Jag fyller 19 år, om en ynka vecka.
Ena foten i graven känns det som.
Så alla ni som är äldre är typ halvdöda. :)
Jag kom på att detta kanske bör firas...
Får komma på något. Har man haft kalas, fest, party och myskvällar 18 gånger tidigare, så nog fasiken ska man inte bryta en så trevlig tradition! Se då alltså till att inte ha något inplanerat helgen som är om en och en halv vecka, för då någon gång kanske det sker.
Kjamizar.
28 februari 2011
27 februari 2011
döttrar och skönhet.
Jag har nyss läst klart en artikel om hur pappors syn på skönhet påverkar deras döttrar. Intressant, men jag tänker också att detta självklart även gäller för mammor och söner, fast ja, liksom tvärt om då - t.ex. att mammor inte ska prata lika mycket om hur snygga killar är.
Mycket läsvärd artikel, tycker jag.
Mycket läsvärd artikel, tycker jag.
för övrigt så...
- ska jag plugga en massa idag. (Och klockan är fyra... awesome!)
- funderar jag på om det är värt att köpa säsong ett av Cougar Town för 319 kr.
- borde jag städa mitt rum och mitt huvud.
- har jag en klocka som stönar, och en kondom på mitt skrivbord... jag vet inte.
- har jag en väldigt charmig bild på mig och Edward Cullen upptejpad på mitt skrivbord.
- känner jag för att städa, men jag måste plugga.
- tänker jag att det nog egentligen är lättare att plugga i ett städat rum.
- ser mitt rum ut som om tredje världskriget har ägt rum här.
- borde jag städa mitt akvarium.
- borde jag inte få ha ett akvarium för jag tar pinsamt dålig hand om det.
- tänker jag börja plugga som en dåre, så att Giovanni får komma hit.
- funderar jag på hur nationella provet kommer gå i svenska, eftersom det är dagen innan Giovanni i så fall kommer hit.
- tänker jag att det får gå ändå, och att jag bara får koppla bort nervositet och andra tankar och känslor under de timmarna.
- har jag börjat dricka väldigt mycket vatten och FunLight den senaste veckan (vilket har lett till att jag måste gå på toa varannan kvart...).
- har jag inte ätit godis sen i tisdags, och hur fjantigt det än låter så är jag stolt över det. måste bli av med det förbannade sötsuget!
- är tuggummi ett bra substitut till godis.
- borde jag börja intensivläsa Dracula... som tydligen ska vara utläst nästa vecka. Jag hoppas att det inte är så.
- tänker jag sluta blogga för idag.
Hejdå.
- funderar jag på om det är värt att köpa säsong ett av Cougar Town för 319 kr.
- borde jag städa mitt rum och mitt huvud.
- har jag en klocka som stönar, och en kondom på mitt skrivbord... jag vet inte.
- har jag en väldigt charmig bild på mig och Edward Cullen upptejpad på mitt skrivbord.
- känner jag för att städa, men jag måste plugga.
- tänker jag att det nog egentligen är lättare att plugga i ett städat rum.
- ser mitt rum ut som om tredje världskriget har ägt rum här.
- borde jag städa mitt akvarium.
- borde jag inte få ha ett akvarium för jag tar pinsamt dålig hand om det.
- tänker jag börja plugga som en dåre, så att Giovanni får komma hit.
- funderar jag på hur nationella provet kommer gå i svenska, eftersom det är dagen innan Giovanni i så fall kommer hit.
- tänker jag att det får gå ändå, och att jag bara får koppla bort nervositet och andra tankar och känslor under de timmarna.
- har jag börjat dricka väldigt mycket vatten och FunLight den senaste veckan (vilket har lett till att jag måste gå på toa varannan kvart...).
- har jag inte ätit godis sen i tisdags, och hur fjantigt det än låter så är jag stolt över det. måste bli av med det förbannade sötsuget!
- är tuggummi ett bra substitut till godis.
- borde jag börja intensivläsa Dracula... som tydligen ska vara utläst nästa vecka. Jag hoppas att det inte är så.
- tänker jag sluta blogga för idag.
Hejdå.
de tre vännerna... och jag.
När jag gick hem från skolan med Kristin i onsdags sa hon något som jag insåg passar in på även mig. Vi har alla en liten sak/röst/gubbe/gumma inom oss, som vi (jag och Kristin) valt att kalla den för den lilla jävla gubben. Det är han som är den lilla rösten inom oss som säger att vi inte duger, att vi inte klarar av saker och att ingen tycker om oss egentligen. (Tvivlet inom en helt enkelt.)
Jag la sedan till att det även är den lilla jävla gubben som säger åt oss att säga elaka saker till andra. Som när man bråkar med någon så är det han som säger åt en vilka skällsord man ska häva ur sig - för om det vore en själv, så skulle man väl inte ångra sig på samma sätt? Då hade man ju ändå velat säga dem själv? Eller det kanske bara är en dålig ursäkt; att använda den lilla jävla gubben som syndabock? Den lilla jävla gubben är då en av de tre vännerna.
Den andra saken/rösten/gubben/gumman är självfallet glufsen (aka. sötsuget). Det är rösten som säger att "Jo, men visst, ta en kaka till!", "Köp godis, även fast du vet att du inte borde, det är ju så gott!" osv. osv.
Det här var min lilla tanke om glufsar för elva månader sedan:
Jag tror att alla har en liten glufs inom sig. Glufsarna reagerar bara på olika saker.
Glufsarna ser ut som små slemmiga bollar tänker jag. Slemmiga, fast med päls. Hur det nu kan fungera. Det är i alla fall så min glufs ser ut.
Och min tanke av hur min glufs ser ut har inte ändrat sig speciellt mycket. Den är fortfarande en slemmig boll med päls. Fast nu har jag tänkt på att dess utseende nog är aningen inspirerat av Kakmonstret. Rätt logiskt ändå, eftersom Kakmonstret ju är The Master Glufs, skulle man kunnda säga.
Sedan tänker jag på en till varelse som bor i kroppen. Denna lever dock bara i kvinnor och kallas "Mensmonstret". (Troligen är detta den lilla jävla gubbens husdjur, men inga vidare forskningar har gjorts för att detta skulle gå att bekräftas.)
Det är helt enkelt så att det inte är kvinnan själv som är ett mensmonster, utan alla har ett inom sig. Skillnaden mellan de två ovanstående och detta monster är att monstret inte kan stoppas. Blir man förbannad så blir man, och det är liksom inget man kan göra någonting åt.
Jag har känt så de senaste två dagarna; det är som att en våg av irritation går genom kroppen och man blir så in i helvetes förbannad, utan att ha en aning om varför - vilket irriterar en ännu mer, och så blir allt bara värre. Det värsta jag vet när jag har mens och Mensmonstret visar sig, det är glada och positiva människor. Och glada hundar. Jävlar vad sur jag kan bli på Luna när hon är så överdrivet glad. Och när folk säger "god morgon", då tänker jag bara "så fan heller", haha! Alla borde liksom vara lika sura som jag, det är så himla orättvist annars! Varför ska jag behöva lida om ingen annan gör det? Jag blir bara galen, och skriker ibland, bara för att få ut lite av all aggressation som samlas i kroppen. Det är skönt. (Lite som när jag och Julia spelade badminton och skrek som dårar när vi vann poäng.)
Ibland känner jag att en sterilisering skulle vara välkommen. *suck*
Jag har tänkt tanken att när man når klimakteriet - kan man inte bara sterilisera sig då? Fast alla hemska saker som svallningar och allmän klimakterie-PMS kanske inte försvinner för det? Skit också...
Så ja, det är alltså de här tre varelserna vs. lilla mig. Man försöker tro på sig själv, men nej, då visar sig den lilla jävla gubben och säger att man är så jävla kass. Det är då man ska slå sönder honom (helst så att han dör...). Och när man försöker vara nyttig så finns det glufsen som säger att man visst vill ha mer socker och att morötter är ju jävligt äckligt ändå. Och mensmonstret, fast det kan man inte göra någonting åt. Det är bara att gå runt och vara förbannad tills det släpper helt enkelt.
Jag nämde också när jag gick och pratade med Kristin att det är som att den lilla jävla gubben är den lilla djävulen som sitter på ens axel och säger åt en att göra dumma saker, men att det fasiken inte finns någon ängel! Då var hon söt och sa att det kanske är man själv som är ängeln, och att det vore väldigt fint att se det på det sättet.
Vi är alla änglar, och det är djävulen på axeln som är dum i huvudet. Skitbra! Nu ska man bara slakta djävulen, så blir allt frid och fröjd!
Åhåå, nu kom jag på en random tanke. Om satanister nu är djävulsdyrkare, så lyssnar väl de rätt mycket på den lilla jävla gubben, eller? Är det då så att de lyssnar på honom, och gör som han säger, för att det inte "orkar" säga emot och vara snälla och goda? Just saying...
Jag la sedan till att det även är den lilla jävla gubben som säger åt oss att säga elaka saker till andra. Som när man bråkar med någon så är det han som säger åt en vilka skällsord man ska häva ur sig - för om det vore en själv, så skulle man väl inte ångra sig på samma sätt? Då hade man ju ändå velat säga dem själv? Eller det kanske bara är en dålig ursäkt; att använda den lilla jävla gubben som syndabock? Den lilla jävla gubben är då en av de tre vännerna.
Den andra saken/rösten/gubben/gumman är självfallet glufsen (aka. sötsuget). Det är rösten som säger att "Jo, men visst, ta en kaka till!", "Köp godis, även fast du vet att du inte borde, det är ju så gott!" osv. osv.
Det här var min lilla tanke om glufsar för elva månader sedan:
Jag tror att alla har en liten glufs inom sig. Glufsarna reagerar bara på olika saker.
Glufsarna ser ut som små slemmiga bollar tänker jag. Slemmiga, fast med päls. Hur det nu kan fungera. Det är i alla fall så min glufs ser ut.
Och min tanke av hur min glufs ser ut har inte ändrat sig speciellt mycket. Den är fortfarande en slemmig boll med päls. Fast nu har jag tänkt på att dess utseende nog är aningen inspirerat av Kakmonstret. Rätt logiskt ändå, eftersom Kakmonstret ju är The Master Glufs, skulle man kunnda säga.
Sedan tänker jag på en till varelse som bor i kroppen. Denna lever dock bara i kvinnor och kallas "Mensmonstret". (Troligen är detta den lilla jävla gubbens husdjur, men inga vidare forskningar har gjorts för att detta skulle gå att bekräftas.)
Det är helt enkelt så att det inte är kvinnan själv som är ett mensmonster, utan alla har ett inom sig. Skillnaden mellan de två ovanstående och detta monster är att monstret inte kan stoppas. Blir man förbannad så blir man, och det är liksom inget man kan göra någonting åt.
Jag har känt så de senaste två dagarna; det är som att en våg av irritation går genom kroppen och man blir så in i helvetes förbannad, utan att ha en aning om varför - vilket irriterar en ännu mer, och så blir allt bara värre. Det värsta jag vet när jag har mens och Mensmonstret visar sig, det är glada och positiva människor. Och glada hundar. Jävlar vad sur jag kan bli på Luna när hon är så överdrivet glad. Och när folk säger "god morgon", då tänker jag bara "så fan heller", haha! Alla borde liksom vara lika sura som jag, det är så himla orättvist annars! Varför ska jag behöva lida om ingen annan gör det? Jag blir bara galen, och skriker ibland, bara för att få ut lite av all aggressation som samlas i kroppen. Det är skönt. (Lite som när jag och Julia spelade badminton och skrek som dårar när vi vann poäng.)
Ibland känner jag att en sterilisering skulle vara välkommen. *suck*
Jag har tänkt tanken att när man når klimakteriet - kan man inte bara sterilisera sig då? Fast alla hemska saker som svallningar och allmän klimakterie-PMS kanske inte försvinner för det? Skit också...
Så ja, det är alltså de här tre varelserna vs. lilla mig. Man försöker tro på sig själv, men nej, då visar sig den lilla jävla gubben och säger att man är så jävla kass. Det är då man ska slå sönder honom (helst så att han dör...). Och när man försöker vara nyttig så finns det glufsen som säger att man visst vill ha mer socker och att morötter är ju jävligt äckligt ändå. Och mensmonstret, fast det kan man inte göra någonting åt. Det är bara att gå runt och vara förbannad tills det släpper helt enkelt.
Jag nämde också när jag gick och pratade med Kristin att det är som att den lilla jävla gubben är den lilla djävulen som sitter på ens axel och säger åt en att göra dumma saker, men att det fasiken inte finns någon ängel! Då var hon söt och sa att det kanske är man själv som är ängeln, och att det vore väldigt fint att se det på det sättet.
Vi är alla änglar, och det är djävulen på axeln som är dum i huvudet. Skitbra! Nu ska man bara slakta djävulen, så blir allt frid och fröjd!
Åhåå, nu kom jag på en random tanke. Om satanister nu är djävulsdyrkare, så lyssnar väl de rätt mycket på den lilla jävla gubben, eller? Är det då så att de lyssnar på honom, och gör som han säger, för att det inte "orkar" säga emot och vara snälla och goda? Just saying...
21 februari 2011
20 februari 2011
citat #25
"Att tro att man är bäst hela tiden och självförtroende är inte samma sak. Självförtroende innehåller också till viss mån självinsikt. Och har man en sådan inser man snabbt att det är omöjligt att vara bäst hela tiden."
Jag kände mig klok, så jag citerar nu mig själv.
Ha överseende. ;)
Jag kände mig klok, så jag citerar nu mig själv.
Ha överseende. ;)
naken hund - nakenhund
Jag och syster klippte hunden i badrummet i veckan. Nu är monstret naket igen.
Söt som fasiken! :) Det tog det bara 2,5 timmar den här gången!
Söt som fasiken! :) Det tog det bara 2,5 timmar den här gången!
Dock ska vi fixa till svansen så att den inte är så nedrans oproportionelig, och för de som undrar över ärret på bakbenet så är det från när hennes höftkula opererades bort för två år sedan. Detta skedde efter att hon lekt med Nellie i trädgården och slagit i höften i staketet så att höften (som fortfarande höll på att växa, eftersom hon bara var några månader gammal) utvecklades på fel sätt, så hon haltade och höll på. Enda sättet var att operera, men det fanns ändå en risk att hon inte skulle överleva. Tack, gode Gud, så gjorde hon det, och idag är det typ bara ärret som påminner om operationen, för hon studsar omkring som en liten kängru här hemma. Ännu mer när hon är rakad - det är som att hon för en extra energy boost när pälsen försvinner och kylan fortfarande är här.
19 februari 2011
dream en anglais
So... I'm gonna be awesome and write another English post on here. This time it's about a dream of mine from last night.
The first thing I remember was me being at my old school, and I was walking in a hallway towards a classroom. All of a sudden I see my uncle(Martin) in a classroom and as I walk past the door he starts speaking French... I had no idea what he said; I told him so and kept going - only to meet my mum who was also speaking French(it's obviously haunting me!).
Then, after I was confused enough by all the French, the setting changed and I was on a street, with a bridge over it. Apparently it was some kind of war, 'cause Chinese and Japanese guys (reminded me of the Last Airbender...) kept killing each other. I then found the brown-haired girl from Valentine's day(aka. Emma Roberts), and we ran down a road (which appeared to be one that's not that far away from my house). We ran down to a lake and then we realized the fighting Asian dudes had chosen to move there too, so we ran back up the road. On our way, we (for some reason) ran into a truck; like literally into it. In the truck, there were these smaller trucks, and we ran into one of them. There were too doors in the truck and as we passed the first one, I thought to myself that since this was kinda a nightmare, they would probably trap us... But they didn't, so we went through the next door and zick-zacked our way out of the bigger truck; out to the road again. Once we were out, Emma got the idea that we should get a car, so we stole a red little car which turned out to be a cabriolet. We took down the roof off (or how else I'm supposed to describe it) and all of a sudden we were three persons in the car; some bimbo was now joining us. The car was really, reaaalllyy slow, but we went up the hill and we had obviously survived the fight.
The setting changed once more and we were in a place similar to the school. But, the big difference was... Justin Bieber was there, haha! (Though, apparently he was 19 instead of 17.) Me and Emma talked to him for quite sometime and then he hugged me, but didn't let go. We just stood there hugging really tight and the setting changed to my house. We stood in the hall and hugged, then he started walking backwards, but got stopped by a wall. We then hugged, like tighter and tighter; I have to say, it was some hug! My whole body got warm and I felt really happy. Weird stuff...
We got kinda interrupted when I had the worst nosebleed attack ever, though! It just started pouring down from my nose onto my arm, and I ran into the bathroom to take care of it. He stayed, and we hugged again when I got back. He then asked me (in English of course (because this was obviously an international dream))... Either he said "Would you ever fall in love with me?" or "Are you falling in love with me?" I don't really recall. However, my answer was "Yes".
Then he disappeared, and down the stairs walked Giovanni. We decided to take a walk with Luna, and it was the worst walk I could ever had imagine (from me looking down at the dream, rather than actually participating); because I happily explained to him how I wasn't in love with him anymore, and how Justin Bieber was my new love...
Then I woke up.
And felt like Justin Bieber is kinda awesome, and really handsome. *sigh*
---
Because I'm a bit of geek... ;)
- A dream that takes place in school may be a metaphor for the lessons that you are learning from your waking life. You may be going through a "spiritual learning" experience.
- To see your uncle in your dream, represents some aspect of your family heritage and trait. It also symbolizes new ideas and emerging awareness.
- To hear or speak a foreign language in your dream, indicates a message from your unconscious that you do not yet understand. Alternatively, you may not be making yourself clear to others. If you do not speak French and you hear French in your dream, signifies a sensual and romantic part of yourself. It is often referred to as the language of love. Alternatively, the dream represents your unwillingness to understand some issue. You are not giving enough attention to some waking relationship.
- To see your mother in your dream, represents the nurturing aspect of your own character. Mothers offer shelter, comfort, life, guidance and protection. Some people may have problems freeing themselves from their mothers and are thus seeking their own individuality and development.
- To dream of a war, signifies disorder and chaos in your waking life You are experiencing some internal conflict or emotional struggle which is tearing you up inside. Alternatively, the dream indicates that you are either being overly aggressive or that you are not being assertive enough. Perhaps you need to be prepared to put up a fight in some area of your life.
- To see a truck in your dream, suggests that you are overworked. You are taking on too many tasks and are weighed down by all the responsibilities.
- To see a lake in your dream, signifies your emotional state of mind. You feel restricted and that you can't express your emotions freely. Alternatively, the lake may provide you with solace, security, and peace of mind. If the lake is clear and calm, then it symbolizes your inner peace.
- If you are in the backseat of a car, then it indicates that you are putting yourself down and are allowing others to take over. This may be a result of low self-esteem or low self-confidence. Overall, this dream symbol is an indication of your dependence and degree of control you have on your life. To see or dream that you are in a convertible, refers to your glamorous attitude. You are showing off your power and influence.
- To see a famous singer in your dream, represents a divine influence. It indicates harmony and glorification of the human spirit. Consider also your general impression of this singer and how those specific qualities may be triggered by someone or some situation in your waking life.
- To dream that you are hugging someone, symbolizes your loving and caring nature. You are holding someone or something close to your heart. Alternatively, it may indicate your need to be more affectionate.
- To dream that you are bleeding or losing blood, signifies that you are suffering from exhaustion or that you are feeling emotionally drained. It may also denote bitter confrontations between you and your friends. Your past actions has come back to haunt you.
- To see your boyfriend in your dream, represents your waking relationship with him and how you feel about him. (Awesome! -.-)
The first thing I remember was me being at my old school, and I was walking in a hallway towards a classroom. All of a sudden I see my uncle(Martin) in a classroom and as I walk past the door he starts speaking French... I had no idea what he said; I told him so and kept going - only to meet my mum who was also speaking French(it's obviously haunting me!).
Then, after I was confused enough by all the French, the setting changed and I was on a street, with a bridge over it. Apparently it was some kind of war, 'cause Chinese and Japanese guys (reminded me of the Last Airbender...) kept killing each other. I then found the brown-haired girl from Valentine's day(aka. Emma Roberts), and we ran down a road (which appeared to be one that's not that far away from my house). We ran down to a lake and then we realized the fighting Asian dudes had chosen to move there too, so we ran back up the road. On our way, we (for some reason) ran into a truck; like literally into it. In the truck, there were these smaller trucks, and we ran into one of them. There were too doors in the truck and as we passed the first one, I thought to myself that since this was kinda a nightmare, they would probably trap us... But they didn't, so we went through the next door and zick-zacked our way out of the bigger truck; out to the road again. Once we were out, Emma got the idea that we should get a car, so we stole a red little car which turned out to be a cabriolet. We took down the roof off (or how else I'm supposed to describe it) and all of a sudden we were three persons in the car; some bimbo was now joining us. The car was really, reaaalllyy slow, but we went up the hill and we had obviously survived the fight.
The setting changed once more and we were in a place similar to the school. But, the big difference was... Justin Bieber was there, haha! (Though, apparently he was 19 instead of 17.) Me and Emma talked to him for quite sometime and then he hugged me, but didn't let go. We just stood there hugging really tight and the setting changed to my house. We stood in the hall and hugged, then he started walking backwards, but got stopped by a wall. We then hugged, like tighter and tighter; I have to say, it was some hug! My whole body got warm and I felt really happy. Weird stuff...
We got kinda interrupted when I had the worst nosebleed attack ever, though! It just started pouring down from my nose onto my arm, and I ran into the bathroom to take care of it. He stayed, and we hugged again when I got back. He then asked me (in English of course (because this was obviously an international dream))... Either he said "Would you ever fall in love with me?" or "Are you falling in love with me?" I don't really recall. However, my answer was "Yes".
Then he disappeared, and down the stairs walked Giovanni. We decided to take a walk with Luna, and it was the worst walk I could ever had imagine (from me looking down at the dream, rather than actually participating); because I happily explained to him how I wasn't in love with him anymore, and how Justin Bieber was my new love...
Then I woke up.
And felt like Justin Bieber is kinda awesome, and really handsome. *sigh*
---
Because I'm a bit of geek... ;)
- A dream that takes place in school may be a metaphor for the lessons that you are learning from your waking life. You may be going through a "spiritual learning" experience.
- To see your uncle in your dream, represents some aspect of your family heritage and trait. It also symbolizes new ideas and emerging awareness.
- To hear or speak a foreign language in your dream, indicates a message from your unconscious that you do not yet understand. Alternatively, you may not be making yourself clear to others. If you do not speak French and you hear French in your dream, signifies a sensual and romantic part of yourself. It is often referred to as the language of love. Alternatively, the dream represents your unwillingness to understand some issue. You are not giving enough attention to some waking relationship.
- To see your mother in your dream, represents the nurturing aspect of your own character. Mothers offer shelter, comfort, life, guidance and protection. Some people may have problems freeing themselves from their mothers and are thus seeking their own individuality and development.
- To dream of a war, signifies disorder and chaos in your waking life You are experiencing some internal conflict or emotional struggle which is tearing you up inside. Alternatively, the dream indicates that you are either being overly aggressive or that you are not being assertive enough. Perhaps you need to be prepared to put up a fight in some area of your life.
- To see a truck in your dream, suggests that you are overworked. You are taking on too many tasks and are weighed down by all the responsibilities.
- To see a lake in your dream, signifies your emotional state of mind. You feel restricted and that you can't express your emotions freely. Alternatively, the lake may provide you with solace, security, and peace of mind. If the lake is clear and calm, then it symbolizes your inner peace.
- If you are in the backseat of a car, then it indicates that you are putting yourself down and are allowing others to take over. This may be a result of low self-esteem or low self-confidence. Overall, this dream symbol is an indication of your dependence and degree of control you have on your life. To see or dream that you are in a convertible, refers to your glamorous attitude. You are showing off your power and influence.
- To see a famous singer in your dream, represents a divine influence. It indicates harmony and glorification of the human spirit. Consider also your general impression of this singer and how those specific qualities may be triggered by someone or some situation in your waking life.
- To dream that you are hugging someone, symbolizes your loving and caring nature. You are holding someone or something close to your heart. Alternatively, it may indicate your need to be more affectionate.
- To dream that you are bleeding or losing blood, signifies that you are suffering from exhaustion or that you are feeling emotionally drained. It may also denote bitter confrontations between you and your friends. Your past actions has come back to haunt you.
- To see your boyfriend in your dream, represents your waking relationship with him and how you feel about him. (Awesome! -.-)
18 februari 2011
plugg, and the united states of america
Jag vill blogga. Jättemycket. Men det är så svårt att blogga när jag egentligen inte borde, skolan hänger över mig och det finns en jäklans bra anledning till att faktiskt plugga.
Min mor har nämligen sagt att jag måste satsa mer på skolan och får minst VG på "allt" jag göra (eller mer som hon ser det; jag ska helt enkelt lägga ner mer tid på skolan, vilket "borde" resultera i minst VG, typ (jag ska helt enkelt börja göra mitt allra bästa i skolan)).
Jag har aldrig känt att jag har haft en anledning till att plugga, det har liksom aldrig funnits någon annan anledning än att det kommer göra min framtid bättre om jag kämpar i skolan. Men - nu! Mamma har sagt att om jag satsar mer på skolan så får Giovanni komma hit på påsklovet... !!!!!! Jag är rätt säker på att det inte finns någon annan motivation som skulle funkat så bra! För det är det enda jag vill just nu...
Det är dock inget som är klart än. Och då menar jag inte mitt plugg, utan mer att det måste ju funka för honom också. Så jag försöker att inte göra mig alltför taggad - utifall det skulle skita sig - men jag blir så jävla glad om han kan komma innan sommaren!
Dock innebär det ju att han kommer vara här under påsken... Vilket innebär påsklunch med hela jäkla släkten... Det är väl iofs inte förrän på lördagen, och frågan är om han stannar så länge... Jaja, det löser sig. Allt löser sig. Någon gång, på något sätt.
För övrigt så har mamma och Pernilla idag planerat en hel del inför USA-resan i sommar. T.ex. flyg till New York, hotell där, tåg till Washington och tillbaka till New York; flyg till Phoenix en vecka efter att vi landat i NY. Och nu kom Pernilla och berättade att vi kanske ska bo på Malibu Beach när vi är i LA. Sweet!
Min mor har nämligen sagt att jag måste satsa mer på skolan och får minst VG på "allt" jag göra (eller mer som hon ser det; jag ska helt enkelt lägga ner mer tid på skolan, vilket "borde" resultera i minst VG, typ (jag ska helt enkelt börja göra mitt allra bästa i skolan)).
Jag har aldrig känt att jag har haft en anledning till att plugga, det har liksom aldrig funnits någon annan anledning än att det kommer göra min framtid bättre om jag kämpar i skolan. Men - nu! Mamma har sagt att om jag satsar mer på skolan så får Giovanni komma hit på påsklovet... !!!!!! Jag är rätt säker på att det inte finns någon annan motivation som skulle funkat så bra! För det är det enda jag vill just nu...
Det är dock inget som är klart än. Och då menar jag inte mitt plugg, utan mer att det måste ju funka för honom också. Så jag försöker att inte göra mig alltför taggad - utifall det skulle skita sig - men jag blir så jävla glad om han kan komma innan sommaren!
Dock innebär det ju att han kommer vara här under påsken... Vilket innebär påsklunch med hela jäkla släkten... Det är väl iofs inte förrän på lördagen, och frågan är om han stannar så länge... Jaja, det löser sig. Allt löser sig. Någon gång, på något sätt.
För övrigt så har mamma och Pernilla idag planerat en hel del inför USA-resan i sommar. T.ex. flyg till New York, hotell där, tåg till Washington och tillbaka till New York; flyg till Phoenix en vecka efter att vi landat i NY. Och nu kom Pernilla och berättade att vi kanske ska bo på Malibu Beach när vi är i LA. Sweet!
15 februari 2011
valentine's day
Hur kan man vara så galet söt som Giovanni?!
(Och hur fasiken ska jag kunna toppa det..?? (Btw, för er som undrar hur det går med det som jag har skickat till honom, så är det fortfarande på resande fot.)
Mammas kommentar efter att vi hade stått och beundrat rosorna ett tag (och suckat åt hur gulligt det var) var "Jo, men då kanske det finns hopp för den här killen..." Jag håller med, såklart. Very much so.
Pappas höll med när han kom hem, och undrade om han fick skriva i min logg på facebook till Giovanni. Jag sa "ja, om det inte är något dumt..." Fast varför skulle det vara det? Och det var det inte, för er som inte har läst det, eller har möjlighet till att läsa det.
Vi skypade i 1,5 timme och sen gick jag runt och log hela dagen. Alltså på riktigt, jag var glad och lycklig hela dagen! Varje gång jag såg rosorna som stod i köket sken jag upp och tänkte på hur lycklig jag är som har hittat en så underbar människa!Sen stack jag in till centrum med Mor och hyrde Valentine's Day (börjar bli något av en tradition att se den filmen den 14 februari), och så köpte jag en Merci-ask till min älskade syster (mest för att hon är en fantastisk människa, men också för att jag tycker att även hon behöver påminnas om det, och eftersom jag har Giovanni, och Daniel Lisa, så hoppade jag in som hennes största fan!). Väl hemma åt vi middag; fläskfilé, mandelpotatismos och hemgjord svampsås - yum! Efter maten började jag göra kärleksmums dagen till ära. När jag var mitt uppe i baket ringde Anna och sa att hon och Hilma ville låna filmer, så de kom hit och tjötade lite, och köpte en Cola av oss, haha!
När de hade stuckit bakade jag klart kärleksmumsen...arna? (lägger upp receptet snart) och sedan skypade jag med Giovanni i ytterligare 1,5 timme. Det förvånar mig varje gång hur svårt det är att säga hejdå...Sedan åt jag, Mor och Syster fin choklad (från när mamma var i Belgien; typ Godiva, jävlar vilken choklad! Vi köpte två bitar var i NYC och, åhh... orgasmiskt! (mamma tycker jag är vulgär när jag säger orgasmiskt... det tycker inte jag, så jag fortsätter säga det :)) Vilket påminner mig om att jag inte har bloggat om New York än... Får bli snart!) och så drack vi cider och tittade på Valentine's Day. Åh, vad söt den fimen är! Det fina med den är att den tar upp så många olika kärlekar; kompiskärlek, den första kärleken, mor och son, hetero- och homosexuell kärlek, olycklig kärlek och så lite otrohet på det! Men Love Actually är ändå bättre, på något obeskrivligt sätt... I slutet gick jag ner och skar upp kärleksmums. It. Was. Gooood!
Så, ja - en underbar dag. Det enda som kunde gjort den bättre skulle självklart ha varit om Giovanni hade varit här... (Förhoppningsvis gör han det på påsklovet...!!)
fast ne
Jag vet att jag sa att jag skulle blogga idag (tekniskt sett igår), men jag är trött och ska sova nu, så jag tar det imorgon (tekniskt sett idag) istället.
Hoppas att ni hade en toppendag, för det hade jag!
Kramar.
Hoppas att ni hade en toppendag, för det hade jag!
Kramar.
06 februari 2011
03 februari 2011
paus
Jag har bestämt mig för att ta en paus från bloggande och skära ner drastiskt på mitt facebookande. Helt enkelt för att leva i nuet och plugga, träna och framförallt för att bli mindre beroende av datorn... (Möjligtvis kommer det bloggas minimalt på lov - som typ på Alla Hjärtans Dag (jag tycker om kärlek för mycket för att kunna hålla mig ifrån ämnet på ämnets dag) - om jag har varit dukig och inte bloggat.)
Min kära mor sa att eftersom ni tycker om mig (... det hoppas jag också.) så kommer ni "förstå mig" och återvända när jag börjar blogga igen. Kanske bloggar jag inte alls fram till studenten, men jag tvivlar på det. Jag behöver liksom vädra mina filosofiska tankar ibland (nu kommer dock de flesta att stanna på "tänka för mig själv"-nivån). Dock kommer det hända väldigt mycket mer sällan - det har jag klargjort för mig själv. (Det farliga är att det är när det är tänkt jag inte ska blogga som jag känner för att blogga som mest...)
Jag tycker för övrigt att snön och allt grus kan tas bort från vägarna för jag är taggad som attan på att börja springa! Det är ju så skönt när man kommer ut ur duschen efter att ha varit riktigt jävla svettig! Nya skor bör också införskaffas, för mina är sönderslitna och lite lagom sönderbitna av hunden min. Får be päronen om träningsbidrag. Och så ska jag klippa mig... snart. Kanske är jag galen nog att ha klippt side-cut tills nästa gång ni hör från mig - jag tvivlar på det, men man vet aldrig.
En lååång kram tills jag återvänder.
Giovanni.
Mina medmänniskor säger att jag nämner honom i alla mina inlägg, så jag tänkte; varför bryta en tradition? ;)
Fierce and love, bitchesss. <3
Min kära mor sa att eftersom ni tycker om mig (... det hoppas jag också.) så kommer ni "förstå mig" och återvända när jag börjar blogga igen. Kanske bloggar jag inte alls fram till studenten, men jag tvivlar på det. Jag behöver liksom vädra mina filosofiska tankar ibland (nu kommer dock de flesta att stanna på "tänka för mig själv"-nivån). Dock kommer det hända väldigt mycket mer sällan - det har jag klargjort för mig själv. (Det farliga är att det är när det är tänkt jag inte ska blogga som jag känner för att blogga som mest...)
Jag tycker för övrigt att snön och allt grus kan tas bort från vägarna för jag är taggad som attan på att börja springa! Det är ju så skönt när man kommer ut ur duschen efter att ha varit riktigt jävla svettig! Nya skor bör också införskaffas, för mina är sönderslitna och lite lagom sönderbitna av hunden min. Får be päronen om träningsbidrag. Och så ska jag klippa mig... snart. Kanske är jag galen nog att ha klippt side-cut tills nästa gång ni hör från mig - jag tvivlar på det, men man vet aldrig.
En lååång kram tills jag återvänder.
Giovanni.
Mina medmänniskor säger att jag nämner honom i alla mina inlägg, så jag tänkte; varför bryta en tradition? ;)
Fierce and love, bitchesss. <3
01 februari 2011
iperiod
Det här kan vara den bästa appen till iPhones och iPods någonsin! I alla fall om man är tjej.
Det appen egentligen går ut på är att den helt enkelt håller koll på din menscykel. Säger att "typ nu kommer du få mens", "nu har du ägglossning", "glöm inte att checka så du inte har bröstcancer", och andra trevliga saker. Och så finns det smiliesar som visar hur man mådde, man kan fylla i symptom, om man har varit sjuk, ja ni fattar grejen.
Det helt utomordentligt bästa med denna app är dock forumet(som man dock behöver internetuppkoppling för att nå)! Man kan prata om precis vad som helst, och man får svar och pratar med tjejer från hela världen! Det är svinbra - man kan fråga vad som helst (hur jobbigt pinsamt det än känns), be om råd, eller bara tjöta för att man är uttråkad. Det känns också väldans bra när man hjälper andra...
Jag (och självklart flera andra) pratade till exempel med en gravid 12-åring från England. Hon hade haft sex med tre olika killar, så hon visste inte vem pappan var, och hon hade gjort det för att "hon hade känt för det". Säga vad man vill om det(jag orkar inte säga allt negativt jag tycker och tänker om detta "fenomen"), men det känns ändå bra att prata med och om henne och stötta henne i den situation som hon nu har hamnat i.
Sedan var det i... fredags en 14-åring, vars pojkvän var otrogen. Hon fick reda på det genom sin kompis, som tydligen sett honom hos en annan tjej, kramandes och kyssandes. Hon åkte dit med sin kompis, blev slagen av "den andra tjejen", och kille sket i det. Sedan visade det sig att hon även är gravid med hans barn. Han vill att hon ska göra abort, men hon vill behålla det, och blablabla.
En jäklans massa draman, helt enkelt, fast dem kan man ju hålla sig ifrån om man nu vill det. Appen är tänkt för alla tjejer och kvinnor, oavsett ålder, så man hittar verkligen alla slags människor! Det finns en massa olika forum; typ för de som försöker skaffa barn, allmänt om mens, men även om religion, filmer, musik. Den största är dock "Teen Issues", där det finns snart 200 000 inlägg.
Så ja, det jag vill säga med detta inlägg är helt enkelt att alla som har mens borde skaffa denna app! ^^ Det finns en gratisversion, och en fullfjädrad som kostar 15kr.
Jag använder den mer än Facebook-appen, och det säger väl en hel del... ;)
Det appen egentligen går ut på är att den helt enkelt håller koll på din menscykel. Säger att "typ nu kommer du få mens", "nu har du ägglossning", "glöm inte att checka så du inte har bröstcancer", och andra trevliga saker. Och så finns det smiliesar som visar hur man mådde, man kan fylla i symptom, om man har varit sjuk, ja ni fattar grejen.
Det helt utomordentligt bästa med denna app är dock forumet(som man dock behöver internetuppkoppling för att nå)! Man kan prata om precis vad som helst, och man får svar och pratar med tjejer från hela världen! Det är svinbra - man kan fråga vad som helst (hur jobbigt pinsamt det än känns), be om råd, eller bara tjöta för att man är uttråkad. Det känns också väldans bra när man hjälper andra...
Jag (och självklart flera andra) pratade till exempel med en gravid 12-åring från England. Hon hade haft sex med tre olika killar, så hon visste inte vem pappan var, och hon hade gjort det för att "hon hade känt för det". Säga vad man vill om det(jag orkar inte säga allt negativt jag tycker och tänker om detta "fenomen"), men det känns ändå bra att prata med och om henne och stötta henne i den situation som hon nu har hamnat i.
Sedan var det i... fredags en 14-åring, vars pojkvän var otrogen. Hon fick reda på det genom sin kompis, som tydligen sett honom hos en annan tjej, kramandes och kyssandes. Hon åkte dit med sin kompis, blev slagen av "den andra tjejen", och kille sket i det. Sedan visade det sig att hon även är gravid med hans barn. Han vill att hon ska göra abort, men hon vill behålla det, och blablabla.
En jäklans massa draman, helt enkelt, fast dem kan man ju hålla sig ifrån om man nu vill det. Appen är tänkt för alla tjejer och kvinnor, oavsett ålder, så man hittar verkligen alla slags människor! Det finns en massa olika forum; typ för de som försöker skaffa barn, allmänt om mens, men även om religion, filmer, musik. Den största är dock "Teen Issues", där det finns snart 200 000 inlägg.
Så ja, det jag vill säga med detta inlägg är helt enkelt att alla som har mens borde skaffa denna app! ^^ Det finns en gratisversion, och en fullfjädrad som kostar 15kr.
Jag använder den mer än Facebook-appen, och det säger väl en hel del... ;)
klok som en bok
Jag, mamma och pappa hade i förra veckan ett allvarligt samtal om skolan. Att man ska göra sitt bästa, att jag inte vet vad jag kämpar för och därför blir hur omotiverad som helst etcetc. Min far och mor berättar då om hur de träffades, att mamma fick sitt första jobb på Volvo genom att pappa föreslog det som en "kul grej", och att man inte ska oroa sig så mycket över livet, för det går inte att planera (och gör man det kommer man ha ett jäklans tråkigt liv...). Jag sammanfattade då det hela genom att säga:
"Man vet inte hur livet ska bli, eller om det kommer gå bra,
men man kan bättra på oddsen."
Och det är väl egentligen det skolan är till för - för att bättra på oddsen, så att man utvecklas själv och sedan kommer på vad det är man vill, om man nu någonsin kommer göra det...
Min far tyckte att det var mycket klokt sagt, och jag blev lite galen på hur gammal och klok jag börjar bli. Men det är väl bra antar jag... att bli klok i alla fall, men med det kommer väl ålderdomen, eller det är nog tvärt om. Fast nu ändrade jag mig igen, för man behöver ju (uppenbarligen?) inte vara gammal för att vara klok. Man kan vara 100 år och inte vara klok för fem öre. Fast det är nog sällan man är klok när man är yngre än 30. Fast vem vet egentligen.
Btw, var kommer klokhet ifrån, egentligen? Erfarenhet och kunskap? Eller allmänt filosoferande? Eller en blandning? Eller föds man klok? Finns det kloka barn? De vi kalla know-it-alls? Näe, men behöver nog både tänka och uppleva saker för att kunna bli klok - och misslyckas, framförallt. Annars lär man sig ju aldrig hur man ska tackla nya problem. Och om allt skulle gå som ett rinnande vatten, så behöver man ju aldrig tänka över vad det är man gör, så då lär man sig ju inte heller...
"Man vet inte hur livet ska bli, eller om det kommer gå bra,
men man kan bättra på oddsen."
Och det är väl egentligen det skolan är till för - för att bättra på oddsen, så att man utvecklas själv och sedan kommer på vad det är man vill, om man nu någonsin kommer göra det...
Min far tyckte att det var mycket klokt sagt, och jag blev lite galen på hur gammal och klok jag börjar bli. Men det är väl bra antar jag... att bli klok i alla fall, men med det kommer väl ålderdomen, eller det är nog tvärt om. Fast nu ändrade jag mig igen, för man behöver ju (uppenbarligen?) inte vara gammal för att vara klok. Man kan vara 100 år och inte vara klok för fem öre. Fast det är nog sällan man är klok när man är yngre än 30. Fast vem vet egentligen.
Btw, var kommer klokhet ifrån, egentligen? Erfarenhet och kunskap? Eller allmänt filosoferande? Eller en blandning? Eller föds man klok? Finns det kloka barn? De vi kalla know-it-alls? Näe, men behöver nog både tänka och uppleva saker för att kunna bli klok - och misslyckas, framförallt. Annars lär man sig ju aldrig hur man ska tackla nya problem. Och om allt skulle gå som ett rinnande vatten, så behöver man ju aldrig tänka över vad det är man gör, så då lär man sig ju inte heller...
5 veckor kvar...
Om 5 veckor fyller jag år. Då blir jag äldre, och nästan gammal. Man blir gammal när man kommer upp i tjugo, tänker jag (det kommer förmodligen ändras till 21 nästa år...). Eller kanske är det så att man bara börjar bli gammal när man fyller 20 - man lämnar tonåren, men är n00b när det kommer till vuxenlivet. Typ. 23-24, då är man gammal. Eller mer som i att då ska man ändå uppföra sig på ett någolunda vuxet sätt. Jag kommer faila, för jag kommer aldrig att bli gammal.
Får ta och fråga Pippi Långstrump om ett krumelurpiller, så att det aldrig händer... Eller bli biten av en vampyr, fast det är nog inte lika trevligt, och så måste man dricka blod och döda folk (eller glittra och äta djur... ;)). Krumelurpiller får det allt bli! Någon som vet var man kan få ta på dem?
Det börjar faktiskt gå upp för mig att jag är snart nitton... Hjälp vad tiden går fort! (Fast förhoppningsvis har jag bara levt en femtedel av mitt liv. Å andra sidan berättade Hilma i skolan idag att forskare har kommit fram till att halva min generation kommer få Alzheimer, så frågan är om man vill bli hundra år...) Ett år äldre, och en massa nya ansvar...
Kan man inte bara stoppa tiden i några år, så att man hinner leva, njuta av livet och komma på vad man vill bli - innan man hinner bli gammal..?
Får ta och fråga Pippi Långstrump om ett krumelurpiller, så att det aldrig händer... Eller bli biten av en vampyr, fast det är nog inte lika trevligt, och så måste man dricka blod och döda folk (eller glittra och äta djur... ;)). Krumelurpiller får det allt bli! Någon som vet var man kan få ta på dem?
Det börjar faktiskt gå upp för mig att jag är snart nitton... Hjälp vad tiden går fort! (Fast förhoppningsvis har jag bara levt en femtedel av mitt liv. Å andra sidan berättade Hilma i skolan idag att forskare har kommit fram till att halva min generation kommer få Alzheimer, så frågan är om man vill bli hundra år...) Ett år äldre, och en massa nya ansvar...
Kan man inte bara stoppa tiden i några år, så att man hinner leva, njuta av livet och komma på vad man vill bli - innan man hinner bli gammal..?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)