten att jag inte alls förstod vad det är de refererar till... *sigh*
how you doin?
Huvudvärken är kvar, men febern är borta. Thank, God. Jag vet inte hur mycket längre jag skulle orkat vara febrig. Det blir nästan för mycket när man är sjuk; jag menar, jag är ju så het i vanliga fall. ;)
Idag ska jag göra Mozartkulor, och försöka att inte tjuväta för mycket av nougaten, mandelmassan och chokladen - mission impossible typ! Ett recept på detta underbara kanske kommer upp senare... Om jag orkar.
Jag har inga roliga tankar just nu. Tyvärr. Det blir fasiken alltid såhär när jag är sugen på att blogga! Fasiken också...
Haha, jag kom på för typ en vecka sedan att jag inte har bloggat om New York än! Jag ska sätta mig ner när jag får tid och tänka igenom allt, för det är något som verkligen är värt ett blogginlägg!
Sweeney Todd. Underbar musik. Underbar film. Borde ses snarast, känner jag.
Jag kommer aldrig drömma premiären av den filmen; eller ja, den tänkta premiären... Den 14 april 2008 krockade vi med bilen påväg hem från Norge, premiären var den 15. Jag fick helt sonika ringa Anna från hotellet som jag, pappa och Pernilla bodde på (mamma och Daniel var tvungna att sova på sjukhuset :/) och säga att "jag tror inte att jag kan gå på premiären idag, för vi krockade igår och är fortfarande i Norge". Chocken i Annas röst var rätt rolig att lyssna på ändå, för det lät som att hon inte riktigt trodde på vad hon hörde; men hon förstod att jag inte skulle hinna hem. :P
Fasiken att man skulle ha blåmärken överallt, för sängarna var himmelska! Troligtvis den skönaste sängen jag någonsin har sovit i. Med ett enormt gul-lila-grönt blåmärke över hela vänster höft - yum...
Nu skall jag lyssna på Sweeney Todd, sjunga som Helena Bonham Carter och Johnny Depp och göra hemmagjorda Mozartkulor - awesome!
Idag ska jag göra Mozartkulor, och försöka att inte tjuväta för mycket av nougaten, mandelmassan och chokladen - mission impossible typ! Ett recept på detta underbara kanske kommer upp senare... Om jag orkar.
Jag har inga roliga tankar just nu. Tyvärr. Det blir fasiken alltid såhär när jag är sugen på att blogga! Fasiken också...
Haha, jag kom på för typ en vecka sedan att jag inte har bloggat om New York än! Jag ska sätta mig ner när jag får tid och tänka igenom allt, för det är något som verkligen är värt ett blogginlägg!
Sweeney Todd. Underbar musik. Underbar film. Borde ses snarast, känner jag.
Jag kommer aldrig drömma premiären av den filmen; eller ja, den tänkta premiären... Den 14 april 2008 krockade vi med bilen påväg hem från Norge, premiären var den 15. Jag fick helt sonika ringa Anna från hotellet som jag, pappa och Pernilla bodde på (mamma och Daniel var tvungna att sova på sjukhuset :/) och säga att "jag tror inte att jag kan gå på premiären idag, för vi krockade igår och är fortfarande i Norge". Chocken i Annas röst var rätt rolig att lyssna på ändå, för det lät som att hon inte riktigt trodde på vad hon hörde; men hon förstod att jag inte skulle hinna hem. :P
Fasiken att man skulle ha blåmärken överallt, för sängarna var himmelska! Troligtvis den skönaste sängen jag någonsin har sovit i. Med ett enormt gul-lila-grönt blåmärke över hela vänster höft - yum...
Nu skall jag lyssna på Sweeney Todd, sjunga som Helena Bonham Carter och Johnny Depp och göra hemmagjorda Mozartkulor - awesome!
17 december 2010
flashmob !
Ligger hemma med återkommande näsblod, feber, huvudvärk och så hostar och harklar jag stup i kvarten. Underbart... Detta medför då att alla helgens trevliga planer kan vara spoilerade, men man vet aldrig hur jag mår imorgon. :)
Men inte blir jag metalt svagare för det! Sitter och tittar på Musikhjälpen på SVT2 (chocken över att tvåan visar sånna här bra program lägger sig så smått) med Martina, Nour och Jason(Timbuktu). När de drog igång en flashmob tvekade jag inte på att hänga på!
De samlar in pengar till en fond som gör motstånd mot barnhandel i världen. Flashmobben gick ut på att alla som såg programmet eller lyssnade på radion (om de har en radiokanal, haha, det vet jag inte, men jag antar det, för det är ju ändå det som programmet går ut på :P) skulle skicka 50, 100 eller 200 (kronor som man vill skicka) och sedan en låt man vill höra. Lätt som en plätt, och så hjälper man barn som blir utsatta för jättehemska saker.
Det fick in drygt 160 000 kr på flashmobben, och passerade därmed sin 4 000 000-gräns! :D
Man känner sig så himla bra när man gör sånna här saker; som en bättre människa liksom. :)
Nu ska jag inte heller glömma att påminna mamma och pappa om att de måste skänka 500kr, för de sa när vi var små att de skänker 10kr för varje krona som vi skänker. Jag skänkte 50. Så rent tekniskt skulle man kunna säga att jag har skänkt 550kr. ;)
För er snälla människor som känner att ni vill bidra kan ni skicka ett sms med 50, 100 eller 200, sedan mellanslag och så en låt ni vill höra till 72999. Fett värt!
Jag blir för övrigt riktigt sugen på att börja med radio när jag ser på radioprogram.
Att spela en massa bra msuik, och sitta och snacka skit - det är ju liksom lite min grej. ;)
Nu ska jag knapra i mig en Alvedon och hoppas på att allt det dumma försvinner.
Tjinixen!
Men inte blir jag metalt svagare för det! Sitter och tittar på Musikhjälpen på SVT2 (chocken över att tvåan visar sånna här bra program lägger sig så smått) med Martina, Nour och Jason(Timbuktu). När de drog igång en flashmob tvekade jag inte på att hänga på!
De samlar in pengar till en fond som gör motstånd mot barnhandel i världen. Flashmobben gick ut på att alla som såg programmet eller lyssnade på radion (om de har en radiokanal, haha, det vet jag inte, men jag antar det, för det är ju ändå det som programmet går ut på :P) skulle skicka 50, 100 eller 200 (kronor som man vill skicka) och sedan en låt man vill höra. Lätt som en plätt, och så hjälper man barn som blir utsatta för jättehemska saker.
Det fick in drygt 160 000 kr på flashmobben, och passerade därmed sin 4 000 000-gräns! :D
Man känner sig så himla bra när man gör sånna här saker; som en bättre människa liksom. :)
Nu ska jag inte heller glömma att påminna mamma och pappa om att de måste skänka 500kr, för de sa när vi var små att de skänker 10kr för varje krona som vi skänker. Jag skänkte 50. Så rent tekniskt skulle man kunna säga att jag har skänkt 550kr. ;)
För er snälla människor som känner att ni vill bidra kan ni skicka ett sms med 50, 100 eller 200, sedan mellanslag och så en låt ni vill höra till 72999. Fett värt!
Jag blir för övrigt riktigt sugen på att börja med radio när jag ser på radioprogram.
Att spela en massa bra msuik, och sitta och snacka skit - det är ju liksom lite min grej. ;)
Nu ska jag knapra i mig en Alvedon och hoppas på att allt det dumma försvinner.
Tjinixen!
16 december 2010
colour (yes, that is in fact the correct spelling, you bloody americans ;))
Mina naglar har längtat efter nagellack ett bra tag nu, så jag tänkte att idag satsar jag på att fixa dem. Kunde dock inte komma på vilka färger jag skulle använda, så jag blandade... Dock inte allt för vilt; jag valde till exempel bort rött och rosa, och körde på lite vintrigare, isigare färger. Mörk blått, mörkgrått, ljusgrått, ljusblått, och vitt blev det. Trevligt värre. :)
Inspiration till blandningen av färger (tror att jag ska köpa ett gult, så att jag kan bli lika cool och partig... partyg? partyig? whatever, ni fattar vad jag menar :P):
15 december 2010
dagen som är idag
Jag och Sofia hade världens bästa projektarbetsredovisning idag!
Igår vid typ halv sju kom jag på att vi skulle ha en redovisning för en tvåa idag. Ingen panik där inte... Så när jag kom hem ringde jag Sofia och hade en telefonkonferens med henne. Det var faktiskt så seriöst som det låter; vi pratade bara om projektarbetet. Duktigt av oss! Vi kom på lite punkter som man kanske kunde prata om, lite halvslarvigt sådär - najs. Sen när vi idag stod utanför klassrummet höll vi på att dö av nervositet; jag kunde inte ens komma ihåg att jag haft ett projektarbete! Hjälp...
Till råga på allt kom vi lite för tidigt (på något sätt, även om vi var där när vi skulle ha redovisningen) så vi fick vara med på tvåans klassråd. Läraren sa "Är ni taggade inför imorgon nu då?" Min första tanke var "Vad fan har vi imorgon?!?!" Smart av mig där! :)
Hursomhelst ställde jag och Sofia oss framme vid tavlan för att lugna ner oss en smula, och det gjorde vi. När Per sedan sa "varsågoda", slog en liten panik till, men när vi hade sagt våra namn och att vi har haft mattelektioner på Torpskolan; då var det liksom lugnt. Allt fanns i huvudet och allt bara rann på! Jävlar vad bra det gick! Så himla skönt! Åh, vad bäst vi är! Vi sa massa bra saker, fick med hur mycket som helst, behöll deras koncentration och fick dem till och med att skratta - helt oplanerat. Jag är då en sann komiker.
Och Per verkade nöjd och... ja, allt var skitbra! Jag och Sofia blev helt galna när vi stängde dörren efter att ha gått ut ur klassrummet. AWESOME!!!
Nu ska jag duscha och sedan vet jag inte riktigt vad. Hade velat titta på Love Actually, såhär i juletider, men har inte gjort det. Fast tyvärr kan jag inte riktigt säga, för jag valde att sitta med bästaste Sofia inne i centrum i typ hundra år och sedan gå hem och skypa med Giovanni. Så ingen tid har blivit spilld idag. Typ.
Btw, så har jag och Sofia varit modiga idag; vi satte oss på en bänk i centrum och sjöng. Läskigt som attan ändå måste jag säga! Jag är inte mycket för att sjunga högt förutom hemma när jag är ensam, för då kan inte höra mig... Eller ja, Pernilla sa en gång att man kunde höra mig ut till vägen, men vad fasiken! :P
Sen skulle vi fika när vi ändå var i centrum också. Vi gick till Ahlséns, men satan vad dyrt det är! 25kr för en kopp te - wtf?! :S Och så ska man ha fika på det, så det hamnar ju typ mellan 40-50 kr för en fika! Rena rama rånet, tyckte vi, så vi tänkte gå till Kaffedoppet, men inte ont anande stötte vi istället på en låda där det stod "Gårdagens 20kr". Då var det alltså gårdagens bullar för 4st/20kr - fett värt helt plötsligt! Vi köpte en påse och delade på en julmust. Vi passade också på att förlova oss (don't ask), så det hela blev istället en förlovningsfika, och halsbanden som förhoppningsvis kommer redan imorgon (fick mejl om att de redan har lämnat lagret (imponerande måste jag säga!)) ska vara våra förlovningshalsband. Vi är änna söta vi! Bröllop får vi se om det blir... Det vore ju ändå rätt mysigt, haha!
Dock frågade jag Sofia vad jag ska säga till Giovanni, eftersom det vore lite hemskt av mig att gifta mig med henne när jag redan har honom; men hon svarade lugnt att man ju faktiskt kan älska kompisar också, så vi är kompisgifta snart. Gulligullegull!
Även om jag försov mig imorse, så måste jag säga att den här dagen kan klassas som lyckad!
Duscha var det, ja...
Igår vid typ halv sju kom jag på att vi skulle ha en redovisning för en tvåa idag. Ingen panik där inte... Så när jag kom hem ringde jag Sofia och hade en telefonkonferens med henne. Det var faktiskt så seriöst som det låter; vi pratade bara om projektarbetet. Duktigt av oss! Vi kom på lite punkter som man kanske kunde prata om, lite halvslarvigt sådär - najs. Sen när vi idag stod utanför klassrummet höll vi på att dö av nervositet; jag kunde inte ens komma ihåg att jag haft ett projektarbete! Hjälp...
Till råga på allt kom vi lite för tidigt (på något sätt, även om vi var där när vi skulle ha redovisningen) så vi fick vara med på tvåans klassråd. Läraren sa "Är ni taggade inför imorgon nu då?" Min första tanke var "Vad fan har vi imorgon?!?!" Smart av mig där! :)
Hursomhelst ställde jag och Sofia oss framme vid tavlan för att lugna ner oss en smula, och det gjorde vi. När Per sedan sa "varsågoda", slog en liten panik till, men när vi hade sagt våra namn och att vi har haft mattelektioner på Torpskolan; då var det liksom lugnt. Allt fanns i huvudet och allt bara rann på! Jävlar vad bra det gick! Så himla skönt! Åh, vad bäst vi är! Vi sa massa bra saker, fick med hur mycket som helst, behöll deras koncentration och fick dem till och med att skratta - helt oplanerat. Jag är då en sann komiker.
Och Per verkade nöjd och... ja, allt var skitbra! Jag och Sofia blev helt galna när vi stängde dörren efter att ha gått ut ur klassrummet. AWESOME!!!
Nu ska jag duscha och sedan vet jag inte riktigt vad. Hade velat titta på Love Actually, såhär i juletider, men har inte gjort det. Fast tyvärr kan jag inte riktigt säga, för jag valde att sitta med bästaste Sofia inne i centrum i typ hundra år och sedan gå hem och skypa med Giovanni. Så ingen tid har blivit spilld idag. Typ.
Btw, så har jag och Sofia varit modiga idag; vi satte oss på en bänk i centrum och sjöng. Läskigt som attan ändå måste jag säga! Jag är inte mycket för att sjunga högt förutom hemma när jag är ensam, för då kan inte höra mig... Eller ja, Pernilla sa en gång att man kunde höra mig ut till vägen, men vad fasiken! :P
Sen skulle vi fika när vi ändå var i centrum också. Vi gick till Ahlséns, men satan vad dyrt det är! 25kr för en kopp te - wtf?! :S Och så ska man ha fika på det, så det hamnar ju typ mellan 40-50 kr för en fika! Rena rama rånet, tyckte vi, så vi tänkte gå till Kaffedoppet, men inte ont anande stötte vi istället på en låda där det stod "Gårdagens 20kr". Då var det alltså gårdagens bullar för 4st/20kr - fett värt helt plötsligt! Vi köpte en påse och delade på en julmust. Vi passade också på att förlova oss (don't ask), så det hela blev istället en förlovningsfika, och halsbanden som förhoppningsvis kommer redan imorgon (fick mejl om att de redan har lämnat lagret (imponerande måste jag säga!)) ska vara våra förlovningshalsband. Vi är änna söta vi! Bröllop får vi se om det blir... Det vore ju ändå rätt mysigt, haha!
Dock frågade jag Sofia vad jag ska säga till Giovanni, eftersom det vore lite hemskt av mig att gifta mig med henne när jag redan har honom; men hon svarade lugnt att man ju faktiskt kan älska kompisar också, så vi är kompisgifta snart. Gulligullegull!
Även om jag försov mig imorse, så måste jag säga att den här dagen kan klassas som lyckad!
Duscha var det, ja...
14 december 2010
köpt!
Nu har jag äntligen fått ändan ur och beställt Eclipse, så förhoppningsvis har jag den innan helgen! Dock tror jag inte att jag kommer det, eftersom pressen på CDON.com är stor inför julen, men man kan alltid hoppas. Förutom Eclipse köpte jag Sex and the City 2, som det endast idag är extrapris på! Ynka 79 riksdaler istället för 169 - fett värt! Sen har även jag och Sofia bestämt oss för att dela på ett kompishalsband med Twilight-motiv; för att det passar oss helt enkelt. Vi är lite Twilight geeks, och superkompisar, så vad kan vara bättre?aquabeat
Förra julen (tror jag det var) fick mamma en AuqaBeat av pappa; en mp3 som man sätter fast på simglasögonen, och sedan är det bara att simma på samtidigt som man simmar. Hon har inte fått den än, men jag är fett sugen på att testa den, eftersom jag älskar att simma, men jag tycker att det är så jäkla segt när man inte "aktiverar" hjärnan samtidigt som kroppen. Dock är de ju rätt skönt att bara isolera sig med sina tankar, men det blir lätt tråkigt efter kanske 500m, och har man då 1000m kvar, så behövs musik! Jag har inte simmat på ett bra tag, men borde göra det, för det är "det bästa träningssättet" (som mamma har tjatat om i x antal år...).
side cut
Jag älskar som bekant mitt hår, men jag känner att det behöver någon nytt; något mer än att bara klippa av några decimeter; lite mer edge helt enkelt. Det blir så himla... änglalikt när det bara hänger och är vågigt och lockigt. Och jag vill inte se ut som... jag gör nu?Så för att få lite skruv på det hela tänker jag: side cut! Det om något borde ju göra så att det blir lite mer edgy.
Jag är dock oerhört osäker, eftersom - vad gör jag om det inte blir bra? Liksom, det tar ju typ två år att låta det växa ut för att att få det så långt som det är nu... Eller tre kanske. Och när ska man klippa resten när det har växt ut typ två dm? Kommer ju se skitkonstigt ut, haha!
När jag nu är osäker frågar jag därför er, kära medmänniskor med otroligt bra smak:
Vad tycker/tror/tänker ni?
Skulle det vara supernajs, eller fullkomligt idiotiskt?Om ni tänker att det vore puckat; har ni något annat förslag på vad man skulle kunna göra mer än att bara klippa det? (Att bli brunett är uteslutet... eller?)
13 december 2010
respons
Min käre farbror hade några frågor angående chokladfontänen, och här kommer några svar.
1) Det tycks inte hjälpa att känna någon, eller ens vara släkt med någon, som är i besittning av en så här fantastisk apparat. Vad kan det komma sig?
Den får väl vara med och fira jul iår...
2) Är verkligen *blockchoklad* den ultimata ingrediensen? Vill man inte ha något finare?
Ja. Det är helt enkelt för att den flyter bäst. (Dock har jag inte testat att ha i något annat än blockchoklad, och Marabou, som stelnar och dödar motorn alldeles för lätt; men jag antar att choklad av finare kvalitet skulle fungera utmärkt. Studenter i dessa svåra tider har dock inte råd med "fin kvalitet". :( )
3) Ni gjorde väl för tusan bövlar slut på all choklad?
Nej... Tyvärr, nej. Att dela mer än 1kg choklad på fem personer blir rätt mättande med bananer, mariekex och... ja, choklad. Magarna sa stopp helt enkelt.
1) Det tycks inte hjälpa att känna någon, eller ens vara släkt med någon, som är i besittning av en så här fantastisk apparat. Vad kan det komma sig?
Den får väl vara med och fira jul iår...
2) Är verkligen *blockchoklad* den ultimata ingrediensen? Vill man inte ha något finare?
Ja. Det är helt enkelt för att den flyter bäst. (Dock har jag inte testat att ha i något annat än blockchoklad, och Marabou, som stelnar och dödar motorn alldeles för lätt; men jag antar att choklad av finare kvalitet skulle fungera utmärkt. Studenter i dessa svåra tider har dock inte råd med "fin kvalitet". :( )
3) Ni gjorde väl för tusan bövlar slut på all choklad?
Nej... Tyvärr, nej. Att dela mer än 1kg choklad på fem personer blir rätt mättande med bananer, mariekex och... ja, choklad. Magarna sa stopp helt enkelt.
12 december 2010
ja, tack!
Jag skulle inte tacka nej till ett paket med detta innehåll.
Fast att ha allt skulle nog kännas lite extremt.
Och att ha "Jacob" hängande runt halsen finns det väl ingen vits med heller.
Hellre "Giovanni" isåfall. :)
Jag är inte tillräckligt nördig längre. Jag har ju liksom inte ens köpt Eclipse än, som FYI kom ut den första december. Pinsamt... ;)
Fast att ha allt skulle nog kännas lite extremt.
Och att ha "Jacob" hängande runt halsen finns det väl ingen vits med heller.
Hellre "Giovanni" isåfall. :)
Jag är inte tillräckligt nördig längre. Jag har ju liksom inte ens köpt Eclipse än, som FYI kom ut den första december. Pinsamt... ;)
oemotståndliga bilder från gårdagen
 |
| Jag skulle luta mig mot Philip för att Eric skulle ta en bild på oss; lutade mig lite för mycket, började skrika innan jag föll, Philip trodde att jag höll i mig i bordet och att jag inte skulle ramla - det gjorde jag. Fail. |
gullunge #1
Näe, men asså jag kan absolut förstå varför Lisa är kär i min bror; han är ju ascharmig!
choklad-fontän-orgasmiskt
Ni som inte har en chokladfontän borde köpa en, eller lära känna någon som har någon som har en! Jag vet att det här låter extremt bortskämt, men jag kan nästan förstå att jag blev besviken när jag vaknade upp på min 18-årsdag och fick en resa till New York, istället för en chokladfontän. It's so freakin' good!! >.<
Tack gode Gud att man har vänner som tänker på ens chokladberoende! ;)
Eric kom först hit med 600g ljus blockchoklad, och tänkte jag att "det kan väl räcka till fem pers :)". Sen kom Philip och Sofia med nästan lika mycket till. o.O
Life was good last night! ;)
Tack gode Gud att man har vänner som tänker på ens chokladberoende! ;)
Eric kom först hit med 600g ljus blockchoklad, och tänkte jag att "det kan väl räcka till fem pers :)". Sen kom Philip och Sofia med nästan lika mycket till. o.O
Life was good last night! ;)
11 december 2010
snö igår
Igår var det snö ute. Idag har den börjat töa bort, vilket ju inte är så bra, för när Ryss-/Sibirien-kylan kommer och allt blir till is istället för snö. Wiiie...
Hursomhelst så tog jag med mig hunden ut i trädgården och tog lite trevliga vinterbilder.
Den första är (för de som inte kommer ihåg/är lite småblinda) fotbollsmålet som står ute i trädgården; rostigt, snöigt, isigt och fint!
Den andra är framför lekstugan, och de andra tre från plommonträdet som väl mår sådär - grenarna har lite problem med tyngden från snön... Det hänger dock inte lika mycket som när det är knökfyllt av plommon, vilket är bra, för det är alltid jättenära knäckningsgränsen för det stackars trädet. Men finfina bilder blir det! Lekte lite med skärpan i Photoshop, och tyckte att de blev riktigt fina; speciellt bild nr. 4, där isen knappt hänger kvar vid trädet. Naturen är bra fantastisk ibland!
Jag har tänkt lite på copyright också. Men jag litar på att ni inte snor bilder och sånt. För då får ni se min djupaste vrede! Och det vill ni inte kan jag säga... Fast om jag inte kommer i kontakt med bilderna, eller ser att de är med i fototävlingar och sånt. Nog tjatat. Sno inte mina bilder bara, så är jag glad och nöjd. :)
För jag tänker verkligen att mina bilder är så fina att ni ska vilja sno dem! :P
Hursomhelst så tog jag med mig hunden ut i trädgården och tog lite trevliga vinterbilder.
Den första är (för de som inte kommer ihåg/är lite småblinda) fotbollsmålet som står ute i trädgården; rostigt, snöigt, isigt och fint!
Den andra är framför lekstugan, och de andra tre från plommonträdet som väl mår sådär - grenarna har lite problem med tyngden från snön... Det hänger dock inte lika mycket som när det är knökfyllt av plommon, vilket är bra, för det är alltid jättenära knäckningsgränsen för det stackars trädet. Men finfina bilder blir det! Lekte lite med skärpan i Photoshop, och tyckte att de blev riktigt fina; speciellt bild nr. 4, där isen knappt hänger kvar vid trädet. Naturen är bra fantastisk ibland!
Jag har tänkt lite på copyright också. Men jag litar på att ni inte snor bilder och sånt. För då får ni se min djupaste vrede! Och det vill ni inte kan jag säga... Fast om jag inte kommer i kontakt med bilderna, eller ser att de är med i fototävlingar och sånt. Nog tjatat. Sno inte mina bilder bara, så är jag glad och nöjd. :)
För jag tänker verkligen att mina bilder är så fina att ni ska vilja sno dem! :P
10 december 2010
avokado, granatäpple, blåbär, och äpple - yum!
Jag är sjuk idag; äckligt febervarm, ont i huvudet och jag snörvlar och har mig. Usch.När jag skulle äta frukost tänkte jag "vad är bra att äta när man är sjuk?" Grönsaker och frukt var det enda som poppade upp i huvudet på mig, så jag tog en avokado (hällde över några droppar citronsaft och lite flingsalt - jävlar vad gott!), skalade och skar upp ett äpple, och tog ett halvt granatäpple.
Jag tänkte först ta apelsinjuice till, men kom på att varm blåbärsoppa är godare, och dessutom innehåller det en massa braiga antioxidanter och annat bra som man vill ha i sig när man är sjuk.
Mums!
 |
09 december 2010
l'excuse
Kom på att jag har utelämnat anledningen till varför det har varit ett sånt kasst (för att inte säga obefintligt) uppdaterande under den senaste veckan.
Det var dels för att jag hade matteprov i Matte D igår (*suck*), men också för att... (Julia, håll i dig!!) jag har börjat skypa med min man. Helt galet egentligen. Jag tror att varken ni eller han kan inse hur sjuuuuukt nervös jag var. Eller... han kanske kan det, för han var tydligen också galet nervös. Och konstigt nog var jag den ende med Skype-erfarenhet. ^^
Eftersom jag är en analytisk person (but not really) så tänkte jag faktiskt ta och reflektera lite snabbt över vad som var annorlunda med första skypningen med Giovanni och första med Aaron. (Det känns konstigt att skriva namn, men jag gör det den här gången, för det är lättare. :))
Med Aaron var det ju nervösare... men kanske inte i den mening att jag aldrig hade pratat med honom (jag menar jag hade ju hört hans röst typ tusen gånger innan), utan mer för att jag aldrig hade använt Skype. (Jag ljuger... såklart.) Han tjötade på, det gjorde inte jag; hag fick ur mig kanske... 15 ord? ^^ Samtalet varade i typ en kvart.
Med mon homme var det annorlunda. Väldigt annorlunda. Då var jag nog ännu mer nervös, men ändå, liksom, lugnare... samtidigt. Vi var lika awkward, vilket väl... är... bra? Eller så är det inte det, men jag tror det. Mer equal än med pratkvarnen från Georgia. ;) Vi pratade knappt, skrev mest, men!, vi skrev i två timmar. Med cam på, that is.
Jag är fortfarande aningen... inte chockad, men nära, över att de fortfarande vill prata med mig. Och att de kan uppfatta ett av mina ihopkladdade ord, haha! För det blir liksom som att alla ord vill ut på samma gång. Men det fungerar, uppenbarligen. Jag måste bara sluta få hjärtattacker innan... Och sluta fascineras över hur fruktansvärt söt Giovanni är när han ler, för att jag ler. Då löser det sig nog. :)
((Aaron, for God's sake! We suck at skyping. Like... if you haven't noticed. This Sunday, right? (One-way communication is so effective... :P)))
Det var dels för att jag hade matteprov i Matte D igår (*suck*), men också för att... (Julia, håll i dig!!) jag har börjat skypa med min man. Helt galet egentligen. Jag tror att varken ni eller han kan inse hur sjuuuuukt nervös jag var. Eller... han kanske kan det, för han var tydligen också galet nervös. Och konstigt nog var jag den ende med Skype-erfarenhet. ^^
Eftersom jag är en analytisk person (but not really) så tänkte jag faktiskt ta och reflektera lite snabbt över vad som var annorlunda med första skypningen med Giovanni och första med Aaron. (Det känns konstigt att skriva namn, men jag gör det den här gången, för det är lättare. :))
Med Aaron var det ju nervösare... men kanske inte i den mening att jag aldrig hade pratat med honom (jag menar jag hade ju hört hans röst typ tusen gånger innan), utan mer för att jag aldrig hade använt Skype. (Jag ljuger... såklart.) Han tjötade på, det gjorde inte jag; hag fick ur mig kanske... 15 ord? ^^ Samtalet varade i typ en kvart.
Med mon homme var det annorlunda. Väldigt annorlunda. Då var jag nog ännu mer nervös, men ändå, liksom, lugnare... samtidigt. Vi var lika awkward, vilket väl... är... bra? Eller så är det inte det, men jag tror det. Mer equal än med pratkvarnen från Georgia. ;) Vi pratade knappt, skrev mest, men!, vi skrev i två timmar. Med cam på, that is.
Jag är fortfarande aningen... inte chockad, men nära, över att de fortfarande vill prata med mig. Och att de kan uppfatta ett av mina ihopkladdade ord, haha! För det blir liksom som att alla ord vill ut på samma gång. Men det fungerar, uppenbarligen. Jag måste bara sluta få hjärtattacker innan... Och sluta fascineras över hur fruktansvärt söt Giovanni är när han ler, för att jag ler. Då löser det sig nog. :)
((Aaron, for God's sake! We suck at skyping. Like... if you haven't noticed. This Sunday, right? (One-way communication is so effective... :P)))
sexrådgivare
Jag får alltid lite dåligt samvete när jag vet att ni har gått in här, och så har jag inte lagt upp något nytt... Så jag vill bli bättre på det. :)
Just nu sitter jag och pratar med Kaldrup på FB. Om sex, kärlek och... ja, typ sånt. Han utsåg idag ((halv)officiellt) sig själv till min personliga sexrådgivare. Han är knäpp.
Dock är det faktiskt väldigt trevligt att ha någon av det motsatta könet att prata med så öppet som vi gör! Vi har fasiken inga hämningar heller... Herregud, nej. Men det är väl trevligt, det också... Antar jag.
Just nu sitter jag och pratar med Kaldrup på FB. Om sex, kärlek och... ja, typ sånt. Han utsåg idag ((halv)officiellt) sig själv till min personliga sexrådgivare. Han är knäpp.
Dock är det faktiskt väldigt trevligt att ha någon av det motsatta könet att prata med så öppet som vi gör! Vi har fasiken inga hämningar heller... Herregud, nej. Men det är väl trevligt, det också... Antar jag.
08 december 2010
jag saknar de snygga :(
Det har gått på tok för lång tid sen GNO sågs. Verkligen. Typ, på riktigt, hundra år. Nästan. Jag saknar GNO, superdupermycket. Speciellt Karin. :( <3
Jag har nog aldrig sett ett så sexigt kollage, någonsin. ;)
Jag har nog aldrig sett ett så sexigt kollage, någonsin. ;)
vibrationsgrej
Jag var och rotade lite i Annas blogg och hittade då något gammalt från 11 månader sedan. Denna händelse var så fruktansvärt rolig att den bör postas här också! :D
"Det var mörkt ute och Jag och Becca satt i bilen på ICA Kvantums parkering i Lerum, medan Pappa Christer var och köpte lite frukt. Vi pratade om allt möjligt, mest bögar fatiskt... Men helt plötsligt så säger rebecca, helt allvarligt, med en seriös ton att "Jag funderar på att köpa en sån där vibrations-sak..." .
Jag, Anna, tittar förundrat på henne utan att säga något, jag vet inte hur länge vi sitter sådär men jag bara stirrar på henne för att verkligen fatta om hon är allvarlig eller ej. Efter en sjukt lång tystnad brister båda ut i skratt eftersom Becca fattar vad hon har sagt, och säger; "alltså, inte en sån, HAHAHAHHAHAHAHAHA".
Sjukt roligt va det.
Och det visar sig att Becca menar en vibrationsplatta som man tränar med. Asså... inte tränar så, utan tränar, tränar.
Hoppas alla fattar... "
"Det var mörkt ute och Jag och Becca satt i bilen på ICA Kvantums parkering i Lerum, medan Pappa Christer var och köpte lite frukt. Vi pratade om allt möjligt, mest bögar fatiskt... Men helt plötsligt så säger rebecca, helt allvarligt, med en seriös ton att "Jag funderar på att köpa en sån där vibrations-sak..." .
Jag, Anna, tittar förundrat på henne utan att säga något, jag vet inte hur länge vi sitter sådär men jag bara stirrar på henne för att verkligen fatta om hon är allvarlig eller ej. Efter en sjukt lång tystnad brister båda ut i skratt eftersom Becca fattar vad hon har sagt, och säger; "alltså, inte en sån, HAHAHAHHAHAHAHAHA".
Sjukt roligt va det.
Och det visar sig att Becca menar en vibrationsplatta som man tränar med. Asså... inte tränar så, utan tränar, tränar.
Hoppas alla fattar... "
citat #23
"Fan vad jag har ont i magen! Men känner ju sig som en katolik, var jag nära på att säga. (tystnad) Man känner sig mer som en turk... Eller jag vet inte."
Min syster är klok som en bok. :P
Min syster är klok som en bok. :P
jag får aldrig nog av paranoism... paranoidism?
Hej alla glada bloggläsare... Hjälp, jag kan verkligen inte skriva så, för jag har så svårt att förstå att det faktiskt finns de som läser det jag skriver här. Vilket väl borde göra att jag skriver aningen mer censurerat kanske... Men jag gör ju uppenbarligen inte det, och det finns tydligen människor ute i etern som tycker om det jag skriver, vilket jag tycker är väldigt roligt, och trevligt, och det är väl egentligen den anledningen som gör att jag bloggar. Det vore ju liksom kanske lite konstigt att blogga så ofta som jag ändå gör, och dessutom om i princip ingenting... eller i alla fall väldigt ofta ingenting. Som typ nu - nu babblar jag bara på om verkligen ingenting. Men det kan man ju också göra; de stora bloggarna har ju bevisat att det är så man blir stor in the blog business, oui? Fast jag tror inte att jag vill bli känd, det kommer bara göra mig ännu mer paranoid.
Fast varför vara paranoid, egentligen? Förutom att det finns en risk att bli rånad, våldtagen och mördad; annars är det ju lugnt liksom. Jag känner mig rätt naiv just nu. :) Men egentligen, vad är det som gör det så galet farligt att gå ut med namn, adress och telefonnummer? Varför skulle folk vilja ringa mig, och komma hem till mig? De enda som skulle få för sig att göra det är väl nära, kära, stalkers... och allmänna psykfall, kanske?
Jag blev, för att ge ett exempel, medvetet stalkad förra veckan, och jäklar vad mycket man kan hitta om man bara letar. I det läget blir jag, typ... jävligt paranoid! Man hittar allt. Eller ja, namn, telefonnummer, adress, föräldrars ditten och datten, och så min älskade, sketna blogg såklart. :)
En annan sak som gör mig till et väldigt enkelt offer är mitt namn. Mina föräldrar döpte mig till ett namn som hundratusentals små flickbebisar döps till, men efternamnet är mer... unikt. Om man tittar nationellt vill säga. Det är lite mer... Jag tror att det är taget från l'America, men jag är inte säker.
Min mamma är ännu mer paranoid och ändå ger hon mig ett unikt namn. Kanske för att jag är så galet unik; jag vet inte, unikhet kanske märks när man föds?
Det vore så himla mycket mer praktiskt att ha ett namn som typ "Anna Maria Andersson" - lika lagom som Landet Lagom som vi lever i. Men usch så tråkigt det skulle vara med ett mainstreamnamn. (Dock säger jag inte att det är fult, om någon som råkar heta Anna Maria Andersson tar åt sig, jag tycker om Anna Marior precis lika mycket som andra människor med andra namn. :))
Jag vet inte riktigt vad man ska tycka och tänka. Kanske bara hålla sig ifrån publicitet? Fast det skulle ju medfölja att det här bloggen skulle läggas ner... Och de vill ju inte de... 10?15? personerna som faktiskt läser den. Hoppas jag.
Det här inlägget... saknar mening. Men vad gör väl det - jag får er att läsa det ändå! :D
Fast varför vara paranoid, egentligen? Förutom att det finns en risk att bli rånad, våldtagen och mördad; annars är det ju lugnt liksom. Jag känner mig rätt naiv just nu. :) Men egentligen, vad är det som gör det så galet farligt att gå ut med namn, adress och telefonnummer? Varför skulle folk vilja ringa mig, och komma hem till mig? De enda som skulle få för sig att göra det är väl nära, kära, stalkers... och allmänna psykfall, kanske?
Jag blev, för att ge ett exempel, medvetet stalkad förra veckan, och jäklar vad mycket man kan hitta om man bara letar. I det läget blir jag, typ... jävligt paranoid! Man hittar allt. Eller ja, namn, telefonnummer, adress, föräldrars ditten och datten, och så min älskade, sketna blogg såklart. :)
En annan sak som gör mig till et väldigt enkelt offer är mitt namn. Mina föräldrar döpte mig till ett namn som hundratusentals små flickbebisar döps till, men efternamnet är mer... unikt. Om man tittar nationellt vill säga. Det är lite mer... Jag tror att det är taget från l'America, men jag är inte säker.
Min mamma är ännu mer paranoid och ändå ger hon mig ett unikt namn. Kanske för att jag är så galet unik; jag vet inte, unikhet kanske märks när man föds?
Det vore så himla mycket mer praktiskt att ha ett namn som typ "Anna Maria Andersson" - lika lagom som Landet Lagom som vi lever i. Men usch så tråkigt det skulle vara med ett mainstreamnamn. (Dock säger jag inte att det är fult, om någon som råkar heta Anna Maria Andersson tar åt sig, jag tycker om Anna Marior precis lika mycket som andra människor med andra namn. :))
Jag vet inte riktigt vad man ska tycka och tänka. Kanske bara hålla sig ifrån publicitet? Fast det skulle ju medfölja att det här bloggen skulle läggas ner... Och de vill ju inte de... 10?15? personerna som faktiskt läser den. Hoppas jag.
Det här inlägget... saknar mening. Men vad gör väl det - jag får er att läsa det ändå! :D
03 december 2010
les chats evil
Idag vill ni ha ett långt inlägg - jag veet deet! Jag hade också något svingrymt att skriva om, men det har försvunnit ut genom antingen näsborrarna eller öronen... eller kanske båda - idéen var väldigt bra, så den behövde mycket plats, helt enkelt.
Vi kan prata ooom... eehh... Jag vet inte. Det finns typ hundra miljarders triljarder ämnen att ta upp, men inget av de ploppar upp i mitt huvud. Jäkla skit, jag som äntligen är på skrivarhumör och har tid över.
Jag skulle kunna skriva om att jag är totalt jävla missanpassad till allt vad heter "växa upp, ta ansvar över sig själv och sitt eget liv, och bli vuxen"... Men jag är inte på humör för det just nu. Mitt humör är liksom lite för glatt för att jag ska känna att det är värt att trycka ner på mig själv ner i ett enormt djupt svart hål, så jag gör inte det.
Ett annat ämne som skulle vara värt att ta upp är en argumentation om varför katter är onda varelser som kommer ta över världen! Det är faktiskt så... Jag undrar dock när fasen från gudomligt underbar kattunge till elakt "let's take over the wooorld!!"-tänk sker. För hjälp vad söta små söta lurvbollar är. Man vill bara gosa med dem och borra ner näsan i deras päls! ... Om man nu inte är allergisk, för då vore det rätt jättepuckat. :) De blir sedan onda varelser som tänker ta över jorden. Punkt och slut.
Vi var hemma hos farmor på middag idag, och hon har en katt - Misen. När vi satt och åt satte han sig bredvid mig, stirrade på mig och jamade långsamt. Jag tror att han är ute efter mig. Han ville åt min strupe, jag såg det.
Alla katter är elaka, och djävulskt smarta. Det är så bara, och det finns inga bevis på motsatsen så... bleeuh! :P
Jag funderar på att sova.0
Hejdå.
Vi kan prata ooom... eehh... Jag vet inte. Det finns typ hundra miljarders triljarder ämnen att ta upp, men inget av de ploppar upp i mitt huvud. Jäkla skit, jag som äntligen är på skrivarhumör och har tid över.
Jag skulle kunna skriva om att jag är totalt jävla missanpassad till allt vad heter "växa upp, ta ansvar över sig själv och sitt eget liv, och bli vuxen"... Men jag är inte på humör för det just nu. Mitt humör är liksom lite för glatt för att jag ska känna att det är värt att trycka ner på mig själv ner i ett enormt djupt svart hål, så jag gör inte det.
Ett annat ämne som skulle vara värt att ta upp är en argumentation om varför katter är onda varelser som kommer ta över världen! Det är faktiskt så... Jag undrar dock när fasen från gudomligt underbar kattunge till elakt "let's take over the wooorld!!"-tänk sker. För hjälp vad söta små söta lurvbollar är. Man vill bara gosa med dem och borra ner näsan i deras päls! ... Om man nu inte är allergisk, för då vore det rätt jättepuckat. :) De blir sedan onda varelser som tänker ta över jorden. Punkt och slut.
Vi var hemma hos farmor på middag idag, och hon har en katt - Misen. När vi satt och åt satte han sig bredvid mig, stirrade på mig och jamade långsamt. Jag tror att han är ute efter mig. Han ville åt min strupe, jag såg det.
Alla katter är elaka, och djävulskt smarta. Det är så bara, och det finns inga bevis på motsatsen så... bleeuh! :P
Jag funderar på att sova.0
Hejdå.
02 december 2010
tron: legacy
En film som jag kan tänka mig att se nu i december är Tron: Legacy. Den känns rätt äckligt high-tech, och sånt kan ju faktiskt bli riktigt jäkla bra! (Jag menar, SpyKids 3D - duh! :P)
När jag först hörde om den var "killfilm" det enda ord jag kunde tänka på, men när jag såg trailern för typ två veckor sedan ändrade jag åsikt, och nu tycker jag den verkar rätt grym! Dock blir jag aningen störd på att det alltid måste vara en massa kärlek i alla filmer; visst det är självklart trevligt med romantik, men det känns så himla orelevant i den här filmen..? Hjälp, vad jag känner mig... manlig(?) som är taggad på en sci-fi och inte tycker att det borde finnas någon romans alls. Men jag måste säga att jag tycker att det är mysigt och framförallt väldigt bra att någon gör en film där son-far-förhållandet spelar så stor roll. Det är väl typ den enda kärleken jag känner att en sån här film behöver.
Någon som är sugen på att gå på premiären den 17?
Den går bara i 3D; biljetterna kostar 125kr/st och släpps idag.
När jag först hörde om den var "killfilm" det enda ord jag kunde tänka på, men när jag såg trailern för typ två veckor sedan ändrade jag åsikt, och nu tycker jag den verkar rätt grym! Dock blir jag aningen störd på att det alltid måste vara en massa kärlek i alla filmer; visst det är självklart trevligt med romantik, men det känns så himla orelevant i den här filmen..? Hjälp, vad jag känner mig... manlig(?) som är taggad på en sci-fi och inte tycker att det borde finnas någon romans alls. Men jag måste säga att jag tycker att det är mysigt och framförallt väldigt bra att någon gör en film där son-far-förhållandet spelar så stor roll. Det är väl typ den enda kärleken jag känner att en sån här film behöver.
Någon som är sugen på att gå på premiären den 17?
Den går bara i 3D; biljetterna kostar 125kr/st och släpps idag.
01 december 2010
flickorna på klitteholm
För alla de som undrar hur det faktiskt går till på ett stall - och ännu mer för de som inte fattar min "asså shiiit"-referenser. ^^
tillfällig header
Jag kände att nu när det är december och allt, så fick höst-headern flyga och fara (kanske kommer den tillbaka nästa höst, vem vet?).
Var ute och fotade lite i trädgården idag, och tog denna snöigt vintriga bild, som jag tycker passar rätt bra. Dock är jag inte hundra på om jag ska ha kvar den, men den bringar i alla fall mer jul- och vinterkänsla än en stång från en gungställning.
För övrigt har vi fått en väldigt trevlig läxa i Svenska till fredag - vi ska ge oss själva och andra komplimanger! Superbra och -trevligt att studera kreativitet på skoltid! Bloggar om sånt trevligt imorgon. :)
Nu ska jag försvinna tillbaka in i pluggandets värld - att fördjupa sig i trafficking och att räkna på jämvikt inom kemi, det är roliga grejor, det!
xoxo
(Jag är cool.)
Var ute och fotade lite i trädgården idag, och tog denna snöigt vintriga bild, som jag tycker passar rätt bra. Dock är jag inte hundra på om jag ska ha kvar den, men den bringar i alla fall mer jul- och vinterkänsla än en stång från en gungställning.
För övrigt har vi fått en väldigt trevlig läxa i Svenska till fredag - vi ska ge oss själva och andra komplimanger! Superbra och -trevligt att studera kreativitet på skoltid! Bloggar om sånt trevligt imorgon. :)
Nu ska jag försvinna tillbaka in i pluggandets värld - att fördjupa sig i trafficking och att räkna på jämvikt inom kemi, det är roliga grejor, det!
xoxo
(Jag är cool.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)