Jag tänkte ovanligt nog ta upp två drömmar som jag hade iförrgår (som i måndags natt).
I den första var det... någon form av politisk konflikt. Jag kan inte komma på vad det handlade om, om det ens var så att jag fick reda på det i drömmen. I vilket fall var det väldigt konstigt. Det utspelade sig i en liten(?) stad, där det (logiskt nog) var ett 'parti' mot ett annat. (In lack of a better word, så kommer jag använda 'parti' som ord för att beskriva de två olika sällskapen.)
Jag tillhörde partiet som ville komma in i detta stora, okända enorma hus/slott, som medlemmar från det andra partiet skyddade, både inuti och utanför. Jag och någon som var med mig (vet inte om det var någon av er, eller någon annan) lyckade ta oss in genom den första dörren, på ett oh så märkligt vis (vi hoppade troligen bara förbi vakterna (ja, de är så dumma i mina drömmar :))). När vi kom till den andra dörren gick larmet och resten av drömmen bestod av mig och min kompanjons flykt undan de hemska människorna, som ville döda oss.
Det enda jag kan komma på mer är att min veranda var med väldigt mycket. Om det ens var min. Den såg inte ut som min (på framsidan) gör, men den kändes som min. Weird, huh?
I den andra drömmen var jag kidnappad. Två, eller möjligtvis tre, för mig kända män (jag har nämligen blivit kidnappad av samma män flera gånger tidigare (och det utspelar sig av någon konstig anledning alltid uppe i grannhuset (Stenbergs))) tog tillfånga mig och låste in mig i en källare. Jag kommer inte ihåg allt för mycket av tiden i källaren, för sedan tog det fart. Det var som om jag fick nya, utomjordliga krafter (jag skulle jämföra det med att bli en newborn vampyr (även fast jag inte kan göra just det :P)) och slog mig ut ur källaren.
Utanför väntar någon som tänker döda mig, jag blir shockad och börjar med att döda honom och sedan de andra två. Det var brödor över allt och en man brann, så att skinnet flöt av hans ansikte. Yuk!
I vilket fall, den intressanta poängen med det här inlägget är att den drömmen där det kändes hemskast var den andra; där jag var mördaren och inte den som skulle mördas. (Jag tycker om det faktum att jag får så starka känslor i mina drömmar, oavsett om de är positiva eller negativa (fast jag föredrar såklart de positiva ;)).) Det gick så långt att jag (som den ninja jag är ;)) fick väcka mig själv, vilket inte jag tycker är speciellt svårt; jag säger bara till mig själv att öppna ögonen, gör det, och så är drömmen borta (för natten...). :) Det jobbiga är när jag inte orkar hålla ögonen öppna, slumrar till och får upp bilder av drömmen igen.
Känslan från den andra drömmen är inte en hemsk som i: 'Jag ska döda alla innan de dödar mig!' Mer som: 'Vad hemskt att jag tvingas dödad alla dessa människor. :('
Slutsats: Jag är en mycket vänlig själ som anser... mitt liv vara mindre värt än andras? :O
Noway. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar