Jag vet, och jag är lite ledsen för att jag är så kass på att uppdatera nuförtiden. Antar att det inte kommer bli så himla mycket innan jag befinner mig i Landet långt borta. Tyvärr.
Det är så himla mycket som ska göras innan jag åker. En del är dock avcheckat, som att klippa hunden. Jag och Pernilla gjorde det igår. Tre timmar tog det. Låter som mycket, men det... känns som ännu längre. (Makes sense...?...) Det som gör att det tar tid är att hunden inte riktigt är... sammarbetsvillig. Hon håller på och flyttar sig och låter en inte hålla i varken tassar eller huvud, vilket gör det jäkligt mycket svårare än om hon bara hade stått kvar fint och stilla. Skönt att ha gjort det i alla fall; nästa gång blir någon gång i april.
Jag och hunden gick ner till båtbryggan idag. Där fick hon springa omkring och var så lycklig, så! Blåste som attan. Kallt var det också, men smart som jag är ställde jag mig bakom ett träd där det inte var lika blåsigt.
Det här med att packa inför en tremånadersresa alltså... Det är så svårt. Mest att veta hur mycket man ska ta med sig egentligen. Jag tänker att man kan köpa rätt mycket där borta (som typ deo, tandborste, smink, etc.), så det tänker jag nog inte ta med. Men kläder. Hur mycket? Och, vad? Jag har fått reda på att jag ska ha med mig en massa varma kläder, så det ska jag ju självklart ta med, men hur mycket?? HUR MYCKET?? En vecka? Två? En månad? (För en månads klädförbrukning får plats i en resväska och en kabinväska...) Klurigt. Jag satsar nog på 10-14 dagar, något sånt. Tvättmaskin finns ju såklart, så det är ju inte så att jag kommer få klädnöd om jag inte försätter migsjälv i det läget, och det vore ju dumt.
Jag skaffade mig ett VISA-kort i veckan. Kände mig väldigt vuxen. Det är en av de sakerna som jag har oroat mig mest över, att jag inte ska kunna betala och så, så jag och mamma gick ner till Handelsbankens kontor och pratade med en kille där. Han sa att mitt vanliga kort bara kan ta ut pengar ur automat i USA, och att han rekommenderade att skaffa VISA. Han hade precis kommit hem från Paris i helgen, och varit i USA för en vecka sen (WTF?), och sa att han aldrig haft problem med att betala, och att de flesta som tar MasterCard också tar VISA, så det lugnade nerverna.
Sen är jag mest rädd över att det ska bli strul med väskor, och att jag inte ska fatta någonting när jag väl landar i USA. Inte lika nervös över att inte hitta Giovanni, vilket ju... känns bra. Jag och mamma ska i nästa vecka införskaffa en ny kabinväska. Det är allt lite struligt när man ska flyga med tre olika bolag (två till USA och ett till Atlanta), och alla tre har olika kabinväskemått som man måste följa. Varför kan inte alla bara ha samma mått?? Det är nog mest det jag oroar mig för, att de ska säga att min väska är för stor och blablabla. Jag kommer inte orka strul. Jobbigt med strul när man flyger själv för första gången liksom. (Eller egentligen reser själv överhuvudtaget. (Förutom tåg in till Göteborg då; det är jag duktig och klarar själv!))
Jag vet inte om jag har nämnt det i någon gammalt inlägg, men det känns som att min förmåga att göra mig förstådd på engelska försvinner när jag prata med någon jag aldrig träffat förut. Jo, det har jag nog nämnt. Det är verkligen, på riktigt, skitjobbigt. Jag blir nervös och snubblar på orden (i alla fall i huvudet).
Jaja, det löser sig. Folk är inte så hemska som mitt huvud får mig att tro. Hoppas jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar