En sak som jag nu har börjat tänka på är att veckor inte riktigt existerar här. Det fanns en vecka när Giovanni jobbade i fyra dagar, då kändes det som att vi hade någon form av tidsuppfattning, men nu rinner veckodagarna bara bort. Det är inte så att tiden nödvändigtvis går supersnabbt och vi knappt hinner med, utan mer så att varje dag är en söndag. Ja, söndag, det är lite så det känns. Som en söndag när man inte går och lägger sig förrän kl. 3.
Eller så är det för att jag inte får min fredagstacos, så jag sitter bara här och väntar på att det ska bli fredag. Mycket möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar