Je deteste le freaking bantning!!
Jag har tänkt och tänkt och tänkt, och kommit fram till att sånna här speeddieter nog inte är så bra. Dessutom är de vedevärdiga! (Jag kan dock tänka mig att äta den här soppan (potatis och purjolök) igen, den var rätt god och tog typ 2 min att göra. :))
Jag tror att vill jag nå ett långsiktigt 'resultat' so to speak, så tror jag inte att banta är det bästa alternativet. Inte för mig i alla fall. Jag skulle inte klara av att leva ett jojobantarliv. Usch, nej. Det bästa är nog om jag sätter mig ner och tänker på vilken mat som är bra. Kanske inte äta korv med ljust bröd, utan grovt och lägga till en massa mumsiga grönsaker istället? Och så börja gå ut och gå och träna. (Notera att jag inte skrev 'oftare'. För det går inte. Min träningsfrekvens ligger på ~0... :P)
Vad som väckte mina tankar var när mamma ringde och pratade om en bok som hon skulle låna på biblioteket. Jag klagade då på att jag inte vill banta, det är varken kul eller gott, och då sa hon:
"Jag vet att det inte är roligt, det tycker inte jag heller, men vi kommer bli vackra efteråt."
...
WFT?! Jag vill vara vacker hela tiden, inte bara när jag har svultit min kropp! Usch, nej, när hon säger sånt då blir jag så in i helvetes jävlar förbannad! Hon har alltid hävdat att hon vill att vi ska 'bli smala' för att det vore bra för våran hälsa... That's complete f*cking bullshit! Hon vill att vi ska bli smala för att vara smala. Hade hon brytt sig lika mycket om våran hälsa hade hon tagit tag i våra matvanor och lagt till mer grönsaker och tagit bort det onyttiga. Tydligen är det inte så hon tänker... och det gör mig både ledsen och arg.
Ledsen, för att hon inte antingen kan accpetera sin kropp som den är, eller se till så att det händer något; och arg för att det känns som hon lägger över en del av sitt missnöje på mig.
-----------------
Jag berättade om mitt samtal med min mor för Hilma och Kristin - de skrattade. ^^
Och sa att jag är bra som jag är. :)
Jag har tänkt och tänkt och tänkt, och kommit fram till att sånna här speeddieter nog inte är så bra. Dessutom är de vedevärdiga! (Jag kan dock tänka mig att äta den här soppan (potatis och purjolök) igen, den var rätt god och tog typ 2 min att göra. :))
Jag tror att vill jag nå ett långsiktigt 'resultat' so to speak, så tror jag inte att banta är det bästa alternativet. Inte för mig i alla fall. Jag skulle inte klara av att leva ett jojobantarliv. Usch, nej. Det bästa är nog om jag sätter mig ner och tänker på vilken mat som är bra. Kanske inte äta korv med ljust bröd, utan grovt och lägga till en massa mumsiga grönsaker istället? Och så börja gå ut och gå och träna. (Notera att jag inte skrev 'oftare'. För det går inte. Min träningsfrekvens ligger på ~0... :P)
Vad som väckte mina tankar var när mamma ringde och pratade om en bok som hon skulle låna på biblioteket. Jag klagade då på att jag inte vill banta, det är varken kul eller gott, och då sa hon:
"Jag vet att det inte är roligt, det tycker inte jag heller, men vi kommer bli vackra efteråt."
...
WFT?! Jag vill vara vacker hela tiden, inte bara när jag har svultit min kropp! Usch, nej, när hon säger sånt då blir jag så in i helvetes jävlar förbannad! Hon har alltid hävdat att hon vill att vi ska 'bli smala' för att det vore bra för våran hälsa... That's complete f*cking bullshit! Hon vill att vi ska bli smala för att vara smala. Hade hon brytt sig lika mycket om våran hälsa hade hon tagit tag i våra matvanor och lagt till mer grönsaker och tagit bort det onyttiga. Tydligen är det inte så hon tänker... och det gör mig både ledsen och arg.
Ledsen, för att hon inte antingen kan accpetera sin kropp som den är, eller se till så att det händer något; och arg för att det känns som hon lägger över en del av sitt missnöje på mig.
-----------------
Jag berättade om mitt samtal med min mor för Hilma och Kristin - de skrattade. ^^
Och sa att jag är bra som jag är. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar