Det är något fel med min datormus, vilket gör att jag inte använder datorn för den laggar bara, klickar av sig själv och musen flyttar sig härsan tvärsan.
Som jag ser det har detta ändå på något sätt förbättrat mitt liv (datorn har varit paj sedan jag kom hem till Sverige). Jag har varit och ridit med Sofia på världens sötaste fjording, två gånger till och med! När hon ringde i förrgår och frågade om jag skulle med sa min lata sida nej, men så tänkte jag att jag hade ju inget planerat, och ridning är ju alltid trevligt! Jag har helt enkelt blivit piggare och vill göra mer saker. Jag har till exempel börjat brodera, vilket jag tycker är väldigt skönt och avslappnande (och så får man vuxenpoäng också!). Mina rump- och lårmuskler har tagit stryk dock kan jag säga! Jag red barbacka iförrgår och när jag sedan skulle lägga mig i sängen så gjorde det så jäkla ont att jag knappt kunde lägga mig på rygg. Men det var helt klart värt det!
Jo, men piggare då. Jag har mer energi (min syster har till och med påpekat detta!) och... tja, jag är gladare helt enkelt. (Förutom när jag tänker på mitt framtida yrkesval, då får jag bara panik och vill gå in i en vägg. Literally.)
Detta är då skrivet från pappas iPad, som faktiskt är riktigt bekväm att skriva ifrån! Det är klart, det känns lite som att det blir mer slrv- och stvafel (hehehe) men det funkar bättre än dator i den mening att jag inte blir fast vid den på samma sätt.
Det enda negativa med att datorn är halnere är egentligen att jag inte kan skypa med Giovanni. (Funderar dock på att låna min systers dator.) Han flyttar på söndag!! Internat i iallafall ett år, tre timmar hemifrån. Känns ju allmänt modigt, jag tvekar på om jag skulle våga göra det. Jo, kanske om jag skulle gå en utbildning som ledde till ett yrke som jag brinner för, men ett sådant finns inte just nu (vilket är anledningen till paniken om framtida yrkesval). Modig tycker jag att han är!
Giovanni är ju dock inte den enda i min omgivning som flyttar till helgen - Jonas ska också flytta! Fast inte lika långt, "bara" in till stan. Närmare sin skola, eftersom han spenderar största delen av sin vakna tid där. Makes sense! Lika modigt att flytta av Jonas tycker jag. Flytta känns ju som ett jäkla steg, oavsett hur långt ifrån sitt tidigare hem man flyttar. Fast det är nog läskigare om man inte känner någon dit man flyttar. Men sådant tror jag löser sig med tiden.
För övrigt har jag gått ner 1 kg sedan jag kom hem från USA (om nu Giovanni och Sofias vågar visar samma vikt). Just saying... ;)
Nu ska jag fortsätta brodera och lyssna på Cissi Wallins podcast från Radio Ett.
Tjoflöjt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar