tales of mere experience - god

det går inte att säga nej

Och ja, man får ha ett täcke med hästar på när man är arton! ;)

31 oktober 2010 - halloweeen

Det enda negativa med New York-resan är att det inte blir något riktigt Halloweenfirande. Jag tycker om Halloween jättemycket! Jag tycker om pumporna, jag tycker om alla små barn som kommer och nallar godis, jag tycker om hela känslan egentligen. Och så är det enda tiden på året när skräckfilm faktiskt kan vara okej, det ingår liksom, så det är bara att bita i det sura äpplet.

Något som jag också tycker om med Halloween är att man kan baka en massa konstiga saker, som i vanliga fall skulle haft en liten "wtf?"-känsla. Konstiga bakverk ftw!

I år vet jag knappt om det blri en pumpa, och det gör mig lite ledsen, för jag jag tycker det är så mysigt att fixa till pumporna (även om man blir kladdig och luktar urk efteråt) och supergott att sedan lägga kärnorna på en plåt, på med flingsalt och olja och sedan in i ugnen i nån timme (hur varmt kommer jag inte ihåg, men ~100C skulle jag tro).

Jag blir nästan lite ledsen över att det inte blir som alla andra år, men jag ska ju fasiken till New York, så jag ska fanimej inte klaga! Jag saknar bara känslan...

Om jag hinner ska jag skära en pumpa, men jag tvivlar... men jag vill göra det, jättemycket.

Halloweenkram för de som vågar...

om 67 timmar och 30 min...

... sitter jag på ett plan påväg till New York. Galet, det är vad det är! Men fasiken vad roligt det ska bli! Bara jag och mamma för en gångs skull. :)
När jag tänker på det så har vi två faktiskt typ "varvat" pappa och Daniel, för de har inte ens åkt till London än, som vi får i födelsedagspresent när vi fyller 15. Lite kuligt tycker jag allt. :)

Min plan är att vi ska ha med oss mer hem än vi tar med dit, eftersom det är så galet billigt!
Och om jag hittar How I Met Your Mother-boxen för ett billigare pris än typ $100 så slår jag till! Om det inte är typ "HIMYM for only $99!" för då känns ju inte 7kr så meningsfullt. :P

Nu ska jag äta pannkakor till... ehm... frukost. :) Sen ska jag ta undan alla kläder som ligger på golvet i mitt rum, så att mamma kan dammsuga (jag befarar att gör jag inte det, så kommer jag få dammsuga själv, och det har jag typ noll lust med idag), och efter det blir det biologi- och psykologiplugg. :)

Imorgon är det ju Halloween, och det är ju trevligt. Men fan vad fort tiden går!

Kjamizzar. \(>.<)/ (<-- rycker på axlarna och undrar "vem fan stavar 'kramar' såhär?!" och kommer sedan på att det är jag... *mental break-down*)

till gurkmejan

Jag blev precis lite jätteglad över en kommentar från Grannen Gurkmeja om han tyckte att det är bra kämpat att ha gått ner i vikt!
Trots att jag tycker det är rätt skönt (för självförtroende and whatnot) att gå ner, så är ju problemet med de fem kilona att de liksom har tappats pga. att jag inte har haft någon aptit på typ 3-ish veckor, varav jag har varit magsjuk i en. Kanske inte det ultimata sättet att gå ner på, men det har ju gjort skillnad både fysiskt och psykiskt, så nu är det bara att tagga igång och köra fullt ut! :)

vikt-igt

Nu ska ni få höra något... jag kan inte bestämma mig för om det är positivt eller negativt, men jag kör på positivt, för det känns bäst. Som så många gånger innan så ska jag tjata lite om min vikt. Ni som inte är intresserade kan sluta läsa nu, för det kommer inte bli intressantare än så. :)

Efter att jag nådde den där jäkla toppen och kände mig stor som ett hus, så var väl inte självförtroendet på topp, även om vissa kanske trott det..? I vilket fall; eftersom jag har varit magsjuk i fem dagar nu tänkte jag att detta väl självklart borde ha påverkat min vikt. Det kan man säga att det hade, ja.
Sen viktpeaken har jag gått ner fem kilo. På 27 dagar! o.O
Det positiva är väl att det är bra med en liten, liksom, pangstart när jag tänker börja springa igen (vilket inte lär hända förrän jag kommer tillbaka från New York), och att det automatiskt höjer mitt självförtroende att gå ner, eftersom jag känner mig snyggare.
Det negativa är att vad fan hände med hela Nutrilett-grejen egentligen?! Här gick man och svalt sin kropp(för det var ju faktiskt det jag gjorde, hur hemskt det än låter) i två veckor under sommarlovet - och så tar det knappt en månad att gå ner allt det, plus ett kilo till... Fasiken. :P
Men men, jag mår ju bättre(... Eller ja, kanske inte i nuläget (dock är matlusten påväg tillbaka *thumbs up* på det!)) så det är väl positivt i slutändan. :)

maaat!!! (utan aptit)

Både jag och Syster är sjuka idag. Någon form av magsjuka. Fast vi kräks inte, för vi äter inte. Bra diet och så.
Åt en skorpa igår, och drack tre glas vatten. Jag gick också sammanlagt en mil med Hunden. Sånt tar på krafterna, men jag klarade ändå av det. Vilket väl är lite sjukt egentligen Anna är också sjuk. Jag tycker synd om oss; vi är för awesome för att vara sjuka!
Vi borde tänka att: Whenever we're sick, we stop being sick and be awesome instead! Though, it wouldn't be a true story, eftersom det uppenbarligen inte hjälper... >.<

I vilket fall är pappa påväg hem med skorpor och chips - det enda vi är sugna på just nu, och vi måste ju få energi på något sätt? Chips och "avslagen" Cola(i med en sockbit, så att kolsyran försvinner (för det är ju inte tillräckligt mycket socker i Cola redan...)), ingen skit, egentligen. Om man nu verkligen ville ha det sådär djupt som man vill när man är sugen och är frisk... Men det går väl. Energi som energi..?

Nu ska jag äta chips och dricka Cola. Och blir frisk innan New York, för jävlar vad det skulle suga att vara sjuk när man ska flyga i ~10 timmar. >.<

Ciao, biiaatchees! <3

kärleken

Julia är en trevlig typ. En trevlig typ som tipsar om trevliga bloggar lite då och då.
Det här är en av dem Le Love. Underbart. Typ. Fast egentligen på ett hemskt sätt.
Men det är ändå en blogg som är värd att läsa. Enligt mig och Julia i vilket fall. :)

den spännande fortsättningen av gårdagen

Mål #8: Gå en långpromenad med Luna och rensa mina tankar (som om det skulle gå)
Mål #9: Duscha - varmt och länge (jag fryser så hemskt, hela tiden!)
Mål #10: Sluta tänka på allt och alla, så att jag kan sova... eller mer alla, fast i singular.
Mål #11: Sova i minst 2 timmar
Mål #12: Plugga
Mål #13: Äta fast föda igen (för att jag har hört att det är det man ska göra om man är människa)
Mål #14: Prata med Dåtiden.
Mål #15: Somna i vettig tid. Typ 23 eller nåt. (Svåraste punkten helt klart. Och inte bara för att jag allmänt suger på att komma isäng, utan för att de finns de som lockar en till att stanna uppe... :P)

Mål #8: Det blev... två varv(tror jag) runt den härliga "kringlan", så typ 2km. Det räckte inte. Tankarna var kvar när jag klev innanför dörren.
Mål #9: Vattnet var så varmt att bieffekten blev ännu mer huvudvärk - wohoo! Men men, jag slapp frysa i alla fall. :)
Mål #10 & #11: Eeeeeehhhh........ Det blev ingen extra sömn... Vad jag kommer ihåg. :P
Mål #12: Uppstod knappt. Lite Miljökunskap. Huvudvärk är inte att leka med - inte ens efter 2 Alvedon. >.<
Mål #13: Spaghetti med köttfärssås hjälper inte magen. Man lär sig något nytt varje dag. (y)
Mål #14: Julia uppfattade då detta som att jag verkligen skulle prata med Dåtiden (vilket jag antar nu är ett officiellt kodnamn?), men jag menade prata som i skriva till. Förlåt om jag gör dig besviken Julia. :P Och det gick... bra. :)
Mål #15: Gick åt helsike pga. #14.

google är synskt!

Hur kommer det sig att Google Translate vet om att jag kommer ägna mig år Facebook, när jag inte ens nämde det?! Epic! :)

tillstånd och sånt

 

<--  Mentalt allmänt tillstånd (jävlar vad dåligt jag ser ut att må... jag ler när jag ser den bilden :P)

Efter mål #14 :)  -->

today's to-dos

Mål #1: Ta mig till skolan
Mål #2: Göra Historiaprovet
Mål #3: Ta mig hem
Mål #4: Ta ut Luna på en rensa-tankarna-promenad.
Mål #5: Äta någon form av fast föda
Mål #6: Skriva ett (egentligen fullkomligt onödigt) inlägg om mina planer för dagen
Mål #7: Läsa min hunds tankar
Mål #8: Gå en långpromenad med Luna och rensa mina tankar (som om det skulle gå)
Mål #9: Duscha - varmt och länge (jag fryser så hemskt, hela tiden!)
Mål #10: Sluta tänka på allt och alla, så att jag kan sova... eller mer alla, fast i singular.
Mål #11: Sova i minst 2 timmar
Mål #12: Plugga
Mål #13: Äta fast föda igen (för att jag har hört att det är det man ska göra om man är människa)
Mål #14: Prata med Dåtiden.
Mål #15: Somna i vettig tid. Typ 23 eller nåt. (Svåraste punkten helt klart. Och inte bara för att jag allmänt suger på att komma isäng, utan för att de finns de som lockar en till att stanna uppe... :P)

Utvärdering (Jag vet att ni vill ha en ;))
Mål #1: Det gick väl... bra. Jag kom 10min sent, men men. Jag får skylla mig själv.
Mål #2: Det känns ändå som att det gick rätt okej. I början fick jag världens black-out, och allt jag kunde tänka på vikingar... Sen vaknade hjärnan lite (efter att till frukost fått ett glas vatten... awesome!) och det flöt rätt bra.
Mål #3: Hemvägen gick långsamt som attan, men hem kom jag.
Mål #4: Vad är det som är så skönt med att gå ute i solen och lyssna på musik?
Mål #5: Jag har fyllt min mage med två skorpor. Det var iofs för två timmar sedan, men är fortfarande mätt. Det om något säger väl hur dåligt jag mår. Jag gick in på ICA efter provet och bestämde mig för att köpa vad jag än kände för att proppa i mig. Gick därifrån tomhänt. Inte ens choklad lockade. >.< Skorpor med smör och chai te är det enda som funkar.
Mål #6: Fungerar ju utmärkt! :P
Mål #7: Luna ligger nu bredvid mig och är ledsen som attan för att jag inte är ute och går med henne. Så det ska jag göra nu. Tjinixen på ett tag!

le reason

Dåligt bloggande på sistone. Beklagar detta, men det finns anledningar. Skola och annat...
eller annan. :)

zitch dog!

Chillin' with ma dawwg :)
Hon blev ledsen för att vi inte gameade och gick. :P

tänkvärt

school & youtube

Har gått ut med Luna, duschat(lääänge och vaaarmt!), ätit ciabatta, kolakakor och druckit Earl Grey - känns inte helt fel en vanlig onsdag, även om det väl inte riktigt kan klassas som vardagslyx. Det handlar nog mer om att jag har gjort annat än att plugga, vilket i dessa tider är en befrielse! Till imorgon har jag en bokdiskussion i Svenska, en uppgift till Engelska C, och ett (eventuellt?) läxförhör i Kemi... Inte säker på om jag kommer köra fullt på det, eftersom man ska rätta själv, och därför kan kolla i boken efter svar, och sedan lära sig de svaren, eftersom den informationen uppenbarligen är viktig enligt Birgitta. I'm so freakin' clever today!

För övrigt så känner jag mig jäkligt sugen på att börja vlogga, som de vana YouTube...isterna(?) säger. Jag tänker inte börja förrän jag känner att jag har lugn runtomkring mig, men efter det, så... Ah, shit. It's gonna be legen... wait for it!... waaiiit for iiit... dary!

scary shit! o.O

hej, sthlm och... hur fasiken förkortas linköping? lkpg..? stackars er i så fall :P

Jag har inte gått in på Susnet på jättelänge, men så fick jag ett ryck eftersom jag är minst lika intresserade av er som ni är av mig! Haha, jag fick upp att det var någon från Amsterdam som hade varit inne och kollat runt! Vem fasiken bor i Amsterdam och klickar sig in här?! :)
Det jag egentligen skulle vilja säga är hej; mest till människorna som bor i Linköping och Stockholm! Eftersom chansen att vi någonsin träffas väl är... tja, typ noll om jag ska vara lite realistisk, men jag vill ändå att ni ska veta att jag tycker att det är väldans trevligt att vi kan ha ett sånt här vackert, ja nästan sagolikt one-way-förhållande. :)

Haha, jag googlade "förkortning Linköping" och fick upp att det faktiskt förkortas LKPG.
Förlåt. :P (Men måste ändå säga att det var lite ninja-ish av mig att komma på det själv. :))

Kramar till alla icke-Göteborgs-/Lerumsbor! :D

snyggare än snyggast?!

Jag känner att den här bilden bara är så... jävla snygg!
Fan vad snygg jag är. (Och jag tänker inte ens ursäkta
mig genom att lägga in en smiley.)

(Ni borde egentligen skaffa er bloggar, så att ni
också kan berätta för alla hur jäklans snygga ni är!
'Cause it sure feels good! :))

Jag känner btw att det börjar bli dags att cutta av lite hår igen när jag ser den där bilden.
Det börjar bli så långt och tjockt igen.
En rejäl uttunning och bort med... 5cm? 1dm? Det är bra att jag inte tänker att det ska värma, nu när vintern snart är här...

te, sjukdom och tant marits!

Idag mår jag... skit. Nästan till hundra procent, men jag har inte hundra procent ont överallt, så därför mår jag inte hundra procent dåligt heller. Jag vaknade och tänkte bara: "Nej." Det är sånna morgonar(... mornar?) som jag känner att man bör ligga kvar i sängen. Nu gjorde ju inte jag det, utan gick upp och åt frukost, ojade mig över mitt allmänna tillstånd och åt Bosses Rågbröd(har ni inte testat det, gör det! ~27kr på ICA (y)). Nu sitter jag all alone nere i vardagsrummet och pluggar... yaaay! Det är skönt att bli av med plugg i alla fall. Det känns som det enda positiva med skolan just nu - att man blir av med det. Jaja, det är ju en morot som vilken som helst.

Te är trevligt att dricka när det är kallt ute, och man sitter i ett stort, kallt, naket vardagsrum och försöker skriva vettiga saker. Giovanni tipsade mig om ett svingott te, som jag nu tänkte föra vidare. Inga konstiga saker som behövs, bara svart te, honung, kanel och muskotnöt.
1. Koka vatten (vattenkokare ftw!)
2. Ner med det svarta teet (jag kör på vanligt Earl Grey, och det funkar utmärkt!) i vattnet
3. Upp med teet efter ett fåtal minuter (beroende på hur starkt du vill ha det)
4. Puffa på(bästa verbet på länge!) lite muskotnöt och kanel, och ha i så mycket honung som du känner för (dock inte för mycket, då försvinner smakerna från kryddorna (plus att det blir sådär sliskigt och äckligt! urk...)) and you're good to go!
Supergott, höstigt och mysigt. Mmm...

Jag saknar för övrigt Tant Marit oerhört mycket! Speciellt när det börjar bli höst, så saknar jag lukterna som fanns där inne... Te, kaffe, choklad, ljus, allt var ju så himla mysigt! :( Men men, jag hoppas att hon mår bra och trivs nere i Jönköping. (Hoppas på att man kan övertala pappa att skjutsa ner mig dit någon helg innan jul. Eller så skaffar jag körkort, som alla andra vuxna människor... Fast näe, jag är inte tillräckligt vuxen än själv. :))

Men hjälp! Tänkte gå in på tantmarits.com för att hitta en söt bild som påminner om myset inne i butiken, men så klickade jag totalfel och hamnade hos http://www.tantmarit.se/ och vips så visar det sig att hon bloggar! Gud vad glad jag blir! Fett lätt att den läggs till bland bloggfavoriterna!
Jag blir alltid så himla sugen på att starta något liknande Tant Marits när jag tänker på hur mysigt allt var. Hur enkelt, men ändå så exklusivt. Sen ska man bara få det att gå med vinst också... Det är väl där problemet ligger kanske.

Hursomhelst, nu ska jag fortsätta plugga och tänka på hur awesome jag är och hur mycket mer awesome jag kommer bli när jag blir stor!
Kramar.

charlieissocoollike

kort och koncist

Tack för att ni finns, och bryr er. Världen behöver fler människor som er.

Jag tror inte att jag insåg innan era kommentarer hur... liksom hemsk hela den där grejen var. Den har väl smält inom mig, så jag har på något sätt accepterat det. Att det finns där, inte att det var okej det som hände. Jag känner för att prata med någon, dock inte med er. Det låter hemskt, tycker jag, men jag tror att det behövs en högre nivå av... hjälp? Det är väl hjälp jag behöver..? Men ni ska veta att det verkligen värmer att ni bryr er.
När jag tänker på det här, så blir jag jävligt förbannad på att ingen, varken jag eller någon annan (som har vetat om det), har kopplat ihop min dåliga självkänsla och mitt dåliga självförtroende med det där.
Nu ska jag gräva fram allt, prata med någon, gråta och sånt, och hoppas på att det räcker för att kroppen ska släppa det. Sen ska jag bli lite mer awesome, om möjligt (tvek), och tänka bättre tankar om mig själv.

It's TTTKA.
Time To Totally Kick Ass!

det ondaste

Jag gick ikväll in på Lunarstorm.se, bara för att. Jag fick en förfrågan om att kopiera mejl och blogginlägg från mitt gamla konto (eftersom jag var tvungen att skapa ett nytt). Trots LillaRebecca som kickade till inne i magen klickade jag på "ja". Fick då upp det här blogginlägget...

Jag får ont i magen varje jävla gång jag tänker på honom. Inga detaljer kommer att nämnas, men det är inte svårt att inse nu att det som hände var pedofili. All the fucking way... Att man inte insåg det då, det känns rätt självklart, jag menar - jag var 11 år. Man vet inte bättre då. Att han var 21 är väl en annan sak. Jävla svin.
Åh! Jag blir så ledsen på mig själv! Jag kände ju då att det kändes fel, men allt jag kan komma ihåg var att jag var i någon form av trans. Det han sa måste ju ha varit normalt, för han var ju vuxen? Jag hoppas han sitter inne och aldrig kommer ut. Eller att han har insett att han var ett svin och gjort något vettigt av sitt liv. Det största "misstaget" jag gjorde (kan ju inte till 100% kalla det för misstag, eftersom det inte var mitt fel) känner jag var att jag inte kopierade allt han skrev. Eller sa till någon vuxen när det hände - istället för efteråt. Men som sagt, jag förstår ju självklart att det inte var mitt fel, så jag känner ingen... skam? Är det det man ska känna när man blivit utnyttjad? Att det var mitt fel för det var jag som fortsatte svara? Om det är det, så känner jag verkligen inget sånt. Inget alls! Skulle jag gjort det hade nog detta inlägg aldrig skrivits... Kanske hade det det, och då i så fall av samma anledning som nu: för att varna människorna ute i etern och i vanliga livet att svin och pedofiler finns, precis överallt. Och att man bör prata tidigare med barn om att de finns, och att alla människor inte vill en väl; men också att det inte behöver vara så att de går på mig personligen, utan för att jag är liten, försvarslös och naiv.

Nu kom jag på att jag nog visst skäms, om så bara lite grann. Annars hade jag ju kunnat tala om precis vad som hände..? Eller så är det inte för att jag skäms, utan för att kroppen vill föra bort det från mina tankar. Jag hoppas på det sista, och tror på det sista... mest. Lite på det första också, såklart. Det är ju inget man kanske visar upp det första man gör. "Hej, jag heter Rebecca och när jag var 11 blev jag sexuellt utnyttjad av en 21-åring på Internet." Kanske inte. Kanske, däremot, skulle jag gå och prata med en kurator om det, för det finns ju faktiskt en risk att jag mår dåligt inombords (utan att jag vet om det) pga. den här händelsen. Psykologi är ett jävla bra ämne, alltså. Man förstår sig själv och folk mycket bättre, och hittar lösningar på psykiska problem. Jag tror att det är en kurs man faktiskt kan ha nytta av resten av livet, oberoende på vad man jobbar med. Mer som i allmäna livet, att man förstår varför folk håller på som de gör, eller känner som de gör, eller behandlar andra som de gör; för det här med att mitt undermedvetna kan ha påverkats, det har inte jag ens tänkt på förrän nu. Att hemska minnen och upplevelser lagras inne i kroppen, och någon gång måste de komma ut. Antingen vänder man allt inåt, eller så blir man aggressiv och går på andra människor och anklagar dem som människor som gjort att man känner som man gör. Jag har nästan alltid vänt saker inåt. Kanske är det så att jag känner att andra inte ska behöva ta del av sånt här hemskt? Att de ju faktiskt inte har någon nytta av det. Aldrig tänker jag att det kan ju faktiskt vara så att jag har nytta av att andra vet om saker som är jobbiga. Jo, jag ska nog ta och prata med en kurator eller en psykolog, som vet mer om psykologi och hur jag känner pga. denna hemska människa, än vad jag gör.
Jag har ännu fler, djupare tankar om varför jag inte berättade, men jag tror att det kan skada människor som varken vill eller behöver bli skadade, så jag lämnar nu den tankegången.

2003 alltså... sju år sedan, men det känns inte som att känslan någonsin kommer släppa taget helt. Men jag vill bli av med den. Som fan.
Lite konstigt känns det ändå, som att det skulle gått längre tid. 7 år. Och han var 21. Hur kan en 21-åring göra så mot en 10 år yngre flicka? Det är för mig obegripligt. Fullständigt obegripligt. Jag har av någon anledning en viss rädsla inom mig gentemot 21-åringar. Jag litar inte på dem helt enkelt. I mitt huvud känns ju det här helt ologiskt, eftersom människorna blir äldre, men jag skulle lätt lita mer på en 22-åring än en 21-åring. Lite skumt det där. Men så finns det ju en orsak..?
Jag vill att alla pedofiler ska elimineras från denna jord. Dock inte genom att man ska döda alla pedofiler, det tror jag är dumt. De kommer ju på så sätt alltid att finnas kvar. Nej, man ska istället ha in de på typ mentalsjukhus, så att de får vård och inser var det är de håller på med. Och så tycker jag att de kan få föreläsa om sina onda gärningar (för andra "nydömda" pedofiler=); vad som fick dem att begå brotten, hur de har insett att sina gärningar vad allt annat än accepterade eller mänskliga, och hur mycket bättre de mår nu. Typ så. Att ta kol på folk löser inte så mycket. Visst, en pedofil mindre, men det minskar ju inte den skada offren utsätts för av pedofilin. Så egentligen kanske det inte är pedofilerna jag vill ska elimineras, utan pedofilin. Jo, så kan det nog vara. För utan pedofili - inga pedofiler. Å andra sidan lever de väl i symbios; utan pedofiler finns väl ingen pedofili heller? Jaja, jag vill ha bort människors frestelse efter att utnyttja barn (det borde räcka som förklaring).

Sen känns det lite... jagvetintevad om det här med att jag 2007 skrev "bättre att lita på dom riktiga människorna, som faktiskt finns !!" Den enda människa jag kommer att tänka på när jag läser det, är (logiskt nog?) Minus! Även fast det känns lite hemskt, för jag litar verkligen på honom. Om det är av dumhet eller vishet vet jag inte säkert, men eftersom jag är äldre nu hoppas jag att det är av vishet. Någonting måste jag ju ha lärt mig av den hemska erfarenheten (typ hur man kan ta reda på om människor är trovärdiga och goda, och hur ång tid man måste ha känt någon för att kunna lita på hen). Hoppas jag i alla fall. Annars är jag screwed för resten av livet. Kommer inte kunna lita på någon, och det vore ju lite jobbigt, kanske...
Den enda frågan angående Minus som återstår är väl: "Finns han på riktigt?" Jag är övertygad om det. Men jag är övertygad om många andra saker också, som visat sig vara annorlunda... Mitt övertänkande kommer ta kol på mig. Eller rädda mig... Och om han finns; är han som jag tror då? Eller helt annorlunda? Fan vad svårt allt ska vara då... Men som min visa far en gång (typ i veckan?) sa: "Det som inte tar tid är inte värt att lära sig." Att han pratade om skolan, och jag om livet är väl skit samma, för det gäller ju i viss mån allting som handlar om ovissa saker.

Det känns bra att ha skrivit om det här. Som att det hjälper både mig, men också kan hjälpa andra som antingen har varit i samma situation, är i en liknande, eller för att väcka föräldrar i allmänthet, så att de uppmärksammar sina barn om den verkliga världen och att de måste ha en bra kontakt (så att barnen pratar med sina föräldrar om de är med om något som inte känns bra eller rätt).

Tack för att du lyssnade, det värmer.

jag. är. trött. men det märks inte?! :D

Som ni har märkt blev det en jäklans massa youtube-klipp idag, men så har det varit rätt chill nu på kvällen också. Jag bestämde mig för att inte göra någonting idag, eftersom typ hela kvällen idag och söndag kommer bli fullspäckade med läxor och provförberedningar - yaay! Man kan ju faktiskt göra roligare saker, men så är ju tydligen skolan något viktigt också, som folk säger till oss är något som kommer påverka resten av våra liv, vilket det är typ 4/5 kvar av. Hur kan samhället fungera så egentligen? Att man ska bestämma nu vad man ska göra med livet - man har ju inte ens växt klart, varken psykiskt eller fysiskt. Puckat, men det tänker jag inte gå in på nu, för jag är trött, ska läsa lite Animal Farm (aka. Djurens Gård (lamest name evaah!)) och sedan sova som jag aldrig gjort förut.

Dock kan jag säga att jag funderar på att börja vlogga på YouTuben. Scary shit, men det verkar rätt kul. Though, I'd have to get a better camera and an ass-kicking programme dans l'ordinateur för att kunna fixa vettiga saker att lägga upp. (Yup, I'm that internationell! ;)) Och så måste jag komma på vad det är jag ska lägga upp... Men det löser sig. Jag tänker på det imorgon ist- fast näe, då ska jag plugga och gå på 2årsfika hos kusinbarnet Gustav (ni vet han med de underbart vackra ögonen *sigh*), och söndag går väl inte heller... När tar vi studenten..? 1 juni? Ja, men då tänker jag på YouTube den 2 juni, vilket väl kanske är lite segt, eftersom jag 2½-ish vecka senare befinner mig in the United States of America - igen! (As I said, internationell... and tired as hell. I love rhyming in the middle of the night, everything just becomes so awesome. Especially when it's in a non-native language. Gosh...) Jag tänker för mycket. På allt. När jag borde sova. Jag är inte menad att vara uppe när alla andra är vakna. Natten är bästa tiden på dygnet, och ändå försöker resten av mänskligheten hindra mig från att utnyttja den på bästa möjliga sätt! ... Vilket väl iofs är att sova. Fan. Det är skönt och det ska jag göra nu (för tredje gången - impressive shiii-!).

Sov gott.
Mindre än tre veckor kvar tills jag åker till New York, mutha'uckaaaaaaassss!!!
It's gonna be legen... wait for it... waaaiit for it... dary!! Åh, vad jag längtar! :D

simpsons

På Engelska C:n idag (jag tänkte skriva "i onsdags" - jag var pigg imorse...) visade våran lärare det här klippet från Simpsons. Jag är inget större fan (inget fan alls, faktiskt) av de gula figurerna, men jag måste säga att jag tycker om att de har gjort en sån här film. Det visar liksom misären som förekommer i världen; gifter, barnarbete, djurplågeri etc.
Helt klart godkänt!

nikki&rich

Ny favoritlåt! :)

charlieissocoollike

Wiho, nu har jag hittade en väldans najs britt på YouTube - Charlie McDonnell. Awesome!

ze masters!

Lol? :D

mmm... marabou!

Jag tänkte: Helg!!
Märk också att jag inte håller i chokladkakan... Magic at such a high level it's not even funny! Feel amazed.

att köpa eller att inte köpa, det är frågan...

fri(och)het (höhö ;))

Nu är matteprovet över och det känns... okej. Jag är rätt säker på att jag inte får IG, och allt annat är ju... okej. :P Lättad är jag i alla fall - nu återgår jag till det vanliga livet efter att ha spenderat hela kvällen (until 3am o.O) studerandes den grymma världen Matematik. Det där jag skrev om igår, att jag nog ska skriva istället för att hålla på med matte, jag tror att det är klokt. Jag har mycket lättare för ord än för siffror. Kanske, eller mer antagligen, för att jag kan skapa egna saker med ord; när man inom matten måste följa en massa regler, och jag klarar inte av det. Jag måste få skapa själv! Ord, form och färg - det är mina element. Siffror kan ju få förekomma lite då och då, men då är det jag som ska bestämma när, var och hur! (Vad dominant jag låter. :P Nästan lite manlig! ;o)
Nu ska jag skriva lite och skriva lite mer, skicka iväg det sista för projektrapporten som fick vika hädan för matten, sen ska jag rida, läsa biologi och fixa lite med historian. Svenskan och Engelskan avklarade. Oh yeah!

matematikens djävulska värld

Jag tycker verkligen inte om matte idag. Nästan hatar det. Allt krånglar. Men det är skönt när krånglet löser sig. Väldigt, jävla jätteskönt! Men extra jobbigt när det är skitsaker som gör att man får panik (som typ parenteser - de borde inte få finnas!). Just nu känns det som att mitt liv slutar imorgon, fast det vet jag ju att det inte gör. Får jag G på provet så blir jag glad; får jag VG blir jag svinglad, och får jag MVG är det förmodligen någon annans prov... Behöver inte vara, men troligtvis.
Jag tänker skita i matte när jag blir stor! Jag ska skriva saker istället. Det har jag ju t.o.m. i blodet, så det borde väl fixa sig på ett eller annat sätt. Jag ska bara komma på vad jag ska skriva om...
Åh, vad skönt det blir imorgon när det är över, och man inte kan göra någonting åt det! Fast iofs har jag och Sofia läxor till varenda jävla lektion på onsdag, så det sköna känslan infinner sig väl inte förrän på onsdag skulle jag tro. Då ska jag inte göra någonting. Inte ens börja läsa svenskaboken! Kanske... Jag gör nog det, annars kommer jag aldrig ha läst klart den till på onsdag; jag läser så himla långsamt.

Hejdå, vi ses på andra sidan matteprovet!

nattankar - tankar som man kan ha på natten

Varför bloggar inte jag, kan man undra. Tja, det är faktiskt inte bara mattens fel, utan också för att jag har stött på en väldigt trevlig 21-åring från Binghamton (utanför New York). Han heter Giovanni och är allmänt väldigt awesome. :) Dock tycker han om electromusik... och det suger, men så diggar han Muse och Mutemath, och det är vettigt.
Var träffades vi kan man undra. Av alla ställen - på FML. x)
För övrigt så tror jag att Sofia bör skaffa glasögon. ;P

Jag och Pernilla kom precis in från en promenad med Luna. 4,5 km blev det = 4,5 runt kvarteret. Ingen fantasi här inte. x) Men det känns ju faktiskt säkrare än att gå bort i tjottahejti och sen inte hitta hem/bli våldtagen/mördad. Jo, jag är rätt övertygad om att det är bättre...
Åh, jag älskar verkligen Pernilla! Hon är så himla bra och vettig! Och konstig, men det är bra, för det är jag också, så då slipper jag vara ensam. :) Vi är oerhört bra på att förstå varandra och prata om seriösa saker, vilket är fantastiskt skönt. Att ha någon som alltid kommer finnas där och som lyssnar och ger respons och allt sånt. Nästan som en talade hund. Fast snyggare. ;)

hunden

Bara för att hon är så söt. :)

vi skall icke ha fördomar!

det går bra nu! (y)

Eftersom jag inte var i skolan idag, men ändå var nyfiken på hur det gick för mig på psykologiprovet, så mejlade jag min lärare och frågade om inte hon kunde mejla mig resultatet. Hon gjorde det nyss och jag fick MVG!!! :D:D Shit vad glad jag blir! 41,5/44 och MVG-gränsen låg på 39! Fan vad grym jag känner mig! :D
Och hjälp vad bra det känns att det faktiskt ger utdelning när man pluggar! Lite synd att jag inte har kommit på det förrän nu, men bättre sent än aldrig! :) Nu ska jag bara bevisa för mig själv att det fungerar så med matte också... Har pluggat rätt mycket, dock mest repetition från kap. 5 och 6 (vi har prov på 5-7), och det känns som att det går rätt bra! Äntligen har min pluggepok börjat ta fart! ;)

sjukligheter

Jag hoppade över Miljökunskapen idag för att plugga matte nu på morgonen; tänkte att det hon går igenom just nu ändå inte har något med provet att göra, och att det inte är prov förrän om två veckor - dock är det ju matteprov på tisdag, och jag känner att jag behöver förbereda mig mer inför det än vad jag brukar när det kommer till matten.

Jag mådde bra när jag åt frukost; jag mådde bra när jag gick ut med Luna; jag mådde bra när jag satte mig med matten, men så när jag hade suttit med matten ett tag så fick jag svinont i magen! Den liksom svällde upp och det gjorde hur ont som helst! :S Tuff som jag är fortsatte jag plugga, men smärtan ville inte försvinna, så jag ställde mig upp för att ta en Alvedon - då fick jag om möjligt ännu ondare, fast i huvudet. *suck* Jag bestämde mig helt enkelt för att vara hemma och plugga så mycket matte det bara går, för det gör ont överallt. :( Jag orkar inte med sånt här när det är engelskaredovisning och engelskaläxa (boken ligger i skolan, så det blir till att läsa på lunchen... :/) till imorgon; projektrapporten ska in på måndag, och så är det matteprov på tisdag. * e m o c u t ! *

idoltagg

Eftersom jag letar efter nöjesnyheter till Engelska C så snubblade jag över låtarna som idolerna ska sjunga nu på fredag, och det ser ut som följer:

Jay Smith - “White wedding” (Billy Idol)

Andreas Weise - “For once in my life” (Frank Sinatra)

Linda Varg - ”You oughta know” (Alanis Morissette)

Daniel Norberg - ”Who says” (John Mayer)

Elin Blom - “Hang with me” (Robyn)

Olle Hedberg - “Talking about a revolution” (Tracy Chapman)

Sassa Bodensjö - ”Dear Mr. president” (Pink)

Linnea Henriksson - ”Crazy” (Gnarls Barkley)

Geir Rönning - “Need you now” (Lady Antebellum)

Alice Hagenbrant - “If it makes you happy” (Sheryl Crow)

Minnah Karlsson - “Holding out for a hero” (Bonnie Tyler)

Jag är jättetaggad inför Olle, Linnea och Daniel, men det var väl ingen nyhet kanske. :)

vet ni vad?!

Nej, såklart gör ni inte det. Det gör jag! (Vore väl lite konstigt annars kanske.)
Utanför mitt sovrumsfönster hänger en sk. vindskiva (en sån där plåtsak som går längs hustaket för att skydda mot fukt and whatnot) och den låter. Som faen! Den har nämligen lossnat till 90% och ligger och slår mot huset. Man ska tro att det åskar här 24/7. Inte mysigt alls! Speciellt inte när man ska sova. Jag tycker inte om åska - den är läskig.
Pappa tänkte skicka upp Daniel på taket för att fixa den förra helgen, men så började det regna, så det blev inget av det, tyvärr. Får leva med det ett tag till helt enkelt.
Det värsta jag kan tänka mig är att den ramlar ner när Luna står under den. Eftersom den var fastspikad i huset så sticker det ut halvdecimetersspik från den..! Pappa tycker att det värsta är om den flyger över till grannen; det har jag mest tyckt var roligt! Helt random kommer en vindskiva flygande liksom. :P

Nej, vindskivor ska sitta fast, inte flyga omkring och göra väsen för sig. En trotsig liten jäkel vi har där utanför. :P

Nu ska jag göra ett gulligt litet schema över allt plugg för den kommande helgen. Blir en massa matte och projektrapport, plus att vi fick en uppgift idag för Engelska C som ska redovisas på fredag! Inte mycket tid man får där inte! Det känns just nu som att alla lärare går emot oss naturare - de vet att vi har projektrapport och matteprov, och helt plötsligt kommer de på att det tydligen är jättebra med läxor. Bläusch! Dock har vi ingen Historia på måndag, och det är jäklans gött! Världens sovmorgon enda fram till tolv, och då är det matte. Funderar på om det verkligen är värt att gå till Miljökunskapen och Psykologin efter det... Det beror väl på hur det går med matten (dvs. om jag har panik eller ej). Det löser sig. Det brukar göra det. Får jag VG i Matte D kommer det kännas som ett MVG. :) Får jag G blir jag lite ledsen i ögat, men det ordnar sig väl det också. Förhoppningsvis. Världen går väl inte under i alla fall, och det är ju skönt. Vore lite jobbigt om världens öde hängde på mitt betyg i Matte D. :P
Jag tänker plugga som en tok, men också få lite ledigt på fredag - då blir det GNO för hela slanten! Har saknat galenpannorna som in i helsike! Ska bli riktigt mysigt; tacos, Idol, popcorn och en massa trashtalk. Det låter som något jag kommer behöva efter allt plugg!

Angående resan till New York så är jag inte hundra på att det blir av nu på höstlovet, eftersom mamma inte har haft någon ledig tid att titta på det tillsammans med mig i och med valet och allt runtomkring det, men hon har lovat att vi ska göra det i helgen. Vore så himla skönt att kunna släppa allt här hemma i en vecka. Bara resa iväg, hitta äventyr och faktiskt använda mina utomordentliga English mad skillzz! Det blev ju inte så mycket av det när vi var i London för 3,5 år sen. Jag var liten och rädd. (Eller gammal och rädd. Det beror på hur man ser på en femtonåring...) Men nu är jag stor och tuff och längtar efter att få prata med folk som inte kommer förstå mig om jag pratar svenska. Jag tror att det är nyttigt! (Det känns som att jag dissar Minus(hjälp vad längesen det var jag kallade honom det! :P) lite nu, och det är inte meningen.)
När vi ändå är inne på Amerikat, så kan jag berätta att Pernilla är allmänt övertaggad på att jobba som Au Pair med mig - om fyra år. :P Hennes önskeresmål är L.A. eller New York, och det är väl inte så konstigt, kanske? (Som i: "Jag förstår henne, för jag vill också åka dit!") Klurigt som det är så har mamma en gammal vän i L.A., som hon säger att vi(/jag) nog skulle kunna få jobba som Au Pair hos någon sommar eller så. Dock är väl de flesta "kontrakt" på ett år? Nåväl, en månad, ett år - what's the difference? :P Och tänk! Då får man vara med och fira Halloween och Thanksgiving och allt annat roligt som amerikanerna har kommit på för att de tycker om att klä ut sig och äta en massa mat. ;)

Plugg nu. FML.

uppdatering pour hilma

Jag sitter i en datorsal i skolan och skriver ett bröllopstal till min dotter Lisa. (No pregnancy, bara en engelskuppgift - engelskauppgift? engelska uppgift? engelsk uppgift?) Det blir rätt mongo och allmänt överdrivet med känslor och allt sånt, men ska det göras så ska det göras och jag hinner inte göra något überseriöst på en timme, så det får bli som det blir - bara jag har något med till lektionen. Bättre med skit än inget? :P
Varför bloggar jag då om detta istället för att skriva på engelskuppgiften? Jo, för att Hilma klagar på mitt dåliga blogguppdaterande sen igårkväll. Så kan det vara, och så kommer det förblir - typ tills jag kommer hem och bloggar om skolångest igen. Be prepared!

kvällsplaner

Nu ska jag göra någon form av middag, antingen till hela famljen eller bara mig själv, jag har inte kommit så långt. Sen ska jag byta om till ridkläder, hoppas att mamma kommer hem i tid och sedan hämta upp Anna i Uddared för ett tuffareäntuffastigt ridpass. Har inte ridit på två veckor nu och jag längtar! Kan nog vara lite skönt att tänka på annat än skolan i en timme...
När jag kommer hem ska jag läsa historia, plugga engelska och fixa lite inför matteprovet nästa vecka. Imorgon ska jag skriva projektrapport och plugga matte. På Torsdag ska jag läsa ett urdrag från "Pride and Prejudice" till engelskan och plugga lite mer matte.

Fan vad skönt det kommer vara nästa tisdag när matteprovet och projektarbetet är över!

PS: Egentligen har jag ont i huvudet (och har haft det hela förra veckan) men det hinner jag inte bry mig om. Skolaaaaa. Dock känner jag att det börjar bli lite roligt att plugga och lära mig nya saker (vilket, tro det eller ej, är ett karaktärsdrag för alla fiskar)! :)

historien om kanelbullens dag ..?

Igår var en mycket speciell dag!
1: Jag fick MVG på historieprovet om epokerna! Fatta vad lycklig jag blev! Äntligen ett prov som visar att plugg faktiskt ger resultat! Fan vad gött! :D

2: Det var kanelbullens dag och det om något är fett najs! Jag ställde mig och började baka kl. 17 och med viss försening (av anledningen att man ska äta middag för att orka baka klart), så blev inte bullarna klara förrän kl. 21. Men åh, vad mysigt det är med bullbak! Och aj, vad ont man får i magen av degen! (Jävla jäst...)

Jag använde mig av receptet på baksidan av Kungsörnen Vetemjöl, som alltid. :) (Anteckna nu att jag skriver så för att jag inte orkar skriva hur jag gjorde. Allt står där.) Jag gjorde ett fett stort misstag i början, dock... Istället för att värma bara mjölken, smälte jag smöret och hällde i kall mjölk. Ni som har lite skillzz vet att detta leder till att smöret blir kallt och klumpar ihop sig som satan igen. Det var bara till att sila mjölken och smälta smöret i mikron (mamma tycker inte om när jag gör det - bakterier och skit, säger hon. lite skit rensar magen, sägar jag ;)). Sen lät jag degen jäsa i en timme istället för en halvtimme (due to the fact that I need food to survive :P), och det gjorde att allt blev konstigt efter det. Eller mer, slutresultatet blev påverkat. Ändarna ville liksom inte sitta ihop med degen "på andra sidan"... Det blev ormar istället för... katter, tänkte jag säga, men det är ju inte lussekatter heller. ^^ Det blev helt enkelt ormar istället för kanelbullar. :P

Men ätbara, det var de vill jag lova! 60 bullar bakade, ~45 to go. ;) Tänkte ta med mig en påse till ridningen ikväll. Tipptopp! :D

För övrigt hade Frans och Frank namnsdag igår.

narcissism

Jag har tänkt på att jag har blivit rätt narcissistisk på sistone. Antingen kan man ta det på det viset, eller så kan man ta det som att jag har blivit självsäkrare, och inte förrän nu insett hur jävla grym jag är.
Jag föredrar självfallet att se det som det senare, eftersom ingen väl vill ses som narcissistisk? Att beskriva mig själv kan väl å andra sidan kännas lite... rått? Jag tänker ju faktiskt på andra också. Säger bara till andra hur jävla grym jag är själv. Och att jag är snygg. Och att jag är smart. Om de som lyssnar vill tro mig, det är upp till dem. Men jag tror inte, jag vet. Ingen kommer bli lika awesome som jag, för jag kommer fortsätta att vara bäst i hela världen, eftersom min värld utgår ifrån mig själv. Jag tycker inte att man ska se upp till andra personer. Jo, visst, man kan ha de som inspiration, men jag tycker ändå att man ska se upp till sig själv. När man kan det - då har man lyckats. Till 100%. Tänk på alla kändisar; de har tusen, kanske miljoner människor som tycker att de är skitgrymma och som vill vara som dem. Och sedan tänker du på dig själv. Hur många vill vara som du? Se ut som du? Nu tänker jag egentligen skriva "ingen", men det vore så jäkla hemskt, så det göra jag inte. Jag skriver istället "i alla fall du". För det är ju det enda man kan vara säker på. Att man vill vara som sig själv, om man nu vill det. Vill man inte det, så tycker jag att man ska vilja det ändå och gå runt i sitt huvud, kropp och hjärta och leta efter vad det är som gör att jag inte vill vara mig själv, utan någon annan. Sedan ska man fixa det problemet. Sen ska man vara stolt.

Jag skall nu quota en mycket klok människa, nämligen mig själv(narcissism?!), och ett äldre (för det är ju inte speciellt gammalt) blogginlägg från den 22 juli 2010. *harkel*
"Eftersom jag är superbäst (och alltmänt narcissistisk 24/7 ;)) så tycker jag att fler borde göra som jag och tro mer på sig själv än någon annan/Gud/ödet och allt sånt klichéigt."
Det som först poppar upp i mitt huvud när jag läser det här är att jag har blivit mer självsäker än jag var då. Varför? Jo, för att som den osäkra lilla människa jag var då, var jag tvungen att lägga till "(och alltmänt narcissistisk 24/7 ;))" efter att jag sagt att jag är superbäst. Ack, ack, varför? Jo, för att det är nästan lite farligt att gå runt och säga att man är superbäst, och faktiskt mena det. Folk kommer liksom tro att man är en självupptagen jävel som inte bryr sig om andra, men det gör jag ju. Jag bryr mig bara mer om mig själv, och det är väl mänskligt?! Människan har ju alltid varit lite lagom egocentrisk, så att säga att man är superbäst är ju inte så farligt egentligen, men uppenbarligen tyckte jag det för 2,5 månader sedan. Om du säger att du är superbäst, så är det ju inte så att jag tänker börja argumentera om varför du inte är det - mest eftersom jag längst in vet att det är du inte, det är jag som är det, men eftersom du också ska må bra, så kan du få vara superbäst... också. Eller nej, nästsuperbäst, för superbäst, det är ju jag! ;)

När jag tänker narcissist, så tänker jag lite på egoist, och skall därför quota ännu en gång. Dock inte mig själv, utan "The Devil's Dictionary" (fast på svenska): "Egoist: Egoist är en människa som tänker mer på sig själv än på mig." En egoistisk jävel som har skrivit det kan man tycka. Eller logisk. För om man tycker att det är fel att någon anna tänker mer på sig själv än vad den tänker på mig, så måste jag säga att man är så in i helsike självisk själv. Och så spinger tankarna runt sådär i ekorrhjulet i några timmar.

Jag tror att fler borde tänka som mig. (Haha, jag är nästan lite narcissistisk känner jag nu. :P Men låt så vara.) Att man är bäst, vackrast, smartast, bäst på det, det och det. Att man faktiskt ändå på något sätt kan vara bäst på allt, men ändå duger.
När jag vaknar på morgonen så kan jag ibland gå fram till spegeln och tänka att "fan vad jag ser ut!" Då brukar jag bli depp hela dagen, och känna att alla andra är snyggare än vad jag är. Andra, bra morgonar så kan jag vakna, gå till spegeln och tänka att "jävlar, vad snygg jag är!" Efter att jag har tänkt så, så kommer lilla osäkra Rebecca fram och hittar fel. Tänker att "fast så snygg är du ju inte? Titta! Där är det fel, och där, och-" Då går jag ifrån spegeln. Och nöjt tänker jag "jo, det är jag fanimig! Jag är så jävla snygg idag!" Och så på något sätt sköljer jag bort alla tvivel på att jag är en riktig... jag får inte skriva puma, så jag skriver pudding istället. :)

Något som jag tror gör mig lite till en... jag kan verkligen inte komma på något bättre ord än narcissist, men det är jag ju inte. Jag säger helt enkelt lite mer "Rebecca". ;)
Så; något som jag tror gör mig lite till en Rebecca är att jag tar åt mig mer av komplimanger än vad jag gjort förut och vad andra i min närhet gör. Säger någon att jag är snygg, så tänker jag "Jag vet! Erkänn?!", men säger "Tack!" och ler stort, eftersom jag inte vill att den som ger komplimangen ska tro att "Jaha, det var en kaxig jäkel. Henne behöver man ju inte ge fler komplimanger!" För jag behöver också komplimanger, precis som alla andra. Bara för att man tar åt sig betyder ju inte det att man inte uppskattar dem. Mer åt andra hållet skulle jag säga. Man blir glad och tar åt sig istället för att tänka att "Näe, hen menar nog det inte...", "Är det något fel på mig idag?", och sådana andra dumma tankar som kan infinna sig lite närsomhelst. Får man för många sådana tankar så tror jag att det tillslut kan påverka på ens självbild. Man börjar liksom motarbeta komplimangerna och intala sig själv att man inte duger, att man är ful, att man är dum i huvudet etc.
Självklart händer väl samma sak om någon säger elaka saker till en, men då är det nog mer för att de intalar en att man är det. Det är ju trots inte man själv som tänker så, och sådana människor ska man undvika. Tycker jag. Sen kan det ju finnas andra som tänker att man istället då skulle motarbeta de negativa sakerna och tänka att "Fan vad fel hen har! Om hen bara visste..!", men jag tror att sådana tankar kommer till en mer sällan än "Vad är det för fel på mig?"-tankar.
Dock, skall man komma ihåg att om man överdriver och börjar säga att "Jävlar vad snygg du är! Alltså, shit, jag har aldrig sett någon som är så snygg som du!" osv, osv, osv, så tänker i alla fall jag att det kan slå över, och man blir osäker och undrar om hen som har komplimenterat om hur snygg du verkligen är menar det, eller om hen bara är ironisk. Man ska vara snäll och beundra människor, men i lagom mängd. Lagom ofta, liksom. Dock inte för ofta, för då kan man nog få samma tvekkänslor som om man tror att någon överdriver.

Det jag vill ha ut av det här inlägget (som jag har tänkt på ett bra tag - egentligen direkt efter att jag började komma på hur mycket bra jag säger om mig själv, som kan uppfattas som aningen narcissistiskt) är att jag tycker att alla (hela världen verkligen!) ska bli lite mer narcissistiska. Egentligen kanske mer självsäkra, för jag tycker ju inte att man ska börja skita i att slänga komplimanger åt höger och vänster, bara för att man tycker att man är superbäst själv.
Jag tror att alla kan tro på sig själva. Man kanske bara behöver en knuff lite då och då. Bli påmind om hur awesome man är, och att man aldrig kommer kunna bli någon annan än sig själv. Live with it! (Annars kommer det bli jävligt jobbigt!)

Så gå nu runt och säg snälla saker till andra och ta åt dig varje gång du får en komplimang - because you're worth it! ;)

PS: Nu när du har läst det här inlägget vill jag att du genast går till närmsta spegel och säger "Fan vad snygg jag är!" högt för sig själv tio gånger.
Det kommer att hjälpa om du känner dig nere. För du är ju rätt snygg ändå. Eller hur?
När du är klar kan du gärna skriva ner resultatet i en kommentar. Eller bara tänka på hur awesome du är. Det kan funka det också. Det gör det för mig i alla fall. :)

tvätt, plugg & mys

Idag har jag varit awesome! Inte av någon sån där superanledning, utan bara vardagsawesome. Jag har t.ex. tvättat två lass med underkläder (inte för att vara duktig, utan för att mamma har varit  bort i helgen, så jag hade inga rena underkläder (och jag känner mig inte manlig nog att bara vända ut och in på dem... o.O)), så jag kände mig kvinnlig och härlig. (Provokation är en fin vitamin. :))
Faktiskt så blev jag besviken på pappa när han inte visste vilken värme man ska ha när man tvättar. Inte heller hur mycket pulver man ska ha etc... Det har nog med att han skickade hem sin smutstvätt till farmor när han flyttade hemifrån, sen träffade han mamma och sen har väl hon tvättat sen dess, antar jag.
Fast faktiskt, att tvätta när man är på humör för det är väldigt mysigt. Man fixar med den innan och väntar och väntar tills den blir ren, hänger upp den och väntar ännu mer. Nästan som en liten bebis som växer i mammans mage... Fast jag vet ingen mamma som har hängt upp sin bebis på tork... Men väntan är typ likadan (fast maxad till tusen). (Fan, vad flummigt sagt, egentligen...)

Sen har jag också pluggat en massa idag. Eller ja, jag har väl egentligen "bara" pluggat historia, men jag har lärt mig en massa och låtit pluggandet ta tid - och det är det jag känner att jag behöver göra för att ändra mina tankar om plugg; jag måste låta det ta tid.
Jag satt nere i köket och läste om Renässansen och Reformationen, och helt plötsligt klickade det till att det egentligen är rätt intressant, eftersom jag lär mig, och då kan mer. Det inger ett visst självförtroende ändå, tycker jag. Det där med att kunna saker, utan att behöva googla det. Sen att allt om renässans och reformation kanske inte kommer följa mig livet ut, det är en annan sak, men skulle någon fråga mig, så kan jag i alla fall svara (förhoppningsvis måste nog läggas till, annars låter jag som ett pro, och så långt har jag inte kommit än - men jag är påväg! ;)) på frågor som rör helheten.
Det känns som att mitt mål att bli mer studiemotiverad börjar komma närmare, and it feels good, damn it! :)

Nu ska jag äta kött, potatisklyftor, kantarell sås och (av någon anledning) minimorötter, med min kära familj (minus mamma som är i Aten och kommer hem imorgon). Glass på det, och kanske ett avsnitt av How I Met Your Mother? Känns inte som ett helt fel slut på veckan som har varit rätt stressig och jobbig. Dessutom regnar det, och bara det gör det till en supersöndag!

Fierce and (höst)löööv, mina små snuttefiltar. <3

(No weirdness - not at all...)

top model 14 !

Bara som en liten påminnelse för de som är intresserade:
Imorgon kl. 20 på Tv3 börjar äntligen säsong 14 av Top Model! :D Bara att bänka sig framför TV-apparaterna och hoppas på att den här säsongen blir lika grym som alla de andra! :)

40 dagar och 40 nätter

Jag har nu sett ~75% av en film som kallas "40 days and 40 nights". Det måste vara en av de mest... kanske meningslösa filmerna jag någonsin har sett. Det handlar om en kille i 20-årsåldern som inte ska ha sex på 40 dagar, och that's it.

Då kan man ju fråga sig: "Varför fortsätta kolla?" Mitt enkla svar är att jag har rätt svårt för att börja se en film och sedan sluta. Man måste ju se vad som händer i slutet!

Själva kärnan i filmen är väl att hans kära vänner satsar pengar på hur lång tid det tar innan han onanerar, har sex, whatsoever. Han failar till slut (tro mig, det gör inget att jag berättar hur den slutar, ni kommer inte se den) och sedan börjar allt om när han får en flickvän och har sex i 39 timmar. Suck.

Det ingick dock en halvrolig scen; han sitter hemma hos sin familj och hans föräldrar helt random börjar prata om vilka sexställningar de har provat. Awk-ward! Ugh...

Det måste vara svårt att vara kille alltså. Eller tv-tittare för den delen. Hjälp. Hur man ens kan producera sånt är för mig obegripligt. Kanske för att Josh Hartnett spelar huvudrollen..? Det skulle väl vara den enda anledningen. :)

nytt nummer! ;o

Efter nästan exakt 8 månader utan nummer till mobilen, så har jag idag lyckats beställa hem ett Tele2KompisStudent-abonnemang! Numret skriver jag inte ut här (jag är allt för paranoid för att göra det - 'cause let's face it - I'm just that famous :P), men det är ett bra nummer som man kommer ihåg lätt. Jag kan det redan utantill. Det är dock inte lika episkt som brorsans, som har 1337 med i numret. Det är epic på riktigt!

Och för alla er som har längtat efter att kunna sms:a mig och sånt trevligt (kanske till och med ringa?!), så kan jag säga att jag kommer (nästan) döda de som sms:ar "Vad gör du?" Gör ni det kommer jag inte kunna dissa, utan måste snällt svara, och det kommer leda till att jag blir lika beroende av mobilen som jag var innan det förra abonnemanget försvann - och det vill jag inte. :)

Vill man veta vad jag gör kan man gå in på Facebook - stället där alla coola hänger! ;)

läxor and shiiet

Idag är det läxornas dag. Jag ska, som jag redan har sagt, plugga skiten ur... jag ska plugga helt enkelt! :)
Det som behöver göras är som följer:
- Historia - läsa typ 84-98 i världens tyngsta bok, och sedan svara på frågor (jag hatar verkligen den boken, den väger svinmycket >.<' (måndag)
- Engelska B - någonting om författare och literatur... är inte riktigt säker på vad, men det löser sig, som det brukar göra. :) (tisdag)
- Svenska - svara på frågan "varför korrumperar makt?" (onsdag)
- Engelska C - skriva en text till en text (invecklat, I know ;)) (onsdag)
Imorgon ska jag titta lite på hur jag ligger till i matten, vad jag behöver öva mer på, räkna klart, och självklart vad jag är grym på också! Icke att förglömma (det blir lätt deppigt annars, och så kan vi ju inte ha det :))!
Wohoo - helgen är räddad!!!!
... -.-'

Ingen psykologi på måndag, så jag hoppas på att ha någon eller några att åka in till StoraStaden och se "Tusen gånger starkare" med.
(Våran psykologilärare säger att vi inte ska ha lektion, men alla monitorer på skolan säger att vi ska det. Jag tar det som att vi inte ska ha det, eftersom vi precis har haft prov, och hon vill säkert ha lite tid att rätta proven på. Booyaaaah!)

Även fast jag har läxor och ska vara social ikväll, så tänker jag knö in lite bloggande här och var. Har lite som jag känner för att skriva om; som måste komma ur systemet. T.ex. så hade jag en oerhört konstig dröm inatt om min syster och hennes pojkvän, som hade krabbklor som händer. Screwed up, I know.

Bye, daaahliingz!

god natten, sa katten

Mitt elfte blogginlägg för dagen, och nu börjar jag känna att det räcker.
Gött att Olle, Daniel, Elin och Linnea gick vidare.
Tråkigt att Madde åkte ut, men samtidigt känns det väldigt intressant med Weise. (Om han byter stil vill säga... Oerhört irriterande med en människa som har så otroligt proffsig röst och en så otroligt ful klädstil.)

Sov gott. Nu ska jag gå ut med hunden, dricka vatten och sova, så att jag är fit for fight imorgon. ("Är ni fitta nu?" ;) (upptäckte nyss att detta självfallet inte blir samma sak på engelska... sorry. ^^)) Ska plugga en massa så att jag har nästa vecka fri för matten. Prov om en och en halv vecka, och jag känner att jag måste kunna detta bra om jag ska kunna få VG.

Cyberkramaaaar. Till Olle. Hehehe. ;)

coolt - coolare - handmålningar?

snygg-olle

Jag och Pernilla kan inte sluta obsessa över hur rövsnygg(som min kära syster säger) Olle är! Det är nästan lite galet. Jävlar! Han om någon är orgasmisk. ^^
Någon som orkar räkna hur många gånger han säger "liksom"? :P