Tjockisdag idag! :D
- Grov fralla med russin i(yum!), smör och ost.
- Pizza, "Vegetariana" (champinjoner, paprika, lök, sparris och kronärtskocka - lika underbart god som vanligt! :))
- Ben&Jerry - Half-Baked! O.O
- Chips - Ungsbakade, Svenska lantchips och I love Eco. Med dipp självfallet. (Jag, Pernilla och Hanna jämförde och kom fram till att lantchipsen är bäst, men att de ungsbakade känns bättre eftersom det är en fjärdedels så mycket fett i dem som i de andra... I love Eco var inge vidare. :/)
- Cider dracks under hela kvällen för övrigt. 0,7% är grejor det! ;)
29 januari 2011
28 januari 2011
dag 2 - min första kärlek
Min första kärlek... Jag liksom antar att det är människor vi pratar om, för annars måste jag väl typ säga mina föräldrar, och hur tråkig läsning skulle det bli?!
När jag tänker på min "första kärlek", så tänker jag på att det ju finns så himla många olika "första" kärlekar (för mig i alla fall). Som den allra, allra första, men som egentligen bara är gullig att tänka tillbaka på. Jag var 3-4 år när jag blev kär för första gången. Allt jag kommer ihåg var att jag tyckte väldigt mycket om pojken, att han var snäll och att han var blond. And that's about it. Det är den enda bilden jag har i huvudet.
Sen finns det den kärleken jag hade när man blev aningen äldre, och börjar skolan. Man kände väl kanske pressen av att andra blir "kära", så måste man ha någon själv att vara kär i. (Jag tydligen tillsammans med Adam Nanne i 4 år (från ettan till femman) "utan att veta om det"... Komplicerade saker det där.) Och sedan när jag kom upp i tonåren så uppstod kärleken som liksom var aningen omöjlig, men som självfallet äntligen skulle hålla. Ehh..? Näe, den gjorde ju inte riktigt det. Jag var fast i den "kärleken" i 6 år.
Jag har varit kär tre gånger sedan dess, dvs. på gymnasiet. Varav två obesvarade, vilket jag tror var bra. För när jag tänker efter så skulle jag inte funkat som mer än kompis med någon av dem, so no hard feelings. :)
Och så finns det den första besvarade kärleken. Den håller på just nu. Den bästa. By far.
Jag kallar den... Giovanni. Jag har aldrig blivit såhär glad av kärlek, någonsin. Och inte heller så ledsen; den är så himla bra, men så jäkla långt bort! Varför?? :(
Jag blir ledsen pga. avståndet. Aldrig pga. honom. Han gör mig inget annat än glad. Och lycklig. Det gör liksom att det ledsna blir värt det, för magkänslan säger mig att det kommer att gå bra; avståndsgrejen löser sig senare liksom. I simply like him too much for it not to. C:
<3
När jag tänker på min "första kärlek", så tänker jag på att det ju finns så himla många olika "första" kärlekar (för mig i alla fall). Som den allra, allra första, men som egentligen bara är gullig att tänka tillbaka på. Jag var 3-4 år när jag blev kär för första gången. Allt jag kommer ihåg var att jag tyckte väldigt mycket om pojken, att han var snäll och att han var blond. And that's about it. Det är den enda bilden jag har i huvudet.
Sen finns det den kärleken jag hade när man blev aningen äldre, och börjar skolan. Man kände väl kanske pressen av att andra blir "kära", så måste man ha någon själv att vara kär i. (Jag tydligen tillsammans med Adam Nanne i 4 år (från ettan till femman) "utan att veta om det"... Komplicerade saker det där.) Och sedan när jag kom upp i tonåren så uppstod kärleken som liksom var aningen omöjlig, men som självfallet äntligen skulle hålla. Ehh..? Näe, den gjorde ju inte riktigt det. Jag var fast i den "kärleken" i 6 år.
Jag har varit kär tre gånger sedan dess, dvs. på gymnasiet. Varav två obesvarade, vilket jag tror var bra. För när jag tänker efter så skulle jag inte funkat som mer än kompis med någon av dem, so no hard feelings. :)
Och så finns det den första besvarade kärleken. Den håller på just nu. Den bästa. By far.
Jag kallar den... Giovanni. Jag har aldrig blivit såhär glad av kärlek, någonsin. Och inte heller så ledsen; den är så himla bra, men så jäkla långt bort! Varför?? :(
Jag blir ledsen pga. avståndet. Aldrig pga. honom. Han gör mig inget annat än glad. Och lycklig. Det gör liksom att det ledsna blir värt det, för magkänslan säger mig att det kommer att gå bra; avståndsgrejen löser sig senare liksom. I simply like him too much for it not to. C:
<3
26 januari 2011
cutcutcut
Jag skar mig i handleden idag. Men ni behöver inte oroa er. Det var inte mitt fel.
Jag skulle sätta in ett skinkpaket i kylen, och så brann det till i handleden. :(
Det började blöda en aning, och det blev lite svullet, men det lilla blod som kom ut har i alla fall koagulerat, så det är chill. Det gör bara ont när jag använder handleden...
Men det löser sig. :)
Jag skulle sätta in ett skinkpaket i kylen, och så brann det till i handleden. :(
Det började blöda en aning, och det blev lite svullet, men det lilla blod som kom ut har i alla fall koagulerat, så det är chill. Det gör bara ont när jag använder handleden...
Men det löser sig. :)
25 januari 2011
les chevaux
När jag ser den här reklamen för V75 så förundras jag över hur fantastiskt vackra hästar är!
sjukt sjukligt sjuk
Jag mår verkligen skit. Mer skit än igår tyvärr... Jag har mått kasst i en och en halv vecka. Jävla helvetes skit! Jag orkar inte må dåligt, och dessutom missa en massa saker i skolan!
Jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka, typ. Knappt så att jag orkar blogga - då kanske nu förstår hur kasst jag mår, höhö.
Jag försöker må bättre i alla fall. Dricker en massa vatten, och vilar och tittar på film. Och läser historia, eftersom jag inte var med på provet i fredags. Två tredjedelar text kvar att läsa, antingen blir det idag eller imorgon.
Min syster klagar på att min blogg börjar bli ointressant, för att jag skriver för mycket om Giovanni... But whatevs - either you like it or you don't. :)
Ni får inga kramar idag, för jag vill inte att ni ska behöva må såhär kasst. >.<
Jag mår så dåligt att jag inte ens orkar tänka, typ. Knappt så att jag orkar blogga - då kanske nu förstår hur kasst jag mår, höhö.
Jag försöker må bättre i alla fall. Dricker en massa vatten, och vilar och tittar på film. Och läser historia, eftersom jag inte var med på provet i fredags. Två tredjedelar text kvar att läsa, antingen blir det idag eller imorgon.
Min syster klagar på att min blogg börjar bli ointressant, för att jag skriver för mycket om Giovanni... But whatevs - either you like it or you don't. :)
Ni får inga kramar idag, för jag vill inte att ni ska behöva må såhär kasst. >.<
22 januari 2011
dag 1½ - om mig själv
Min blogg. Mina regler. Det passar sig därför väldigt bra att jag nu tänker lägga in en länk till ett tidigare inlägg, som skrevs för nästan ett år sedan. Det innehåller rätt djupa tankar om vem jag egentligen är - något som är värt att tänka på, och förhoppningsvis att läsa.
Jag rekommenderar det i alla fall. För jag tycker det var vackert skrivet av både mig och de som kommenterade.
Jag rekommenderar det i alla fall. För jag tycker det var vackert skrivet av både mig och de som kommenterade.
dag 1 - om mig själv
Vem är då jag, Rebecca? Det är ju en väldigt komplicerad fråga, egentligen.
Jag skulle kunna säga att jag är 18 år gammal (19 år (och typ åldrig ;)) om en och en halv månad), att jag bor utanför Göteborg, att jag har en mamma, en pappa, en syster, en bror och en fullständigt underbar portugisisk vattenhund som heter Luna. Och så har jag en man (fast han bor långt bort i Tjottahejti, som jag inte förrän nu inser faktiskt ligger i Sverige. Skumt, jag har alltid trott att man bara säger det för att det låter konstigt, haha! Jaja, man lär sig något nytt varje dag. Och nej, han bor inte i Sverige (tyvärr), han bor långt åt helvete (USA för att vara mer exakt - staten New York för att vara ännu mer exaktare), vilket självklart är jävligt kasst...).
Men det är ju inte så himla intressant egentligen; dels för att de som jag faktiskt känner redan vet om det, och eftersom ni som läser denna underbart konstiga blogg ändå inte drar någon direkt nytta av att veta om det. Det kan väl iofs vara trevligt att veta vems blogg det är man läser, men då tänker jag att det ändå är mina konstiga tankar (och annat smått och gott) som man är ute efter, och inte mig som... medborgare? Jag vet inte riktigt...
Jag skulle tro att det bästa sättet att lära känna mig på genom bloggen är att helt enkelt läsa det jag skriver, och det jag har skrivit. Att liksom gosa ner sig i en fotölj med en varm filt och min blogg - aawwww. :) Dock kanske jag bör varna att jag inte alltid censurerar sånt som jag anar att ni kanske inte egentligen vill veta, och att jag ändå är rätt öppen med det jag skriver.
Det här är nog det mest innehållslösa inlägg jag någonsin skrivit. *suck* Jag säger ju liksom inget om vem jag är - för jag hoppas att jag inte är innehållslös... Näe, det är jag inte. Jag har hur många tankar som helst, som vill skrivas ner här. Så det är bara att börja följa bloggen för de som är intresserade. :)
Kramaaaar
Btw, Florian sa att det är den internationella kramdagen idag - jag skickar därför en superbamsekram till Giovanni! :D
Jag skulle kunna säga att jag är 18 år gammal (19 år (och typ åldrig ;)) om en och en halv månad), att jag bor utanför Göteborg, att jag har en mamma, en pappa, en syster, en bror och en fullständigt underbar portugisisk vattenhund som heter Luna. Och så har jag en man (fast han bor långt bort i Tjottahejti, som jag inte förrän nu inser faktiskt ligger i Sverige. Skumt, jag har alltid trott att man bara säger det för att det låter konstigt, haha! Jaja, man lär sig något nytt varje dag. Och nej, han bor inte i Sverige (tyvärr), han bor långt åt helvete (USA för att vara mer exakt - staten New York för att vara ännu mer exaktare), vilket självklart är jävligt kasst...).
Men det är ju inte så himla intressant egentligen; dels för att de som jag faktiskt känner redan vet om det, och eftersom ni som läser denna underbart konstiga blogg ändå inte drar någon direkt nytta av att veta om det. Det kan väl iofs vara trevligt att veta vems blogg det är man läser, men då tänker jag att det ändå är mina konstiga tankar (och annat smått och gott) som man är ute efter, och inte mig som... medborgare? Jag vet inte riktigt...
Jag skulle tro att det bästa sättet att lära känna mig på genom bloggen är att helt enkelt läsa det jag skriver, och det jag har skrivit. Att liksom gosa ner sig i en fotölj med en varm filt och min blogg - aawwww. :) Dock kanske jag bör varna att jag inte alltid censurerar sånt som jag anar att ni kanske inte egentligen vill veta, och att jag ändå är rätt öppen med det jag skriver.
Det här är nog det mest innehållslösa inlägg jag någonsin skrivit. *suck* Jag säger ju liksom inget om vem jag är - för jag hoppas att jag inte är innehållslös... Näe, det är jag inte. Jag har hur många tankar som helst, som vill skrivas ner här. Så det är bara att börja följa bloggen för de som är intresserade. :)
Kramaaaar
Btw, Florian sa att det är den internationella kramdagen idag - jag skickar därför en superbamsekram till Giovanni! :D
21 januari 2011
grum
Jag brukar inte tycka om remixer, men Grums version av Lady Gagas Bad Romance är helt finemang! :)
20 januari 2011
imorgon...
... ska jag ta det lugnt. Bara lugnt. (Efter engelskan då, som börjar 9.20 och slutar en timme senare.) Bara gå hem och lägga mig i soffan, sätta på en bra film och kura ihop mig under täcket och låtsas att jag är en död mås eller någonting sånt. Ja, det låter svinbra!
Jag längtar tills imorgon runt klockan 12, för då har det nog hunnit bli varmt under täcket! :)
Sov gott, nattugglor!
Jag längtar tills imorgon runt klockan 12, för då har det nog hunnit bli varmt under täcket! :)
Sov gott, nattugglor!
dag 0 - inte om mig själv
Jag vet inte vem jag är just nu. Mest så är jag trött.
Jag flyttar officiellt fram dag 1 till imorgon, så det så!
Ooohh, cliffhanger! Fast... Näe.
Jag flyttar officiellt fram dag 1 till imorgon, så det så!
Ooohh, cliffhanger! Fast... Näe.
why eat less meat?
Okay, so I'm gonna be awesome and write this complete thingy in English. Mostly because the text I'm publishing is in English, so I thought it'd be easier for les Americanos to follow if they don't have to translate at all. I'm that nice. ;)
So, we've been writing a thesis in for English class, as I may or may not have written before. I chose to write about the meat industry, and how freaking horrible it is. The final 3,5 pages almost turned me vegetarian...
Since I know many of my readers care a whole lot about these amazing creatures, I kinda decided, well I did decide(duh?) to publish my work. Also because... I think it's awesome. Kinda. You may or may not agree, but I do think so. Mostly because, at least I'm not able to read it without think "WTF are we doing?", and I know many of my readers will react in a similar way, so...
There isn't really anything more to say... Except that this is really just a bunch of texts, so I hope you'll hold on to the very end... Oh, and leave a comment if you have something to add about how we humans suck!
Enjoy...
---
There will most certainly always be a craving for meat amongst humans, but the world's population must soon realize that we are exaggerating the amount of meat and fish that we put in our mouths on a daily basis, or it will only get worse. The industry has come to such extremes that it does not only cause damage on the actual animals; our environment is also getting worse and worse for every day that passes by; partly due to us humans consuming too much meat.
Some may think this means that we will have to stop eat meat for good, but this is not the case. All we need to do to make sure the animals get a better life, and the planet's condition improves, is to demand the industry to change, and to eat less meat. This especially applies to the richer parts of the world, that carry a special responsibility to decrease our daily meat consumption.
When a calf or a baby pig is born, it is immediately introduced to a hectic world with new smells, tastes and other impressions. As if this would not be enough for a newborn, it is also welcomed to life by stress – instantly taken away from its mother. This is because there is no value to the breeder in letting the baby adapt to its new environment with a mother by its side; it will not have to learn anything about how to live a life as a normal cow, or pig, since it will never get the chance to. It is simply born for the reason of existing, not living.
Male baby pigs get their testicles cut off as soon as they are “ready” for it. The procedure is quite simple; the testicles are merely cut off. No anaesthetics, just a quick snip with a pair of scissors, or whatever the human may be using.
Calves and baby pigs do not get divided by gender, unless the cow calves are supposed to give milk, since they can all give meat. It is a bit different when it comes to chickens, which are in fact divided into two groups from the very beginning. This is because they are valued differently. Since there is no real value in keeping the male chickens, due to them not laying any eggs, they are killed immediately after they are born. Gassed to death to be more precise; in view of this being the fastest and least painful way of killing them. When they have stopped breathing, passed out and finally died they are sent to zoos as reptile, snake or bird food, or they get blended into pet food.
The female chickens on the other hand, get into narrow cages to spend a life in a minimum space with several other chickens. Which fate is to be preferred, could be further discussed...
After a time they are all fed with food that will make them grow fast; fast enough for their legs to break by the their own weight, as a result of their legs not growing fast enough to be able to handle the suddenly added weight. The chickens' weight increases very fast due to their muscles growing four times as fast as they would have done a hundred years ago. They weigh about 1,4 kg after a month, and get slaughtered when they reach 1,7 kg. This is a consequence of farmers wanting the animals to get ready for slaughter faster, so that they can sell the animals and earn more money.
The animals are put in either tiny boxes with several other animals, or placed in enormous barns – collecting hundreds of them – where they are exposed to extreme stress. Most animals in the meat industry are never let outside, and all they do is wandering around; eating, sleeping, growing.
They are given growth hormones, both before and after the slaughter – everything is being done for the animals to get as big as possible, so that they will contain as much meat as possible. Bigger animals result in the breeder not having to feed as many animals, and therefore making it cheaper to keep them; plus, the income will not change since it is the same amount of meat being produced.
In England, there is a law saying that pigs should have something to play with, something that lets them behave like pigs should. Whether it's just simple straw, they need something to rout around and build nests in, which is what a normal pig wants and ought to be capable of doing. This law was mainly invented because only having a stone floor and no straw is a very poor life for a pig, though also because boar pigs can get aggressive amongst each other when they have nothing to do; it sometimes goes as far as to pigs getting killed. This, of course, is not only bad for the pigs, but also for the farmer, since he or she will lose pigs due to not treating them like he or she should, and therefore the owner will lose “meat money”. There are therefore no real advantages in keeping pigs on a simple stone floor, since both the pigs and the farmer will only lose by doing so. The only reason for one to do this would probably be that it is cheaper to not buy straw and have a single boar getting killed every now and then, than to bye straw all year around, and save a few boars.
Some pigs do not even get a real floor, but have to live on metal slats; which can only be described as a metal floor with holes, so that whatever comes out of the pigs does not really need to be cleaned up for the pigs home to be “clean”.
What is even worse is that some pigs are not even aloud to move. They live in small cages where they can only stand, sit and lie down - they cannot turn around, nor scratch themselves. They get no social experiences whatsoever, and are simply just standing there growing bigger and bigger as each day goes by. These cages are banned in Britain, and are planned to be banned in the EU in 2013.
Mankind has tried for centuries to make their animals bigger and better, hybridizing the biggest cow with the biggest bull to get a bigger calf. Some decades ago, we started to experiment with the genes of animals, wondering how to make their growth speed increase. We have now come so far that some animals grow so fast, the rest of their bodies can not catch up with the speed. Their muscles grow so fast they can barely do anything but stand still and eat, not being able to move due to the unnaturally big muscles.
The gene technology has of course also made things better; genes that were sources to several diseases have for example been removed. The question is to whom this is an improvement, since if the animals do not get these diseases, they will only live a longer life, suffering – unless they are animals living happy lives of course.
What most people do not think about when it comes to the meat industry is that it does not only affect the animals, but the environment and us humans as well.
It takes ten times as much farming land to produce animals as it takes to grow vegetables. An area located in for example Brazil, that could have been used to feed the people, is instead used to grow seeds and vegetables, which will later be sent to the western world. You may think that this food is for us humans, but no, it is for our animals. The animals that we ourselves breed for the reason of later killing and eating.
It is shown that 90% of the nutritive value is lost when the seed goes through the animal and then later to us. Therefore we could also save food if we begun to eat less meat; which would give the Brazilians more land to grow there own food on.
These arguments show that the whole meat industry is about morals – if one is willing to make the animals suffer for one's own success, or not. I am guessing that if you are willing to let them suffer, it is because you feel nothing for them; they really are just animals, and it does not really matter what happens to them, as long as you are happy yourself.
I believe that the biggest problem when it comes to the average people's thoughts about the meat industry is that they cannot relate to the animals. Not many people live their daily lives with pigs, hens, chickens or cows, so their compassion gets lower than if they would have. It would be a lot more simple if it would have concerned cats or dogs, because we live with those animals; keep them as pets, best friends, family members. We simply have feelings for them that we do not feel for any of the animals that suffers for the sake of us getting food on our tables.
This is also a matter of a lack of education. People do not want to know how their food is treated before they eat it; mostly because of how pictures or documentaries about reality's cruelty would make them feel. I would guess something close to murderers, which is of course what we are. Even if it would be me shooting the elk, or slaughtering the pig, I would be a murderer, which is completely natural, since it is what humans have done for as long as we know – hunting and killing animals. But for some reason this gets much more difficult to handle in modern time, since we do not actually kill the animal we eat. We do not slaughter it, and therefore we do not see ourselves as murderers in the same way as if we would have killed it with our own hands.
In China, they eat dogs – this is a known fact. The way they treat dogs before serving them is also known; the dogs' skins are torn from them while they are still alive and they are kept in small boxes; but there is rarely anyone who stops and thinks about that this is very similar to what we do to our pigs, cows and especially our birds. They get their feathers ripped from their skin so that we can get warm and comfortable pillows and covers. As soon as they have grown back out, they are ripped away again.
We probably get just as concerned by how China treats dogs, as the Indians does about the way we treat the cow, which is to them a holy animal. In some religions slaughter of a cow is prohibited, and the meat is taboo. Sort of in the same way we look at dogs and cats.
Another problem is the transporting of the animals. During the transportation, they get seriously injured, or even killed; sometimes because they do not get any water or food breaks, sometimes because of the stress of being packed so close to other animals.
The transportation of animals and their food also affects the environment – by trucks, boats, trains and airplanes going such long distances, letting out great amounts of carbon dioxide (CO2). As a result of this, the amount of damages due to the green house effects increases, and the layer of ozone around the Earth gets thinner and thinner.
The most common answer to why we should eat meat is simply “it tastes good”. That is one lonely reason really, because it is not like we cannot get the amount of protein that we need from other sources. Of course meat is the most effective way of getting protein into your digestive system, but there are still other solutions to how we can get our daily amount of meat. Vegetables such as soy beans contain a high amount of protein, but also many other nutrients which we need. Since meat has a higher concentration of protein, we would of course need to eat more soy beans than we eat meat, but we easily forget that the beans contain other nutrients as well.
There is also a problem with people simply not wanting to eat soy beans or similar food instead of meat, because it does not taste as good as meat. I personally believe that this is because people of today are simply served the wrong kind of vegetarian food. We know that there are quorn and falafels, but that is generally as far as our imagination about food without meat goes. There is simply a lack of imagination, and people do not care enough to come up with their own recipes or search for new. It is therefore a brilliant idea to start serving healthy, tasty, vegetarian food at both schools and at work places, so that people get in touch with the food more often. This is one of the many things we can do to start decreasing our daily consumption of meat. You can also invent one day a week that count as the weekly vegetarian dinner at home.
If one feels as though meat is a part of life, one can at least be sure that the animals that are being eaten have had a great life while on this planet. You can for example buy meat from ecologic farms, where the animals get to live lives they deserve and where they can run and enjoy life instead of being trapped in a tiny cage. It is also good to buy meat that has been produced locally; that way the length of the meat transportation will get shorter, and less carbon dioxide will be released.
My personal belief is that we definitely should eat less meat. Both because it is not good for our bodies to eat as much meat as we do – there are several diseases linked to an over-consumption of meat – but also because I really feel sorry for the animals! Since I have a dog, I can relate to the feelings of an animal. To me, it seems more difficult to be able to relate to the animals' suffering if you rarely or almost never have contact with other kinds of creatures than humans.
I am not a vegetarian myself, but I have no problem eating vegetarian food, and I am trying to make my family eat less meat and more vegetables; both because it tastes really good and it makes me happy to know that no animal was harmed in the production of the food I eat.
---
Also, here's two of my reference videos. Both with awesome Jamie Oliver.
So, we've been writing a thesis in for English class, as I may or may not have written before. I chose to write about the meat industry, and how freaking horrible it is. The final 3,5 pages almost turned me vegetarian...
Since I know many of my readers care a whole lot about these amazing creatures, I kinda decided, well I did decide(duh?) to publish my work. Also because... I think it's awesome. Kinda. You may or may not agree, but I do think so. Mostly because, at least I'm not able to read it without think "WTF are we doing?", and I know many of my readers will react in a similar way, so...
There isn't really anything more to say... Except that this is really just a bunch of texts, so I hope you'll hold on to the very end... Oh, and leave a comment if you have something to add about how we humans suck!
Enjoy...
---
Why eat less meat?
Millions of animals are born every year, but not for the simple reason of living a life on Earth in peace – they are born to get killed, for one reason: to feed the greedy human.There will most certainly always be a craving for meat amongst humans, but the world's population must soon realize that we are exaggerating the amount of meat and fish that we put in our mouths on a daily basis, or it will only get worse. The industry has come to such extremes that it does not only cause damage on the actual animals; our environment is also getting worse and worse for every day that passes by; partly due to us humans consuming too much meat.
Some may think this means that we will have to stop eat meat for good, but this is not the case. All we need to do to make sure the animals get a better life, and the planet's condition improves, is to demand the industry to change, and to eat less meat. This especially applies to the richer parts of the world, that carry a special responsibility to decrease our daily meat consumption.
When a calf or a baby pig is born, it is immediately introduced to a hectic world with new smells, tastes and other impressions. As if this would not be enough for a newborn, it is also welcomed to life by stress – instantly taken away from its mother. This is because there is no value to the breeder in letting the baby adapt to its new environment with a mother by its side; it will not have to learn anything about how to live a life as a normal cow, or pig, since it will never get the chance to. It is simply born for the reason of existing, not living.
Male baby pigs get their testicles cut off as soon as they are “ready” for it. The procedure is quite simple; the testicles are merely cut off. No anaesthetics, just a quick snip with a pair of scissors, or whatever the human may be using.
Calves and baby pigs do not get divided by gender, unless the cow calves are supposed to give milk, since they can all give meat. It is a bit different when it comes to chickens, which are in fact divided into two groups from the very beginning. This is because they are valued differently. Since there is no real value in keeping the male chickens, due to them not laying any eggs, they are killed immediately after they are born. Gassed to death to be more precise; in view of this being the fastest and least painful way of killing them. When they have stopped breathing, passed out and finally died they are sent to zoos as reptile, snake or bird food, or they get blended into pet food.
The female chickens on the other hand, get into narrow cages to spend a life in a minimum space with several other chickens. Which fate is to be preferred, could be further discussed...
After a time they are all fed with food that will make them grow fast; fast enough for their legs to break by the their own weight, as a result of their legs not growing fast enough to be able to handle the suddenly added weight. The chickens' weight increases very fast due to their muscles growing four times as fast as they would have done a hundred years ago. They weigh about 1,4 kg after a month, and get slaughtered when they reach 1,7 kg. This is a consequence of farmers wanting the animals to get ready for slaughter faster, so that they can sell the animals and earn more money.
The animals are put in either tiny boxes with several other animals, or placed in enormous barns – collecting hundreds of them – where they are exposed to extreme stress. Most animals in the meat industry are never let outside, and all they do is wandering around; eating, sleeping, growing.
They are given growth hormones, both before and after the slaughter – everything is being done for the animals to get as big as possible, so that they will contain as much meat as possible. Bigger animals result in the breeder not having to feed as many animals, and therefore making it cheaper to keep them; plus, the income will not change since it is the same amount of meat being produced.
In England, there is a law saying that pigs should have something to play with, something that lets them behave like pigs should. Whether it's just simple straw, they need something to rout around and build nests in, which is what a normal pig wants and ought to be capable of doing. This law was mainly invented because only having a stone floor and no straw is a very poor life for a pig, though also because boar pigs can get aggressive amongst each other when they have nothing to do; it sometimes goes as far as to pigs getting killed. This, of course, is not only bad for the pigs, but also for the farmer, since he or she will lose pigs due to not treating them like he or she should, and therefore the owner will lose “meat money”. There are therefore no real advantages in keeping pigs on a simple stone floor, since both the pigs and the farmer will only lose by doing so. The only reason for one to do this would probably be that it is cheaper to not buy straw and have a single boar getting killed every now and then, than to bye straw all year around, and save a few boars.
Some pigs do not even get a real floor, but have to live on metal slats; which can only be described as a metal floor with holes, so that whatever comes out of the pigs does not really need to be cleaned up for the pigs home to be “clean”.
What is even worse is that some pigs are not even aloud to move. They live in small cages where they can only stand, sit and lie down - they cannot turn around, nor scratch themselves. They get no social experiences whatsoever, and are simply just standing there growing bigger and bigger as each day goes by. These cages are banned in Britain, and are planned to be banned in the EU in 2013.
Mankind has tried for centuries to make their animals bigger and better, hybridizing the biggest cow with the biggest bull to get a bigger calf. Some decades ago, we started to experiment with the genes of animals, wondering how to make their growth speed increase. We have now come so far that some animals grow so fast, the rest of their bodies can not catch up with the speed. Their muscles grow so fast they can barely do anything but stand still and eat, not being able to move due to the unnaturally big muscles.
The gene technology has of course also made things better; genes that were sources to several diseases have for example been removed. The question is to whom this is an improvement, since if the animals do not get these diseases, they will only live a longer life, suffering – unless they are animals living happy lives of course.
What most people do not think about when it comes to the meat industry is that it does not only affect the animals, but the environment and us humans as well.
It takes ten times as much farming land to produce animals as it takes to grow vegetables. An area located in for example Brazil, that could have been used to feed the people, is instead used to grow seeds and vegetables, which will later be sent to the western world. You may think that this food is for us humans, but no, it is for our animals. The animals that we ourselves breed for the reason of later killing and eating.
It is shown that 90% of the nutritive value is lost when the seed goes through the animal and then later to us. Therefore we could also save food if we begun to eat less meat; which would give the Brazilians more land to grow there own food on.
These arguments show that the whole meat industry is about morals – if one is willing to make the animals suffer for one's own success, or not. I am guessing that if you are willing to let them suffer, it is because you feel nothing for them; they really are just animals, and it does not really matter what happens to them, as long as you are happy yourself.
I believe that the biggest problem when it comes to the average people's thoughts about the meat industry is that they cannot relate to the animals. Not many people live their daily lives with pigs, hens, chickens or cows, so their compassion gets lower than if they would have. It would be a lot more simple if it would have concerned cats or dogs, because we live with those animals; keep them as pets, best friends, family members. We simply have feelings for them that we do not feel for any of the animals that suffers for the sake of us getting food on our tables.
This is also a matter of a lack of education. People do not want to know how their food is treated before they eat it; mostly because of how pictures or documentaries about reality's cruelty would make them feel. I would guess something close to murderers, which is of course what we are. Even if it would be me shooting the elk, or slaughtering the pig, I would be a murderer, which is completely natural, since it is what humans have done for as long as we know – hunting and killing animals. But for some reason this gets much more difficult to handle in modern time, since we do not actually kill the animal we eat. We do not slaughter it, and therefore we do not see ourselves as murderers in the same way as if we would have killed it with our own hands.
In China, they eat dogs – this is a known fact. The way they treat dogs before serving them is also known; the dogs' skins are torn from them while they are still alive and they are kept in small boxes; but there is rarely anyone who stops and thinks about that this is very similar to what we do to our pigs, cows and especially our birds. They get their feathers ripped from their skin so that we can get warm and comfortable pillows and covers. As soon as they have grown back out, they are ripped away again.
We probably get just as concerned by how China treats dogs, as the Indians does about the way we treat the cow, which is to them a holy animal. In some religions slaughter of a cow is prohibited, and the meat is taboo. Sort of in the same way we look at dogs and cats.
Another problem is the transporting of the animals. During the transportation, they get seriously injured, or even killed; sometimes because they do not get any water or food breaks, sometimes because of the stress of being packed so close to other animals.
The transportation of animals and their food also affects the environment – by trucks, boats, trains and airplanes going such long distances, letting out great amounts of carbon dioxide (CO2). As a result of this, the amount of damages due to the green house effects increases, and the layer of ozone around the Earth gets thinner and thinner.
The most common answer to why we should eat meat is simply “it tastes good”. That is one lonely reason really, because it is not like we cannot get the amount of protein that we need from other sources. Of course meat is the most effective way of getting protein into your digestive system, but there are still other solutions to how we can get our daily amount of meat. Vegetables such as soy beans contain a high amount of protein, but also many other nutrients which we need. Since meat has a higher concentration of protein, we would of course need to eat more soy beans than we eat meat, but we easily forget that the beans contain other nutrients as well.
There is also a problem with people simply not wanting to eat soy beans or similar food instead of meat, because it does not taste as good as meat. I personally believe that this is because people of today are simply served the wrong kind of vegetarian food. We know that there are quorn and falafels, but that is generally as far as our imagination about food without meat goes. There is simply a lack of imagination, and people do not care enough to come up with their own recipes or search for new. It is therefore a brilliant idea to start serving healthy, tasty, vegetarian food at both schools and at work places, so that people get in touch with the food more often. This is one of the many things we can do to start decreasing our daily consumption of meat. You can also invent one day a week that count as the weekly vegetarian dinner at home.
If one feels as though meat is a part of life, one can at least be sure that the animals that are being eaten have had a great life while on this planet. You can for example buy meat from ecologic farms, where the animals get to live lives they deserve and where they can run and enjoy life instead of being trapped in a tiny cage. It is also good to buy meat that has been produced locally; that way the length of the meat transportation will get shorter, and less carbon dioxide will be released.
My personal belief is that we definitely should eat less meat. Both because it is not good for our bodies to eat as much meat as we do – there are several diseases linked to an over-consumption of meat – but also because I really feel sorry for the animals! Since I have a dog, I can relate to the feelings of an animal. To me, it seems more difficult to be able to relate to the animals' suffering if you rarely or almost never have contact with other kinds of creatures than humans.
I am not a vegetarian myself, but I have no problem eating vegetarian food, and I am trying to make my family eat less meat and more vegetables; both because it tastes really good and it makes me happy to know that no animal was harmed in the production of the food I eat.
---
Also, here's two of my reference videos. Both with awesome Jamie Oliver.
---
I have to say; I'm kinda proud if you got this far and didn't miss out on a single paragraph. And thanks for taking the time to read it through! :D
The part about China and India was the last part that I wrote. I got kinda stuck in the thoughts, and wanted to write more about how you look at the treatment of animals in different cultures, but I felt as though I didn't have the time. What a bummer...
Btw, I think I'm going to write in English more often! It's a lot funner than to always write everything in Swedish! Also *random fact* many of my thoughts are in English... for some weird, unknown reason. Plus! If I do, les Americanos won't have to use stupid tools such as Google Translate. So it's kinda like a win-win situations. :)
Although, I'll probably have the Grammar Nazis over me in like a sec. *sobs* Like: myself. I just found a part where I wrote "one feel" instead of "one feels". Argh! That's the kind of stuff that kills me; those tiny, tiny mistakes. *sigh*
Just went a little Grammar Nazi and corrected all my errors. There were, like, 15 of them, and it mad me sad, so I changed them - yay!
Just went a little Grammar Nazi and corrected all my errors. There were, like, 15 of them, and it mad me sad, so I changed them - yay!
Now, I'm just gonna sum all this up into a 5min "presentation" for school tomorrow...
I really don't feel like going to school tomorrow. My brain hurts, my tummy hurts (why do I sound like a 5yo in my head when I say "tummy"..?!), and everything's just... Bläusch.
19 januari 2011
dagarna 1-19
Jag tänker att jag ska göra som vissa andra, och skriva om det som ingår i denna lista.
Vissa av inläggen kommer bli längre, andra kortare. Men jag tänker ta mig tiden att filosofera lite de närmaste 19 dagarna, bara för att.
Dag 1 - Om mig själv
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Det här åt jag idag
Dag 4 – Mina passioner
Dag 5 – Min bästa vän
Dag 6 – Det här hade jag på mig idag
Dag 7 – Detta ångrar jag
Dag 8 – Den frisyr jag trivs bäst i
Dag 9 – Om jag skulle byta utseende med någon, skulle jag byta med...
Dag 10 – Det här får mig att gråta
Dag 11 – Min favoritresa
Dag 12 – Något jag saknar
Dag 13 – Mina favoritskor
Dag 14 – Något jag önskar att jag gjorde mer
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Min favoritplats
Dag 18 – Min önskelista
Dag 19 – Mina drömmar
Med start imorgon...
Vissa av inläggen kommer bli längre, andra kortare. Men jag tänker ta mig tiden att filosofera lite de närmaste 19 dagarna, bara för att.
Dag 1 - Om mig själv
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Det här åt jag idag
Dag 4 – Mina passioner
Dag 5 – Min bästa vän
Dag 6 – Det här hade jag på mig idag
Dag 7 – Detta ångrar jag
Dag 8 – Den frisyr jag trivs bäst i
Dag 9 – Om jag skulle byta utseende med någon, skulle jag byta med...
Dag 10 – Det här får mig att gråta
Dag 11 – Min favoritresa
Dag 12 – Något jag saknar
Dag 13 – Mina favoritskor
Dag 14 – Något jag önskar att jag gjorde mer
Dag 15 – Det här får mig att gråta
Dag 16 – Mina rädslor
Dag 17 – Min favoritplats
Dag 18 – Min önskelista
Dag 19 – Mina drömmar
Med start imorgon...
för att jag kan, vill och vågar
Tre saker jag inte förstår mig på: Livet, varför sand är så svårt att få bort från lakanen i sängen, och varför Giovanni ska befinna sig så jäkla långt bort.
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: Golfboll, torkad blodapelsin och en väckarklocka som får orgasm när den ringer (underbar 18-årspresent... verkligen! oanvänd och fin är den också).
Tre saker jag gör just nu: Bloggar, blöder näsblod (det är faktiskt sant - gör det oroligt ofta nuförtiden...) och äter mat... om typ fem sekunder.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Bara ligga på en kulle en solig dag och vara, med Giovanni. Resten spelar inte så jävla stor roll just nu.
Tre saker jag kan: Tänka, andas, känna blodsmak i munnen - mmm... -.-
Tre saker jag inte kan: Krama Giovanni :( , nysa utan att blunda samtidigt och ha foten bakom huvudet... *dagens I-landsproblem*
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Anders och Putte - Nöjd, Movits! - Fel del av gården och dig själv.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Att få tiden att räcka till, hur man får bort sand från lakan, och att tycka om mig själv till 1000%.
Tre favoriträtter: Tacos, vegetarisk lasagne, ängamat(rotfruktssoppa).
DAGENS VILL HA: Frihet.
DAGENS KLÄDSEL: Mjukisbyxor, fårskinnstofflor och en stor T-shirt (det känns överflödigt att säga att jag har underkläder på mig).
DAGENS FRISYR: Plattat, ovanligt nog. (Dock inte med bra förstör-inte-håret-produkter...)
DAGENS LÅT: Beyoncé - Halo
DAGENS PLANER: Skriva engelska, skypa med min kärlek, kanske ta en andra promenad med hunden, bli frisk efter att ha andats frisk luft, och sova.
DAGENS SAKNAD: Behöver jag skriva Giovanni?
DAGENS DUMMASTE: Tja, Systers kompis Hanna var här idag, och då sades det mycket dumma saker. Verkligen korkade.
DAGENS MISSLYCKANDE: (Positiva saker man ska ta upp...) Ehm, att jag inte har utnyttjat dagen till dess fulla potential..?
DAGENS DROG: The Holiday - en av världens mysigaste filmer. Också typ den enda där Jack Black är någolunda seriös. ;)
DAGENS KÖP: Jag är sjuk = Jag är hemma = Jag har inte köpt någonting = Jag har sparat pengar - yay! :)
DAGENS GODIS: Om jag säger att Giovanni är ögongodis, räknas det då? :D
DAGENS HUMÖR: Halvdeprimerad, men ändå på myshumör.
DAGENS CITAT: "I seek for corny in my life". Mostly because I do. :)
DAGENS ROLIGASTE: Jag vet inte, men jag har skrattat, så något måste ju ha hänt...
Vilken svordom använder du mest? - Fan... eller jävlar, kanske.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? - En tid som är för tidig för min inre klocka...
Var köper du dina matvaror ifrån? - ICA ftw!
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? - En biljett till New York. O.O
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? - Je pense... oui? Peut-être...
När var senast någon stötte på dig? - Igår, skulle jag tro. Fast jag har ju gått in i Pernilla idag, hmm... (*lame*)
Vad åt du till middag senast? - Spaghetti och falukorv med ketchup - yum-mie!
Kan du vissla? - Johanna? Svar: Ja.
Tittade du på tecknat när du var liten? - Ja?!
Äger du några popband-t-shirts? - Dåligt med det... :/
När flög du senast? - I mitt förra liv som fågel. Med plan var det i början av november, när jag och mamma åkte till NYC.
Pratar du några andra språk? - English, un peut Francais, och minimalt med Español.
Har du gråtit offentligt? - Ja. Jag är inte mer än människa.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? - Är jäklans sugen på en tatuering, men vet varken vad eller var.
Vad har du med dig in på bion? - Beror på vem/vilka jag går med; det kan vara allt från ingenting till en stor popcorn, stor snacks, två stora drickor och godis.
Vad har du för väder? - Man vet aldrig. Vi bor i Sverige, så ena sekunden kan det spöregna, och sedan vara sol. Men mörkt är det definitivt just nu.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? - Engelska.
När sov du senast på golvet? - Borde vara när jag nu senast sov över i Kristins källare... Long time ago.
Vilken är din favoritdrink? - Jag är för bra för drinkar.
Gillar du din boendesituation? - Ja. Ännu mer om vi städade källaren, så att inte en tredjedel står oanvänd i 14 år till...
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? - ~7 skulle jag tro.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? - Kunde varit värre...
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? - Jag?! Som knappt pratar, någonsin?? Svar: Gud, ja.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? - 19... det är om 47 dagar - jag börjar bli gammal.
Tror du på liv på andra planeter? - Ibland... Mer att det skulle finnas i andra galaxer. :)
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? - "Jag inte orkar mer" följt av "Nej, nu jävlar!"
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? - Jag blir höjdrädd när jag sätter mig på en häst... Men, visst! :)
Tycker du om att krama folk? - Nej. Jag älskar det!
Äger du en digitalkamera? - Ja.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? - Jag fått höra att mitt hår ser ut som Janis Joplins, men det är väl typ det enda.
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? - Jag glömmer det lika fort själv, så det finna sällan något att störa sig på.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? - Ibland. När jag äter lamm eller kalv. :(
Är du mörkrädd? - Ja. :O
Tre saker du alltid har med dig? - Mobilen, hörlurar och mig själv.
Tre saker som finns på mitt skrivbord/bordet: Golfboll, torkad blodapelsin och en väckarklocka som får orgasm när den ringer (underbar 18-årspresent... verkligen! oanvänd och fin är den också).
Tre saker jag gör just nu: Bloggar, blöder näsblod (det är faktiskt sant - gör det oroligt ofta nuförtiden...) och äter mat... om typ fem sekunder.
Tre saker jag vill göra innan jag dör: Bara ligga på en kulle en solig dag och vara, med Giovanni. Resten spelar inte så jävla stor roll just nu.
Tre saker jag kan: Tänka, andas, känna blodsmak i munnen - mmm... -.-
Tre saker jag inte kan: Krama Giovanni :( , nysa utan att blunda samtidigt och ha foten bakom huvudet... *dagens I-landsproblem*
Tre saker jag tycker att du ska lyssna på: Anders och Putte - Nöjd, Movits! - Fel del av gården och dig själv.
Tre saker jag skulle vilja lära mig: Att få tiden att räcka till, hur man får bort sand från lakan, och att tycka om mig själv till 1000%.
Tre favoriträtter: Tacos, vegetarisk lasagne, ängamat(rotfruktssoppa).
DAGENS VILL HA: Frihet.
DAGENS KLÄDSEL: Mjukisbyxor, fårskinnstofflor och en stor T-shirt (det känns överflödigt att säga att jag har underkläder på mig).
DAGENS FRISYR: Plattat, ovanligt nog. (Dock inte med bra förstör-inte-håret-produkter...)
DAGENS LÅT: Beyoncé - Halo
DAGENS PLANER: Skriva engelska, skypa med min kärlek, kanske ta en andra promenad med hunden, bli frisk efter att ha andats frisk luft, och sova.
DAGENS SAKNAD: Behöver jag skriva Giovanni?
DAGENS DUMMASTE: Tja, Systers kompis Hanna var här idag, och då sades det mycket dumma saker. Verkligen korkade.
DAGENS MISSLYCKANDE: (Positiva saker man ska ta upp...) Ehm, att jag inte har utnyttjat dagen till dess fulla potential..?
DAGENS DROG: The Holiday - en av världens mysigaste filmer. Också typ den enda där Jack Black är någolunda seriös. ;)
DAGENS KÖP: Jag är sjuk = Jag är hemma = Jag har inte köpt någonting = Jag har sparat pengar - yay! :)
DAGENS GODIS: Om jag säger att Giovanni är ögongodis, räknas det då? :D
DAGENS HUMÖR: Halvdeprimerad, men ändå på myshumör.
DAGENS CITAT: "I seek for corny in my life". Mostly because I do. :)
DAGENS ROLIGASTE: Jag vet inte, men jag har skrattat, så något måste ju ha hänt...
Vilken svordom använder du mest? - Fan... eller jävlar, kanske.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på? - En tid som är för tidig för min inre klocka...
Var köper du dina matvaror ifrån? - ICA ftw!
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? - En biljett till New York. O.O
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan? - Je pense... oui? Peut-être...
När var senast någon stötte på dig? - Igår, skulle jag tro. Fast jag har ju gått in i Pernilla idag, hmm... (*lame*)
Vad åt du till middag senast? - Spaghetti och falukorv med ketchup - yum-mie!
Kan du vissla? - Johanna? Svar: Ja.
Tittade du på tecknat när du var liten? - Ja?!
Äger du några popband-t-shirts? - Dåligt med det... :/
När flög du senast? - I mitt förra liv som fågel. Med plan var det i början av november, när jag och mamma åkte till NYC.
Pratar du några andra språk? - English, un peut Francais, och minimalt med Español.
Har du gråtit offentligt? - Ja. Jag är inte mer än människa.
Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? - Är jäklans sugen på en tatuering, men vet varken vad eller var.
Vad har du med dig in på bion? - Beror på vem/vilka jag går med; det kan vara allt från ingenting till en stor popcorn, stor snacks, två stora drickor och godis.
Vad har du för väder? - Man vet aldrig. Vi bor i Sverige, så ena sekunden kan det spöregna, och sedan vara sol. Men mörkt är det definitivt just nu.
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? - Engelska.
När sov du senast på golvet? - Borde vara när jag nu senast sov över i Kristins källare... Long time ago.
Vilken är din favoritdrink? - Jag är för bra för drinkar.
Gillar du din boendesituation? - Ja. Ännu mer om vi städade källaren, så att inte en tredjedel står oanvänd i 14 år till...
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? - ~7 skulle jag tro.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? - Kunde varit värre...
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? - Jag?! Som knappt pratar, någonsin?? Svar: Gud, ja.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? - 19... det är om 47 dagar - jag börjar bli gammal.
Tror du på liv på andra planeter? - Ibland... Mer att det skulle finnas i andra galaxer. :)
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? - "Jag inte orkar mer" följt av "Nej, nu jävlar!"
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? - Jag blir höjdrädd när jag sätter mig på en häst... Men, visst! :)
Tycker du om att krama folk? - Nej. Jag älskar det!
Äger du en digitalkamera? - Ja.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? - Jag fått höra att mitt hår ser ut som Janis Joplins, men det är väl typ det enda.
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? - Jag glömmer det lika fort själv, så det finna sällan något att störa sig på.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? - Ibland. När jag äter lamm eller kalv. :(
Är du mörkrädd? - Ja. :O
Tre saker du alltid har med dig? - Mobilen, hörlurar och mig själv.
18 januari 2011
l'école...
Nu tänker jag inte sitta här och skriva ett mastodont inlägg, för det hinner jag tyvärr inte, även om jag känner att jag skulle behöva filosofera lite extra mycket just nu, eftersom den här veckan inte är speciellt rolig...
Vi hade biologiprov idag, på matspjälkning, andning och blodomloppen. Jag tycker ändå att det gick rätt så bra; lite som repetition från högstadiet mest. Baskunskaperna fanns redan liksom, sen var det bara att lära sig vad de härliga enzymerna heter och annat sånt viktigt som jag verkligen kommer behöva i framtiden... Nej, jag ska inte se ner på biologi, för det är fett mycket roligare och intressantare än typ... kemi. -.-
Sedan imorgon eller på fredag är det tänkt att jag ska prata om varför man inte ska äta kött, på engelska. Jag har väl typ skrivit hälften; skickade in det till läraren förra veckan och han tycker att jag är asgrym (nu använde han sig ju inte av just det ordet, men jag tänker att det är en synonym till "excellent", kind of...), vilket känns jävligt grymt! Kanske för att jag liksom är... grym när det kommer till att skriva helt enkelt. Det är något som jag är bra på känner jag; att liksom "avbilda" mina tankar med ord. Och att tänka för den delen.
Jag, Pernilla och pappa satt och diskuterade skolgång för några dagar sedan, kan ha varit i helgen, eftersom Pernilla går i gymnasietankar redan nu (vilket jag ändå kan tycka är bra, eftersom hon ska välja om ett år). Hon funderar mellan Samhällsprogrammet, Naturprogrammet, och det nya Natur-/Samhällsprogrammet.
Pappa är kanske för Natur, men jag vet inte riktigt.
Hon undrade vad som är så bra med Natur, eftersom hon tycker att Samhäll verkar roligare; att man får tänka mer själv och analysera och sånt.
Jag sa då något av det klokaste jag någonsin har sagt. Jag kan tyvärr inte quota mig själv, för jag kommer inte ihåg mina ord, men det var något i stil med att:
Om jag skulle valt om idag tror jag att jag hade valt samhäll, just eftersom man får tänka mer själv, vilket jag älskar (uppenbarligen?). Men jag tror att Natur är det bästa att välja först, eftersom mitt sätt att tänka nu förmodligen är mer avancerat än vad det skulle varit om jag gått Samhäll istället för Natur. Att man liksom behöver kunskap för att kunna tänka, och att matte är riktigt genialiskt, och att det hjälper en att utveckla sitt tänkande och se mönster i den man faktiskt tänker.
Något sådant... fast kortare förmodligen. Pappa sken i alla fall upp som en sol och sa att "Här har vi en som har gått tre år på Natur!" och så började han predika om att jag hade fullkomligt rätt (som om jag behövde veta det? ;)) och att det viktigaste är att först utveckla tänkandet, innan man tänker; precis som jag sa med andra ord.
Jag och Kristin (har jag för mig att det var? Kan ha varit fler individer inblandade, men mitt minne räcker sig inte så långt) har också i veckan pratat om pressen som finns på Natur.
Medel när min årskull började gymnasiet 2008 var 263; bara det tycker jag kan sätta en stor press. För INT:arna(Samhäll - Internationell) var medelpoängen 262, så de var fasiken inte långt efter, men i mitt huvud är det en annan slags press på dem. Mer som att de ska vara bra på att plugga och vara intresserade av andra länder, när vi Naturare ska vara bra på att... tänka. Typ. Det kanske är jättefördomsfullt det här, men det är så jag ser på saken.
Natur hade 2010 medelpoängen 254, och INT 246. Något jag blev överraskad av när jag gjorde min medelpoängsresearch var att Teknik - Design (som jag egentligen skulle gått, men som jag bytte till Natur ifrån) 2008 hade medelpoängen 247, men 2010 var den uppe på 262! Alltså högre än både Natur och INT, som ju brukar vara populärast?
En massa blivande designers kommer alltså att gå ut gymnasiet 2013 (om Jorden inte går under 2012 vill säga ;)). Fast det är väl att ljuga egentligen; som att säga att våran klass består av blivande kemister och fysiker, vilket egentligen mest kan ses som ett skämt. Enligt mig. Kanske mer åt läkarehållet i så fall, fast det är väl mest Susanna som kör mot det, kanske?
Hursomhelst, det jag tänkte säga med detta är att det kan kännas rätt jobbigt att gå i en Naturklass. Att man liksom känner sig sämst i vissa lägen, som att man är sämst i hela världen och verkligen inte kan någonting. Jämfört med sin förra klass liksom; man var en av de som flöt igenom matten medan andra hade problem, och det kändes ju bra, men nu blev det istället så att det var man själv som fick problem.
Jag tror att det kan bero på att eftersom jag verkligen aldrig pluggade matte hemma i åttan och nian (kanske någon gång innan prov då...), så vande jag mig vid att inte behöva göra det, så jag hann aldrig få in plugga-matte-hemma-känslan. Och sen när man började gymnasiet så väntade sig det allmänna skolsystemet att man skulle vara superbra på att plugga hemma... Ajajaj. Att man inte får lära sig att plugga i skolan - liksom har "pluggkunskap" or whatever. Nåt som gör att man faktiskt får lära sig olika sätt att plugga på, så att man kan komma på ett sätt som funkar, så att skolgången kan bli så effektiv som möjligt! (Speciellt nu när vi inte kommer kunna läsa upp våra betyg..?)
Jag inser nu att det nog var Victor Varga jag hade den här diskussionen med, tokigt nog! Det är inte ofta vi pratar, men eftersom han var här med sin kära familj i lördags, så blir det ju så att man... ja, pratar helt enkelt. Vore sjukt osocialt om vi inte skulle gjort det; vi har ju trots allt känt(jag har alltid haft problem på varenda jävla stavningstest med detta ord, för jag tycker att det ska vara "kännt" och inte "känt" - skitord) varandra sedan vi föddes i princip (vi har nämligen mammor som är bästa vänner) och så går vi nu i parallellklasser(ord med 4 konsonanter i följd... jag vet inte varför min hjärna tänker på sånt - det är inte mitt fel! meeen, det tåls att uppmärksammas ^^).
Det blev ett långt inlägg i alla fall... *suck*
Vi hade biologiprov idag, på matspjälkning, andning och blodomloppen. Jag tycker ändå att det gick rätt så bra; lite som repetition från högstadiet mest. Baskunskaperna fanns redan liksom, sen var det bara att lära sig vad de härliga enzymerna heter och annat sånt viktigt som jag verkligen kommer behöva i framtiden... Nej, jag ska inte se ner på biologi, för det är fett mycket roligare och intressantare än typ... kemi. -.-
Sedan imorgon eller på fredag är det tänkt att jag ska prata om varför man inte ska äta kött, på engelska. Jag har väl typ skrivit hälften; skickade in det till läraren förra veckan och han tycker att jag är asgrym (nu använde han sig ju inte av just det ordet, men jag tänker att det är en synonym till "excellent", kind of...), vilket känns jävligt grymt! Kanske för att jag liksom är... grym när det kommer till att skriva helt enkelt. Det är något som jag är bra på känner jag; att liksom "avbilda" mina tankar med ord. Och att tänka för den delen.
Jag, Pernilla och pappa satt och diskuterade skolgång för några dagar sedan, kan ha varit i helgen, eftersom Pernilla går i gymnasietankar redan nu (vilket jag ändå kan tycka är bra, eftersom hon ska välja om ett år). Hon funderar mellan Samhällsprogrammet, Naturprogrammet, och det nya Natur-/Samhällsprogrammet.
Hon undrade vad som är så bra med Natur, eftersom hon tycker att Samhäll verkar roligare; att man får tänka mer själv och analysera och sånt.
Jag sa då något av det klokaste jag någonsin har sagt. Jag kan tyvärr inte quota mig själv, för jag kommer inte ihåg mina ord, men det var något i stil med att:
Om jag skulle valt om idag tror jag att jag hade valt samhäll, just eftersom man får tänka mer själv, vilket jag älskar (uppenbarligen?). Men jag tror att Natur är det bästa att välja först, eftersom mitt sätt att tänka nu förmodligen är mer avancerat än vad det skulle varit om jag gått Samhäll istället för Natur. Att man liksom behöver kunskap för att kunna tänka, och att matte är riktigt genialiskt, och att det hjälper en att utveckla sitt tänkande och se mönster i den man faktiskt tänker.
Något sådant... fast kortare förmodligen. Pappa sken i alla fall upp som en sol och sa att "Här har vi en som har gått tre år på Natur!" och så började han predika om att jag hade fullkomligt rätt (som om jag behövde veta det? ;)) och att det viktigaste är att först utveckla tänkandet, innan man tänker; precis som jag sa med andra ord.
Jag och Kristin (har jag för mig att det var? Kan ha varit fler individer inblandade, men mitt minne räcker sig inte så långt) har också i veckan pratat om pressen som finns på Natur.
Medel när min årskull började gymnasiet 2008 var 263; bara det tycker jag kan sätta en stor press. För INT:arna(Samhäll - Internationell) var medelpoängen 262, så de var fasiken inte långt efter, men i mitt huvud är det en annan slags press på dem. Mer som att de ska vara bra på att plugga och vara intresserade av andra länder, när vi Naturare ska vara bra på att... tänka. Typ. Det kanske är jättefördomsfullt det här, men det är så jag ser på saken.
Natur hade 2010 medelpoängen 254, och INT 246. Något jag blev överraskad av när jag gjorde min medelpoängsresearch var att Teknik - Design (som jag egentligen skulle gått, men som jag bytte till Natur ifrån) 2008 hade medelpoängen 247, men 2010 var den uppe på 262! Alltså högre än både Natur och INT, som ju brukar vara populärast?
En massa blivande designers kommer alltså att gå ut gymnasiet 2013 (om Jorden inte går under 2012 vill säga ;)). Fast det är väl att ljuga egentligen; som att säga att våran klass består av blivande kemister och fysiker, vilket egentligen mest kan ses som ett skämt. Enligt mig. Kanske mer åt läkarehållet i så fall, fast det är väl mest Susanna som kör mot det, kanske?
Hursomhelst, det jag tänkte säga med detta är att det kan kännas rätt jobbigt att gå i en Naturklass. Att man liksom känner sig sämst i vissa lägen, som att man är sämst i hela världen och verkligen inte kan någonting. Jämfört med sin förra klass liksom; man var en av de som flöt igenom matten medan andra hade problem, och det kändes ju bra, men nu blev det istället så att det var man själv som fick problem.
Jag tror att det kan bero på att eftersom jag verkligen aldrig pluggade matte hemma i åttan och nian (kanske någon gång innan prov då...), så vande jag mig vid att inte behöva göra det, så jag hann aldrig få in plugga-matte-hemma-känslan. Och sen när man började gymnasiet så väntade sig det allmänna skolsystemet att man skulle vara superbra på att plugga hemma... Ajajaj. Att man inte får lära sig att plugga i skolan - liksom har "pluggkunskap" or whatever. Nåt som gör att man faktiskt får lära sig olika sätt att plugga på, så att man kan komma på ett sätt som funkar, så att skolgången kan bli så effektiv som möjligt! (Speciellt nu när vi inte kommer kunna läsa upp våra betyg..?)
Jag inser nu att det nog var Victor Varga jag hade den här diskussionen med, tokigt nog! Det är inte ofta vi pratar, men eftersom han var här med sin kära familj i lördags, så blir det ju så att man... ja, pratar helt enkelt. Vore sjukt osocialt om vi inte skulle gjort det; vi har ju trots allt känt(jag har alltid haft problem på varenda jävla stavningstest med detta ord, för jag tycker att det ska vara "kännt" och inte "känt" - skitord) varandra sedan vi föddes i princip (vi har nämligen mammor som är bästa vänner) och så går vi nu i parallellklasser(ord med 4 konsonanter i följd... jag vet inte varför min hjärna tänker på sånt - det är inte mitt fel! meeen, det tåls att uppmärksammas ^^).
Det blev ett långt inlägg i alla fall... *suck*
17 januari 2011
aawww :)
En bild från inspelningen av Breaking Dawn; Bella och Edward på smekmånad - hur gulligt?! :)
Bilden får mig dock att sakna Giovanni jättesupermycket. :(
16 januari 2011
jag tänker på mat...
... och när jag tänker på mat tänker jag på hur alla vill att det ska gå fort att laga mat. Vi har en bok hemma som heter "100 rätter på 20 min" - det tar aldrig 20 minuter. Aldrig! Det tar minst det dubbla. Men pestolaxen är ju fett värt det. (Får lägga ut ett recept på den någon gång, för den är gudomligt god!)
När jag har tänkt på det så tänker jag på att folk glömmer tacos fullkomligt. Så nedrans djävulusiskt gott så jag tror jag dör! Och det tar bara en halvtimme, när man väl har kommit in i rutinen vill säga; i början tar det kanske runt 45min. Självklart beror ju tiden på vad man ska ha i sin taco.
Det jag hinner fixa på en halvtimme är: gurka, tomat, sallad, majs, ananas, ost och köttfärs. Grönsakerna hackas, ananasen skärs upp, osten rivs, och köttfärsen steks och får i sig tacokrydda. (Ibland händer det att vi lägger till paprika, rödlök och guacamole, men det är väldigt sällan.) Sedan värms tacoskal och tortillas i mikron; fram med gräddfil och tacosåser och allt det vanliga man dukar fram (som i tallrikar, glas och bestick), och så är det klart!
Underskattat som tusan, måste jag säga! För det är ju så galet gott, enkelt, och det går fort!
Vi ska äta tacos idag. För att vi inte gjorde det i fredags.
Jag tycker om min tacoberoende familj.
När jag har tänkt på det så tänker jag på att folk glömmer tacos fullkomligt. Så nedrans djävulusiskt gott så jag tror jag dör! Och det tar bara en halvtimme, när man väl har kommit in i rutinen vill säga; i början tar det kanske runt 45min. Självklart beror ju tiden på vad man ska ha i sin taco.
Det jag hinner fixa på en halvtimme är: gurka, tomat, sallad, majs, ananas, ost och köttfärs. Grönsakerna hackas, ananasen skärs upp, osten rivs, och köttfärsen steks och får i sig tacokrydda. (Ibland händer det att vi lägger till paprika, rödlök och guacamole, men det är väldigt sällan.) Sedan värms tacoskal och tortillas i mikron; fram med gräddfil och tacosåser och allt det vanliga man dukar fram (som i tallrikar, glas och bestick), och så är det klart!
Underskattat som tusan, måste jag säga! För det är ju så galet gott, enkelt, och det går fort!
Vi ska äta tacos idag. För att vi inte gjorde det i fredags.
Jag tycker om min tacoberoende familj.
andra säsongen av solsidan ikväll!
Det är bara att bänka sig framför tv:n ikväll kl. 20.00, för då drar andra säsongen av underbara Solsidan igång på TV4.Första säsongen var ju helt underbar! Jag tror att den någon gång i framtiden kommer att stå i min dvd-hylla, för fasiken vad underbar serien är!
Visste ni förresten att amerikanska ABC har köpt manusidén till Solsidan? Lite coolt ändå. :)
15 januari 2011
kvällens planer
Hejsan Hoppsan alla... lutande fiskar... wtf? -.-
Hej på er i alla fall.
Ikväll kommer familjen Varga hit och det är askul för vi har inte träffats på svinlänge!
Jag saknar Bella och hennes härliga personlighet som in i Norden! När vi var små var vi ju... aningen unika skulle man kunna säga. När hon, jag och Syster kom igång så var det så man fick kippa efter luft för att vi skrattade så mycket! Jag hoppas att det kommer bli likadant ikväll. :)
Det är väldigt tråkigt att vi inte träffas oftare tycker jag... Och det finns ju inte direkt någon anledning till varför vi inte gör det, för våra familjer klickar ju hur bra som helst!
Mamma och Gudrun har varit kompisar sedan de var små (och skrattar ännu mer än vi tre gör tillsammans o.O); pappa och Gabor pratar precis like mycket om typ... ingenting?; Daniel och Victor är... (jag skäms nästan för att säga det) moderater, och computer geeks, så det löser ju sig av sig självt; och jag, Bella och Pernilla är bara allmänt awesome och skrattiga! :D
Bild från när vi var i Sälen och gick på "fin" middag (någonstans 2004-05 tror jag).
Jag älskar den!
Hej på er i alla fall.
Ikväll kommer familjen Varga hit och det är askul för vi har inte träffats på svinlänge!
Jag saknar Bella och hennes härliga personlighet som in i Norden! När vi var små var vi ju... aningen unika skulle man kunna säga. När hon, jag och Syster kom igång så var det så man fick kippa efter luft för att vi skrattade så mycket! Jag hoppas att det kommer bli likadant ikväll. :)
Det är väldigt tråkigt att vi inte träffas oftare tycker jag... Och det finns ju inte direkt någon anledning till varför vi inte gör det, för våra familjer klickar ju hur bra som helst!
Mamma och Gudrun har varit kompisar sedan de var små (och skrattar ännu mer än vi tre gör tillsammans o.O); pappa och Gabor pratar precis like mycket om typ... ingenting?; Daniel och Victor är... (jag skäms nästan för att säga det) moderater, och computer geeks, så det löser ju sig av sig självt; och jag, Bella och Pernilla är bara allmänt awesome och skrattiga! :D
Bild från när vi var i Sälen och gick på "fin" middag (någonstans 2004-05 tror jag).
Jag älskar den!
gammalt citat
Jag gick tillbaka i arkivet (av ren boredom egentligen) för att se vad jag skrev för ett år sedan. Ett citat jag hittade. Mitt mål är att vara lika djup även detta år.
14 januari 2011
-.-
Jag mår skit idag.
Huvudet och magen har aldrig mått värre.
Te och vila blir det idag.
Fan vad jag inte orkar sånt här.
Sjukkramar, i alla fall.
Huvudet och magen har aldrig mått värre.
Te och vila blir det idag.
Fan vad jag inte orkar sånt här.
Sjukkramar, i alla fall.
13 januari 2011
definitionen av en "swede"
Denna beskrivning av en svensk från UrbanDictionary är rätt träffsäker ändå, eller vad tycker ni? ;)
A swede is a citizen of Sweden. The plural is swedes. Not to be mistaken for people from Switzerland. The main difference is that swiss people eat a lot of chocolate and wear lederhosen all day. Sweden is located in Scandinavia, right next to Norway and Denmark.
Swedes listen to rock music and have sex all the time, often while drinking beer and talking trash about the norwegians. We also take pride in creating some of the best pornographic material in the world.
Swedes are also known for their fine automobile manufacturers - Volvo (owned by Ford) and SAAB. SAAB also manufactures one of the best fighter aircraft models to date - the SAAB JAS 39 Gripen.
Sweden, the natural habitat of the swedes, is in many ways identical to America. In fact, we're just a smaller version of America. Instead of George Willy Bush (I find his name so amusing) we have Göran Persson, also known as the advocate of Satan. Now that I think about it, every swedish political party leader is an advocate of Satan.
Instead of having african-american citizens, we imported middle-eastern people. The only difference is that arabs aren't anywhere near as cool as real blacks. Plus, they have to shave their eyebrows or it grows into a unibrow. The arabs in Sweden all drive BMWs. Don't ask me how they can all afford one.
How do swedes act socially, you ask? Well ... most swedes are kinda up-tight and would most likely be viewed upon as slightly homosexual by americans. This homosexual breed of swedes are known as fjortisar and can be both male and female. The females are more slutty than gay actually, which is great. For more information about fjortisar, click this link: fjortisar/fjortis.
What else can I tell you about this peculiar and somewhat odd people? We have a very sophisticated educational system, which is why you can't tell my writing apart from that of an american author. You're more likely to mistake the american author for an outlander.
Sweden is a very affordable and fun country, but all we get is german tourists taking pictures of everything from half-dead drunks to McDonald's restaurants.
Most swedes are very gifted at video-gaming. One such swede is HeatoN the CS-player, and of course myself - Danielx.
Swedes were once vikings. During our viking days, we raped nuns and plundered the riches of gay people from France. Sadly, I was not around back then (this was around 1500-2000 years ago) but that doesn't stop me from wearing a helmet and drinking beer like there's no tomorrow. Around 100-300 years ago a bunch of swedes went to America to dig gold. Unfortunately, there was no gold and they all went to settle down in Minnesota instead. So if you're from that region, you might just be the descendant of a gold-thirsty swede, which would explain the extremely large penis and buff physique you would have in that case.
So, to summarize things ... Swedes are awesome. Dolph Lundgren and Peter Stormare are from Sweden, you know. The only good example of a good swedish flick that does not contain a blonde chick screaming "Åh, ja! Knulla mig hårdare, Lasse!" I can think of is Hamilton. So you should really download that.
One last thing ... Not every swede has blonde hair and blue eyes. And not every female is named Helga or every male named Lars.
A swede is a citizen of Sweden. The plural is swedes. Not to be mistaken for people from Switzerland. The main difference is that swiss people eat a lot of chocolate and wear lederhosen all day. Sweden is located in Scandinavia, right next to Norway and Denmark.
Swedes listen to rock music and have sex all the time, often while drinking beer and talking trash about the norwegians. We also take pride in creating some of the best pornographic material in the world.
Swedes are also known for their fine automobile manufacturers - Volvo (owned by Ford) and SAAB. SAAB also manufactures one of the best fighter aircraft models to date - the SAAB JAS 39 Gripen.
Sweden, the natural habitat of the swedes, is in many ways identical to America. In fact, we're just a smaller version of America. Instead of George Willy Bush (I find his name so amusing) we have Göran Persson, also known as the advocate of Satan. Now that I think about it, every swedish political party leader is an advocate of Satan.
Instead of having african-american citizens, we imported middle-eastern people. The only difference is that arabs aren't anywhere near as cool as real blacks. Plus, they have to shave their eyebrows or it grows into a unibrow. The arabs in Sweden all drive BMWs. Don't ask me how they can all afford one.
How do swedes act socially, you ask? Well ... most swedes are kinda up-tight and would most likely be viewed upon as slightly homosexual by americans. This homosexual breed of swedes are known as fjortisar and can be both male and female. The females are more slutty than gay actually, which is great. For more information about fjortisar, click this link: fjortisar/fjortis.
What else can I tell you about this peculiar and somewhat odd people? We have a very sophisticated educational system, which is why you can't tell my writing apart from that of an american author. You're more likely to mistake the american author for an outlander.
Sweden is a very affordable and fun country, but all we get is german tourists taking pictures of everything from half-dead drunks to McDonald's restaurants.
Most swedes are very gifted at video-gaming. One such swede is HeatoN the CS-player, and of course myself - Danielx.
Swedes were once vikings. During our viking days, we raped nuns and plundered the riches of gay people from France. Sadly, I was not around back then (this was around 1500-2000 years ago) but that doesn't stop me from wearing a helmet and drinking beer like there's no tomorrow. Around 100-300 years ago a bunch of swedes went to America to dig gold. Unfortunately, there was no gold and they all went to settle down in Minnesota instead. So if you're from that region, you might just be the descendant of a gold-thirsty swede, which would explain the extremely large penis and buff physique you would have in that case.
So, to summarize things ... Swedes are awesome. Dolph Lundgren and Peter Stormare are from Sweden, you know. The only good example of a good swedish flick that does not contain a blonde chick screaming "Åh, ja! Knulla mig hårdare, Lasse!" I can think of is Hamilton. So you should really download that.
One last thing ... Not every swede has blonde hair and blue eyes. And not every female is named Helga or every male named Lars.
"är det din kille..?"
Vi var hemma hos farmor på födelsedagsmiddag i söndags.
Samtalsämnet var högskoleprovet.
Jag nämde då att Tobias i min kära klass fick 2,0 (vilket ju är helt galet bra för en 18-åring!).
När de andra fortsatte prata lutade sig farmor mig och viskade "Är det din kille?" "Haha, nej, det är det inte" svarade jag. "Är det säkert det?" sa hon och log stort som attan. Jag upprepade mitt svar, men jag vet inte om hon blev övertygad. Jag tvekar på det, med tanke på hur fnittrig jag blev. Fasiken.
Jag kände för att svara: "Nehej du, jag är kär i en annan, men han bor 700 mil härifrån och jag har aldrig träffat honom :)", men jag tror inte att hon skulle ha tagit mig på allvar om jag sagt så, så ett enkelt nej fick räcka.
Samtalsämnet var högskoleprovet.
Jag nämde då att Tobias i min kära klass fick 2,0 (vilket ju är helt galet bra för en 18-åring!).
När de andra fortsatte prata lutade sig farmor mig och viskade "Är det din kille?" "Haha, nej, det är det inte" svarade jag. "Är det säkert det?" sa hon och log stort som attan. Jag upprepade mitt svar, men jag vet inte om hon blev övertygad. Jag tvekar på det, med tanke på hur fnittrig jag blev. Fasiken.
Jag kände för att svara: "Nehej du, jag är kär i en annan, men han bor 700 mil härifrån och jag har aldrig träffat honom :)", men jag tror inte att hon skulle ha tagit mig på allvar om jag sagt så, så ett enkelt nej fick räcka.
frieri
Igår gjorde jag en fältstudie... skulle man kunna säga.
Jag frågade flickor och pojkar i 18-årsåldern, och flickor i 14-årsåldern:
Vem ska fria - mannen eller kvinnan?
(Jag kände som den jämlika människa jag är att man skulle frågat samma sak om par av samma kön, men... ja, jag antar att ni förstår problemet med att inkludera dem i denna fråga.)
Det rungande svaret blev: mannen. Men självklart kan samtidigt kvinnan göra det. Men helst ska mannen fria, som sagt. Det är gulligt gjort om han går ner på knä, men det är inte ett måste. Och så ska det inte vara så att kvinnan blir helt paff och undrar "var fan kom det här ifrån?!" Nej, man ska veta att båda vill, men göra det när hon minst anar det. Lite halv-surprise skulle man kunna säga.
Jag är inte speciellt förvånad över svaret, men det får mig att tänka...
Först tänker jag att ojojoj, är det alltså mannen som har den största powern, eftersom det då blir han som kan bestämma när paret ska förlova sig?? Sen tänker jag att det är ju faktiskt så att kvinnan kan säga nej; så egentligen är det väl lika mycket makt hos båda två?
Mannen bestämmer när och hur han ska fria, men samtidigt står han där lite allmänt sårbar.
Egentligen så tror jag att om man nu vill förlova sig, så har man tänkt på det ett bra tag innan och liksom tillsammans tagit beslutet att man ska förlova sig.
Sen pratade jag och Sofia allmänt om giftemål. Hon ska inte gifta sig, men det ska jag. Hon ska förlova sig, det... ska väl uppenbarligen jag också. Hon ska inte gifta sig i kyrkan... Jag har ingen aning om jag ska det eller inte.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt göra med dessa tankar.
De känns ju liksom inte speciellt aktuella... Kanske om 10 år då. Typ.
Hjälp vad gammal jag börjar bli.
Jag frågade flickor och pojkar i 18-årsåldern, och flickor i 14-årsåldern:
Vem ska fria - mannen eller kvinnan?
(Jag kände som den jämlika människa jag är att man skulle frågat samma sak om par av samma kön, men... ja, jag antar att ni förstår problemet med att inkludera dem i denna fråga.)
Det rungande svaret blev: mannen. Men självklart kan samtidigt kvinnan göra det. Men helst ska mannen fria, som sagt. Det är gulligt gjort om han går ner på knä, men det är inte ett måste. Och så ska det inte vara så att kvinnan blir helt paff och undrar "var fan kom det här ifrån?!" Nej, man ska veta att båda vill, men göra det när hon minst anar det. Lite halv-surprise skulle man kunna säga.
Jag är inte speciellt förvånad över svaret, men det får mig att tänka...
Först tänker jag att ojojoj, är det alltså mannen som har den största powern, eftersom det då blir han som kan bestämma när paret ska förlova sig?? Sen tänker jag att det är ju faktiskt så att kvinnan kan säga nej; så egentligen är det väl lika mycket makt hos båda två?
Mannen bestämmer när och hur han ska fria, men samtidigt står han där lite allmänt sårbar.
Egentligen så tror jag att om man nu vill förlova sig, så har man tänkt på det ett bra tag innan och liksom tillsammans tagit beslutet att man ska förlova sig.
Sen pratade jag och Sofia allmänt om giftemål. Hon ska inte gifta sig, men det ska jag. Hon ska förlova sig, det... ska väl uppenbarligen jag också. Hon ska inte gifta sig i kyrkan... Jag har ingen aning om jag ska det eller inte.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt göra med dessa tankar.
De känns ju liksom inte speciellt aktuella... Kanske om 10 år då. Typ.
Hjälp vad gammal jag börjar bli.
12 januari 2011
our lovely chickens...
Jag sitter och skriver argument mot det galna köttätandet i världen, och kom att tänka på ett program jag såg med Jamie Oliver för ett par år sedan. Det handlar om hur man faktiskt behandlar kycklingar innan de landar på våran tallrik. Grymt bra program som alla borde se!
Bon appétit...
Bon appétit...
11 januari 2011
dagens morgon kan dö.
Jag väcktes imorse. En timme innan jag egentligen skulle vaknat.
Av att min bror tände lampan i taket och störtade in i mitt rum; för att han undrade var hans nycklar var. "Någonstans vid telefonen", röt jag tyst(det är en konst att ryta tyst!) och försökte somna om.
Två sekunder rusar syster in och säger att hon "tar den stickade tröjan idag!" "Nej", sa jag. "Jo", sa hon. Och så höll vi på så ett tag.
Hon tog tröjan.
Efter någon minut eller två kom bror tillbaka; för att fråga "vad är det pappan i Greveholm säger när han säger "upp som en sol, och ner som"? ... Vad säger han, Rebecca?!"
Jag svarade inte så artigt att jag fan inte bryr mig och att han skulle gå ut.
Sen sa jag att han väl säger pannkaka eller köttbulle eller något...
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte lät mig sova.
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte kunde låtit lampan vara släckt.
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte stängde dörren efter sig så att jag blev tvungen att gå upp ur min varma säng och stänga den själv.
Jag låg i sängen och svor om de jävla ungarna, som jag så snällt uttryckte det för mig själv.
Och jävlar vad förbannad jag blev när Daniel får världens bitch fit när de ska åka för att alla andra är aningen sena (men när det är andra som har bråttom kan han tydligen ta det hur lugnt som helst - klurigt...), och står nere i hallen och skriker. Lovely.
Sedan väcks jag av en aningen arg pappa när klockan är 9.15, som undrar när jag börjar. 9.45... Eeeehhhhhhh...?!?!
Jag hatar att sova för länge när jag har planerat in tillräckligt mycket tid kvällen innan, så att jag hinner gå ut med hunden och gå till skolan. Pappa tog ut hunden, och skjutsade mig till skolan.
Morgonen var helt enkelt allt annat än underbar.
Av att min bror tände lampan i taket och störtade in i mitt rum; för att han undrade var hans nycklar var. "Någonstans vid telefonen", röt jag tyst(det är en konst att ryta tyst!) och försökte somna om.
Två sekunder rusar syster in och säger att hon "tar den stickade tröjan idag!" "Nej", sa jag. "Jo", sa hon. Och så höll vi på så ett tag.
Hon tog tröjan.
Efter någon minut eller två kom bror tillbaka; för att fråga "vad är det pappan i Greveholm säger när han säger "upp som en sol, och ner som"? ... Vad säger han, Rebecca?!"
Jag svarade inte så artigt att jag fan inte bryr mig och att han skulle gå ut.
Sen sa jag att han väl säger pannkaka eller köttbulle eller något...
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte lät mig sova.
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte kunde låtit lampan vara släckt.
Jävlar vad förbannad jag blev när de inte stängde dörren efter sig så att jag blev tvungen att gå upp ur min varma säng och stänga den själv.
Jag låg i sängen och svor om de jävla ungarna, som jag så snällt uttryckte det för mig själv.
Och jävlar vad förbannad jag blev när Daniel får världens bitch fit när de ska åka för att alla andra är aningen sena (men när det är andra som har bråttom kan han tydligen ta det hur lugnt som helst - klurigt...), och står nere i hallen och skriker. Lovely.
Sedan väcks jag av en aningen arg pappa när klockan är 9.15, som undrar när jag börjar. 9.45... Eeeehhhhhhh...?!?!
Jag hatar att sova för länge när jag har planerat in tillräckligt mycket tid kvällen innan, så att jag hinner gå ut med hunden och gå till skolan. Pappa tog ut hunden, och skjutsade mig till skolan.
Morgonen var helt enkelt allt annat än underbar.
09 januari 2011
ggrrrrrrr!!
Jag har varit hos Rosendahl och fått en ansiktsmålning av deras extrabarn Alex. Jag blev en tiger, med "Alex" skrivet i pannan. Pure freakin' awesomeness!
konsten att inte ta skit
Inspirationen till detta inlägg fanns(som i "att finna" - det finns alltså fortfarande kvar ;)) på Julias underbart filosofiska blogg. Hon skrev att hon inte är lika modig som mig, och att det hindrar henne i sitt bloggande. Pssh, jag är fasiken inte modig någonstans när det kommer till bloggande; jag skriver bara om saker som ploppar upp i huvudet, och som jag är för naiv för att inse att folk inte borde veta om. That's all, typ.
Hon skrev även om hur det skulle vara bättre att vara ensam om att veta om när man själv blir sårad. To me, that's complete bullshit. :) När jag blir sårad så ska den som har sårat mig får reda på det, och eftersom det uppenbarligen inte är mitt fel att jag blir sårad, så måste det ju vara den andra människans. Och när jag blir sårad, eller förbannad för den delen, så spyr jag galla på folk. Fast det är mest bara i början, sedan tänker jag mest att det inte skadar mig om folk vet om vilka skitmänniskor det finns där ute. För är det något som min kära mor har lärt mig så är det att man ska stå upp för sig själv, och inte ta någon skit. Punkt. Att man också ska föra upp saker till ytan om man nu blir sårad eller behandlad som skit - för den ende som blir påverkad negativt i slutändan är människan som har varit elak. För jag tror inte att det är så jävla kul och jag tror inte att man blir speciellt stolt över sig själv när det basoneras ut vad man har gjort för elakheter.
Som t.ex. när en kille i skolan helt random kallade mig hora; för verkligen ingenting. Jag blev så chockad att jag inte reagerade överhuvudtaget. Då. Jag reagerade som fan efteråt, vill jag lova! Eftersom det inte kändes bra och jag visste att mamma skulle vara på min sida så pratade jag med henne. Det kändes inte bra helt enkelt för att de kallade mig det, inte för att det helt plötsligt slog mig att jag nog är rätt slampig egentligen, för jag är ju typ så långt ifrån en slampa man kan komma - vilket gör kommentaren till ett skämt, egentligen, men när jag blir förbannad så blir jag förbannad, och då tas allt på allvar.
Mamma pratade med lärare om att man fan inte ska behandla varken hennes dotter eller någon annan på det här sättet, och sedan pratade en lärare med killen. Eftersom jag vågade reagera och gå emot normen mot hur en tjej uppenbarligen förväntas ta en sån kommentar (genom att sitta tyst och bara ta emot det) så kände jag att det blev ett tryck från vissa andra tjejer. Två tjejer (no names) sa t.ex. att "vi behöver inte blanda in vuxna, vi klarar det själva!" När jag då lugnt frågade "men slutar de kalla er saker då?" och svaret blev nej, då suckade jag bara och sa "nej, just det!" Så jävla puckat.
Jag blir förbannad och ledsen på samma gång; dels för att de går på mig, som vågar göra något åt saken, och dels för att de inte reagerar själva. Jag kan inte förstå hur man bara kan låta sig kallas saker; det finns ju inte ens att man ska börja ignorera det, för att det händer så ofta. Vill pojkarna vara tuffa så kan de väl gå på varandra?! Eller vad är problemet? Är det verkligen tufft att gå på de som de anser vara svagare än de själva? Jag menar, om de nu anser sig vara bättre, och verkligen tror på att de är det, så finns det ju ingen anledning till att hävda sig ännu mer? Att kalla folk saker och allt sånt?
Jag tror att det här problemet inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Eller snarare; jag vet att det inte får det. Speciellt när det gäller killar... kanske. Fast det är ju självklart precis lika viktigt att det uppmärksammas hos tjejer. Ett av de problem som jag ser med detta är bara att om en tjej blir kallad t.ex. hora, så blir det antingen så att tjejen sitter tyst och tar det, eller så blir folk förbannade; gäller det däremot en kille så blir det antingen så att killen sitter tyst och tar det, eller så börjar han tjöta, men folk tycker ändå att han kanske kan ta det, eftersom han är kille.
Jag pratade faktiskt med min bror om det här för några dagar sedan. Vi pratade om mental styrka, bl.a. Det började med en bagatell, och efter att jag sagt att jag tvekar på att Broder Daniel har samma mentala styrka att stå upp för sig själv och andra som jag och Pernilla har, så blev jag kallad tjockis, och så tyckte han att jag var äcklig och vidrig. Jag har slutat reagera på sånt, och det är inte för att jag bara är tyst och tar det, utan för att jag vet att han inte menar det, men inte vet vad han ska göra, så då är bästa försvar att attackera. Sen har jag nog mognat rätt rejält under de senaste månaderna tror jag, err... vet jag. Istället för att bli flyförbannad så undrar jag istället vad han menar, och börjar diskutera; eftersom jag vet att om jag häver ur mig en massa onda saker, så kommer han varken bli lugnare eller ta mina argument på större allvar. Sedan sa jag också en gång att det gör ont i hjärtat att höra sånt från sin egen bror (en av de gånger när han taggar igång, men inte jag gör det - vilket gör att han lugnar ner sig rätt fort), och han sa då att han kallar mig tjock för att han inte vill att jag ska väga så mycket som jag göra, och att det gör ont i honom att se mig vara såhär stor. Ibland tror jag att han tror att jag väger typ 90kg, eftersom han verkligen ser mig som storstor. Och så stor är jag inte. Eller så kanske han har ett smalt ideal som jag inte passar in på? Så kan det ju också vara. Hursomhelst så är min poäng att han säger sånna elaka saker (när han är hyfsat lugn) för att han bryr sig om mig, och vill att jag ska gå ner i vikt, men inte vet hur han ska säga det på ett "bättre" sätt. Det är trevligt att prata och diskutera med min bror när han är lugn, för han är en jäklans bra människa, även om han inte alltid visar det. Han har liksom bra tankar och värderingar (dock kanske ett (enligt mig) snedvridet kroppsideal (eller ja, typ medias skulle jag tro..?), men det löser sig nog när han blir äldre och visare... hoppas jag), förutom det faktum att han är med i MUF... *suck*
Det här med att killar inte blir behandlade på samma sätt då... Vi pratade som sagt om att vara stark som person; enligt mig är det när man kan stå upp för sig själv och försvara sig mot andra psykiskt, för honom är det precis likadant, fast fysiskt. Skumt, tycker jag, men det kanske har med att göra att jag är starkare psykiskt än fysiskt, och han mer fysiskt än psykiskt? Kanske? Och man vill väl vara en stark människa, så man skriver om kraven på vad det innebär att vara stark, så att de passar in på en själv.
I vilket fall (fan vad jag kommer in på en massa annat!) så sa han att jag reagerar alldeles för mycket och ofta (i och med detta att han kallade mig tjockis, äckligt och vidrig, och att jag då reagerar) och att andra tjejer gör det också; att vi överreagerar så fort någon säger något elakt.
Jag tycker att det är en rätt intressant synvinkel, eftersom det ju faktiskt är så man "bör" reagera? Men av någon anledning så kallar Bror och hans kompisar varandra för en massa hemskheter, "på skoj" givetvis, och då blir det ju liksom någolunda normalt för honom att alltid ha det klingande i öronen. Så jag skulle säga att problemet inte ligger hos oss tjejer, att vi skulle säga till för ofta, utan för att killarna inte säger till tillräckligt ofta! För det kan väl ändå inte vara så att de elaka orden inte känns? Att det skulle vara så att killar blir immuna mot dumma ord för att de "ignorerar" dem (aka. skrattar på utsidan men gråter på insidan)? Det tror inte jag. Det är bara det att många killar vill vara häftiga och fräcka (och allmänt helvetiskt jobbiga), så de går på varandra och hackar på varandra och tjejer för att höja sig i den manliga samhället. Eller? Jag vet ju inte egentligen, eftersom jag inte föddes som pojke, men jag skulle kunna tänka mig att det är så det funkar.
Sen ska jag inte lovorda tjejers samhälle som ett underbart paradis heller. Titta bara på arbetsmarknaden; män hjälper män, men tyvärr gäller det ofta inte kvinnor, som istället försöker vara bättre än varandra för att ses som mer värda på jobbet. Vilket ju givetvis inte bara är kvinnornas fel. Män vill (väl?) har starka, tuffa kvinnor i de högre positionerna - de som kan ta skit och ruska av sig det med det samma utan att föra ett jävla liv? - och då gäller det ju att visa sig som den starkare.
Tjejer pratar också en jävla massa mer skit bakom varandras ryggar än killar gör. Det är typ vetenskapligt bevisat - vi skvallrar precis lika mycket, men killar pratar om händelser, medan tjejer pratar om människor. Och det går ju inte riktigt att snacka skit om händelser? Ingen blir ju speciellt sårad liksom? Om det nu inte är så att man pratar om saker som involverar människor som man faktiskt umgås med såklart.
Jag hänger inte riktigt med på varför vi gör det. Om det liksom är av ren boredom eller om vi bara känner för att vara elaka ibland. Eller så är det som kära Tyra Banks säger; att vi snackar skit om andra för att vi helt enkelt är avundsjuka, och det lättaste sättet att nedvärdera det som den andre har är att berätta för någon annan om hur kasst det egentligen är, och få bekräftelse på att det är så.
*suck*
Varför kan vi inte bara hjälpa varandra och sluta hacka?! Je ne comprende pas.
Det är ju inte så att folk mår bättre själva av att snacka skit, egentligen. Det sårar en bara inne i själen att vara elak, eftersom man ju vet att man har gjort en människa illa. Så känner i alla fall jag när jag är elak mot mina syskon; så fort jag säger något dumt så tar jag i smyg tillbaka det, för att det gör ont i hjärtat att göra dem illa, men de måste fasiken få tillbaka lite av sin egen medicin ibland! Även om jag precis predikat om att jag har blivit mognare och inte gör det längre, så finns det självfallet stunder där jag känner att jag inte orkar lugna ner mig. Att det är lättare att tagga igång själv på det som mina söta syskon säger, än att försöka lugna ner dem.
Men det är samtidigt skönt att veta om att om jag inte taggar igång, så kommer inte de heller att göra det. Jag märker t.ex. ibland på Daniel ibland när han blir arg, att han säger saker som om han försöker få mig att bli lika förbannad som han redan är. Om jag då är lugn och säger vettiga saker istället för att skrika skällsord, så blir han extremt mycket lugnare på bara några sekunder. Skulle tror att det är så eftersom han vet att jag inte kommer att tagga igång, och det finns liksom ingen mening med att vara den enda som står och skriker. Då ser han bara dum ut.
För att snabbt gå tillbaka till detta med killen i skolan, så kan jag stolt säga att han inte pratade med mig på typ 9 månader. Och då såg vi ändå varandra i skolan varje dag. Jag vet inte varför han inte gjorde det, men jag anar att det var för att han insåg att man inte jävlas med mig ostraffat. Att jag reagerar som ingen annan. Att jag inte låter mig tryckas ner för att någon annan ska få känna sig nöjd på min bekostnad. ... Fan, jag är rätt grym ändå!
Sen att han och hans kompisars motaktion till att jag reagerade var att kasta ägg och ärtor på mitt hus, det är en annan historia. De sprang givetvis härifrån så fort äggen och ärtorna var slut, men det ger ändå mig en slags bekräftelse på att jag hade rätt. Fullkomligt rätt. Och det tror jag att han och hans kompisar, annars hade de inte sprungit härifrån. Då skulle de varit mogna nog att säga till mig att jag överreagerade som fan och att jag väl typ skulle "passa mig jävligt noga" eller något sånt.
Eller så tyckte de att jag hade fel, och kunde inte hitta något annat alternativ än att hjärndött kasta ägg på ett hus som hämnd. Men det kan jag leva med, för jag ångrar inte för en sekund att jag reagerade så "hårt" som jag gjorde. Gud, nej. Tycker man att man blir illabehandlad så ska man väl för i helsike få säga emot?
Vad jag vill säga med detta inlägg är (troligen) följande:
- Jag tycker att Julia ska blogga om allt som poppar upp i hennes vackra hjärna.
- Jag kommer reagera precis lika mycket om någon sårar henne, som om någon skulle sårat mig för vad jag skriver på min blogg. (Nolifer i så fall?)
- Man ska aldrig ta skit, även om det kanske i vissa lägen förväntas av en.
- Jag tycker att man ska våga stå upp för sig själv oftare. (Det inkluderar mig också.)
- Min bror älskar mig även när han är dum i huvudet. (Kanske speciellt mycket då..?)
- Man ska vara snäll mot andra. "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!"
Det kan självklart finnas fler gömda saker som jag vill att ni ska tänka på när ni läser det här, men det får ni klura ut själva.
Ta fan ingen skit, för ni är sjukt mycket mer värda än så! Och de nolifers som går på er är bara avundsjuka, men man måste fasiken ändå säga till att de väl kan vara lite mindre avundsjuka, för att det är rätt jobbigt när de försöker vara lika awesome som du? Eller bara typ skrika åt dem att hålla käften eller dra åt helvete. Fan vad skönt sånt är...
Hon skrev även om hur det skulle vara bättre att vara ensam om att veta om när man själv blir sårad. To me, that's complete bullshit. :) När jag blir sårad så ska den som har sårat mig får reda på det, och eftersom det uppenbarligen inte är mitt fel att jag blir sårad, så måste det ju vara den andra människans. Och när jag blir sårad, eller förbannad för den delen, så spyr jag galla på folk. Fast det är mest bara i början, sedan tänker jag mest att det inte skadar mig om folk vet om vilka skitmänniskor det finns där ute. För är det något som min kära mor har lärt mig så är det att man ska stå upp för sig själv, och inte ta någon skit. Punkt. Att man också ska föra upp saker till ytan om man nu blir sårad eller behandlad som skit - för den ende som blir påverkad negativt i slutändan är människan som har varit elak. För jag tror inte att det är så jävla kul och jag tror inte att man blir speciellt stolt över sig själv när det basoneras ut vad man har gjort för elakheter.
Som t.ex. när en kille i skolan helt random kallade mig hora; för verkligen ingenting. Jag blev så chockad att jag inte reagerade överhuvudtaget. Då. Jag reagerade som fan efteråt, vill jag lova! Eftersom det inte kändes bra och jag visste att mamma skulle vara på min sida så pratade jag med henne. Det kändes inte bra helt enkelt för att de kallade mig det, inte för att det helt plötsligt slog mig att jag nog är rätt slampig egentligen, för jag är ju typ så långt ifrån en slampa man kan komma - vilket gör kommentaren till ett skämt, egentligen, men när jag blir förbannad så blir jag förbannad, och då tas allt på allvar.
Mamma pratade med lärare om att man fan inte ska behandla varken hennes dotter eller någon annan på det här sättet, och sedan pratade en lärare med killen. Eftersom jag vågade reagera och gå emot normen mot hur en tjej uppenbarligen förväntas ta en sån kommentar (genom att sitta tyst och bara ta emot det) så kände jag att det blev ett tryck från vissa andra tjejer. Två tjejer (no names) sa t.ex. att "vi behöver inte blanda in vuxna, vi klarar det själva!" När jag då lugnt frågade "men slutar de kalla er saker då?" och svaret blev nej, då suckade jag bara och sa "nej, just det!" Så jävla puckat.
Jag blir förbannad och ledsen på samma gång; dels för att de går på mig, som vågar göra något åt saken, och dels för att de inte reagerar själva. Jag kan inte förstå hur man bara kan låta sig kallas saker; det finns ju inte ens att man ska börja ignorera det, för att det händer så ofta. Vill pojkarna vara tuffa så kan de väl gå på varandra?! Eller vad är problemet? Är det verkligen tufft att gå på de som de anser vara svagare än de själva? Jag menar, om de nu anser sig vara bättre, och verkligen tror på att de är det, så finns det ju ingen anledning till att hävda sig ännu mer? Att kalla folk saker och allt sånt?
Jag tror att det här problemet inte får tillräckligt mycket uppmärksamhet. Eller snarare; jag vet att det inte får det. Speciellt när det gäller killar... kanske. Fast det är ju självklart precis lika viktigt att det uppmärksammas hos tjejer. Ett av de problem som jag ser med detta är bara att om en tjej blir kallad t.ex. hora, så blir det antingen så att tjejen sitter tyst och tar det, eller så blir folk förbannade; gäller det däremot en kille så blir det antingen så att killen sitter tyst och tar det, eller så börjar han tjöta, men folk tycker ändå att han kanske kan ta det, eftersom han är kille.
Jag pratade faktiskt med min bror om det här för några dagar sedan. Vi pratade om mental styrka, bl.a. Det började med en bagatell, och efter att jag sagt att jag tvekar på att Broder Daniel har samma mentala styrka att stå upp för sig själv och andra som jag och Pernilla har, så blev jag kallad tjockis, och så tyckte han att jag var äcklig och vidrig. Jag har slutat reagera på sånt, och det är inte för att jag bara är tyst och tar det, utan för att jag vet att han inte menar det, men inte vet vad han ska göra, så då är bästa försvar att attackera. Sen har jag nog mognat rätt rejält under de senaste månaderna tror jag, err... vet jag. Istället för att bli flyförbannad så undrar jag istället vad han menar, och börjar diskutera; eftersom jag vet att om jag häver ur mig en massa onda saker, så kommer han varken bli lugnare eller ta mina argument på större allvar. Sedan sa jag också en gång att det gör ont i hjärtat att höra sånt från sin egen bror (en av de gånger när han taggar igång, men inte jag gör det - vilket gör att han lugnar ner sig rätt fort), och han sa då att han kallar mig tjock för att han inte vill att jag ska väga så mycket som jag göra, och att det gör ont i honom att se mig vara såhär stor. Ibland tror jag att han tror att jag väger typ 90kg, eftersom han verkligen ser mig som storstor. Och så stor är jag inte. Eller så kanske han har ett smalt ideal som jag inte passar in på? Så kan det ju också vara. Hursomhelst så är min poäng att han säger sånna elaka saker (när han är hyfsat lugn) för att han bryr sig om mig, och vill att jag ska gå ner i vikt, men inte vet hur han ska säga det på ett "bättre" sätt. Det är trevligt att prata och diskutera med min bror när han är lugn, för han är en jäklans bra människa, även om han inte alltid visar det. Han har liksom bra tankar och värderingar (dock kanske ett (enligt mig) snedvridet kroppsideal (eller ja, typ medias skulle jag tro..?), men det löser sig nog när han blir äldre och visare... hoppas jag), förutom det faktum att han är med i MUF... *suck*
Det här med att killar inte blir behandlade på samma sätt då... Vi pratade som sagt om att vara stark som person; enligt mig är det när man kan stå upp för sig själv och försvara sig mot andra psykiskt, för honom är det precis likadant, fast fysiskt. Skumt, tycker jag, men det kanske har med att göra att jag är starkare psykiskt än fysiskt, och han mer fysiskt än psykiskt? Kanske? Och man vill väl vara en stark människa, så man skriver om kraven på vad det innebär att vara stark, så att de passar in på en själv.
I vilket fall (fan vad jag kommer in på en massa annat!) så sa han att jag reagerar alldeles för mycket och ofta (i och med detta att han kallade mig tjockis, äckligt och vidrig, och att jag då reagerar) och att andra tjejer gör det också; att vi överreagerar så fort någon säger något elakt.
Jag tycker att det är en rätt intressant synvinkel, eftersom det ju faktiskt är så man "bör" reagera? Men av någon anledning så kallar Bror och hans kompisar varandra för en massa hemskheter, "på skoj" givetvis, och då blir det ju liksom någolunda normalt för honom att alltid ha det klingande i öronen. Så jag skulle säga att problemet inte ligger hos oss tjejer, att vi skulle säga till för ofta, utan för att killarna inte säger till tillräckligt ofta! För det kan väl ändå inte vara så att de elaka orden inte känns? Att det skulle vara så att killar blir immuna mot dumma ord för att de "ignorerar" dem (aka. skrattar på utsidan men gråter på insidan)? Det tror inte jag. Det är bara det att många killar vill vara häftiga och fräcka (och allmänt helvetiskt jobbiga), så de går på varandra och hackar på varandra och tjejer för att höja sig i den manliga samhället. Eller? Jag vet ju inte egentligen, eftersom jag inte föddes som pojke, men jag skulle kunna tänka mig att det är så det funkar.
Sen ska jag inte lovorda tjejers samhälle som ett underbart paradis heller. Titta bara på arbetsmarknaden; män hjälper män, men tyvärr gäller det ofta inte kvinnor, som istället försöker vara bättre än varandra för att ses som mer värda på jobbet. Vilket ju givetvis inte bara är kvinnornas fel. Män vill (väl?) har starka, tuffa kvinnor i de högre positionerna - de som kan ta skit och ruska av sig det med det samma utan att föra ett jävla liv? - och då gäller det ju att visa sig som den starkare.
Tjejer pratar också en jävla massa mer skit bakom varandras ryggar än killar gör. Det är typ vetenskapligt bevisat - vi skvallrar precis lika mycket, men killar pratar om händelser, medan tjejer pratar om människor. Och det går ju inte riktigt att snacka skit om händelser? Ingen blir ju speciellt sårad liksom? Om det nu inte är så att man pratar om saker som involverar människor som man faktiskt umgås med såklart.
Jag hänger inte riktigt med på varför vi gör det. Om det liksom är av ren boredom eller om vi bara känner för att vara elaka ibland. Eller så är det som kära Tyra Banks säger; att vi snackar skit om andra för att vi helt enkelt är avundsjuka, och det lättaste sättet att nedvärdera det som den andre har är att berätta för någon annan om hur kasst det egentligen är, och få bekräftelse på att det är så.
*suck*
Varför kan vi inte bara hjälpa varandra och sluta hacka?! Je ne comprende pas.
Det är ju inte så att folk mår bättre själva av att snacka skit, egentligen. Det sårar en bara inne i själen att vara elak, eftersom man ju vet att man har gjort en människa illa. Så känner i alla fall jag när jag är elak mot mina syskon; så fort jag säger något dumt så tar jag i smyg tillbaka det, för att det gör ont i hjärtat att göra dem illa, men de måste fasiken få tillbaka lite av sin egen medicin ibland! Även om jag precis predikat om att jag har blivit mognare och inte gör det längre, så finns det självfallet stunder där jag känner att jag inte orkar lugna ner mig. Att det är lättare att tagga igång själv på det som mina söta syskon säger, än att försöka lugna ner dem.
Men det är samtidigt skönt att veta om att om jag inte taggar igång, så kommer inte de heller att göra det. Jag märker t.ex. ibland på Daniel ibland när han blir arg, att han säger saker som om han försöker få mig att bli lika förbannad som han redan är. Om jag då är lugn och säger vettiga saker istället för att skrika skällsord, så blir han extremt mycket lugnare på bara några sekunder. Skulle tror att det är så eftersom han vet att jag inte kommer att tagga igång, och det finns liksom ingen mening med att vara den enda som står och skriker. Då ser han bara dum ut.
För att snabbt gå tillbaka till detta med killen i skolan, så kan jag stolt säga att han inte pratade med mig på typ 9 månader. Och då såg vi ändå varandra i skolan varje dag. Jag vet inte varför han inte gjorde det, men jag anar att det var för att han insåg att man inte jävlas med mig ostraffat. Att jag reagerar som ingen annan. Att jag inte låter mig tryckas ner för att någon annan ska få känna sig nöjd på min bekostnad. ... Fan, jag är rätt grym ändå!
Sen att han och hans kompisars motaktion till att jag reagerade var att kasta ägg och ärtor på mitt hus, det är en annan historia. De sprang givetvis härifrån så fort äggen och ärtorna var slut, men det ger ändå mig en slags bekräftelse på att jag hade rätt. Fullkomligt rätt. Och det tror jag att han och hans kompisar, annars hade de inte sprungit härifrån. Då skulle de varit mogna nog att säga till mig att jag överreagerade som fan och att jag väl typ skulle "passa mig jävligt noga" eller något sånt.
Eller så tyckte de att jag hade fel, och kunde inte hitta något annat alternativ än att hjärndött kasta ägg på ett hus som hämnd. Men det kan jag leva med, för jag ångrar inte för en sekund att jag reagerade så "hårt" som jag gjorde. Gud, nej. Tycker man att man blir illabehandlad så ska man väl för i helsike få säga emot?
Vad jag vill säga med detta inlägg är (troligen) följande:
- Jag tycker att Julia ska blogga om allt som poppar upp i hennes vackra hjärna.
- Jag kommer reagera precis lika mycket om någon sårar henne, som om någon skulle sårat mig för vad jag skriver på min blogg. (Nolifer i så fall?)
- Man ska aldrig ta skit, även om det kanske i vissa lägen förväntas av en.
- Jag tycker att man ska våga stå upp för sig själv oftare. (Det inkluderar mig också.)
- Min bror älskar mig även när han är dum i huvudet. (Kanske speciellt mycket då..?)
- Man ska vara snäll mot andra. "Behandla andra så som du själv vill bli behandlad!"
Det kan självklart finnas fler gömda saker som jag vill att ni ska tänka på när ni läser det här, men det får ni klura ut själva.
Ta fan ingen skit, för ni är sjukt mycket mer värda än så! Och de nolifers som går på er är bara avundsjuka, men man måste fasiken ändå säga till att de väl kan vara lite mindre avundsjuka, för att det är rätt jobbigt när de försöker vara lika awesome som du? Eller bara typ skrika åt dem att hålla käften eller dra åt helvete. Fan vad skönt sånt är...
08 januari 2011
världens sötaste doggie :)
När jag kommer upp till mitt rum när jag ska sova, så finns det inget mysigare än när Luna ligger i antingen sängen eller på golvet, och sover redan. Gullehunden #1!
 |
| Att sova under akvariumet bredvid sängen är storfavoriten, tydligen... |
07 januari 2011
kakkalas och just dance 2
Kvällen igår var galet trevlig! Det var inte så många från klassen, men Oskar hade fått dit Linda, Selander och Pierre, så det var hur najs som helst i alla fall. :)När jag och Sofia kom dit var det ett jäkla röj, för människorna som redan var där spelade Just Dance 2 - ett dansspel till Wii. Jag ägde för övrigt mer eller mindre sönder alla gånger jag spelade; jag blev rätt chockad själv, tbh. :P
Jag borde börja dansa. Liksom, på riktigt, dansadansa. Jag vet det, men jag liksom... Näe, jag vet uppriktigt sagt inte varför jag inte gör det. För det är ju så galet roligt, och skönt, och socialt och bläusch! Varför gör jag det inte egentligen?? Ett av dagens(/livets) mysterium... Just nu känner jag i alla fall att Just Dance 2 skulle räcka. För det är riktigt awesome! :) Och så finns det en massa ny musik som man faktiskt kan sjunga med till medan man tränar - ett plusplusplus!
På CDON.com kostar det 339:-(358:- inkl. frakt), men bara 298:-(inkl. frakt) på Spelbutiken.se, så jag skulle tro att det blir det. Och så har man syskon och föräldrar som vill dela, så då blir det ännu billigare! ;)
Det blev mycket kakor och saft (kakkalas ftw! bättre diet finns inte! ;)), musik och allmänt prat. Ovanligt mycket kärleksprat av någon anledning - snajsigt! "Värst" var väl Duvander... fast Oskars lillebror Johan var inte långt efter! Jag måste säga att det var väldigt roligt att träffa honom igen, efter 1,5 år. Han är en oerhört najs männsika! Ovanligt vettig också ("för sin ålder"), och kaksugen. ^^ Jo, han kommer blir en bra människa när han blir stor tror jag. :)
Linda är också en sån där människa som man borde träffa mycket oftare! Hon pratar typ lika mycket som jag, och är också en vettig människa.
Jag är också galet avundsjuk på Oskars enorma, superbekväma säng! Borde änna vara en king size bed, för vi kunde ligga fyra människor i bredd... Då kändes inte min 120cm-säng speciellt bred längre... *suck*
Änna jäkla högtalare hade han också! Och lagom mycket bas - dvs. inte som min brors som typ skakar sönder huset... -.-
En underbar kväll som borde upprepas oerhört mycket oftare!
Ni som inte var där bör ångra er - yea, it was that awesome. :)
Jag glömde min kamera hos Oskar, så bilder kommer inte förrän senare...
Om jag kommer ihåg det vill säga. ^^
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)