Den var verkligen sjukt underhållande - hela tiden! Jag förstår inte alls vad recensenterna höll på med. :S Man måste nog nästan vara tjej för att se den, dock. Jag, mamma och Pernilla satt i en enorm biosalong på Bergakungen och skrattade och grät med hundratals andra kvinnor och typ... två män. :P
Hon som satt bredvid mig skrattade så högt så jag trodde jag skulle dö i början, men sen var allt chill, för jag kom på hur, på något vis, befriande att ha någon bredvid som verkligen skrattar! Det gör att man kan skratta som en galning själv och det är ju faktiskt så man vill ha det, i alla fall jag. :) Det är så segt att sitta i en biosalong och vilja skratta, men så gör ingen annan det... Kinda awkward. :P
Väl värd att se! Det kändes inte alls som att den var två och en halv timme lång!
Och tack gode Gud för Samantha! :')
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar