le biebz et les fanz.

Jag hatar inte Justin Bieber.
Jag hatar inte hans musik.
Jag hatar hans galna fans.

Jag tycker om Justin. Han är en vettig människa. Han är jordnära, och... fasiken vad jag låter som att jag älskar honom och hjääääälp vad underbar han äär!! Men det är inte så jag menar. Jag är mer imponerad av att han bara är 17, och ändå klarar av alltihopa. Han är charmig, har talang, och... han är faktiskt ganska söt. Och han kan lösa Rubik's kub på 30 sekunder! Wtf?!
 Så, ja... Jag hoppas på att de som hatar Justin Bieber inte hatar honom för honom, utan pga. hans fans. Jag ska nu göra misstaget att jämför detta med Twilight, för även för mig som ändå är ett fan av serien, så känns det som att... Det blev liksom som att man inte ville vara ett fan, eftersom det stereotypiska Twilight-fanet är sådär äckligt skrikigt och bara... galet.

De enda fans som väl ändå känns lite down to Earth skulle jag säga är Harry Potter-fanen. Vi (för jag räknar mig till dessa) är lite mer... udda? Djupare också för den delen. Eftersom det ändå finns ett viss krav på hjärnaktivitet när man läser Harry Potter - till skillnad från, typ, Twilight; där är det liksom mer bara att läsa, men i Harry Potter... så finns det något mer.

Jag vet inte vad det är som gör det, men jag älskar Harry Potter-fans, och hatar galna Twilight- och Justin Bieber-fans.

Hur tänker ni? (Om ni tänker.)

shemar moore

... är inte ett nej. Jag tror att jag ska börja följa Criminal Minds. :)
För att programmen är bra... och det är trevligt med vackra män.

hej.

Jag är dålig på att blogga. Men det gör inget, för jag har sagt att jag inte ska blogga alls... Så egentligen beter jag mig väl felaktigt genom att faktiskt blogga.

Hursomhelst, så tänker jag på att blogga ibland - för att få ut alla tankar ur huvudet. Det som inte bör bloggas om intalar jag mig om att jag ska blogga om när jag kommer hem, men gör det aldrig, och det som jag vill blogga tänker jag igenom så att det känns som att jag redan har lagt upp det. Dumt...
Till exempel så tänkte jag på att blogga om hur galet jävla supergrym jag var på ridningen förra tisdagen. Hur jag reda den snygga spanjoren Don Pedro Gonzalez (som egentligen heter Odin, men det tyckte inte min grupp att en spanjor kan heta, så han fick ett nytt namn), och om hur Philip skulle vara tyst om ordet "red". Det finns ärligt talat nog ingen häst som slår Pedro. Han är så jäkla snygg! (Den som rycker hans man kommer dö...)

Och att jag mår skit.
Och att jag inte tänker må skit imorgon.
Och att det är Högskoleprov på lördag.
Och att jag älskar How I Met Your Mother.
... och Bamse.
Och att Giovanni kommer hit... om 16 dagar. Hjälp?

att bli galen

Somliga i min närhet tycker att jag borde börja bli galen och nervös över att det nu är mindre än tre veckor kvar tills jag ska hämta Giovanni på flygplatsen. Jag tänker att jag ju egentligen inte behöver bli det förrän dagarna innan. Att det är lugnt, för det är ju för tusan inte en utomjording som ska komma hit! Jag är ju kär och lycklig och allt sånt trevligt.

Men så slog det mig när jag satt ute på verandan med snön yrande omkring mig efter att ha utfört trädgårdsarbete, att shit... Jag har bara två helger kvar innan jag har en amerikan som går runt i mitt hus!!! (Bara det faktum att han kommer gå omkring gör mig nervös, haha! Att det är för att jag bor här tänker jag inte ens tänka på innan det sker - för då kommer jag bli galen på riktigt..!) Det ju bara 20 dagar kvar! Och det går ju hur fort som helst!! Jag fyllde liksom år för 20 dagar sen! Och det känns som max en vecka tillbaka... Suck. Jag kommer dö.
Meeeen, jag tror inte att jag har blivit 100% galen än; det är mer som att det har gått upp för mig först nu att det faktiskt kommer att hända. Och jag blir glad och nervös, överlycklig och panikslagen. Allt på samma gång! (Om möjligt vill säga... (Fast inget är ju omöjligt för en ninja, so...))

En annan sak jag börjar tänka på är att jag inte kommer hinna måla om mitt rum. Sånna fjantiga saker tänker jag på! Gula tapeter med Lejonkungenboard... Som jag valde när jag var nio, och har levt med sedan dess. Väggarna ska bli vita har jag bestämt. Och så en massa coola canvastavlor som man kan byta ut när man har lust. Mer tavlor i allmänhet förresten. Ner med Johnny och Twilight, och upp med abstrakt konst!
Mitt mål just nu är dock att städa klart mitt rum. Jag har kommit... halvvägs? En tredjedel kanske? Och det har gått tre veckor sedan jag började, så nu gäller det att lägga på ett kol!

Jag behöver göra något på fredagen innan. Förutom att sova då (så att jag inte är lika död som Giovanni kommer vara ;)). Umgås. Eller bara se en film och chilla. Fast umgås är nog bättre. Eller inte, för mina vänner verkar i nuläget mer nervösa än mig - vilket jag tycker är väldigt roligt och konstigt! Någonting bara. Vad som helst. Utom att sitta och vara nervös och sedan inte kunna somna.

Slutsats: Jag håller på att bli galen. Även fast jag nog inte borde bli det.

x')

wiiie

Giovanni kommer hit om 37 dagar.

Tänkte bara nämna det.

Jag är glad.
Eller nej... mer som supermegaultra jävligt jätteglad!!

Lite galet ändå - han kommer sova i min säng............................... Herregud.
Nervös? Psh, nejdå!.......................... O.O

Näe, men jag tror att det kommer bli chill. Om min eminenta familj nu kan skruva ner galenskapen en aning...
Och familjen Rosendahl - eftersom jag vet att ni läser denna fantastiska blogg så kan jag redan nu meddela att jag har förvarnat honom om att ni i princip tillhör familjen, och att ni kommer och går lite som ni behagar. Så han vet redan om att ni kommer vara nyfikna. ;)
(Jag undrar allt om det kommer blir värre än när Daniel blev tillsammans med Lisa..? Haha!)

??

Le Love: How I helped my boyfriend to fall out of love with me.

Jag blev lite ledsen, men tänkte samtidigt att det var jävligt puckat.

"längtan"

Arbeta länge som fri
När du vaknar så fundera och fråga
Var förvånad och dröm
Mäktig lust är hemlig
Förlåt
Min vinter söker tystnad
Jag längtar till sommaren

"förvirring"

En ny liten sak jag tänkte börja lägga upp här är mina framtida dikter som jag skapar genom "kylskåpspoesi". Det är helt enkelt ord som är tryckta på små magneter, och så sätter man ihop ord efter vad man själv känner. Det är väldigt trevligt, så jag har bestämt mig för att använda mig av detta, både för att det är trevligt, men också för att det i vissa lägen gör att jag hamnar på ett djupare, filosofiskare plan.

Jag har valt att kalla dikt nummer ett för "Förvirring" - mest för att jag blir aningen förvirrad av att läsa den, och så verkar människan det handlar om också vara lite småförvirrad.


Seg plast genom hemlig himmel
Suck
Aldrig utan kunskap
Familj vid fylla
Gift att från illusion eller skugga kunna resa
Fundera hellre på evighet
Grubblar
Vanlig eld som gammal
Ta lagom
Ganska blå och dödlig
Tvekar
Verklig doft, nästan utmärkt tvättar kärlek
Ironi
Hon är nära
Märklig ångest
Kyss
Jag älskar dig.

the fiesta beat

Michael Aranda

the bieber is goin down

Jag kan inte ta det här klippet på allvar... Justin är inte tillräckligt badass helt enkelt! ^^

fluffffff... galet.

vår = förnyelse

... så tänkte jag, och så fick jag min kära syster att färga håret på mig. Blondare. Såklart.
Jag trodde att färgen skulle bli för ljus, men det blev typ samma som innan, så det var mest bara utväxten som färgades - och det var det jag ville, så det är supernajs!! Dock blev "luggen" aningen mörkare än själva hjässan; av okänd anledning. Skumt, för det var ju lika mycket utväxt... Ett av livets mysterier. Helt klart...
Jag tycker om lukten som blir när man har sköljt ur håret. Bara som en liten footnote.

Nästa gång jag färgar håret, vilket väl inte blir förrän i sommar eller höst, då funderar jag på att färga håret rött. Inte skrikrött som Rihanna (det skulle jag aldrig våga), utan lite mer... fylligt? Funderar på om det här också är för rött?
Äsch, det slutar troligen med att jag fegar ur. Fast det vore väldigt coolt med superrött hår och blå ögon... Men efter studenten ska jag klippa så att håret blir axellångt (när det har torkat, eftersom det åker upp ~5cm)! Så cool är jag. Och samtidigt ska Kristin klippa så att hon har kortkort över hela skallen. Vi är party, vi!
Kort och rött vore ju i och för sig rätt coolt... Och så en side-cut på den. All-in liksom!
Ja, ska man satsa, så ska man satsa stort! ;)

Som ni märker blir man också gladare av att färga håret...

l'arnacoeur

... eller Heartbreaker som den kallas på engelska, har premiär den 8 april. Jag har dock redan sett den. På flyget till(eller var det från?) New York. En supermysig fransk/amerikansk film om en man som arbetar med att få olyckliga(och endast olyckliga) par att splittras.

Men så får han i uppdrag att splittra ett par för att kvinnans pappa inte tycker om mannen. Huvudpersonen tvekar, men är skyldig en skum människa, så han tar på sig jobbet för att få in pengar, men så inser han att ojoj, han är visst kär i kvinnan och så händer en massa saker.

Fett grym film, men tvekar på att jag kommer se den på bio, när jag ändå redan har sett den.

Fyra av fem toasters!

Den kvinnliga huvudpersonen spelas förresten av Vanessa Paradis, Johnny Depps fru.

*aww moment*

När jag hämtade posten var det ett brev addresserat till hela familjen, och eftersom jag anser att jag hör dit, så hämtade jag brevsprätten. Det var lite knöligt på sina ställen, och jag tänkte att det kunde vara en inbjudan, vilket förde mina tankar till bröllop (av någon anledning) och så tänkte jag att min käre kusin och hans flickvän ändå ska ta och gifta sig snart - de har ju faktiskt villa och två supersöta söner tillsammans.
Och vad tror ni finns i kuvertet om inte en inbjudan till deras bröllop i sommar?!?!
Så himla mysigt och fint i skärgården ute på Knippla! Åh vad jag längtar!
Jag och Pernilla blev småhysteriska, eftersom vi aldrig har varit på bröllop förut.
Spännande skall det bli, det måste jag medge.