'flickigt'

Ett ord som jag klassar som hemskt är 'flickigt'. Det är inte så att det låter hemskt (på den punkten tycker jag tvärt emot), det låter spralligt och härligt, men det är ändå så att jag kopplar 'flickigt' till så dåliga saker...
För mig betyder det ett litet hjälplöst barn, som inte kan göra något själv, och klär sig i rosa kläder som mamma har valt ut. 'Pojkigt' däremot; där ser hela ordet mycket självständigare ut. Grovt på något sätt. Kan ta hand om sig själv. Och hjälpa de svaga, flickiga varelserna, som oftast kallas flickor.
Jag vill inte att det ska vara så, jag vill att 'flickigt' ska vara något positivt, som det är värdigt att kallas och ses som. Nu är det inte så, och jag vägrar att kalla mina döttrar flickiga. Fett hellre kallar jag de pojkiga. Då menar jag inte pojkaktiga, utan bara pojkiga. Så att de på något sätt kopplas samma med 'starka' ord. Som att de inte gråter för minsta lilla, och blir verkligen inte uppburna så fort de räcker upp händerna mot mig - de har egna, små ben att stå och gå med. (Jag önskar att jag kunde tro på det själv. Kommer antagligen bli en mamma som oroar sig som attan så fort barnen gör något oplanerat. (Fail. :P))

Mitt största problem är att jag verkligen inte vill att 'flickigt' ska vara negativt laddat. Jag vill att det ska betyda precis samma sak som 'pojkigt' gör, fast med en... bättre edge. Lite mer av allt; förutom de dålig sakerna förståss, vem som nu bestämmer dom? Det är nog rätt mycket upp till en själv, men jag är säker på att aggressivitet är någonting som ingen vill bli länkad till. Tyckandet och tänkandet om huruvida aggressivitet är pojkigt eller inte varierar ju från människa till människa, men för mig är det ihopkopplat. Jag tror att det är större risk att en pojke blir aggressiv än en flicka. Självklart beror ju det alltid på var man hamnar i livet, vilka man umgås med och så vidare, men jag tror att slänger man in en pojke och flicka i likadana scenarion, blir självklart båda aggressiva och negativa och våldsamma och allt annat dåligt, men jag tror att man blir det på olika sätt.
Jag tror att killar laddar ur sig själva fler gånger med hjälp av våld/annanfysiskaktivitet än tjejer gör, och att tjejer gör det mer med skällsord och annat verbalt. Detta gäller förståss inte alla, men det är så jag tror att våra olika hjärnor fungerar. Båda kan dock skada lika mycket.
Varför kan inte alla bara vara vänner och älska alla våra medmänniskor? :) Om alla skulle göra det tror jag att de negativa generna skulle försvinna efter ett tag, eftersom de våldsamma blir bemötta med för mycket kärlek för att kunna göra någon illa, eller orka fortsätta vara arga.
Det tar ju trots allt väldigt mycket mer energi att vara arg, än det gör att vara glad. :)

Om någon undrar, så ser jag på pojkigt och manligt på ungefär samma sätt, men helt olika på flickigt och kvinnligt. En kvinna är mycket starkare i sig själv och är mer självständig än en liten hjälplös flicka.
Tack gode Gud att jag inte var flickig när jag var liten. Jag skulle dött!