Min far tror att jag har blivit synthare.
För att jag satt och lyssnade på Muse i köket.
Jag behöver ju fasiken söka på Google för att ens få ett hum om hur synthare stavas.
Jag slänger in två låtar. De är grymma.
Den första heter Uprising, den andra Undisclosed Desires.
All by Muse.
Nu kan ni också bli synthare. :)
31 januari 2010
vem är jag?
Jag blev inspirerade av den rosa kossan... :)
När jag tänker på vem jag är på insidan, så jämför jag mig med mitt hår.
Det började lite busigt, sedan försvann allt, och blev platt och tråkigt,
men när jag började nian slog allt ut i blom, och nu är det större än någonsin.
Men kommer någon egentligen kunna se mig. Bakom allt mitt hår?
Jag tror att det kommer bli svårt. Jättesvårt. Verkligen extremt svårt.
Mestadels för att jag knappt vet vem jag är. Men jag är nog närmast sanningen.
Hoppas jag. Annars blir det jobbigt. Jättejobbigt. Verkligen extremt jobbigt.
Hur kan man se in och igenom en människa? Jag tror att jag kan det. Jag är bra på
det i alla fall. Svagheter som styrkor. Det är de små tecknen som gör helheten.
Man får spela sina kort rätt helt enkelt, så att inte fel människor får reda på för
mycket. Samma sak gäller nog de man tycker om och bryr sig om. Får de reda på
för mycket, finns nog risken att de inte tycker om allt.
Men behöver man verkligen göra det? Tycka om allt hos en människa?
Ingen är perfekt. Det är sanningen. Förutom Edward Cullen då. Ironiskt. Jag har fått
lära mig att han inte ens existerar. Det kanske är därför perfektion inte existerar.
Näe, nu ska jag inte prata Twilight, även fast det har mycket att göra med vem jag är.
Twilight formar mina tankar på ett sätt som ingen bok har tidigare. Sånt är så himla
skumt. Man börjar se saker som inte finns, tänka tankar som inte borde finnas.
I alla fall. Vem är då Rebecca? Fluff för all del, men det finns mer. Såklart kan jag inte
skriva vem jag är här. Det här kan alla läsa. Då skulle ju både de jag tycker om och
de som inte ligger lika nära hjärtat, få veta alldeles för mycket om mig.
Mystiken skulle försvinna.
Jag kanske inte ens är kapabel till att beskriva vem jag är all by myself. Jag kanske
behöver hjälp för att hitta ett svar tillräckligt nära sanningen. Men om en annan
människa beskriver mig på ett sätt som inte alls stämmer överens med min bild,
vad händer då? Måste jag ändra på mig för att folk ska få en bra bild av mig, eller
ska jag bara fortsätta och låta folk störa sig på allt som har med mig att göra?
Jag skulle tro det senare. Helt klart.
Med det menar jag dock inte att andras åsikter om mig inte spelar någon roll.
Bara att min bild av mig själv är viktigare än någon annans någonsin kan bli.
För tänk om alla skulle hålla på och överanpassa sig hela tiden. Hur skulle det se ut?
Jag hoppas att ni som läser tycker om mig, och att det är därför ni läser.
Jag tror på min teori så mycket att jag vågar fråga er; vem är jag?
Nu får vara hur negativa och kritiska ni vill.
Jag ställer den här frågan för att jag vill se hur ni ser mig.
Och sedan skratta åt hur fel ni har.
När jag tänker på vem jag är på insidan, så jämför jag mig med mitt hår.
Det började lite busigt, sedan försvann allt, och blev platt och tråkigt,
men när jag började nian slog allt ut i blom, och nu är det större än någonsin.
Men kommer någon egentligen kunna se mig. Bakom allt mitt hår?
Jag tror att det kommer bli svårt. Jättesvårt. Verkligen extremt svårt.
Mestadels för att jag knappt vet vem jag är. Men jag är nog närmast sanningen.
Hoppas jag. Annars blir det jobbigt. Jättejobbigt. Verkligen extremt jobbigt.
Hur kan man se in och igenom en människa? Jag tror att jag kan det. Jag är bra på
det i alla fall. Svagheter som styrkor. Det är de små tecknen som gör helheten.
Man får spela sina kort rätt helt enkelt, så att inte fel människor får reda på för
mycket. Samma sak gäller nog de man tycker om och bryr sig om. Får de reda på
för mycket, finns nog risken att de inte tycker om allt.
Men behöver man verkligen göra det? Tycka om allt hos en människa?
Ingen är perfekt. Det är sanningen. Förutom Edward Cullen då. Ironiskt. Jag har fått
lära mig att han inte ens existerar. Det kanske är därför perfektion inte existerar.
Näe, nu ska jag inte prata Twilight, även fast det har mycket att göra med vem jag är.
Twilight formar mina tankar på ett sätt som ingen bok har tidigare. Sånt är så himla
skumt. Man börjar se saker som inte finns, tänka tankar som inte borde finnas.
I alla fall. Vem är då Rebecca? Fluff för all del, men det finns mer. Såklart kan jag inte
skriva vem jag är här. Det här kan alla läsa. Då skulle ju både de jag tycker om och
de som inte ligger lika nära hjärtat, få veta alldeles för mycket om mig.
Mystiken skulle försvinna.
Jag kanske inte ens är kapabel till att beskriva vem jag är all by myself. Jag kanske
behöver hjälp för att hitta ett svar tillräckligt nära sanningen. Men om en annan
människa beskriver mig på ett sätt som inte alls stämmer överens med min bild,
vad händer då? Måste jag ändra på mig för att folk ska få en bra bild av mig, eller
ska jag bara fortsätta och låta folk störa sig på allt som har med mig att göra?
Jag skulle tro det senare. Helt klart.
Med det menar jag dock inte att andras åsikter om mig inte spelar någon roll.
Bara att min bild av mig själv är viktigare än någon annans någonsin kan bli.
För tänk om alla skulle hålla på och överanpassa sig hela tiden. Hur skulle det se ut?
Jag hoppas att ni som läser tycker om mig, och att det är därför ni läser.
Jag tror på min teori så mycket att jag vågar fråga er; vem är jag?
Nu får vara hur negativa och kritiska ni vill.
Jag ställer den här frågan för att jag vill se hur ni ser mig.
Och sedan skratta åt hur fel ni har.
min egna lilla plats
Jag och Pernilla var just inne på Julias underbara blogg och helt plötsligt säger
Pernilla: "Vaddå Rebeccas egna lilla plats?"
Och då ser jag till min förvåning att gulliga lilla Julia har döpt om "Bloggföljare"
till just det, Rebeccas egna lilla plats. Shit, vad jag började skratta!
Åh, jag älskar verkligen Julia, den underbara människa. Alla borde umgås mer
(eller överhuvudtaget) med Julia, för hon får en alltid att må bra och är i princip
aldrig nere. Fast hon kan få sina pms-utbrott, men vem får inte det?
Pernilla: "Vaddå Rebeccas egna lilla plats?"
Och då ser jag till min förvåning att gulliga lilla Julia har döpt om "Bloggföljare"
till just det, Rebeccas egna lilla plats. Shit, vad jag började skratta!
Åh, jag älskar verkligen Julia, den underbara människa. Alla borde umgås mer
(eller överhuvudtaget) med Julia, för hon får en alltid att må bra och är i princip
aldrig nere. Fast hon kan få sina pms-utbrott, men vem får inte det?
dagsschemat...
Julia ville ha ett långt inlägg att läsa istället för att behöva göra en massa läxor.
Jag förstår henne, men bloggen blir definitivt inte första prioritet idag.
Dagsschema:
- skriva engelskan tills imorron
- skriva klart om kvarka (hästsjukdom) till imorron, så att jag slipper gå på lektionen,
för då kan jag plugga fysik istället. (Jag är så himla smart)
- städa marsvinsburen, jag tycker synd om Knutte...
Imorron ska jag skriva fysikrapporten, så att jag kan skita i den och fokusera på matten.
Om jag nu ens ska gå fysik, men jag tänker att det är smartast att göra den, ifall jag nu
vill fortsätta och då är det ju dumt att inte ha gjort den.
Så Julia - håll ut! Om jag hinner ska jag skriva.
Någon som har förslag på vad man kan skriva om?
Jag har... bloggtorka/tunghäfta/idébrist, vad ni nu vill kalla det. :)
Yours truely.
Jag förstår henne, men bloggen blir definitivt inte första prioritet idag.
Dagsschema:
- skriva engelskan tills imorron
- skriva klart om kvarka (hästsjukdom) till imorron, så att jag slipper gå på lektionen,
för då kan jag plugga fysik istället. (Jag är så himla smart)
- städa marsvinsburen, jag tycker synd om Knutte...
Imorron ska jag skriva fysikrapporten, så att jag kan skita i den och fokusera på matten.
Om jag nu ens ska gå fysik, men jag tänker att det är smartast att göra den, ifall jag nu
vill fortsätta och då är det ju dumt att inte ha gjort den.
Så Julia - håll ut! Om jag hinner ska jag skriva.
Någon som har förslag på vad man kan skriva om?
Jag har... bloggtorka/tunghäfta/idébrist, vad ni nu vill kalla det. :)
Yours truely.
min granne på svt play
http://svtplay.se/v/1779834/vastnytt/filmpremiar_for_forvantansfulla_fans
En länk där jag såg att min granne är med, haha.
Det är hon som svarar på de sista två frågorna...
En länk där jag såg att min granne är med, haha.
Det är hon som svarar på de sista två frågorna...
fullmåne
Igår (och ikväll?) är det fullmåne.
Jag såg en dokumentär om fullmånen i veckan, där dom spräckte alla teorier om att
månen skulle påverka människan överhuvudtaget. Inte att det inte skulle vara så
att människor blir galnare och får svårare att sova om natten. Men att det händer för
att vi tror att det kommer hända.
Det ligger säkert något i det, men jag känner ändå att det är något i mig som sätts
igång. Någon typ av vansinne kanske. Som ett vilddjur som väcks till liv.
Mohahahaha.
Näe, men faktiskt, jag får ett rus i kroppen och vill bara yla. Jag tror att jag har läst
för mycket Twilight för att inte tro det...
Länken till programmet om fullmåne:
http://svtplay.se/v/1841061/dokumentarfilm/fullmane
Jag såg en dokumentär om fullmånen i veckan, där dom spräckte alla teorier om att
månen skulle påverka människan överhuvudtaget. Inte att det inte skulle vara så
att människor blir galnare och får svårare att sova om natten. Men att det händer för
att vi tror att det kommer hända.
Det ligger säkert något i det, men jag känner ändå att det är något i mig som sätts
igång. Någon typ av vansinne kanske. Som ett vilddjur som väcks till liv.
Mohahahaha.
Näe, men faktiskt, jag får ett rus i kroppen och vill bara yla. Jag tror att jag har läst
för mycket Twilight för att inte tro det...
Länken till programmet om fullmåne:
http://svtplay.se/v/1841061/dokumentarfilm/fullmane
randoom
Testade länken som Eric tipsade om och här kommer svaret.
Det roliga var att tryckte man på Again! så byttes Natur och Miljö om typ varannan
gång. Men men, kul i alla fall. :P
Här är länken om någon annan vill testa. :)
30 januari 2010
natur eller miljö? det är frågan...
Nu är det såhär.
När jag valde Natur på gymnasiumet valde jag inriktning Natur/Natur.
Problemet är att nu har jag börjat tveka på om jag ska byta till Natur/Miljö.
Enda skillnaden är att istället för att läsa Fysik B, 150 p, läser man Miljövetenskap,
100 p, och Miljöpolitik, 50 p. Jag har lutat starkt åt att byta.
På fysiken igår kändes det som att "nån?" gav mig ett tecken att jag borde det,
för Olle (våran eminente fysiklärare) kom fram till mig och sa att jag inte stod
uppskriven på Fysik B, även fast jag inte kommer ihåg att jag har gjort ett byte...?
Ödet? Kanske...
Flummigt som fan, men skit i det.
Jag tror på sådana här vidskepliga tecken.
Kanske.
Visst, jag kan läsa Fysik B, och få ett mindre helvete (pga. ointresse),
och komma in på... Chalmers? Läkarlinjen? Intresset är väl inte högt som
Mount Everest precis...
Eller så kan jag läsa miljöpolitik och miljökunskap, där intresset är betydligt större
än vad det är för fysik (där det är näst intill obefintligt). Men då kan jag inte komma
in på Chalmers om jag skulle få en tegelsten i huvudet och tro att det är det jag vill
med mitt liv. Betygen kommer nog i alla fall bli högre än mitt Fysik A-betyg...
Fast det vet jag inte ens vad det är, men det siktar väl mot typ G/VG någonstans.
Medelbetyget kommer alltså (troligtvis) höjas om jag väljer Miljö...
Och stressen, denna stress.
Stressen som lägger sig som ett jävla töcken över mig varje fysiklektion.
Den lever för att jag har konstaterat för mig själv att jag inte kommer fatta ett skit.
Vilken underbar inställning!
Byter jag, slipper jag stressen över detta och kan stressa över allt annat istället, som
för den sakens skull kommer höjas i stressnivå, eftersom högsta ribban tas bort vid
det eventuella bytet. Franska och matte kommer toppa tror jag... Och det känns ju
faktiskt inte så himla hemskt.
Jag hatar när man ska ta sådana här svåra, så gott som "livsavgörande", beslut.
Så, nu frågar jag er mina "trogna" läsare.
Att byta eller att inte byta till Natur/Miljö? Det är frågan...
Fast frågan är ju egentligen om jag ska fortsätta gå Miljö, för det är ju så det är i
nuläget. Så ska jag fortsätta, eller "byta tillbaka" till Natur/Natur.
Tack för all respons, hård som mjuk, seriös som flummig (fast helst seriös).
Hugs.
När jag valde Natur på gymnasiumet valde jag inriktning Natur/Natur.
Problemet är att nu har jag börjat tveka på om jag ska byta till Natur/Miljö.
Enda skillnaden är att istället för att läsa Fysik B, 150 p, läser man Miljövetenskap,
100 p, och Miljöpolitik, 50 p. Jag har lutat starkt åt att byta.
På fysiken igår kändes det som att "nån?" gav mig ett tecken att jag borde det,
för Olle (våran eminente fysiklärare) kom fram till mig och sa att jag inte stod
uppskriven på Fysik B, även fast jag inte kommer ihåg att jag har gjort ett byte...?
Ödet? Kanske...
Flummigt som fan, men skit i det.
Jag tror på sådana här vidskepliga tecken.
Kanske.
Visst, jag kan läsa Fysik B, och få ett mindre helvete (pga. ointresse),
och komma in på... Chalmers? Läkarlinjen? Intresset är väl inte högt som
Mount Everest precis...
Eller så kan jag läsa miljöpolitik och miljökunskap, där intresset är betydligt större
än vad det är för fysik (där det är näst intill obefintligt). Men då kan jag inte komma
in på Chalmers om jag skulle få en tegelsten i huvudet och tro att det är det jag vill
med mitt liv. Betygen kommer nog i alla fall bli högre än mitt Fysik A-betyg...
Fast det vet jag inte ens vad det är, men det siktar väl mot typ G/VG någonstans.
Medelbetyget kommer alltså (troligtvis) höjas om jag väljer Miljö...
Och stressen, denna stress.
Stressen som lägger sig som ett jävla töcken över mig varje fysiklektion.
Den lever för att jag har konstaterat för mig själv att jag inte kommer fatta ett skit.
Vilken underbar inställning!
Byter jag, slipper jag stressen över detta och kan stressa över allt annat istället, som
för den sakens skull kommer höjas i stressnivå, eftersom högsta ribban tas bort vid
det eventuella bytet. Franska och matte kommer toppa tror jag... Och det känns ju
faktiskt inte så himla hemskt.
Jag hatar när man ska ta sådana här svåra, så gott som "livsavgörande", beslut.
Så, nu frågar jag er mina "trogna" läsare.
Att byta eller att inte byta till Natur/Miljö? Det är frågan...
Fast frågan är ju egentligen om jag ska fortsätta gå Miljö, för det är ju så det är i
nuläget. Så ska jag fortsätta, eller "byta tillbaka" till Natur/Natur.
Tack för all respons, hård som mjuk, seriös som flummig (fast helst seriös).
Hugs.
29 januari 2010
irriterande
Jag kommer alltid på en massa smarta/roliga/spännande/mysiga/konstiga saker
att skriva om, men när jag sätter mig vid datorn är det tomt i skallen på mig.
Det kanske är som Joel skrev på min miniräknare.
Allt mina tankar handlar om... är bajs, bajs, bajs!
att skriva om, men när jag sätter mig vid datorn är det tomt i skallen på mig.
Det kanske är som Joel skrev på min miniräknare.
Allt mina tankar handlar om... är bajs, bajs, bajs!
my ana life - kampen mot anorexin
Snubblade in på den här bloggen alldeles nyss.
Det är nästan så man får tårar i ögonen, hon verkar ha det så himla jobbigt.
Sånna människor vill man bara ge en kram och hjälpa dem bort från helvetet.
http://myanalife.blogg.se/
Det är nästan så man får tårar i ögonen, hon verkar ha det så himla jobbigt.
Sånna människor vill man bara ge en kram och hjälpa dem bort från helvetet.
http://myanalife.blogg.se/
pappa är sötast av alla ^^
Pappa och jag sitter vid matbordet och nördar vid varsin dator.
Jag säger till pappa att jag ska göra en överraskningskladdkaka till mamma
(för att hon har jobbat som en svin den här veckan och jag kände då att stämningen
här krävde en kladdkaka!).
Han säger att vi har väl ingen grädde hemma. Jo, svarar jag.
När jag tittar upp säger pappa: "Åh, du är för go, Rebecca!"
Helt plötsligt sitter pappa med tårar i ögonen.
Han är sötast av alla. :)
"Glad för ingenting."
För att citera Björn Gustafsson.
Jag säger till pappa att jag ska göra en överraskningskladdkaka till mamma
(för att hon har jobbat som en svin den här veckan och jag kände då att stämningen
här krävde en kladdkaka!).
Han säger att vi har väl ingen grädde hemma. Jo, svarar jag.
När jag tittar upp säger pappa: "Åh, du är för go, Rebecca!"
Helt plötsligt sitter pappa med tårar i ögonen.
Han är sötast av alla. :)
"Glad för ingenting."
För att citera Björn Gustafsson.
24 januari 2010
julgransplundring
Vi hade (uppenbarligen) julgransplundring igår. När vi hade ätit supergod mat
och Ben & Jerry, ville ingen städa, men mamma sa att om vi städade skulle vi
få varsin present. Vi gjorde som vi blivit tillsagda, och när vi satt och drack glögg
efteråt kom mamma med presenterna. Jag fick en chock. Jag trodde jag verkligen
att jag skulle dö. Presenten var... *den obligatoriska trumvirveln*
En LACOSTE-tröja!!! Hjälp mig, någon, hjälp mig.
Färgen var dock fin och limegrön i alla fall, men det (och mammas tanke) var väl
det enda positiva. Fast mammas tanke var också sådär. Hon sa att jag skulle vidga
mina vyer och att det "kanske inte är så farligt med märkeskläder".
P-A-N-I-K!
Min mamma har inte geppat mig för fem öre.
Hejdå.
och Ben & Jerry, ville ingen städa, men mamma sa att om vi städade skulle vi
få varsin present. Vi gjorde som vi blivit tillsagda, och när vi satt och drack glögg
efteråt kom mamma med presenterna. Jag fick en chock. Jag trodde jag verkligen
att jag skulle dö. Presenten var... *den obligatoriska trumvirveln*
En LACOSTE-tröja!!! Hjälp mig, någon, hjälp mig.
Färgen var dock fin och limegrön i alla fall, men det (och mammas tanke) var väl
det enda positiva. Fast mammas tanke var också sådär. Hon sa att jag skulle vidga
mina vyer och att det "kanske inte är så farligt med märkeskläder".
P-A-N-I-K!
Min mamma har inte geppat mig för fem öre.
Hejdå.
18 januari 2010
citat #3
"- Du ser mycket bättre ut när du inte har glasögonen på dig!
- Det gör du också!"
Lördagens P.S. i GP.
- Det gör du också!"
Lördagens P.S. i GP.
fysik = bajs!
Jaha. Pluggade i 18 timmar igår. Isträck.
ARTON TIMMAR!!!
Idag är jag död så det så!
Jag är så himla dum som inte börjar plugga i alla fall en vecka innan slutprovet
i Fysik A. När jag vet att det är bajssvårt också. Dumma mig. Man ska vara snäll
mot sig själv. Dagens fråga är: Ska jag skita i Natur/Natur och byta till Miljö?
Då slipper man Fysik B och får läsa Miljökunskap och Miljöpolitik. Hur mycket
intressantare är inte Miljö egentligen? Ändå måste jag hålla på och försöka övertyga
mig själv att jag ska byta. Det kanske bor en liten tomte (eller snarare - det gör det!)
inne i mitt huvud som försöker stoppa detta illdåd. (Jag vet inte vad illdåd är.)
Jaja, får väl försöka hänga med så gott det går ett tag med FyB i alla fall. Vad är det
värsta som kan hända? ... Typ jagfårpanikhelajävlatidenochundrarvarförihelvete
jaggårnaturochsåkommerdennaångestgåutöverallaandraüberviktigaämnen.
Jag hatar sånna här dilemman. Jag tänker dock att varför läsa Fysik B..?
För att sedan gå en utbildning med ännu mer fysik och sedan arbeta med det?
JAG HATAR DET HÄÄÄR!!!
*total mental breakdown* tmb.
Suck.
Vad skriver jag om egentligen?
Inget vettigt i alla fall. Uppenbarligen. Jag pratar ju om skolan.
Ni får ursäkta mina tankar, de har ikväll en tendens att ta över tangentbordet totalt.
--
Telefonen ringde just. Det var Maria - Kristins mamma. Hon undrade hur det gick med
fysiken... Jag svarade att det inte gick särskilt bra. Då sa hon vad jag har tänkt hela dagen.
"Men nu är du ju i alla fall av med skiten." Jag kände att jag behövde få det bekräftat.
Tack, Maria.
ARTON TIMMAR!!!
Idag är jag död så det så!
Jag är så himla dum som inte börjar plugga i alla fall en vecka innan slutprovet
i Fysik A. När jag vet att det är bajssvårt också. Dumma mig. Man ska vara snäll
mot sig själv. Dagens fråga är: Ska jag skita i Natur/Natur och byta till Miljö?
Då slipper man Fysik B och får läsa Miljökunskap och Miljöpolitik. Hur mycket
intressantare är inte Miljö egentligen? Ändå måste jag hålla på och försöka övertyga
mig själv att jag ska byta. Det kanske bor en liten tomte (eller snarare - det gör det!)
inne i mitt huvud som försöker stoppa detta illdåd. (Jag vet inte vad illdåd är.)
Jaja, får väl försöka hänga med så gott det går ett tag med FyB i alla fall. Vad är det
värsta som kan hända? ... Typ jagfårpanikhelajävlatidenochundrarvarförihelvete
jaggårnaturochsåkommerdennaångestgåutöverallaandraüberviktigaämnen.
Jag hatar sånna här dilemman. Jag tänker dock att varför läsa Fysik B..?
För att sedan gå en utbildning med ännu mer fysik och sedan arbeta med det?
JAG HATAR DET HÄÄÄR!!!
*total mental breakdown* tmb.
Suck.
Vad skriver jag om egentligen?
Inget vettigt i alla fall. Uppenbarligen. Jag pratar ju om skolan.
Ni får ursäkta mina tankar, de har ikväll en tendens att ta över tangentbordet totalt.
--
Telefonen ringde just. Det var Maria - Kristins mamma. Hon undrade hur det gick med
fysiken... Jag svarade att det inte gick särskilt bra. Då sa hon vad jag har tänkt hela dagen.
"Men nu är du ju i alla fall av med skiten." Jag kände att jag behövde få det bekräftat.
Tack, Maria.
15 januari 2010
citat #2
"Men det kanske är därför man säger sånt... För att man faktiskt är mörkrädd."
Mitt svar när mamma igår sa till Daniel att han inte får säga rasistiska saker,
för då blir hon mörkrädd. Jag tycker det var djupt.
Mitt svar när mamma igår sa till Daniel att han inte får säga rasistiska saker,
för då blir hon mörkrädd. Jag tycker det var djupt.
blogg på skoltid, hihi ;)
Nu sitter jag i skolan och har Foto A. Pernilla sitter bredvid mig. Vi skriver på
våra arbeten om Yann Athus-Bertrand. Han är grym. Slänger in en bild.
Hejdå.
Hejdå.
13 januari 2010
citat #1
"Vilken tur, för vi tänder inte på dig heller, Rebecca. :D
Jag skämtade bara. ;)" *tänker efter* ... "Eller...! Fan!"
Christoffer Sandberg har svårt för att dissa folk.
Jag skämtade bara. ;)" *tänker efter* ... "Eller...! Fan!"
Christoffer Sandberg har svårt för att dissa folk.
12 januari 2010
vad vore världen utan vänner?
Jag har nu, sedan kl. 18.00, hunnit:
- äta en knäckemacka
- åka i en kall bil för att hämta Anna och Julia vid busshållsplatsen i Uddared
- rida i ett extremt kallt ridhus (fingrarna frös till is och musklerna dog!)
- gå ut med Luna
- äta en clementin
- äta en banan
- äta en clementin till
men det viktigaste jag har gjort idag, det är att skratta. Tack för alla som får mig
att skratta. Faktiskt, nu när jag tänker på det, så har jag nog inte skrattat så
mycket på en hel dag någon annan gång (förrutom när jag låg hemma hos Kristin
och skrattade i 15 min tills jag dog, jobbigt&roligt). Nu ska ni få följa med på mina
roliga äventyr som jag har varit med om idag som idag är.
På morgonen... hände det inget roligt. Vilket idag var ett äventyr i sig eftersom jag
inte har varit med om så många negativa upplevelser. Faktiskt så var det bara
franskan (presentation om Tintin), och den överlevde jag, uppenbarligen.
Efter franskan var det matte, inte världens roligaste ämne, men jag hade ju min
mobil och mina hörlurar, och en massa vänner surrounding me, så det löst sig också.
Och så matteboken förståss, som undrar var den tog vägen.
Efter matten väntade engelskan, och jag har nog aldrig pratat så mycket engelska
på en gång som på denna lektion. Sus, Julia och Hilma tog del av denna upplevelse.
Hur trevligt som helst, och man känner faktiskt att man utvecklas bara genom att
snacka lite skit och göra fel uppgifter i boken...!
Sen var det lunch, efter en tid som kändes väldigt lång för min mage kurrade och
bubblade och skrek efter mat under hela matten och hela engelskan. I alla fall...
Jag och Kristin, vi kan trigga varandra så otroligt mycket! Always in a good way,
though. Idag satt vi och diskuterade vad man ska göra om ens barn inte vill ha
bilbälte på sig. Svaret blev följande: "Men lilla gumman/lille gubben, hur mår du
egentligen? Jag har märkt att du inte har den där livsgnistan kvar... Är du
självmordsbenägen, eller varför vill du inte sätta på dig bältet? Det står en bil
där framme... *pekarpåenparkeradbil* Skulle det kännas bättre nu, för dig menar
jag, om vi bestämmer redan nu att jag krockar med den bilen? Vill du bli begraven
eller kremerad? Vad ska det stå på graven, vad ska vi äta på begravningen, är det
duva som gäller när det kommer till gravstenen?" Och så rabblar man bara på.
Det enda kravet är dock att barnet har en massa kompisar i bilen, så det blir ännu
pinsammare, fast det är iofs lika kul ändå, morsan cpar liksom.
Nåväl, efter att jag och Kristin hade haft våran unika diskussion och skrattat klart
gick vi ut från bamba. Kristin och Julia ville till biblioteket, så de försvann. När vi
kom fram till skåpen fanns det fortfarande platser kvar vid "våran" bänk, så
jag satte mig, för en gångs skull!, med de... icke-politiskt vettiga människorna
(CS ingår i den gruppen, även om han är en muff, fast när jag tänker på det - det är
ju ungefär samma sak. ^^). Ve och fasa tänker ni, och ni tänker rätt. Vi hade inte en
enda vettig diskussion under hela lunchrasten. När de få halvvettiga människorna
gick frågade Hanson: "Vad ska vi prata om?" Albin föreslår Megan Fox och ja...
Resten får ni tänka ut själva. Jag kan avslöja att det förvånande nog kom upp både
håriga varulvsmän och en och annan George Clooney (ännu mer förvånande kom
också ett "han är en stilig grabb" från en av pojkarna runt bordet), under våran
icke-givande konversation. Tur att pojkarna i alla fall diskuterar genuint (det vet
inte jag vad det är, men jag skriver det ändå, ha överseende) snygga män, om de
nu inte kan prata om annat än människor som anses se bra ut. Det är tufft att vara
ensam tjej med åsikter i det läget. Men svaret kommer alltid vara att JA, Robert
Pattinson och Taylor Lautner är extremt heta och NEJ, jag tänder inte på allt som
rör sig. Remember, God damn it (det är för övrigt mitt nya uttryck)! :)
Jag tror iofs att det är bra att ha så meningslösa diskussioner ibland. Annars skulle
man nog inte uppskatta de vettiga på samma sätt.
Biologin var lika trevlig som igår och jag satt bredvid Julia idag igen. Kan det bli
annat än roligt då liksom?! Äntligen har vi kommit till profas, metafas och anafas.
Varför i helv-? Jo, för att... Ja, har ni sett Twilight så fattar ni, höhö. Finns ingen
annan anledning än för att det är det de gör på biologilektionen när Edward och
Bella pratar med varandra för första gången.
Jag vet - jag är en nörd. Jag blev dock VÄLDIGT stolt när Björn (som satt framför)
fattade direkt vad jag menade när jag uttalade de tre orden på engelska! :D
På gympan var det badminton, jag spelade tillsammans med Julia. Alltid denna Julia.
Vi var asgrymma!! På vårat eget sätt. Vi peppade och hejade och kunde inte
hålla inne känslan av vinst när vi fick vårat första poäng mot Nicklas och Björn.
JAAAAAA!!!!!!!!! skreks det i hela jäkla gympasalen, och den är inte liten! Det var
som att man fick ur sig allt när man skrek. Som att något lossnade inuti en.
Åh, vad skönt det var. Jag ska helt klart börja skrika oftare.
Tobias var helt galen när vi hade slutat. Varför jag stannade och väntade som sista
människa tills han var klar är fortfarande en olöst gåta...
Han följde mig ända till Lillys väg. Han är snäll den där Tobias. En sak jag kom på
när jag gick där med honom är att det är fan aldrig tyst när man är med Tobias!
Antingen så tjötar han eller så tjötar jag, men tyst blir det aldrig. Positivt eller inte,
döm själva, jag tycker i alla fall att han är en trevlig prick. Och sådana människor
finns det inte många av.
En annan gåta med Tobias är: Var får han sin energi ifrån? Ibland undrar jag om
han var en Duracell-kanin i sitt förra liv... Men som sagt, och upprepat, trevlig är
han i alla fall.
Nästa underbara ögonblick kom när jag och Anna satt i bilen efter ridningen.
Vi hade pratat en massa, men nu var det tyst. Jag har länge funderat på om jag
ska köpa en sån där vibrationsplatta, som träningsredskap. Jag ville få fram detta
till Anna... Det kom dock ut på helt fel sätt.
Det var tyst... sen sa jag tyst (som om jag vore generad): "Anna... Jag funderar på
att köpa en sån där vibrationsgrejsimojs..."
Då blev det ännu tystare och Anna bara glodde på mig.
"Neeej! Inte en såån!" var allt jag fick ur mig, men då var det försent. Anna sa efteråt
att "Man får ju bilder i huvudet direkt. Det var det värsta!" Haha. Underbara Anna.
Jag kommer sakna henne så offentligt mycket tänkte jag skriva, med oerhört var
vad jag menade. Vad ska man göra när Anna flyttar till Sätilla (stavning? :S) och vi
slutar på gymnasiet... När ska man ses då? Eller ska man sova hos varandra jätteofta,
eller vad kommer hända?!
Det jag vet i nuläget är i alla fall att jag tänker utnyttja all tid jag har kvar med
alla underbara människor som förgyller mina dagar som annars skulle varit
extremt tråkiga.
Jag skulle inte överleva utan era skämt, era skratt och era värdefulla tankar.
Tack.
När jag började skriva det här inlägget bytte Spotify låt till Band of Skulls - Friends.
Det måste vara ödet tänkte jag då, för den låten betyder.
Jag vet, ni tycker inte om Twilight, men den här låten...!
Hela soundtracket är för övrigt helt underbart, men det ska inte jag skriva om nu, för
nu tycker jag att alla som klagar på för dålig uppdatering kan vara nöjda med mig.
Sov gott! May the force be with you!
- äta en knäckemacka
- åka i en kall bil för att hämta Anna och Julia vid busshållsplatsen i Uddared
- rida i ett extremt kallt ridhus (fingrarna frös till is och musklerna dog!)
- gå ut med Luna
- äta en clementin
- äta en banan
- äta en clementin till
men det viktigaste jag har gjort idag, det är att skratta. Tack för alla som får mig
att skratta. Faktiskt, nu när jag tänker på det, så har jag nog inte skrattat så
mycket på en hel dag någon annan gång (förrutom när jag låg hemma hos Kristin
och skrattade i 15 min tills jag dog, jobbigt&roligt). Nu ska ni få följa med på mina
roliga äventyr som jag har varit med om idag som idag är.
På morgonen... hände det inget roligt. Vilket idag var ett äventyr i sig eftersom jag
inte har varit med om så många negativa upplevelser. Faktiskt så var det bara
franskan (presentation om Tintin), och den överlevde jag, uppenbarligen.
Efter franskan var det matte, inte världens roligaste ämne, men jag hade ju min
mobil och mina hörlurar, och en massa vänner surrounding me, så det löst sig också.
Och så matteboken förståss, som undrar var den tog vägen.
Efter matten väntade engelskan, och jag har nog aldrig pratat så mycket engelska
på en gång som på denna lektion. Sus, Julia och Hilma tog del av denna upplevelse.
Hur trevligt som helst, och man känner faktiskt att man utvecklas bara genom att
snacka lite skit och göra fel uppgifter i boken...!
Sen var det lunch, efter en tid som kändes väldigt lång för min mage kurrade och
bubblade och skrek efter mat under hela matten och hela engelskan. I alla fall...
Jag och Kristin, vi kan trigga varandra så otroligt mycket! Always in a good way,
though. Idag satt vi och diskuterade vad man ska göra om ens barn inte vill ha
bilbälte på sig. Svaret blev följande: "Men lilla gumman/lille gubben, hur mår du
egentligen? Jag har märkt att du inte har den där livsgnistan kvar... Är du
självmordsbenägen, eller varför vill du inte sätta på dig bältet? Det står en bil
där framme... *pekarpåenparkeradbil* Skulle det kännas bättre nu, för dig menar
jag, om vi bestämmer redan nu att jag krockar med den bilen? Vill du bli begraven
eller kremerad? Vad ska det stå på graven, vad ska vi äta på begravningen, är det
duva som gäller när det kommer till gravstenen?" Och så rabblar man bara på.
Det enda kravet är dock att barnet har en massa kompisar i bilen, så det blir ännu
pinsammare, fast det är iofs lika kul ändå, morsan cpar liksom.
Nåväl, efter att jag och Kristin hade haft våran unika diskussion och skrattat klart
gick vi ut från bamba. Kristin och Julia ville till biblioteket, så de försvann. När vi
kom fram till skåpen fanns det fortfarande platser kvar vid "våran" bänk, så
jag satte mig, för en gångs skull!, med de... icke-politiskt vettiga människorna
(CS ingår i den gruppen, även om han är en muff, fast när jag tänker på det - det är
ju ungefär samma sak. ^^). Ve och fasa tänker ni, och ni tänker rätt. Vi hade inte en
enda vettig diskussion under hela lunchrasten. När de få halvvettiga människorna
gick frågade Hanson: "Vad ska vi prata om?" Albin föreslår Megan Fox och ja...
Resten får ni tänka ut själva. Jag kan avslöja att det förvånande nog kom upp både
håriga varulvsmän och en och annan George Clooney (ännu mer förvånande kom
också ett "han är en stilig grabb" från en av pojkarna runt bordet), under våran
icke-givande konversation. Tur att pojkarna i alla fall diskuterar genuint (det vet
inte jag vad det är, men jag skriver det ändå, ha överseende) snygga män, om de
nu inte kan prata om annat än människor som anses se bra ut. Det är tufft att vara
ensam tjej med åsikter i det läget. Men svaret kommer alltid vara att JA, Robert
Pattinson och Taylor Lautner är extremt heta och NEJ, jag tänder inte på allt som
rör sig. Remember, God damn it (det är för övrigt mitt nya uttryck)! :)
Jag tror iofs att det är bra att ha så meningslösa diskussioner ibland. Annars skulle
man nog inte uppskatta de vettiga på samma sätt.
Biologin var lika trevlig som igår och jag satt bredvid Julia idag igen. Kan det bli
annat än roligt då liksom?! Äntligen har vi kommit till profas, metafas och anafas.
Varför i helv-? Jo, för att... Ja, har ni sett Twilight så fattar ni, höhö. Finns ingen
annan anledning än för att det är det de gör på biologilektionen när Edward och
Bella pratar med varandra för första gången.
Jag vet - jag är en nörd. Jag blev dock VÄLDIGT stolt när Björn (som satt framför)
fattade direkt vad jag menade när jag uttalade de tre orden på engelska! :D
På gympan var det badminton, jag spelade tillsammans med Julia. Alltid denna Julia.
Vi var asgrymma!! På vårat eget sätt. Vi peppade och hejade och kunde inte
hålla inne känslan av vinst när vi fick vårat första poäng mot Nicklas och Björn.
JAAAAAA!!!!!!!!! skreks det i hela jäkla gympasalen, och den är inte liten! Det var
som att man fick ur sig allt när man skrek. Som att något lossnade inuti en.
Åh, vad skönt det var. Jag ska helt klart börja skrika oftare.
Tobias var helt galen när vi hade slutat. Varför jag stannade och väntade som sista
människa tills han var klar är fortfarande en olöst gåta...
Han följde mig ända till Lillys väg. Han är snäll den där Tobias. En sak jag kom på
när jag gick där med honom är att det är fan aldrig tyst när man är med Tobias!
Antingen så tjötar han eller så tjötar jag, men tyst blir det aldrig. Positivt eller inte,
döm själva, jag tycker i alla fall att han är en trevlig prick. Och sådana människor
finns det inte många av.
En annan gåta med Tobias är: Var får han sin energi ifrån? Ibland undrar jag om
han var en Duracell-kanin i sitt förra liv... Men som sagt, och upprepat, trevlig är
han i alla fall.
Nästa underbara ögonblick kom när jag och Anna satt i bilen efter ridningen.
Vi hade pratat en massa, men nu var det tyst. Jag har länge funderat på om jag
ska köpa en sån där vibrationsplatta, som träningsredskap. Jag ville få fram detta
till Anna... Det kom dock ut på helt fel sätt.
Det var tyst... sen sa jag tyst (som om jag vore generad): "Anna... Jag funderar på
att köpa en sån där vibrationsgrejsimojs..."
Då blev det ännu tystare och Anna bara glodde på mig.
"Neeej! Inte en såån!" var allt jag fick ur mig, men då var det försent. Anna sa efteråt
att "Man får ju bilder i huvudet direkt. Det var det värsta!" Haha. Underbara Anna.
Jag kommer sakna henne så offentligt mycket tänkte jag skriva, med oerhört var
vad jag menade. Vad ska man göra när Anna flyttar till Sätilla (stavning? :S) och vi
slutar på gymnasiet... När ska man ses då? Eller ska man sova hos varandra jätteofta,
eller vad kommer hända?!
Det jag vet i nuläget är i alla fall att jag tänker utnyttja all tid jag har kvar med
alla underbara människor som förgyller mina dagar som annars skulle varit
extremt tråkiga.
Jag skulle inte överleva utan era skämt, era skratt och era värdefulla tankar.
Tack.
När jag började skriva det här inlägget bytte Spotify låt till Band of Skulls - Friends.
Det måste vara ödet tänkte jag då, för den låten betyder.
Jag vet, ni tycker inte om Twilight, men den här låten...!
Hela soundtracket är för övrigt helt underbart, men det ska inte jag skriva om nu, för
nu tycker jag att alla som klagar på för dålig uppdatering kan vara nöjda med mig.
Sov gott! May the force be with you!
hej - dagens goda gärning #2
"Hej" - världens bästa ord.
Jag och Kristin var påväg hem från att ha bakat chokladbollar hemma hos
Hilma och när vi är påväg mot Aspenässkolan ser jag en liten flicka komma
gående mot oss. Hon såg lite nere ut.
"Hej", sa jag till henne, lite spontant.
Då lös hon upp som en liten sol.
Jag och Kristin spann vidare på det här och det kan ju faktiskt ha varit så
att den här lilla flickan var mobbad, och mitt hej kan ha betytt lika mycket
för henne som för pojken på Friends-reklamen.
Så folk, jag uppmanar min lilla skara läsare att börja säga hej oftare. Det är
inte så svårt, bara en stavelse!, men det kan göra sådan otrolig skillnad!
Jag tycker att det är alldeles för ovanligt med hejjare, så den här händelsen
kallar jag en god gärning.
Ta hand om er.
Jag och Kristin var påväg hem från att ha bakat chokladbollar hemma hos
Hilma och när vi är påväg mot Aspenässkolan ser jag en liten flicka komma
gående mot oss. Hon såg lite nere ut.
"Hej", sa jag till henne, lite spontant.
Då lös hon upp som en liten sol.
Jag och Kristin spann vidare på det här och det kan ju faktiskt ha varit så
att den här lilla flickan var mobbad, och mitt hej kan ha betytt lika mycket
för henne som för pojken på Friends-reklamen.
Så folk, jag uppmanar min lilla skara läsare att börja säga hej oftare. Det är
inte så svårt, bara en stavelse!, men det kan göra sådan otrolig skillnad!
Jag tycker att det är alldeles för ovanligt med hejjare, så den här händelsen
kallar jag en god gärning.
Ta hand om er.
förlåt
Hej och förlåt, alla glada läsare.
Jag tänker gå rakt på sak - varför jag inte har bloggat på så sjukt länge.
(Jag skäms, nästan.)
Dels har jag väl (på något sätt) bara tagit ett lov från bloggen, och inte
orkat/velat/kännt för det etc.etc. Men det är inte de största problemet.
Jag har kännt mig så oerhört spärrad. Av Egypten. Att jag måste skriva
ner allt jag var med om, men så tänkte jag för mig själv: "Vems blogg är det?"
dvs. "Vem är det som bestämmer vad som ska skrivas?!"
Svaret var ju rätt uppenbart, så nu kör jag bara igenom den sista skiten
och sen blir det blogga. ;)
Jag tänker gå rakt på sak - varför jag inte har bloggat på så sjukt länge.
(Jag skäms, nästan.)
Dels har jag väl (på något sätt) bara tagit ett lov från bloggen, och inte
orkat/velat/kännt för det etc.etc. Men det är inte de största problemet.
Jag har kännt mig så oerhört spärrad. Av Egypten. Att jag måste skriva
ner allt jag var med om, men så tänkte jag för mig själv: "Vems blogg är det?"
dvs. "Vem är det som bestämmer vad som ska skrivas?!"
Svaret var ju rätt uppenbart, så nu kör jag bara igenom den sista skiten
och sen blir det blogga. ;)
torsdag 17/12 - hemresa :(
Dagen bestod mest av packning, inte världens roligaste sysselsättning,
men det kan ju vara en fördel om man får med sig sina saker hem. :P
Vi hann med lite bad (om jag inte minns fel...?) och sedan åkte vi till
flygplatsen för att åka hem. :(
På planet visades Ice Age 3 och Natt på Muséet 2. Party på det! Film
har en makalös kraft att alltid få tiden att gå fortare; om det nu inte är
en skitkass film iofs.
Eclipse var med (såklart!) och det är ju inte heller ett dåligt sätt att
fördriva tiden med. Både på flygplan som hemma. :)
När planet landade hemma i Sverige var väl snöyra ett tamt ord.
Välkommen hem!
Tack.
men det kan ju vara en fördel om man får med sig sina saker hem. :P
Vi hann med lite bad (om jag inte minns fel...?) och sedan åkte vi till
flygplatsen för att åka hem. :(
På planet visades Ice Age 3 och Natt på Muséet 2. Party på det! Film
har en makalös kraft att alltid få tiden att gå fortare; om det nu inte är
en skitkass film iofs.
Eclipse var med (såklart!) och det är ju inte heller ett dåligt sätt att
fördriva tiden med. Både på flygplan som hemma. :)
När planet landade hemma i Sverige var väl snöyra ett tamt ord.
Välkommen hem!
Tack.
onsdag 16/12
Denna soliga dag red vi på kamel. Häftig upplevelse, dock oerhört obekvämt
med en lillebror bakom sig... Och oerhört anorlunda mot att rida på hästar!
Jag och Daniel red på en och mamma och Pernilla red tillsammans. Jag och
Daniel fick trava (eller vad det heter... springa fortare i alla fall ^^), det var
rätt mycket bekvämare!
På kvällen var temat "Miss Saraya". Animation-teamet valde ut fyra tjejer
som skulle ställa upp. Jag var inte en av dem, och tur var väl det! Det var
tre olika moment, varav ett var att alla män skulle få en puss på kinden av
de tre blonda (surprise!) flickorna... Disgusting! Varför liksom? Då är det
faktiskt inte feministen inom mig som talar; det är det sunda förnuftet!
med en lillebror bakom sig... Och oerhört anorlunda mot att rida på hästar!
Jag och Daniel red på en och mamma och Pernilla red tillsammans. Jag och
Daniel fick trava (eller vad det heter... springa fortare i alla fall ^^), det var
rätt mycket bekvämare!
På kvällen var temat "Miss Saraya". Animation-teamet valde ut fyra tjejer
som skulle ställa upp. Jag var inte en av dem, och tur var väl det! Det var
tre olika moment, varav ett var att alla män skulle få en puss på kinden av
de tre blonda (surprise!) flickorna... Disgusting! Varför liksom? Då är det
faktiskt inte feministen inom mig som talar; det är det sunda förnuftet!
tisdag 15/12
Stor dag - i litet format.
Buss från hotellet kl. 01.00.......... Period.
7,5 timmar på en buss till Kairo. Seegt!
Såg pyramiderna - de var jävligt stora! :P
Såg sfinxen (höhö, "näe, jag såg inte den - pyramiderna var ivägen...")
Såg hur man göra papyruspapper.
Såg det egyptiska muséet - many dead men... and women!
Var på världens äldsta (och näst största) basar. Detta var ett helvete!
Tack gode Gud att de inte "får" ta i okända kvinnor, då hade de slitit
oss i tusen bitar.
Sen väntade 7 timmar buss tillbaka till hotellet. Najs...
Jag vill avsluta med att säga - TACK GUD FÖR MUSIKEN!!!
Buss från hotellet kl. 01.00.......... Period.
7,5 timmar på en buss till Kairo. Seegt!
Såg pyramiderna - de var jävligt stora! :P
Såg sfinxen (höhö, "näe, jag såg inte den - pyramiderna var ivägen...")
Såg hur man göra papyruspapper.
Såg det egyptiska muséet - many dead men... and women!
Var på världens äldsta (och näst största) basar. Detta var ett helvete!
Tack gode Gud att de inte "får" ta i okända kvinnor, då hade de slitit
oss i tusen bitar.
Sen väntade 7 timmar buss tillbaka till hotellet. Najs...
Jag vill avsluta med att säga - TACK GUD FÖR MUSIKEN!!!
måndag 14/12
Allmänt jobbig dag med missförstånd och skit. Slutade med att mamma
blev sur och gick och snorklade, och resten kom efter, men hittade henne
inte... Sen kom hon hem.
På kvällen var det Olympic Day-avslutning. Vi hade inte varit med under
dagen, men gick dit ändå, bara för att det lät trevligt från alla glada deltagare
som hade samlats i lobbyn.
Slut. :P
blev sur och gick och snorklade, och resten kom efter, men hittade henne
inte... Sen kom hon hem.
På kvällen var det Olympic Day-avslutning. Vi hade inte varit med under
dagen, men gick dit ändå, bara för att det lät trevligt från alla glada deltagare
som hade samlats i lobbyn.
Slut. :P
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)