kocktävling, 'kuk' och kusliga ting.

Jag blir själv lite ledsen över att jag bloggar så otroligt sällan; jag vill ju komma ihåg vad vi gör här på dagarna!

------

Igår åkte jag och Giovanni på en mini-road trip till hans framtida college där han ska utbildas för att bli världens bästa pastry chef för att titta på en kocktävling. (Har för mig att han kommer betala runt hundra tusen för utbildningen; jag skrattar, pekar, och tackar Sverige för fri skolgång! (med glimten i ögat såklart))

Vi gick och la oss vid tolv (kunde inte somna eftersom vi vad puckade nog att sova till kl. 13. dagen innan...) och vaknade av alarmet kl. 05.00. (Yaaaaayy....... Fyfan vad jag hatar att gå upp tidigt! Det är fan nästan det värsta som finns!) Vi kom härifrån runt 7 (eftersom vi tycker om att snooza, och ligga med våra mobiler och vara sociala); åkte fel, och bil i 3 timmar. Sen när vi kom fram... asså herregud vilken vacker skola! Huvudbyggnaden var enorm och otroligt vackert utsmyckad!

Vi fann vår väg till rätt byggnad, tittade lite snabbt i en bokhandel vid entrén, och sen gick vi in till kocktävlingen. Det är då det visar sig att den sagda tiden för starten som var kl. 8 var tiden då kockarna började förbereda maten, men själva tiden för när domarna skulle bedöma den var inte förrän kl. 13. Vi suckade, satte oss på läktaren och väntade. Åt tortilla med kyckling och ost, fuktsallad och brownie. Vårt största problem var ju lack of sleep. 5 timmars sömn visade sig inte vara tillräckligt, eftersom vi båda tuppade av lite då och då. Så sjukt trötta var ögonen och ont i rumpan av en hård metallbänk. Förhållandena kunde helt enkelt varit bättre. Vi kom dit runt 11 och väntade till kl. 13, satt kvar i en timme och sen gick vi. Tittade lite inuti huvudbyggnaden; Giovannis idé var att vi skulle äta på ett café därinne, men det var stängt så vi gick mot bilen istället.

På vägen hem fick vi stanna vid en bensinmack och Giovanni sov i en timme (efter att ha somnat en millesekund bakom ratten (jag sov när detta hände, vilket väl gör det ännu värre egentligen...)........). Sen köpte vi muffins, dricka och Pringles och åkte hem.

Väl hemma kollapsade vi på sängen och vaknade inte förrän kl. 23.
Jag, Marlene (pojkväns mamma), Clare (pojkväns syster) och Bambi (pojkväns systers fru) tittade på film, och sen gick vi och la oss när Marlene upptäckte att klockan var halv fyra...

Idag har dagen varit rätt chill. Jag och Giovanni gick inte upp förrän 16 (även om Marlene kom och tittade till så att vi fortfarande var vid liv) och efter någon timme åkte jag, Clare och Bambi iväg för att äta middag på en restaurang som heter Little Venice. (Giovanni frågade mig om jag ville följa med dem, jag sa ja, undrade om han ville, han sa nej, jag tänkte att då ville inte jag heller. Sen tänkte jag fuck it och följde med. Like a boss.) När vi väl kom dit efter en fin liten biltur visade det sig att Little Venice har stängt på måndagar........ Vi åkte därför till Applebee's; restaurang som Giovanni hatar, men som är riktigt najs! Vi åt oss fulla på förrätt, huvudrätt och en himmelsk efterrätt; notan landade på $67. $23 var mina. Gav dock Clare $25 som jag gladeligen betalade, eftersom Giovanni vägrar låta mig betala när vi äter på restaurang - "Your money is no good here." är svaret jag brukar få.

Av någon anledning fick de lära sig vad "kuk" betyder, vilket de tyckte var hur roligt som helst, och började ropa det inne i affären när vi åkte och handlade efteråt. Kan ju också tillägga att när jag förklarade ordet för Giovanni så gick han och ropade det när vi gick uppför en backe hemma hos oss. Amerikaner alltså... Tsktsktsk.

När vi hade köpt allt vad Giovannis mamma ville ha, och svängt ut från affären såg Bambi en kvinna som låg stilla på trottoaren. Det var precis lika läskigt som det låter! Bambi och Clare gick fram till henne (tillsammans med några andra som också sett henne), och tydligen hade hon börjat slå efter dem när de försökt få henne på fötter..! Hon kunde knappt gå, hade väl fått någon form av köldchock eftersom hon darrade som bara den. Om jag förstod det rätt så hade hon en panikattack över att henne kompis hade hennes medicin (smärtstillande och mot migrän) och att hon var utelåst från sitt hem. En bil saktade in och de fick in henne i bilen. (Nu låter det ju som att jag var världens hemskaste människa och satt kvar i bilen, men så var inte fallet.) Clare hade ringt efter ambulans och polis, som kom efter ett tag. Polismannen (som tuggade tuggummi och kändes allmänt nonchalant) frågade henne vad hon hette, "Barbara", och vilket år det var, "1951". Wow. Jag har aldrig varit med om en sån här händelse någonsin, skitläskigt var det! När polisen verkade ha kontroll över situationen åkte vi hem.

Sen har vi bara chillat resten av kvällen. Giovanni har gjort rulltårta med Philadelphiaost- och granatäpplefyllning som väl ska ätas alldeles strax, och sen känner jag bara för att sova. Ögonen har tagit mycket stryk, av någon anledning.

------

En liten update. Hoppas ni mår bra hemma i Sverige! Saknar er som sjutton! Mest saknar jag min älskade syster och min störda hund, men katterna fungerar bra som substitut.

Fler inlägg oftare kommer förhoppningsvis bli en rutin.

Over and out.

atlanta

Jag befinner mig just nu i Atlanta, av det enkla skäl att någon jag bryr mig om bor här. Skulle kännas extremt konstigt att inte hälsa på Aaron när jag är i USA i tre månader!

Eftersom jag valde att inte ta med min dator så kan jag inte lova allt för många uppdateringar, men de kanske kommer lite då och då ändå. (Jag tänkte skriva ner vad vi gör för att sedan, som en normal människa, skriva ut det på en dator, eftersom det skulle bli rätt tröttsamt att göra det via en mobiltelefon.

Jag och Aaron kom hem för ett tag sedan efter att ha varit på Walmart och McDonald's kl. 1! Det känns så sjukt att affärer faktiskt är öppna så sent, men men, är man i konsumtionens land så är man.